Cornucopia?

Aktuellt

Säkerhetsfunktionerna i Revolut - skaffa kort och få 200 kronor

Detta inlägg är reklam för Revolut . Om du använder denna länk för att registrera dig för ett konto och kort får du 200:- SEK insatt på ditt...

2019-05-05 10:42

Svenska marinen behöver mer än bara Visbykorvetter

I en debattartikel förespråkar FOI:s Robert Dalsjö anskaffning av ytstridsfartyg från den så kallade utländska hyllan istället för ytterligare svensktillverkade fartyg i Visbyklassen. Han möter en hel del kritik för detta, men har poänger i att Visbyklassen eller dess utveckling knappast är det mest lämpade fartyget för alla flottans uppgifter. Detta gäller i synnerhet säkrandet av våra sjötransportleder i Västerhavet. Svenska flottan behöver inte bara fler offensiva ytstridsfartyg, utan även fler bevakningsfartyg, minröjare, eskortfartyg med luftvärn, minläggare, trossfartyg, stödfartyg och ubåtsjaktfartyg.
FOI:s Robert Dalsjö.
Sverige har nyligen fått levererat skrovet till ett nytt signalspaningsfartyg, HMS Artemis, vilket bara är ett första steg i att ersätta en allt mer åldrande och eftersatt ytflotta. Trotjänaren HMS Carlskrona liksom de äldre korvetterna kommer också behöva ersättas.

Robert Dalsjö vid totalförsvarets forskningsinstitut FOI har idag kommit med en debattartikel hos SvD titulerad som ifrågasätter om Visbyklassens korvetter är svaret på allt. Detta blir förstås ifrågasatt från många håll, men som lekman utan kopplingar till svensk försvarsindustri så känns inte frågeställningen irrelevant.
Göteborgs hamn.
Svenska flottan är som Dalsjö påtalar lillebrodern i det svenska försvaret, och eftersatt och hopplöst underdimensionerat för vår långa kust. Argument som brukar föras fram är bland annat behovet av att både försvara Östersjökusten såväl som våra viktiga tillfartshamnar i Västerhavet, som Göteborgs hamn. Det är svårt till omöjligt att vara på bägge platser samtidigt med nuvarande låga numerär. 
HMS Härnösand.
Vi behöver definitivt fler ytstridskorvetter, och varför inte en utveckling av Visbyklassen för detta?

Men för eskortbruk, ubåtsjakt, minröjning med flera uppgifter för att skydda sjötransporterna i väst är knappast Visbyklassen optimal.

Visbyklassen är i teorin osårbar mot fjärrbekämpning på grund av att fartygen inte syns på radar, även om man t ex via stridsflyg på långt avstånd och laserinstyrning skulle kunna bekämpa fartygen. Fartygen saknar liksom hela svenska flottan robotluftvärn, annat än närskyddsluftvärn i form av automatkanoner. Visbyklassen  är mycket kompetenta sjömålsrobotbärare, och kommer orsaka en angripare stora förluster, i synnerhet i kombinationen av osynlighet på radar och möjligheten att gömma sig i svensk skärgård.
HMS Carlskrona
Men för eskortfunktionen kan man ifrågasätta smygförmågan och även behovet av sjömålsrobot. De civila fartyg eller allierade militära transportfartyg som ska anlöpa Sverige är inte osynliga för radarn, snarare tvärt om. Att eskorterna inte syns skyddar inte dessa yttersta mål för en angripare.Förvisso är Visbyklassen även signaturanpassad under ytan mot ubåtar, men det utesluter inte att andra mer målinriktade fartyg också kan vara det.

Samtidigt lär knappast diktaturen i Kreml kunna skicka örlogsfartyg till Västerhavet för att blockera svenska tillfartsvägar hur som helst. Angriparen kommer från öster, vi har ryggen fri åt väster. Ytfartyg isolerade från moderlandet Rysslands skyddande flyg- och marinbaser skulle snabbt krossas av svenskt stridsflyg och våra allierade grannländer, då de i praktiken saknar möjligheten till en skyddande skärm av jaktflyg.

