Cornucopia?

Aktuellt

Lysa lanserar hållbart sparande - erbjudande om rabatt på förvaltningsavgift

Detta inlägg är publicerat i samarbete med Lysa och ska betraktas som reklam. Robotrådgivaren Lysa lanserar nu ett etiskt hållbart spara...

2019-12-03 16:03

Foton: Redutterna i Poltava

Nedan följer lite foton från Poltavas slagfält och platserna för redutterna och reduttstriderna, där bland annat Dalregementet, Närke-Värmlands regemente, Västerbottens regemente och Jönköpings regemente maldes ner i en köttkvarn på knappt en timme, och som utgör den antagligen enskilt blodigaste platsen och timmen i svensk krigshistoria.
Den återuppförda mittenredutten i T-korset. Visualisera pallisader med spetsiga pålar på toppen, avbrutet av luckor ur vilket kartesch-kanoner stiger fram (gigantiska hagelbössor).





Mellan det svenska lägret utanför belägrade Poltava och det ryska lägret norr om Poltava lät Peter den store uppföra ett T-kors av redutter i passagen på de öppna fälten mellan skogarna, som var nödvändiga att passera genom för att bibehålla infanteriets formation. Benet på T:et skulle skjuta åt sidan mot eventuell framryckande svensk trupp, medan taket på T:et skulle utgöra ett kompakt stopp.

Karl XII:s plan under ledning av marsalk Rensköld var att tidigt precis i gryninngen helt enkelt i tystnad marschera rakt igenom, innan man blev upptäckta, men man kom iväg för sent och röjdes. Ordern var att ignorera redutterna och bara gå på, och ta förlusterna, men general Roos, som förde befälet över den tredje av de fyra kolonnerna stormade den fjärde ej färdigställda redutten, som snabbt föll och fortsatte sedan att storma den tredje och färdiga redutten.

Under tiden drog sig den fjärde kolonnen av infanteribataljoner åt vänster, under ledning av infanteriets befälhavare Lewenhaupt. Antagligen för att det upplevdes som lite obehagligt att bli beskjutna i sidan av T-benets redutter. Detta fick även andra kolonnen att röra sig åt höger, för att hålla formationen, i synnerhet som Roos kolonn stannat vid tredje redutten. Tredje kolonnen gick därmed rakt på den andra redutten, och började av nödvändighet storma denne, sannolikt beskjutna i ryggen även från första redutten i T-benet.
Tavla från museumet i Poltava, som visar karoliner, som stormar en redutt.
Sedermera anslöt även Roos med kvarvarande styrka för att storma den inringade tredje redutten. Här maldes mellan 1 000 och 1 500 svenskar ner i en köttkvarn och tredje redutten föll aldrig. Man hade inte heller med sig utrustning för att storma redutter, eftersom dessa skulle ignoreras, som fasciner (buntar med ris) att häva ner i graven, eller stegar för att klättra upp för vallarna med. Man kan misstänka att man istället klättrade på och över liken av de fallna.

En tredjedel av det svenska infanteriet slaktades här ut och trängde aldrig igenom till huvudslagfältet. Rensköld avbröt ganska direkt Lewenhaupts förberedelser för att storma ryssarnas läger, för han ville invänta Roos. Således fördröjdes det svenska anfallet mot det ryska lägret av flera timmars väntan på att Roos skulle dyka upp, vilket han aldrig gjorde, utan istället fick retirera tillbaka mot Poltava med de få överlevande. Hade man inte anfallit redutterna och/eller Lewenhaupt hade fått anfalla det ryska lägret direkt, kunde slaget vid Poltava fortfarande slutat mycket annorlunda.
Den återskapade redutten i T-korset. Människa för storleksjämförelse.
Platserna för redutterna är idag utmärkta av stenkolonner och två av dem har återskapats, åtminstone i form av markarbetena. 



