Aktuellt

"Tag några öl innan du loggar in på börssidorna"

En god vän till mig tillika aktieräv berättade att vederbörande fått tipset att "ta några öl innan du loggar in på börssidorna". D...

2021-07-08 13:07

En bra soldat ser inte ut som en kroppsbyggare

En bra soldat är inte ett muskelberg byggt på gym, som släpar omkring på massor med onödiga kilon och ett enormt kaloribehov, och saknar fettreserver. En bra soldat är byggd för att vara seg och uthållig, inte för att uppvisa något skev manlig eller kvinnlig sexuell maktfantasi om muskelberg.
Svenska soldater på tio mil baskerprov
Inom de högerextrema Rysslands-hyllande svärjiskretsarna cirkulerar det ett foto på några manliga ryska kroppsbyggare som placerats i ryska uniformer. Detta framhålls som någon form av ideal, och svärjisarna menar också att svenska soldater är mesar.

Men i fält håller  inte en kroppsbyggare. Svärjisarnas hyllande av kroppsbyggarfotot är inte bara okunnigt om soldatens behov, utan också kring hur faktiska ryska soldater ser ut.

En soldat ska naturlgitvis vara stark nog för uppgiften, men den uppgiften är inte att lyfta 250 kg mark eller 200 kg bänkpress. Med en hand. Möjligen är undantaget logisitiksoldater inom trossen, som säkert kan behöva lyfta tungt. 

Däremot kan en soldat behöva orka bära 50 - 100 kg utrustning på ryggen. Inte i 10 meter farmers walk på gymmet med vikterna i varje näve, utan i tio  mil. Det gör att onödiga muskler bara är en belastning viktmässigt och kalormässigt. En större kropp förbrukar mer kalorier, vilket blir ett logistiskt problem, och ett problem för uthålligheten.

En soldat bör inte heller vara nere på kroppsbyggarnas 5-10% i kroppsfett. Det behövs reserver i krig, och således lite underhudsfett att bränna av.

Framför allt handlar en soldats muskler om användbarhet, inte utseende. 

Tittar man på foton på svenska specialförbandssoldater, med de allra högsta fysiska kraven, så framgår det snarare att de flesta av dem är smidiga, inte kroppsbyggare. Musklerna finns där, men de är byggda för prestanda i verkligheten, inte för propagandafoton.

För övrigt slåss man inte  hand mot hand längre och närkamp är extremt ovanligt. Muskler visar på inget sätt vem som segrar i en duellsituation, och en rysk kroppsbyggare reagerar  på samma sätt av en 5.56 eller 7.62  som en svensk soldat -  möjligen sämre då en större kropp kommer absorbera mer av energin från en kula, och därmed ta mer skada.

Vidare ser inte ryska soldater i verkligheten ut som de kroppsbyggare som använts på propagandafotot. I verkligheten är de korta 19-åriga taniga barn, med saknade tänder, undernärda, misshandlade av sina befäl och äldre kollegor, samt ofta våldtagna av de äldre (nä, i Ryssland är det förstås inte homosexuellt med manlig våldtäkt ...). Lite äldre kontraktniki, motsvarande svenska GSS/K, är kanske i lite bättre form och de som står för misshandeln och våldtäkterna av de yngre, istället för att själva bli misshandlade.

Fördelarna ryska soldater har är således att de är små måltavlor, de är vana vid att få stryk och de är vana vid att inte få någon mat. Men de är också totalt omotiverade och saknar förmåga att ta egna initiativ om ingen säger åt dem vad de ska göra. De är antagligen mer rädda för sina så kallade kamrater och befäl än för fienden. Men de kommer mörda, lemlästa, plundra och våldta allt de ser helt i strid mot såväl folkrätt som krigets lagar - vilket gällt i alla ryska krig - och kan därför aldrig tillåtas in över svensk gräns, utan bör lämpligen i svenska marinens och flygvapnets regi förpassas till Östersjöns botten på vägen hit.