Eskortbehovet handlar istället mycket om minskydd och ubåtsskydd. Och luftvärn.

Vi behöver alltså eskortfartyg, minröjare och ubåtsjaktfartyg för att skydda Göteborgs hamn. Och dessa fartyg behöver robotluftvärn för att kunna hålla angripande långräckviddigtattackflyg och spaningsflyg på avstånd. Angriparen kan inte angripa i blindo, utan behöver ögon (och signalspanande öron) på området för att kunna avgöra vad det finns för mål att angripa.
Tung kulspruta ombord på bevakningsbåten HMS Rapp.
Enklast är förstås att fälla minor med flyg eller placera ut dem med icke-reguljära metoder via ubåtar eller maskerade civila fartyg. Då kommer angriparen åt all sjöfart och blockerar hamnarna utan att behöva ögon på området. En ubåt i Kattegatt skulle också snabbt leda till dålig stämning och stoppad sjöfart när det första lastfartyget går till botten.
Stridsbåt, trossbåt och minröjaren HMS Styrsö.
Så vi behöver absolut fler ytstridsfartyg av Visbyklassen eller dess utvecklingar, men vi behöver också andra mer defensiva fartyg för fler funktioner. En hammare fungerar inte som enda verktyg i en snickares verktygslåda. Alla problem är inte en spik.

Tyvärr - och det gäller även armén och flygvapnet - blir fokus ofta på häftigare system som dödar fienden. Stridsvagnar, artilleri, stridsflygplan, korvetter. Men ett försvar är en verktygslåda, inte en hammare. 

Frågan är om Visbyklassen är det perfekta svaret på att skydda de svenska hamnarna och sjöfarten i väster? Jag har som lekman svårt att tro det. Menar man att flottan ska klara av Västerhavet behövs andra verktyg i verktygslådan, för inte vill vi väl att angriparen ska få oss att flytta bort våra sjömålsrobotbärare från Östersjön för att skydda transporter i väst och lämna Östersjön öppen för angriparen? Idag behöver vi inte hymla om att fienden kommer från öster, och behöver inte låtsas att vi är neutrala och alliansfria genom att kunna skydda Västkusten mot frontalangrepp och för syns skull placera ut korvetter i väst.

Rikta våra sjömålsrobotbärare österut och håll dem på Ostkusten, och gör dem fler än vi har idag. Skaffa annat, förhoppningsvis för ändamålet kostnadseffektivare, för väst, gärna signaturanpassat mot ubåt och signalspaning.

Dalsjö vill att man ska köpa fartyg från den utländska hyllan, likt man gjorde med hkp 16 Blackhawk. Dock är inte örlogsfartyg massproducerade, utan måste ändå beställas om man inte köper begagnat, så vi kan lika gärna utöka svensk försvarsindustri eller göra en kombination likt för HMS Artemis, vars skrov byggdes i Polen, men som rustas i Sverige. Frågeställningen om hur verktygslådan ytflottan ska se ut kan hanteras utan att behöva dra korten om svensk försvarsindustris väl. Säkerligen kan även Saab/Kockums eller de andra få överlevande varven (vilka???) leverera annat än Visbyklassen? Risken är förstås att med en enda svensk leverantör utan konkurrens, så kommer snarare Saabs aktieägare gynnas än den svenska försvarsbudgeten.
Sjunkbomb ombord på lilla HMS Rapp. Sjunkbomber sänker inte moderna ubåtar, utan är mer av uppfostrande karaktär. För att sänka en ubåt idag behövs ubåtsjakttorpeder, vilka vi idag bara hittar på våra korvetter.
Visbyklassen kan garanterat hantera ubåtsjakt, men knappast minröjning och har idag inte robotluftvärn. Det ter sig också som en för dyr och därmed för fåtalig plattform för patrullering och ytövervakning, eller eskort annat än av enskilda prioriterade objekt. Det är inte så att det bara kommer enstaka fartyg till hamnarna i väster ens i fredstid.

