Cornucopia?

Aktuellt

CNN: Läckta verifierade dokument visar att Covid-19 var dubbelt så stort i Kina som officiellt

Läckta kinesiska dokument som CNN fått tag på och som verifierats, visar att smittan med sjukdomsfall av Covid-19 var minst  dubbelt så hög ...

2020-10-19 10:21

Gå i kloster - kulturelitens kontaktannonser i Stockholmspressen

En trend det senaste året verkar vara att relationsnojande trettioplussare med anknytningsutmaningar, alternativt nyskilda 40+ inom Stockholms kultur- och mediaelit skriver spaltmeter med kontaktannonser maskerade som kulturkrönikor eller reportage, när de inte får napp på Tinder. Förr gick man i kloster, nu hänger man ut alla sina ex och sitt trasiga känsloliv i DN och SvD, och undrar varför ingen vill bilda en relation.
Wine, dine and hänga ut i riksmedia
Trenden att som kultur- och mediaelit istället för Tinder skriva enorma kontaktannonser i DN eller SvD är nu långt bortom en spaning. Antalet artiklar är säkert uppe i minst ett tiotal, där skribenten annonserar ut att vederbörande är singel, att det är svårt att hitta någon vettig på Tinder, samt hänger ut sin för bekantskapskretsen identifierbara ex som människor med stora personliga utmaningar. Det förekommer säkert i Aftonbladet och Expressen också, men dem läser jag inte.

Formeln på kontaktannonserna följer samma mönster. En del är rena kulturkrönikor, dvs tiotals spaltmeter av text, andra är artiklar, reportage och intervjuer om någon annan eller annat, men där det hela tiden påtalas hur singel skribenten är.

Hur ser då formeln ut?

1. Etablera att du är intellektuell kultur- och mediaelit

Du måste citera eller referera till minst tre finkulturella verk. Detta för att understryka att du är beläst, samt att du inte kan tänka eller formulera några tankar själv, utan måste hämta dessa från andra så du slipper ta ansvar för det du skriver. Lena Andersson är obligatorisk att citera eller referera om du verkligen ska vara svensk kulturelit. Annars måste du ta med någon fransk författare, eller varför inte David Lynch eller någon annan obegriplig regissör för att understryka hur genialisk du är som fattar.

2. Häng ut dina ex och din bekantskapskrets

Allt får inte handla om dig. Du måste därför hänga ut dina bekanta, vänner och framför allt ditt ex. Bekanta och vänner som anekdotiska exempel på det du vill visa, så det inte bara handlar om dig. Ditt ex för att visa att det minsann inte är fel på dig, och att orsaken till att du är singel är ditt ex med sitt obefintliga eller omogna känsloliv. Inte du. Du är ju enligt 1. ovan intellektuell kultur- och mediaelit.

3. Etablera att du är singel och att Tinder är kasst

Det är väldigt viktigt att understryka att kvaliteten på dejter och kontakter via Tinder är usel. Du söker ett högre väsen, någon som kan citera Lena Andersson utan att googla. 

4. Understryk hur dumma i huvudet och bristfälliga, men ändå mytiska, det motsatta könet är

Det är alltid det tilltänkta könet som det är fel på. Men de är ändå något du beundrar och åtrår. Men inte vem som helst, skicka inte in din kontaktannons och CV till e-postadressen i slutet av artikeln om du inte är perfekt på ett rent mytologiskt vis.

5. Undra varför du fortfarande är singel samt fokusera på jag, jag, JAG!

Slut formel.

Ja, undrar varför ingen vill bygga en varaktig relation med någon 30+ som hänger ut sina ex i rikspressen, samt understryker hur kassa det önskade partnerkönet är.

Fast ibland går det bra. En person lade ut att vederbörande skulle leva i celibat. Ett halvår senare kom artikeln om att celibatet upphört pga att upprepat sex uppstod med en läsare som hörde av sig till skribenten, och som tack fick en flera spaltmeter lång artikel komplett med foton. Inte på sexet alltså, utan på läsaren.

