Cornucopia?

Aktuellt

Gamestop-bubblan förklarad

Aktien för det döende bolaget Gamestop har rusat extremt de senaste dagarna efter en samordnad blåsning på Reddit och orsakat att minst en b...

2020-12-30 15:56

Gästinlägg: Att slänga mat

Nedanstående är ett gästinlägg författat av äventyraren Lena Wilderäng adrenalena.se, tillika gift med bloggaren.

Nu efter julen åker kanske en hel del julbordsrester i soporna därute. Jag har funderat en del på detta, efter att i flera dagar kalasat på maträtter baserade på rester. Revbensspjäll som kokas i buljong, som sedan får bli utmärkt bas för matig soppa. Egeninlagd sill som får nytt liv utanför julbordet, på rostat bröd, med ägghalvor från egna höns, flingsalt och krasse. Vildsvinsjulskinkan som fick sällskap av gräddsås med torkade trattisar. Hittills har jag inte slängt någonting.

Återanvändning av den inlagda julsillen på en äggasillmacka

Jag är uppvuxen med att maten inte ska slängas i onödan. I de delar av världen som inte har välstånd i överflöd tillämpas samma princip fortfarande: man slänger inte maten, och inte heller prylar. Prylarna återanvänds, lagas, eller i värsta fall tas isär och återvinns till annat i hushållet, istället för att ständigt köpa nytt. Maten planeras noga, resterna används i uppfinningsrika recept.

Att ta vara på både prylar och mat är en ofrånkomlig del i preppingrörelsen, och en drivande kraft i självhushållning. Utan hjälp utifrån blir det extremt viktigt att använda alla resurser till deras fulla potential. Chansen är att många känner igen det från sin barndom, då konsumtionsmönster var annorlunda.

Det som är intressant är att pendeln kanske svänger tillbaka nu med ökad miljömedvetenhet. Det kan vara så att de hushåll som är ekonomiskt påverkade på grund av pandemin även kommer behöva tänka på kostnaderna. Medans ekonomin och hållbarheten går hand i hand, så är det kanske trendigare att åberopa miljömedvetenhet än prismedvetenhet.

Något liknande hände egentligen med hipster-rörelsen. Second hand-kläder, loppisfynd och föräldrarnas gamla trasor från loftet började plötsligt kallas för ”vintage”. Slow food, surdegsbröd, kombutcha blev innegrejer. Anatomiskt ansvar blev trendigt igen – alltså att använda ”hela djuret”. Eller i alla fall göra egen korv. Egentligen är det bara i jultraditionerna vi kan annars ana anatomiskt ansvar nuförtiden – idag är det lättare att få tag på kycklingbröst än på hel kyckling, och jag ska inte ens börja prata om fläsk. Det finns en tillfredsställelse i att visa respekt för djuret genom att använda allt. Även om en hel del bara kan användas till buljong, korv, pastej eller djurmat.

Själv fick jag väldigt mycket hjälp av de här principerna när jag seglade jorden runt. Det fanns inte någon ständig och garanterad tillgång på mat, inte ens basvarorna. Sedan betydde varje sparad krona att jag kunde vara ute lite längre, så det var dubbel motivation till att hushålla med allt. Samma tänk kan hjälpa på turer långt ifrån civilisationen, eller långa vistelser i tält på hög höjd. Mycket möda läggs på att inte behöva ta med sig extra vikt i form av onödig proviant och utrustning, så det som tas med ska användas sparsamt och klokt.

Så, när måste maten slängas? Jo, när den har blivit dålig så klart. ”Bäst före” betyder inte ”dåligt efter”, matvaror håller mycket längre än folk tror. Huruvida maten fortfarande duger avgörs genom att titta, lukta och smaka. Det finns förstås undantag, tex skaldjur och liknande, jag behöver inte upprepa det uppenbara. Men i övrigt är det slösaktigt att slänga något som fortfarande duger till att ätas.

Matvarorna ska inte behöva bli gamla i överhuvudtaget. En bra rutin är tex att äta upp middagsrester till lunch, förstärkt med grönsaker (eller kolhydrater, beroende på hur din metabolism ser ut). En annan är att använda upp eventuella resterande matvaror i matlagningen för nästa måltid. Istället för att tänka ut en meny och köpa alla ingredienser, så gäller det att kolla i kylen och på hyllorna och se vad som behöver ätas upp innan det blir för gammalt, och huruvida du behöver komplettera med något. Det stimulerar fantasin, och du behöver inte fundera för länge på vad du ska laga. Jag har använt principen under seglatser, och ”plockat” dagens frukt och grönt utifrån hur moget det har blivit, för att undvika att det blir mögligt eller ruttet och ”smittar ner” resten – det kan gå väldigt fort.