Det är förstås möjligt att svärjisarnas hyllande av ryska kroppsbyggare bygger på någon form av sexuella preerenser hos svärjisar - vilket är okej - men några bra soldater handlar det i alla fall inte om. 
Nedan följer läsarkommentarer. Dessa är inte en del av det redaktionella innehållet och är respektive kommentators ansvar. Kommentatorer som följer kommentarsreglerna kan bli vitlistade, annars raderas kommentarerna automatiskt. Vitlistning sker ungefär en gång i veckan och raderade kommentarer kan då återpubliceras.

53 kommentarer:

  1. I Syrienkrigets början så visades en hel del bilder på Assads "elit" som var anaboldopade och någon annan märklig sörja man sprutar in i musklerna. Skulle tydligen göra någon rädd? Tror inte de kommer in i fordon på ett vettigt sätt.
    Men påminner mig ofta om något en amerikansk officer sa (läst det för massa år sedan så lite fritt ur minnet)
    "Irakierna är väldigt modiga, de står och skjuter och har inte lärt sig ta skydd" Lite samma sak, det ser häftigt ut på bild men i verkligheten något helt annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag såg liknande bilder så tänkte jag,"sjutton vad gott om ammunition de har", eftersom jag skjuter en del och vet vad det kostar så tänker man så.

      Radera
  2. Fast om ryska värnpliktiga själva tror på myten om att den biffigare soldaten är den bättre soldaten - då finns det ju ett psykologiskt värde för t.ex Sverige och Finland och Norge att ha kroppsbyggarregementen som visar upp sig i internationella sammanhang så ofta som möjligt. Om ni förstår hur jag menar?

    SvaraRadera
  3. Vilken idrott/sport producerar de mest krigskompatibla kropparna? Mångkamp? Triathlon?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänder du på frågan så finns det Militär-OS (där varken kroppsbygge eller rytmisk gymnastik förekommer).

      https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2019/10/efter-1-021-medaljer-ett-storslaget-militart-os-ar-nu-slut/

      Radera
    2. Ja, cirkelträning är nog topp tre.

      Radera
    3. Parkour > Crossfit. :-)

      Vältränade soldater och före detta soldater brukar gå långt i Ninja Warrior - vilket definitivt är en sport, om än en televisionsförvänligad version av Parkour.

      Christoffer McDougall (känd som författare till "Born to Run") gör för övrigt en serie intressanta kopplingar mellan modern Parkour och bergterrängsbaserade motståndsrörelser under andra världskriget (främst den på Kreta) i sin uppföljare "Natural Born Heroes".

      Radera
    4. Klättrare, de har brutal corestyrka.

      Radera
    5. Jag tippar på längdskidåkning.

      Radera
    6. Mina träningstips är:
      Hässja hö, skogsarbete inklusive vedklyvning med hjälp av yxa samt orka dra enkupig plog efter en häst.
      Samtliga övningar ska vara under minst 8 timmar per dag under en månad vadera.

      På vinter är nog även älgjakt på skidor en bra övning.

      Men man är nog ingen bra soldat förrän man man kan ignorera mygg fullständigt.

      Radera
    7. Uppväxt på en bondgård, med intresse som längdskidåkning och orientering är nog en bra grogrund för ett solostämne!

      Radera
  4. Amerikanska tier one brukar vara en bra bit över snittet i muskler, starka och lyckas vara uthålliga med. Men sen är de just tier one.

    Bra reddit för utrustning etc gällande JSOC. https://www.reddit.com/r/JSOCarchive/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite olika fysik kopplat till uppgifter. "Tier 1"-folk som sysslade mycket med aggressiva övernattningsbesök nattetid under GWOT hade väl oftare kortare men mer intensiva insatser i tid. samtidigt finns ju t ex Kevin Owens med ett svårslaget CV och samtidigt en fysik som nog inte fått någon att reagera åt ena eller andra hållet.