Nu kanske man inte ska klandra desperata 30+ där den biologiska klockan tickar och alla i bekantskapskretsen redan är inne på sitt tredje barn och andra äktenskap, eller nyfrånskilda 40-50+ som storögda kastas ut på köttmarknaden efter 25 års trygg relation. Har man möjlighet att lägga ut kontaktannons i rikstäckande Stockholmspress så verkar åtminstone en del ta den chansen.

Kanske är detta en variant av Gonzo-journalistik, där journalisten är själva nyheten, och om inte annat skapar den? Verkar ju inte finnas något annat att skriva om.

Vi önskar kultureliten lycka till med kontaktannonserna. Alternativet att försöka vara lite diskret verkar inte finnas. Fast visst, det är enklare att vara diskret när de står på kö runt kvarteret (för att parafrasera Shirley Manson i Garbages låt Amends för att låtsas vara intellektuell). Vilket de nog inte gör när man riskerar bli uthängd i riksmedia.

Är man mer traditionell håller man käften om sitt relationsstatus och dejtande, som det anstår ädlare kvaliteter. Blir någon av önskat kön intresserad så kommer den googla fram, eller kolla på Ratsit om det bor någon mer på samma adress. Eller markera att du är singel och söker vissa kön på din Om... på Facebook och gör publikt, så kommer prospekts ta kontakt. Om du nu framstår som attraktiv i din offenliga gärning på din upphöjda piedestal i rikspressen. 

Eller så visar artikeltypen bara hur desperat kultureliten saknar bokmässan i Göteborg, som skulle varit för tre veckor sedan och lättat på frustrationen hos både en och annan i mediaeliten. Dessutom var det ingen Almedalsvecka i sommar heller, så fatta hur desperata en del inom media börjar bli. Klockan tickar ...
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

71 kommentarer:

  1. Lena Andersson citeras? Är hon inte lite av en udda fågel i Sveriges kulturliv? Med reservation för att det var ett tag sedan jag läste em essä på DN kultur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är svårt det där. Prisad och hyllad. Och ultraliberal. Kultureliten vet inte hur de ska hantera en lovprisad författare som inte är vänster. Och dessutom är det finaste vi har i Kultursverige.

      Radera
    2. Med all respekt Cornu så är Lena Andersson knappast "det finaste vi har" i författarväg, även om detta är svårt att mäta objektivt. Ska man jämföra med moderna kvinnliga "fin"-författare så tror jag att Kristina Lugn och Kerstin Ekman fått fler utmärkelser, rönt mer uppmärksamhet utomlands och fått fler priser.

      Radera
    3. Ekman/Lugn har väl peakat, Lena Andersson trendar. Vem citeras mest på kultursidorna idag tror du?

      Radera
    4. Ja, alltså, att Lena Andersson citeras mycket just nu kan ju bero på att hon släppte en roman för en månad som tydligen ansågs ganska bra. Jag tror säkert att Knausgård citerades jättemycket för ett antal år sen eftersom han släppte "Min Kamp", osv. Att hon trendar just nu kan vi alltså vara överens om.

      Radera
  2. Jag vet inte ens vem Lena Andersson är. Shit vad rökt jag är. Jag får nog ta och vara lite extra snäll mot min partner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena Andersson är väl en lite mindre kategorisk version av Hanne Kjöller.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Jag upptäckte Lena Andersson i detta "sommar" från 2005.
      https://sverigesradio.se/avsnitt/327259

      Radera
  3. Vet ni inte vem Lena Andersson är, är väl ett förslag att "googla".

    Hela grejen med att fläka ut sina personliga förhållanden är väl ett enkelt sätt att klämma fram lite content när man inte har nåt att säga. Kommer ni ihåg hon som klagade på maten i nån kvällsöppen invandrarbutik? Det var djurkroppar och konstig mat överallt och det var fel på Sverige. Den som vill framstå som snäppet mer inåtvänd kan så klart skriva samma lågpannade observationer om sina relationer, så slipper man läsa en bok eller liknande för att ha nåt att skriva om. Hon den där Carrie i "Sex and the city" lyckades ju fixa en hel karriär med boende på Manhattan osv genom att skriva om vem hon för tillfället gick till sängs med och hur det kändes?