Ibland så känns det som att jag tillhör minoriteten som inte beställer färdiga matkassar eller låter någon annan bestämma menyn, utan lagar mat utifrån vad jag är sugen på, och vad som behöver roteras eller ätas upp. Men träning ger rutin, och det funkar. Nyfikenhet, kreativitet och förkärlek för god mat gör att det som lagas även blir gott. Ju mindre jag har att välja på desto större och roligare utmaning – jag har lagat riktigt lyckade trerätters när det har påståtts att ”vi har ingen mat hemma”.

Handlar jag färsk mat som kommer tillagas omgående tar jag gärna varor med kort bästföre-datum. Det är ett sätt att minska miljöpåverkan och matslöseri, och ibland är det mer ekonomiskt. Det löser åter igen frågan ”vad ska vi äta till middag”, och bjuder till nya matupplevelser.

Om mat nu måste slängas trots allt, så hamnar det i komposten. Till och med där gör det nytta.

Nog lever vi alla i överflöd och ingen svälter ihjäl om man slänger julskinkeresterna som ingen vill ha, man kan till och med få det lite mindre stressigt i vardagen och det kan vara värt det. Men det är ändå värt att långsiktigt lägga om sina rutiner för att spara på miljön och minska utgifterna, och slipa på sina matlagningsskills.

-          Köp inte mat som du vet inte kommer ätas upp

-          Mat med kort hållbarhet ska handlas precis innan det är tänkt att ätas

-          Ta vara på rester, ät upp dagen efter eller frys in fullgoda, välmarkerade matlådor

-          Rensa ut kylen regelbundet

-          ”Bäst före” är inte ett facit

-          Glöm inte att rotera ut preps då och då

-          Köp nedsatta varor för omedelbar konsumtion

-          Förvara matvaror rätt för ökad livslängd

-          Om du har fått ätbara saker (tex godis) i present, men inte vill ha det: ge vidare gåvan

-          Kompostera och återvinn

-          Odla egen mat, så får du nytta av komposten

-          Lär dig att förädla, förbättra, och laga från grunden.

Lycka till!

/Lena Wilderäng, adrenalena.se

Lena har tillsammans med sin make Lars författat boken Är du förberedd? och e-kortboken Arbeta hemifrån under karantän.

Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

31 kommentarer:

  1. Ja det känns som ett misslyckande varje gång man måste slänga mat för att man planerat dåligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett moraliskt nederlag. Slänger bara ris emellanåt, från hämtmaten och då ber jag ändå om halvfull förpackning.

      Radera
    2. Stekt ris är ju den ultimata maten på rester går att slänga ner nästan vad som helst.

      Radera
    3. Men man ska vara försiktig med just ris då det ligger högt på listan över vad som orsakar matförgiftning.

      Kokt ris får INTE förvaras länge i kylskåp.

      Radera
    4. Bacillus cereus överlever i sporer som tål kokning och sätter igång att växa när riset svalnat. Efter nån vecka vid rumstemperatur är det en riktig giftgroda. Gasbrand - not very nice experience! Håller man grejen i en bra kyl runt 2-3 grader så blir det ingen tillväxt att prata om.

      Radera
    5. Det samma för pasta men undra hur stor risken är egentligen? Har aldrig blivit sjuk från uppvärmd mat hemma samt i princip alla sushi/thai-ställen har stora riskokare som de gräver fram ljummet ris ur hela dagarna.

      Radera
    6. Bland storköksfolk har jag hört berättelser om nån legendarisk ärtsoppa som avlivade ett helt ålderdomshem på 1940-talet men jag känner inte till några moderna fall. Om man bara steker upp riset ordentligt så knäcker man ju alla Cereus som kan ha hunnit bildas. Kanske Krösa-Maja-historier som går bland köksfolk.

      Radera
    7. @Lars B, helt riktigt men att steka upp ris från dagen före som man har haft i sluten behållare runt 4-5 grader i kylen är absolut inga problem.

      Radera
  2. Här slängs det minnimalt med mat. En hund i 50-kilosklassen är inte kräsen av sig. När den inte får matrester så är det revben och mycket av resterna från lammslakten (sparas fruset) Det var längesedan vi köpte hundmat. Det som ändå slängs av matrester går direkt ner i grönsakslandet medelst ett jordborr. Varför gå omvägen via en kompost? Jo ibland är det ju tjäle förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fråga: Skär du bort fettet? Jag har gett mina hundar rev från nioåriga tackor och nu luktar de som får...

      Radera
    2. Dom har mestadels fått lamm. I den mån dom fått tacka har jag inte märkt något. Har en äldre bagge som det snart är dax för, får se hur det blir då. Dom är ju lite fränare om man säger så.

      Radera
  3. Vet inte vad som ligger i detta, men jag har hört antropologiska teorier om att principen "spara på allt" går i väggen om den inte får gränser på sig.
    Allt man sparar kräver underhåll eftersom det bryts ner med tiden. Mat kräver enormt mycket underhåll för att sparas, speciellt i tillagad form. Först måste allt skyddas från fukt eftersom fukt förstör allt - kläder ruttnar, knivar rostar och råvaror möglar. Allt detta skyddande kostar tid, möda och material och till slut är man fullt sysselsatt med att bara vårda allt så att inget skall bli förstört.