      Kopplingen till vad ett fullskaligt krig i Sverige hade ställt för krav på olika förbandstyper över tiden blir inte helt schysst. Sen får vi ju se på förutsättningar hos individen. Håhåjaja. Men hårt deffad show-kropp tenderar ju leda till rask ketos och sänkt prestation ganska raskt...

      Radera
  5. Sedan inte att förglömma ju mindre soldater ju lättare kan pansarfordon en byggas.

    SvaraRadera
  6. Det var målande beskrivningar. Låter nästan som u.. u.. untermenschen...

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Kan ju vara skoj att googlea bjj vs body builder om man vill se hur funktionellt det är med stora muskler.

    SvaraRadera
  9. Somm f.d. GSS/K håller jag delvis med, men inte helt och hållet. Alla K-soldater på min tid tränade mycket på gym (typ varje dag "efter jobbet") men även löpning, jogging i stridsutrustning etc. Många SF och jägare och en del "vanliga" K-soldater jag sett har rätt stora muskler eller är åtminstone väldigt vältränade/fit, men jag håller helt med bloggaren att det inte är något kroppsbyggeri utan funktionell styrka som strävas efter. Generellt sett ansågs kondition viktigare än stora muskler, men kulturen (åtminstone bland GSS) var att man helst skulle ha båda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tillägga också att det där med närstrid faktiskt var nånting vi tränade rätt mycket på. Vi hade närstridspass åtminstone varje vecka, så det är inte så irrelevant som man kanske kan tro.

      Radera
    2. Jo, det är bara billigt, kostar nästan inget i rena pengar

      Radera
    3. Ingenjören: ungefär som på brandkåren, även om de kraven är på väg bort.

      Radera
    4. Man kan gymma utan att se ut som en bodybuilder. Närkamp är väl bra praktiskt fysträning, men sällan det brukas i strid. Skett några gånger för USA i Affe, men då med alla tillgängliga tillhyggen främst.

      Radera
    5. Närstrid = strid mellan 50-150 meter.
      Handgemäng = Brottning, sparkar slag och hugg.

      Så minns jag nomenklaturen från lumpen.

      Radera
    6. Ja, jag har intrycket att närkamp framförallt tränades för situationer där man konfronteras handgripligen av en aggressiv motståndare som inte skjuter, och man inte själv vill vara den sida som skjuter först. Det var nog ingen som tänkte sig att på japanskt manér gå över till närstrid i en redan utvecklad eldstrid :) Tänkbara situationer kan vara där motståndaren försöker provocera att man ska skjuta för att få en ursäkt att själv slå till, eller aggressiv lokalbefolkning, kriminella etc som försöker sno ens vapen/fordon. Fanns en del sådana situationer i början av Rysslands invasion av Ukraina t ex.

      Radera
    7. @Patrik: jag kanske blandar ihop begreppen, men jag har för mig att det hos oss kallades "närkamp" när det var övning med sparkar och slag etc. Det var det jag menade iaf när jag skrev närstrid

      Radera
    8. Så här minns jag det från lumpen: 1. Ak/Ksp 2. Pistol (om man hade en) 3. Kniven/bajonetten 4. Hjälmen/spaden.

      Radera
  10. Friidrottare är väldigt vältränade. Styrka, spänst, snabbhet, smidighet. För många år sen sprang jag på en tjej på gymet. Sverige topp/hyfsad i diverse hopp och sprint mm. Ofta allsidiga. Hon knäböjde 90 grader med 170 kg. Starkt.
    100m sprinters ser ju nästan ut som kroppsbyggare. Men de är väldigt smala/små/vältränade.

    SvaraRadera
  11. Mit tips förutom då lantbruk som det var för hundra år sedan är diverse former av kampsport.

    SvaraRadera
  12. Hur 17 går det till när folk blir förtjusta i den ryska politiska ledningen och önskar detsamma, det förefaller vara en form av masochism.