    För att krydda upp denna billiga ersatz-pyttipanna kan man så klart slänga in en författare eller två, Houllebecq eller Lena Andersson eller så. Eller hänga ut en halvkänd bekant, det är ju fränt och ökar klicken med minst 23,7%.

    En föregångare här kan ju möjligtvis vara romanen "Myggor&Tigrar" som ju avhandlade vem som kladdade på vem på Stockholms innekrogar redan nån gång på 1990-talet. VÄldigt uppmärksammat på sin tid.

    Nej tacka vet jag Sven Stolpe, han skrev nog aldrig om vem han låg med och inte. Eller så gjorde han det, det minns jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förlåt, Myggor och Tigrar är tydligen från 2007. Jag blandade ihop den med Ernst Brunners mustiga "Kocksgatan" från 1991.

      Radera
    2. Var inte han katolik? Så han har nog bekänt...till någon som hade tystnadsplikt.

      Radera
    3. Sven Stolpe, katolik? Ja hellre offrar jag prästens mentala hälsa än att nån häller ut sina medelmåttiga samlag på kultursidorna.

      Radera
    4. Appropå hänga ut, har fu träffat Joe nyligt?

      Radera
    5. Joe Blow träffar jag varje dag i affärer, men det kanske är nån annan Joe du avser?

      Radera
    6. Poängen var väl att en googling leder till automatisk diskvalificering. Jag är rå-diskad :/

      Radera
    7. Joe Ma...ja du förstår, glömde att vi slutat med sånt här på bloggen. Kanske bäst att jag tar min rock och går....


      Ps Appropå blow, var det dina 80kg som flöt iland i Nyhamnsläge häromsistens?

      Radera
    8. gbdcrvx: 80 kg kan man väl riska men när dom dessutom tog mina 600 kg i Nederländerna känns det i plånboken kan jag säga.

      Radera
    9. Du får göra som de permitterade, köra på 80%.

      Radera
    10. gbdcrx: Om tullen ändå bara gjorde samma sak!

      Radera
  4. Det sista stycket känns lite väl stalker-mässigt. Kan vi inte bara sluta hetsa över kändisar, och vara öppna för eventuella relationer med folk man stöter på i naturliga sammanhang?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det funkar inte så nuförtiden, Efraim. Om man träffar nån på en kvällskurs, eller på krogen, så kan det visa sig att vederbörande är fattig eller har dålig smak. Tänka dig at du träffar en jättetrevlig tjej och så visar det sig att hon har Aromat i köksskåpet och lyssnar på Aqua o-ironiskt? Dessutom boende i en hyrestvåa på Lindängen?

      Nej, för att kunna sålla måste man så klart träffa folk via nåt slags sociala medier, så att man har klart för sig vilka ambitioner de har i livet.

      Radera
    2. Nästan så att man saknar tiden med arrangerade äktenskap.

      Radera
    3. Och vad är det för fel på Aromat nu då?!

      Radera
    4. @least: Som bekant ska man ha autentiska asiatiska kryddpastor att använda när man vänder spröda grönsaker på sin teppanyakihäll. Då duger inte aromat. Hänger du inte alls med?

      Radera
    5. @ Ben,
      Det är bara "relationsnojande trettioplussare med anknytningsutmaningar"
      Som resonerar så.

      Radera
    6. @Anders Rydén: Ja, i stort har du så klart rätt, och Cornu är naturligtvis lite beroende av läsekretsen pearl clutching kring ungdomens sedvänjor. Men det sprider väl sig kanske i de rbedare lagren så småningom, det brukar ju trender göra, främst bland unga. Vad farbröder som du och jag tycker om hur man ska skaffa en partner spelar mindre roll, vi är färdiga på den fronten.