Graven går ner cirka tre meter, medan vallen går upp cirka två meter, och från gravens botten alltså är cirka fem meter hög. Mina bedömda mått. Man ska därtill komma ihåg att pga frånvaron av vaccin, proteinbrist, parasiter och infektionssjukdomar i unga år, så var medellängden på karolinerna antagligen 10-20 cm kortare än dagens svenskar, så grav och vallar var relativt sett ännu högre för dem.
Insidan av redutt. Platt mark i mitten, i linje med omrkingliggande mark. Detta minimerade arbetsinsatsen. Sedan en liten slänt upp till bröstvärnet.
Det blev några kilometers promenad i Ukrainas novembersol och iskyla för att vandra ner längs redutternas T-ben och sedan vandra samma väg tillbaka som de svenska bataljonerna gjorde under beskjutning. Även den skadade Karl XII själv transporterades på bår denna sträcka, inklusive rakt genom T:ets tak, men överlevde omringad av en levande mur av livgardister, som agerade kulfång.
Platsen för första redutten, som aldrig var färdigställd och föll snabbt vid Roos anfall.
Andra och tredje reduttens platser sedda från första redutten.
Platsen för andra redutten, som föll under Roos och dalregementet. 
Köttkvarnen tredje redutten. Här under marken vilar än idag upp till 1500 karoliner. De begravdes där de föll, inom området man ser på detta foto. Antagligen låg det metertjockt med lik och döende i gravarna runt redutternas vallar. Liken plundrades förstås ner på bara skinnet innan de sedermera begravdes av de svenska krigsfångarna.
Att man inte restaurerat den intressantaste tredje redutten kan om inte annat förklaras med att den inte bara ligger lite längre bort från museumet, men också med att det skulle bli en hel del kvarlevor av karoliner att hantera om man satte grävskopan i marken där. Lämnpligen förblir dessa kvar i sina omärkta krigsgravar.
Fjärde redutten föll aldrig, och hittas idag inne i snårskogen mellan T-korset och tredje redutten.
Redutt.
Vill man besöka slagfältet utanför nuvarande staden Poltava flyger man lämpligen till Kyiv, och tar sedan det utmärkta tåget mot Kharkiv, och kliver av i Poltava. Därefter används förslagsvis taxi, om man inte har lokala kontakter. Utmärkt guidning på engelska finns på själva museumet, men i övrigt är det till stor hjälp om man kan prata ryska, vilket de flesta ukrainare förstår så länge de vill. Besöket går att utföra som en dagsutflykt med tåg tillbaka på kvällen. Till skillnad mot Sverige går tågen enligt tidtabellen, och är nyare och fräschare än i Sverige. Engelska talas i högtalarna på tågen.

Ett besök i Kyiv kan således inkludera två dagsutflykter - en till Poltava och en till Tjernobyl. Till den senare går det charterbussresor inklusive allt.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

8 kommentarer:

  1. Det var sannerligen inte bättre förr..

    SvaraRadera
  2. En tredje utflykt kan rekommenderas också: Gammalsvenskby utanför Cherson i södra Ukraina. Det hinner man dock ej med som dagsutflykt. Jag var där 2009 och då fanns iaf tre personer kvar i byn som fortfarande pratade svenska.

    SvaraRadera
  3. Hur många av bloggens läsare vet att dom har haft förfäder som varit med på detta fälttåg?
    Jag är en av dom, på min pappas sida, har för mig att han kom till baka till Sverige i livet.

    SvaraRadera
  4. Nu minns jag inget från när jag läste Englunds Poltava, men efter Carolus Rex framstod i alla fall Rehnskiöld som ett militärt geni.
    Att det svenska lilla stormaktsväldet skulle kastas omkull pga att man inte kunde ställa upp i tid och repetera given order för att utplåna missförstånd är tragiskt.
    Man kan undra vad målet hade varit vid en vinst? Armén med akut brist på alla sorters förnödenheter, något säger mig att ryssarna hade bränt sin tross innan svenskarna hunnit ta den vid vinst.

    Noterar på tal om ingenting att det gick åt helvete för infsnteriet, men så fanns inga skånska regementen med bland dem.

    SvaraRadera
  5. Hur kan man vara så klantig att man anfaller sådana bestyckade redutter rakt på med infanteri ? Om jag hade varit Karl XII så hade jag enkelt marcherat runt en lång omväg under natten, och sen anfallit Ryssarnas läger kl 0500 och vunnit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Batterierna till deras mörkerkikare hade laddat ur, så det var inte möjligt.

      Radera
    2. Då han led av en skottskada i foten kunde han ju ändå inte medverka vid en så lång marsch ändå, typ.
      Vet man om han i efterhand kritiserade strategin för slaget? Enligt Carolus Rex var han mer eller mindre utslagen under tiden.

      Radera
    3. De försökte ju att runda, men t ex Creutzs ryttare red ju galet i mörkret. Det var väl för övrigt snarast "förberedelserna" och marschen mot Poltava som var katastrofala med bl a hungersnöd (det kunde gå dagar innan soldaterna fick något att äta), plus en vargavinter av sällan skådat slag (som svenskarna på intet sätt var utrustade för).

      Kungen borde inväntat bättre tider samt förstärkningar och återhämtning för manskapet (som var försvagade både fysiskt och psykiskt). Om han nu över huvud taget skulle anfalla. Det mesta talade för ett misslyckande, kan jag tycka.

      Radera