    SvaraRadera
  13. 100kg på ryggen i 10 mil? Jo, jo. Jag undrar var den soldaten har hållit hus, bland alla de soldater jag har utbildat genom åren?
    Inte har det varit på de förband jag har utbildat i.a.f.
    För de flesta, har det gamla soldatprovet, med 15kg plus vapen med en längd på 30km varit fullt tillräckligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Löpning eller gång?

      Radera
    2. Marsch under som mest 8h.
      Avslutades med ett skjutmoment.

      Radera
    3. @Kennerth.
      Du har inte gjort Baskerprovet på P4 förstår jag?

      Tremilen var ju en bra förövning inför vårt baskerprov.
      En liten anekdot var att kompaniets "biffigaste" kille kroknade först av alla.
      Generellt var det vi "bonnpojkar" som klarade sig bäst.
      Jo vi gick på Hertig Johans Källare efter vi var klara med baskerprovet.
      Man måste ju fira att man precis har tillbringat några få timmar i bivack på Billingen i snöblandat regn så att säga.

      Radera
    4. Vi gick bara 8 mil när jag låg på P 4 och tog baskern. I Tiveden, dvs antingen upp, eller ner. Ansågs på den tiden vara en mesvariant. /Four Yorkshiremen

      Radera
    5. Och ni bar 100kg hela tiden, utgår jag ifrån.

      Radera
    6. Nä, vi hade inte kroppshydda och sånt. Nog bara 35kg. Det här var på köttmurtiden.

      Radera
    7. Den enda befattning som jag tror kan komma upp i närheten av att behöva släpa på 100kg utrustning är Jägare med pjästjänst. De gossarna brukar vara lite Magnus Samuelsson stereotyper.

      Radera
  14. En mjuk och smidig kampsport är aikido.Den håller en smidig hela livet.

    SvaraRadera
  15. Mitt främsta exempel på muskler som är byggda för funktion mer än utseende är Jackie Chan när han var lite yngre. Holy moly vilka sjuka saker han kunde göra med den kroppen utan minsta problem, men kände man inte till honom och han hade en tröja på sig hade man aldrig anat det.

    SvaraRadera
  16. Får jag länka två "underhållande" klipp som jag hittade av en slump vid en djupdykning på Youtube?

    Den visar tydligt både den fysiska formen, och moralen hos ryska soldater sent 90-tal och 2000, i Tjetjenien.
    Ett plockepinn av utrustning och uniformer, avsaknad av stridshjälmar, bråk, och det obligatoriska att skjuta hellre än rätt (läs från halvvägs från höften med infälld stock).

    SvaraRadera
  17. Minns när jag började värnplikten. Då var vi ett gäng civilt vältränade killar, men med olika förmågor. Själv hade jag kobinerat gym med löpträning, andra var fotbollspelare, orienterare, triatleter, gymbiffar eller brottare. Att vi var starka på helt olika saker märktes också! Men efterhand jämnades det hela ut. Gymbiffarna tappade muskler och fick en betydligt smidigare funktionell kropp, medan triatleterna och orienterarna som hade vrålkondis men svaga ryggar och ben la pp sig muskler för att klara av den tunga utrustningen. I slutet var det nog snarare genetiken än civila erfarenheter som skilde oss åt.

    Vilken kropp var då den mest lämpade inför militärtjänstgöringen? Det är svårt att avgöra men klart är att fotbollsspelarna klarade sig väldigt bra. Uthålliga och tilläckligt muskulösa för att klara en närkamp i fotboll (eller bära tungt i militären).

    Crossfit? Även här en hel del nötande rörelser som aldrig utförs i praktiken, såsom ryck och stöt (styrkelyft). Det hade varit bättre med fokus på funktionell råstyrka, så som det var när crossfit ursprungligen introducerades i Sverige. Men filosofin men cirkelträning som ger både styrka och kondition är förstås bra.