      Radera
    7. Om nu inte Aromat duger längre, då får det vara med kvinns!

      Radera
  5. Tycker det känns obehagligt att nån som har intresse kollar upp en på Ratsit. Vad är det för fel på att fråga rakt ut om man vill veta något? Att fråga vad killen/tjejen gör i helgen, hur de bor eller annan öppen fråga kan vara en enkel start. Jag har blivit ”hittad’ via bildsöksfunktionen och sen kontaktad av en man som blev intresserad. Kan ju säga att det inte sågs som ett plus utan som ett blinkande rödljus.
    Om man frågar nån om den vill ses brukar det tas positivt enligt min erfarenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det man inte vet om har man inte illa av! (Ett ordspråk med uppenbara begränsningar.
      Om man tvunget vill veta raggets deklarationsuppgifter tror jag nog att ratsit är bättre än att fråga

      Radera
    2. Vad jobbar du med ger en bra fingervisning när man frågar. Fast ingen skulle ragga på mig för min deklarations skull : ). Jag bryr mig inte om det hos män heller. Skulle snarare tycka det var avskräckande om nån presenterade sig som von knorring och sa att han jobbade i finansvärlden - vad skulle vi ha gemensamt. Skulle man förväntas ha fluffig frisyr, långa fejknaglar och kamelfärgade kläder när man träffat föräldrarna 😁 alltså nej bara nej.

      Radera
    3. Yrke?
      https://youtu.be/Bq22AX_LHts

      Radera
    4. Jag är inte städerska men har jobbat några månader som det på ett kontor då jag pluggade. Det är ett hederligt yrke och inget jag ser ner på. Ett av mina bättre extraknäck under studietiden jämfört med att sitta i kassa ex.

      Radera
    5. Ja sitta i kassa ex ska man verkligen passa sig för när det finns så mycket fisk i havet.

      Radera
    6. Jag känner flera von Knorringar och ingen av dom jobbar med pengar, bär lösnaglar eller har fluffigt hår. Jag är ju iof 50 plussare och min värdegrund kommer från ett annat århundrade men det här med att dömma ut ngn för dennes namn och yrke - är grymt oskönt. X von Knorring tex, är en utmärkt person vars sällskap kanske är exakt det du söker Andromeda. XvK delar helt och hållet din syn på städeri frstn.

      Nulli secundus

      Radera
    7. Jag var tvungen att googla och det är ju ett efternamn på riktigt. Inget personligt illa menat.

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Lite OT kanske, men vad är det som får kulturjournalister att tro att de har något att tillföra när det gäller ekonomi och politik? Hur kan de på allvar tro att de har någon som helst förmåga att ha någon djupare insikt i sådant när hela jobbet går ut på att recensera fantasier?

    SvaraRadera
  8. Namedroppa franska författare - man kan undra om Gabriel Matzneff skulle vara ett gångbart namn i dessa tider. Ja, om den uttalade avsikten att leva i evigt celibat är ärlig alltså... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena Andersson är en svensk författare. David Lynch är en amerikansk regissör. Några franska författare förekommer inte i artikeln. Du syftar kanske på Houllebecq, som jag nämnde? I så fall har han ju skrivit en del böcker i stil med Matzneffs privata utsvävningar (se "Plattform"), men verkligheten överträffar nog dikten här tyvärr.

      Radera
    2. Andra halvan av stycket under punkt 1 ovan i blogginlägget (Etablera att du är intellektuell kultur- och mediaelit) lyder:

      "Lena Andersson är obligatorisk att citera eller referera om du verkligen ska vara svensk kulturelit. Annars måste du ta med någon fransk författare, eller varför inte David Lynch eller någon annan obegriplig regissör för att understryka hur genialisk du är som fattar."

      Alltså - förslag på fransk författare, som man (om man är påläst - googla annars) inser kanske inte är det mest tilldragande valet just nu...