En annan fråga är hur det står till med minläggarna. Under invasionsförsvarets tid var civila färjor utrustade med skenor för att snabbt kunna lägga ut massiva minspärrar. Minor har vi kvar, och är ett mycket kostnadseffektivt sätt att förhindra en angripare åtkomst till svensk kust, och ett sätt att fördröja honom, samt kanalisera angripande fartyg in i de kill zones vi vill för ett avgörande. Seriöst svenskt nationellt försvar behöver förmågan att i volym lägga minor.

I övrigt behöver förstås hamnar på Ostkusten också skyddas - om inte annat för att svensk drivmedelsförsörjning bygger på kustnära tankfartygtransporter till bränsledepåer längs våra kuster och i Västerås inne i Mälaren. Det behövs fler eskortfartyg, ubåtsjakt och fler minröjare även i Östersjön. 
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

32 kommentarer:

  1. Benägen att hålla med.
    I mitt möp sinne funderade jag över något i stil med ett större kustbevakningsfartyg med hkp basering och ordentlig ubåtsjakt utrustning.
    Ytstridsfartyg eller amfibielandstigningar på västkusten ska slå sig igenom hela Natos sjöstridskrafter.
    Rysslands flotta är inte stark nog har aldrig varit stark nog för det.
    Ubåtar är en annan femma, där behöver vi kunna verka i Nordsjön mot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. MÖP-sinne i all ära, men det finns mycket prestige och bestämda åsikter när det gäller flottan.

      Kanske behöver vi 2-3 generella plattformar, som kan uppgiftsanpassas. Motsvarande finns ju inom armén, stridsfordon 90, patgb 360, bv 410. Och förstås stridsvagnar.

      Idag ses Visbyklassen som lösningen för allt på en del håll. Har svårt att tro det, men jag är som sagt lekman.

      Radera
  2. Tanken med "off the shelf"-inköp är ju bra då vi slipper uppfinna hjulet på nytt och därmet slipper fördyrande och tidskrävande utvecklingsprjoket. Men finns verkligen lämpliga produkter att köpa in för de fartygstyper som krävs?

    Tittar vi på fartyg som t.ex. Landsort- och Styrsö-klass så har jag väldigt svårt att tro att det finns så mycket att välja på den dagen det ska köpas nytt. Jag får lite stridsvagn-S känsla över det hela, dvs att produkterna vi frågar efter som ska fungera i svensk kustmiljö får en så snäv specifikation att det helt enkelt blir svårt att hitta lämplig produkt utomlands.
    Det är ju Sverige, Finland och till viss del Norge som har något sånär liknande kuster så marknaden blir väldigt liten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, särskilt Östersjön är väl en rätt unik miljö, både operativt och naturgeografiskt. Finns nog anledningar till att Sverige inte lyckats exportera Visbyklassen eller våra nya ubåtar. Det är vi och Finland som har likartade behov. Norge har med saltvatten lite annorlunda behov, om än likartade på många punkter.

      Idag verkar dock mycket ombord vara off-the-shelf och standard, t ex IT-system på bryggan ser ut att vara likartade eller identiska på samtliga ytfartyg jag besökt. Så nog finns det möjlighet för återanvändning.

      Radera
  3. Jag är förvånad att du inte säger NATO. Med NATO-medlemskar skulle de Danska Ivar Huitfelt- fregatterna som flaggskepp skulle fler svenska skepp i Svensk-danska stridsgrupper kunna få synergieffekter. Dessutom så kör ju de Danska skeppen med det modulära stanflexsystemet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är ju bara ett exempel. Det finns säkert andra länder som man skulle kunna ta rygg på och beställa skepp som är i produktion.