    SvaraRadera
  18. Jag hade förut en finlandssvensk granne på mitt område och hon var förfärligt bitter på Sovjetunionen, pga att hennes släktgård i Kyrkslätten i Porkala hade tagits ifrån hennes familj och hyrts ut till Sovjet på 50 år. Hon blev så arg att hon flyttade till Sverige direkt efter kriget. När Sovjetunionen återlämnade Porkala till Finland långt före avtalat slutdatum, var området väldigt förstört.

    Under 60-talet åkte vår familj ofta till Porkala med vår fritidsbåt och det var ett jättespännande ställe, pga att det var en Sovjetisk militärbas under 1944-56. Dess uppgift var att kontrollera fartygs-trafiken genom Finska viken och hålla Helsingfors i ett järngrepp med kanoner, utifall att man skulle göra uppror mot Moskva. Där fanns det kärnvapen-säkra bunkrar, sprängda djupt i berget, som jag kunde se med egna ögon.

    Efter återlämnandet av Porkala, tack vare den militära avspänningen och pga att basen var väldigt dyr för Sovjetunionen att hålla igång, hittade man där ett stort antal matskedar, med ett hål i skaftet. Det visade sig, att varje soldat på militärbasen hade en egen sked, hängande runt halsen, och att alla skulle äta ur samma gryta. Om man tappade bort sin sked, riskerade man att bli utan mat. Därför borrade man ett hål i skedens skaft, så att man alltid hade sin sked närmast kroppen, vart man än gick på basen.

    Det serverades ofta välling och gröt till soldaterna, vilket var exakt den skolmaten som jag fick i grundskolan i Helsingfors i min ungdom. Dessutom var vi tvungna att äta upp allt inom 20 minuter, innan nästa grupp kom till matsalen. Därför hotade man eleverna med kvarsittning, om tallriken inte var helt tom, när nästa grupp kom. Jag blev ofta hotad med kvarsittning av den anledningen, så jag fick skaffa ett läkarintyg på att jag hade något problem med magen och. Dessutom var jag tvungen att gå igenom många läkarundersökningar på sjukhus, för att få intyget, som skulle det förnyas varje år, men reglerna mjukades senare upp. Jag minns att diagnosen var "överrörliga tarmar". Men senare placerades jag ändå bredvid läraren, som var ett riktigt rivjärn och skällde ut mig dagligen och hon hämtade ibland rektorn, för att tillrättavisa mig ytterligare.

    Om Porkala:
    https://www.hbl.fi/artikel/en-flakt-av-det-kalla-kriget-2/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller som en f.d. jobbarkompis "Godis-farbrorn" sa, när han blev intervjuad på skolgården i Vallentuna: "skolmaten smakar skit och lärarna är dumma i huvvet". Han fick mycket medhåll av pensionärer, som också fick sin mat från samma skolkök. Jag tyckte också att skolmaten var äcklig och smakade hö, så jag förstår, om de ryska soldaterna blev väldigt undernärda i Porkala. I läroverket var maten jättegod och näringsrik, men den var avgiftsbelagd, så jag fick svälta.

      Radera
  19. Gjorde GU och KBS på FJS en gång i tiden. Inga jättar där direkt, mest sega och ett riktigt tjockt pannben. Ett fåtal stora gymkillar fanns förstås, men där slog fältkoman snabbt in. Blev mest imponerad av en kille på dryga 65kg som glatt bar sin rygga på ca 80kg nonstop i ca ett dygn efter en luftlandsättning med all krigsmateriel. Som anekdot kan jag berätta om en samövning med en spaningspatrull från US Marines som vi hade i under svenska sommarförhållanden. Det var om något några svullna gymkillar. Dock gick det inte många timmar i skogen innan dom undrade var trossen med käket var, och följande fyra dygn med dom gick mest åt till att försöka hålla dom på gott humör och fokuserad på uppgiften.. Sad..

    SvaraRadera
  20. Jens Burmans vlog kan nu ju börja med.

    SvaraRadera