      Radera
  9. Sverige och svenskarna har ju tydligen ingen egen kultur, är det därför vi behöver så många skattefinansierade "kulturarbetare" ?

    SvaraRadera
  10. Ja hur kan det komma sig att citat:
    "relationsnojande trettioplussare med anknytningsutmaningar" har svårt med långvariga förhållanden?

    För mig är ju skälen ganska uppenbara.
    Lite synd att en så kallad kulturelit inte begriper bättre.

    Svaret är förstås att en normal människa som vill ha ett normalt förhållande skyr så kallade "relationsnojande trettioplussare med anknytningsutmaningar"

    SvaraRadera
  11. För att tala med Guy Debord:

    Eftersom vi egentligen saknar kontroll över våra liv kan vi alltså skenbart ta kontrollen genom att jämföra kvaliteer på partners, bilar, Hollywoodfilmer eller buttplugs. Att man, alienerad inför samhället, har svårt att hitta eller forma ett känslomässigt band till en potentiell partner kan så klart också bli föremål för recensioner, konsumtion (Tinder), skådespel (sociala media) osv osv, precis som vilken annan vara som helst - korv, bilar eller pojkvänner, det spelar ingen roll. Men till den som författar dylika artiklar vill man kanske citera slutorden i American Psycho: "This is not an exit". Att fortsätta leta efter den perfekta jackan/partnern i butik efter butik kommer med största sannolikt inte att leda till någon större tillfredsställelse i slutändan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch,
      Detta verkar mest vara ett modernt urbant fenomen.
      Bor man på landsbyggd och sådarna som har mer traditionella värderingar slipper man oftast sådan ångest.

      Radera
    2. Verkligen? Annars skrivs det ju några artiklar om året om hur kvinnor lämnar landsbygden för att utbilda sig och att det bara blir bilpojkar med böjd keps, alkoholproblem och SMS-lån kvar på bygden.

      https://www.bohuslaningen.se/%C3%A5sikt/ledare/kvinnorna-l%C3%A4mnar-landsbygden-f%C3%B6r-stan-1.2073312

      https://www.landlantbruk.se/lantbruk/darfor-lamnar-boende-landsbygden/

      (T o m nåt slags regeringsutredning om fenomenet)

      https://www.regeringen.se/contentassets/6e2024c9c99948bfa052224089272c0e/man-och-jamstalldhet-bilaga-12-sou-20146

      https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/ungdomar-lamnar-glesbygden-efter-nian

      https://sverigesradio.se/artikel/2529084


      Osv osv

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera

    4. Fördelen med dating på landsbygd är att du har stenkoll på allt personen gjort sen mellanstadiet och nackdelen är samma sak.
      En vän som separerade fick erbjudanden så fort ryktet om att hon nu var singel gick. Samma sak med en anhörig som blev änka. Det kanske inte är vad man vill när man är helt knäckt. Ger allmänt desperata vibbar. Min vän spred själv ett rykte om att hon hade en pojkvän i närmsta stad bara för att få vara ifred.

      Radera
    5. Fast just artikeln om västerbotten är väl mer en återgång till normaltillståndet, om man ska tro Teratologen.

      Radera
    6. @ Ben,

      Det fenomenet har främst med utbudet av arbetstillfällen för kvinnor på landsbyggden.

      Kvinnorna som flyttar i sin tur verkar väldigt ofta vara ganska desillutionerade av vad som var viktigast i livet och tycks gråta ur på DNkultur när de är trettiopluss.

      Just det, "pojkarna med keps" växer antingen upp och importerar sin livspartner från något land som uppskattar traditionella värderingar.
      Övriga super troligen ner sig.

      Vad händer med kvinnorna som flyttat?
      Tja många blir så kallade batikhäxor.
      Övriga kommer som närmast komma i ett långvarit förhållande med bag in box vin.

      Som sagt var, traditionella värderingar håller i längden.

      Radera
    7. @Andromeda,

      Män som separerar och som bor på landsbyggden har också ganska lätt att få ny partner.
      Bara de kan sköta sin hygien och är någotsånär ordningsamma och nyktra.