      Radera
  4. För att sjunkbomber ska kunna slå ut en modern ubåt behöver två sjunkbomber dubbel-macka ubåten, vilket är väldigt svårt att få till. Däremot finns ELMA-granaterna som har återtagits i bruk: https://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Anti-ubatsvapen-aterinfors/

    SvaraRadera
  5. Då flottan snabbt behöver fler/nya fartyg så skulle ett alternativ vara att köpa Norges Skjöld-klass fartyg. Dessa skall utrangeras långt före sin tekniska livslängd. Släng på en Bofors 57mm kanon och RBS 15 men låt Mistral SAM vara kvar. De skulle vara ett bra komplement till Visby-klassen som tröskelhöjare på östkusten. Borde vara det både snabbaste, billigaste och mest kompetenta vi kan få tag i på kort sikt.
    Men våra politiker skulle aldrig kunna göra något så smart.. Begagnat, det går inte för sig..

    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skjold-klass

    På västkusten skulle det precis som Cornu säger behöva finnas både minröjningsfunktion som ubåtsjakt. Och det kan vara betydligt mindre och billigare plattformar för det. Våra minjakter är mycket kompetenta ubåtsjägare, de saknar dock ubåtsjakttorped. Vi har dessutom ett par Landsortklass i malpåse som skulle kunna aktiveras, moderniseras och förses med ubåtsjakttorped. Dessa två borde permanent placeras på västkusten.

    Genom att genomföra mina två förslag skulle Sverige på kort tid få en betydligt mer balanserad marin närvaro utan att det skulle kosta skjortan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skjold-klassen saknar ubåtsjaktkapacitet och är i egentligen raka motsatsen till robusta och uthålliga fartyg. De är bara utformade som en extremt snabb plattform för sjörobotsystemet. Dessutom funderar norrmännen nu på att behålla dem även efter 2025. Detta naturligtvis pga. av haveriet med KNM Helge Ingstad.

      Radera
  6. Angående Visbyklassen är det ju ett "multi-useless"-fartyg som har förmåga för just minröjning inbakat i specen. Varför denna förmåga prompt skulle in i fartygstypen berodde väl på en tro att vi skulle klara oss med 6 fartyg som klarade allt i och med lång-bort-i-stan-doktrinen som gällde vid projekteringen av dessa och att man då kunde skrota ut de befintliga minröjningsfartygen.

    Minutläggning klarar samtliga svenska fartyg, även stridsbåt 90, men gällande civila fartyg övas inte detta längre och i och med politikernas utplånande av den svenska handelsflottan finns inte många fartyg kvar som klarar detta. Vägvärkets färjor bör dock vara optimala och är ju även statsfartyg så plan finns nog redo för dessa.

    Det som saknas är nog rälsen som knappast finns lagrad längre likt alla våra andra mobförråd. Inga civila fartyg (och inte heller längre vårt tidigare enda kvarvarande minfartyg, HMS Carlskrona) bär minräls till vardags. Övriga örlogsfartyg / båtar har ju dock räls för sjukbomber och minor på däck.

    Angående ubåtsjakt användes samtliga fartyg även för detta. Det som behövs är antiubåtsgranater, ubåtsjaktraketer eller sjunkbomber och som nämns ovan finns sjukbomber på i stort sett samtliga plattformar. AU-granaterna avskaffades men är på gång in igen (ELMA). Sonarförmåga saknas sedan det idiotiska avskaffandet av HKP4, men är sakta men säkert på gång in (väldigt begränsat) i och med att NH-90 nu börjar behaga dyka upp i verkligheten.

    Angående förmågor på västkusten så avskaffades de ypperliga patrullbåtarna som även dom var kvalificerade fartyg i ytstrid med sina sjömålsrobotar, utöver 57mm akan och sonarutrustning+sjunkbomber som hade kunnat utföra alla de sysslor som behövs. De var kraftigt bestyckade för sin storlek, mobila, kunde ta skydd av skärgård, agera med RB15 och eldrör, minor och sjunkbomber. De hade dessutom släpsonarer just för ubåtsjakt och ELMA AU-granater.

    De bortkastade kvalificerade ytstridsfartygen i form av avrustade Göteborgs-korvetter i malpåse med 20 års livstid kvar vid modernisering är en otroligt billig lösning för att öka numerären från 7 till 9 korvetter.
    Stockholmsklassen som blivit vedettbåt är ytterligare ett exempel på slöseri med resurser då vi med dessa, Göteborg och Visby haft 11 VÄLDIGT potenta små kraftpaket med eldkraft i paritet med större jagare / fregatter.
    Lvrb på Visby och gruppering så dessa kunde utgöra skärm för hela förbandet - även de utan robot, hade varit ypperligt.

