Anti-sociala medier?

Pendeln svänger som bekant fram och tillbaka och ingen trend varar för evigt. Jag reflekterar allt mer över om sociala medier av idag är här för att stanna, kommer stagnera eller sakta kommer dö ut och ersättas av något annat. Allt mer tydligt som anekdot är att de jag har bäst och mest personlig kontakt med inte hanteras via sociala medier (annat än som meddelandetjänster).

Facebook

Sociala mediers framgång är onekligen en framgångssaga. Facebook-aktien är värderad på drygt 20x förväntat och är alltså inte ens med dagens mått särskilt övervärderad, trots en uppgång på mer än 10x pengarna sedan botten efter börsintroduktionen. Alla har Facebook.

Eller har de?

Hur är det t ex med återväxten. Ungdomar undviker ofta Facebook, för där hittar man bara gamlingarna (läs: föräldrarna), även om de kanske när de själva blivit lite äldre faktiskt skaffar Facebook ändå. Kanske mest för att olika föreningar och särintressen hittas där istället för på separata websajter, och då mer som en sorts inlogg istället för forna tiders chatforum. Oavsett kommer en dag alla ha Facebook, och då kommer tillväxten per automatik upphöra.

Själv kommer jag fortsätta ha Facebook, om inte annat av rent professionella anledningar som marknadsförings- och kontaktkanal med mina fans, främst bokläsarna. För mina fans och fiender har jag ju bloggen, så det finns ingen anledning att hålla kontakt med er, kära läsare, via Facebook. Det finns ingen affär för mig där, inga intäkter, och man ska inte heller bygga en verksamhet på en plattform man inte äger.

På min privata FB-sida rensade jag just bort närmare 200 så kallade vänner. Jag gissar att många av dem inte ens kommer märka att jag gjort det. Ska man t ex ha affärskontakter som vänner på Facebook? Samtidigt ska man komma ihåg att FB inte är samma för alla. En del vill vara vänner med allt och alla, andra släpper in sina fans som vänner på sin sida som egentligen inte är privat, utan en sorts offentlig kanal. Hur vet du att de du har som vänner på FB ser på FB på samma sätt som dig? Varför inte istället då interagera i en grupp eller på en officiell sida, istället för att vara FB-vänner?

Vilket bara visar på ytligheten som uppstår i sociala medier. Har man fått några direktmeddelanden? Inbjudningar till födelsedagar eller andra högtider? Eller är vänskapen i de anti-sociala mediernas tidevarv begränsad till en like?

I själva verket inser jag att de som är mina främsta vänner och som jag har mest personlig kontakt med sker antingen via verkliga livet eller via direktmeddelanden, där i så fall Facebook bara är Messenger-tjänsten. I själva verket har flera av mina bästa vänner och de som jag oftast har personlig kontakt med inte Facebook alls. 

Vi träffas kanske i verkligheten istället, om så bara någon gång om året. Eller pratar ... i telefon! Eller via meddelandetjänster, där asynkron kommunikation  passar mig rätt väl på grund av min arbetsbelastning. Men rent av SMS fungerar då minst lika bra som att Facebook ska få se allt man skriver till varandra.

Och det är även dessa vänner som faktiskt står för inbjudningar till digitala möten i dessa pandemitider. Inte de vänner man bara har på Facebook. Där räcker det ju med en like ibland.

Pendeln svänger fram och tillbaka. Inget varar för evigt. Inte heller Facebooks popularitet. När jag gick igenom vänlistan efter personer som jag i praktiken inte upprätthåller någon personlig kontakt med, utan man bara träffat någon gång en gång för länge sedan, så visade det sig att ett tjugotal av drygt 600 vänner på FB hade avaktiverat sina konton. Kanske ett tecken i tiden.

Vad vet du egentligen om dina FB-vänner? Allt du ser är vad de väljer att visa. Hur många av dem träffar du regelbundet i verkliga livet, om så ens en gång om året? Hur många av dem har bjudit hem dig till sig, hur många av dem har varit hemma hos dig? Hur många av dem har du pratat med i telefon det senaste året? Hur många av dem kan du namnet på utan att se dem på Facebook samtidigt?

När pandemin är över kanske vi får en rekyl för sociala medier, när isolering och text på en skärm ska bytas mot faktisk mänsklig interaktion och uppdämt behov av mänskliga möten?

Ska jag spå en enda ny trend så är det att förr eller senare kommer någon släppa en livesocialmedia. Att interagera i rörlig bild live klår Facebook enormt. Ett Zoom-möte med 4-8 vänner ger mer personlig interaktion än ett helt år på Facebook, sett till kvalitet och faktisk äkta interaktion.

Exakt utformning för den killer app, en livesocialmedia kan bli återstår att se. En vänlista, där man när som helst kan öppna ett rum dit ens vänner kan komma in och hälsa på. Vill jag t ex sätta mig och fika, så öppnar jag mitt fikarum, mina vänner får notifikationer om att jag har ett rum öppet, och så kommer de kanske dit och livemöts en stund över video. På samma vis kan man ha ständigt öppna grupprum inom olika intressesfärer och organisationer. Kändisar kan ha publika rum, de ibland framträder i för sina fans. Och med faktiskt livesändning (video är ett krav, inte ett alternativ) så kanske man kan bli av med flera av sociala mediers avarter - det är svårare att kalla någon för något nedsättande när denne ser på dig.

Pandemin har visat att bandbredden finns och att alla har kameror idag. Folk har vant sig vid att det fungerar att umgås live på Internet. Nu återstår bara att någon lanserar livesocialmedia.

Eller så köper bara Facebook upp den som lyckas och förvandlas. Inget är som bekant för evigt^1..

Veckochart Facebook-aktien

Nu ska jag försöka klara av ett telefonsamtal med en vän idag, och gratulera en tillökning. En ambition kan vara att faktiskt prata med en person i telefon, live via video eller fysiskt varje dag. Även under pandemin kan man göra detta, det finns något som heter utomhus och promenad. Sedan är ambitioner ambitioner.

^{1. Utom att jag alltid kommer ha fel. Det ligger per definition i sakens natur när man pbulicerar 3-8 blogginlägg om dagen att det endast kan ske om man ständigt har fel. Skulle jag bara skriva saker jag själv tror jag har rätt om, så skulle det bli rätt tomt här på bloggen. Men bloggen är ett sätt att vädra tankar, inte ett facit.}