      De blir snabbt inbjudna på "en kopp kaffe".

      Radera
    8. Anders Rydén: Ja, traditionella värderingar kan säkert gagna pojkarna på landsbygden. De gamla grekerna bögade ju friskt med varann vad det verkar, då märks ju inte tjejbristen.

      Eller det var inte riktigt SÅ traditionella värderingar du var ute efter?

      Radera
    9. Absolut Anders. Attraktiva, trevliga och smarta personer har lätt att hitta en ny partner oavsett om det är kvinnor eller män. Har man just separerat är det inte läge när folk är för på bara. Det är sällan rätt person är påstridig snabbt heller. Jag har upplevt det som ett problem på mindre orter eftersom ryktet går där.

      Radera
    10. Nä, inte riktigt.

      Mer att det moraliska förfallet började när vi slutade använda hängslen.

      Radera
    11. @Andromeda,
      Nä, desperation och förtvivlan är sällan sexigt.

      Radera
    12. Fördelen att dejta på landsbygden är att man känner sina syskon mycket väl, har jag läst på internet.

      Sen tror jag inte att dessa kulturnojjande journalister främst är från landsbygden, finns kanske en större änslighet bland de inflyttade men ängsligheten finns även hos oss infödingar. Kansken inte lika utbrett per capita, men det väger vi upp med vårt antal. Ni skulle bara veta, jag blir ängslig bara av att tänka på det

      Radera
  12. Funkar Bukowski, Bode och Claes Holmström som finkultur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sture Dahlström, GG Allin och Curt Hson.

      Radera
    2. James Fjong, James Last och James Ellroy.

      Radera
    3. Claes Holmström?!!! Vad gör han idag? Jävlarimig ett geni. Svaret på din fråga är emellertid tyvärr nej.

      Nulli secundus

      Radera
    4. Simon Gärdenfors har jagat Holmström för en regelrätt intervju men det vägrar han. Däremot så nämner han väl lite detaljer i sin podcast "Arkiv Samtal" i några avsnitt. De har tydligen träffats utan bandspelare osv flera ggr.

      Radera
    5. Hon kom över mon med Ted Ström.
      Riktig relationspoesi.
      Det är allt annat än så kallat relationsnojande.

      Radera
    6. Tack Ben!

      Nulli secundis

      Radera
    7. Onkel kånkel och Kalle anka pocket, var och är förhoppningsvis fortfarande betraktat som finkultur bland närförortens yngre män

      Radera
  13. Haha, lysande blogginlägg Cornucopia...

    SvaraRadera
  14. Hahaha... jag vet åtminstone en person som skrivit i SvD som gjort precis detta.

    SvaraRadera
  15. Läste två stycken bara idag + plus han som skulle leva i celibat. Allt i SVD. En kvinna gnölade över män som inte ville stadga sig. Man blir lite trött när man inser att de troligen letar män inom samma skrå, samma män som vet att det finns fullt av självskärande tonåringar som gärna dricker te och vill diskutera något kulturellt innan sängdags.
    Jämför gärna med Stig Larssons uttalanden om detta i mitten av 90 talet. Han erkände i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just. Hon relaterade till någon form av gråtande på bokmässan också men förklarade inte varför. Ja jävlar.

      Radera
  16. Om vi lyfter blicken lite och ser i vilken kontext dessa personer lever i.
    Då kan vi direkt konstatera att dessa kulturpersonligheter knappast har hittat något meningsfullt att fylla sina liv med.

    Se bara hur vår kulturella elit i och kring Svenska akademin har uppfört sig åtminstone de senaste decennierna.

    SvaraRadera
  17. Noterade till min stora överraskning och glädje att en något redigerad version av inlägget är införd på kultursidorna i dagens SvD :-D.
    Misstänker att bifogad icke-länk leder in bakom betalvägg...
    (https://www.svd.se/sa-raggar-du-som-kulturelit--har-ar-formeln)

    SvaraRadera