    Teorin menade att gamla tiders samhällen hade mekanismer för att slippa "spara-på-allt-infarkter". Det där med att "offra" skall ha varit ett sätt att göra sig av med gamla halvslitna grejor för att få plats med nytt. Gravgåvor och eldoffer skall ha varit typexempel, likaså "Potlatch-ceremonier" bland nordamerikansk urbefolkning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant!
      Men det kan väl inte ha varit ett problem i gamla tider, då slets väl sakerna ut med tiden? Och man skaffade sig väl inte nya saker innan det var absolut nödvändigt, för att de gamla var utslitna?

      Radera
  4. Alla rester här blir till matlådor som sedan fryses in. Ibland blir det brokig kosthållning men.... Ingen mat kastas.

    SvaraRadera
  5. Ett bra tips är att sänka temperaturen i kylskåpet till 2-3 grader. Inget blir dåligt då, nästan i alla fall ...

    SvaraRadera
  6. En lunchrestaurang jag brukade frekventera hade en kinesisk källarmästare. Varje januari serverade han den asiatiska rätten "Nasse går igen" som det stod på matsedeln. Andra årstider kunde det vankas pyttipanna, eller "Hänt i veckan".

    Sånt tyckte man var kul på den tiden förstår ni ungdomar! :-)

    SvaraRadera
  7. Lena, utomordentligt bra skrivet. Själva har vi kylen på ca. 3 gr.och behöver nästan aldrig slänga "gammal" mat. Oöppnad mjölk som passerat två veckor efter bäst före datum är helt felfri. Om mat och rester försvaras i låg temperatur är hållbarheten mycket lång.
    Gött Nytt År, hälsa till Gubben.

    SvaraRadera
  8. Tack Lena!

    Kompostera, odla och återvinn är nästan en religion för mig.

    50 grader C I komposten i slutet av december, vad sägs om det!

    SvaraRadera
  9. En gårdsgris som slafsar i sig det som är oätbart för människan?

    SvaraRadera
  10. Mycket en generationsfråga, äldre är vana att hushålla, själv köper vi nästan bara råvaror och gör mat från grunden och slänger sällan, yngre är uppväxta i ett intensivt konsumtionssamhälle drivet av billiga lån.

    SvaraRadera
  11. Låter det inte lite som "Varför äter de inte bakelser"? Vällovligt, men lite naivt. Ett hushåll utan barn eller tonåringar. För två vuxna, medelålders, personer funkar "här-är-din-frys" utmärkt som metod, och det känns finfint att inte behöva slänga mat. Med barn i hushållet är det garanterat mindre lättarbetat. Ju fler barn, desto mindre lättarbetat. Vilket naturligtvis inte är ett skäl att slösa. Men, kanske skulle metoden, och inlägget, behöva bearbetas lite mer, tänkas lite mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har 3 barn nu vuxna och har lyckats väl med att inte slänga mat. Det handlar om att lägga tid på att planera. Veckomatsedel , handlingslistor..
      Det tar mycket mindre tid än man tror.
      Visst barn ger mer jobb men det går.
      P.s jag har ingen aning om hur er familjs situation så detta är ingen kritik emot er utan mera ett generellt
      inlägg att man kan lyckas.Självklart har vissa familjer bättre chanser att låta bli slänga mat.

      Radera
  12. Är det vanligt att man slänger ätbar mat? Vi gjorde iaf pizza av det sista av osten och julskinkan... som förälder med större barn är överbliven mat ett minimalt problem.

    Det är väl mest brödet som möglar ibland. Hade en bakmaskin men lyckades inte hitta ett recept som fungerade i längden, även om det var gott ett tag.

    SvaraRadera
  13. Det här är ett inlägg skrivet av någon som inte har småbarn hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, var på väg att skriva något liknande. Men helt utan förskyllan är man väl inte. :)

      Radera
  14. Har i många år haft obegränsat med vildsvinskött. Försökte göra julskinka på vildsvin för några år sedan. Torrt och äckligt, svårt att få in fett/späck i köttet med den tillagningen(sprutar ni in olja?), Hunden och Ica blev glada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag köpte en vildsvinsskinka för några år sedan och den var jättegod. Vet ju inte vad de hade gjort med den tyvärr, men det ska gå!

      Radera
  15. Som uppväxt med morföräldrar födda på 1880-talet och en ensamstående mor med dubbla jobb har jag fått lära mig att inte slänga mat. Maken är också uppväxt under små omständigheter med en kommunalt anställd förälder och fem småsyskon. Det är inte lätt och det är inte alltid roligt men det går. Den bästa investeringen hittills är frysboxen. Där hamnar fina köttbitar som jag hittat i Ät-Snart lådan på Maxi eller Lidl. Mycket blir grytor och resterna fryses in i lagom portioner för att räcka till två vuxna. Nej, vi har inga småbarn men vi har varit småbarn. Man fick äta det som sattes på bordet eller inte alls.

    SvaraRadera