    Behålls ubåtsjakt och enklare ytstridsförmåga + närskyddsluftvärn kan dessa "vedettkorvetter" eventuellt placeras på västkusten, men i ett skarpt läge är det totalt förkastligt att ha potenta resurser "vingklippta" bara för att dom i fredstid planeras användas i ett lugnare område.

    Bara för att ett fartyg normalt sett inte befinner sig i stormens öga betyder det inte att man vill kunna allokera om resurserna. Att då sakna viktiga förmågor (mer än lvrb) hjälper ingen förutom ekonomerna inom FM.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Patrullbåt typ Hugin hade dock RBS 12 Pingvin och inte RBS 15, vilket är en lättare robott. Men trots det fullt duglig mot allt utom de största örlogsfartygen.

      Radera
    2. Du har helt rätt - Rbb hade RB15.
      Pingvinen var som du säger dock inte dålig. Ville man ha vedettbåtar - varför byggde man inte om samtliga Pb till detta så dom blivit som Jägaren fast med brukbart artilleri samt au-förmåga...?

      Radera
    3. Bitterchiefen: Som varande född och uppväxt i Karlskrona kan inte förnekas att jag bär på minnen från "fornstora dar" gällande Flottan ... men det var inte det jag egentligen ville ha sagt ... utan en stillsam fråga vad Du menar med att cit:...-"...i och med politikernas utplånande av den svenska handelsflottan..."? Mig veterligt, efter mer än 45 år i under både svensk och utländsk flagg, är det redarna som på affärsmässiga grunder har lagt ned och flaggat ut svenska handelsflottan ... inte politikerna!

      Radera
    4. Karlsson: Efter att precis som dig - dock ännu inte 45 år - ha seglat på både svensk men främst utländsk flagg är det bara att inse att svenska flaggor blir allt mer frånvarande på sjön. Politikerna har allt att skylla då dom inte inrättat ett svenskt internationellt register likt våra grannländer Danmark och Norge som fortfarande är världsnationer inom sjöfarten. Inte heller har politikerna drivit igenom ett tonnageskattesystem fram tills nyligen som, när det väl kom på plats, inte var relevant för majoriteten av rederiernas verksamhet.

      Det är politikernas fel att svenska rederier inte kan vara konkurrenskraftiga utan att flagga ut till Danmark eller Bahamas när det går alldeles utmärkt att bära våra grannländers fana för rederierna i just de länderna.
      Det är politikernas fel att varven lades ner, trots konkurrensriktig övergång till offshoreverksamhet eller andra typer av fartygsbyggande. Se åter igen på våra grannländer och hur dom lyckats bibehålla både varvs- och rederinäringen intakt.

      Det är inte Försvarsmakten som är ett särintresse - den en gång så stolta sjöfartsnationen Sverige är förpassad till historieböckerna sedan länge.

      Nu har jag utifrån tidigare drabbningar insett att min gode herre Karlsson är åt det mer... röda hållet, men även en vänsterbliven kan räkna ut att ett privat företag inte kan konkurrera på en internationell marknad om förutsättningarna att göra vinst inte finns på den plats verksamheten för tillfället bedrivs ifrån. Då blir redarna tvungna att flagga ut både fartyg och landsorganisation för att bevaka sina och investerarnas ekonomiska intressen.

      Blott Sverige svenska politiker har.

      Radera
    5. Bitterchiefen: Tack för replik och med det konstaterande att vare sig kulör eller väderstreck har speciellt mycket med saken att göra samt ett noterande att argumentet således går ut på Inernationellt Register. Sådant har förvisso varit redarnas våta dröm alltsedan 70talet när diskussionen drog igång med utflaggningen av Björn Ragne. Frågan som återstår att besvara blir således vad samhället i övrigt och svenska löntagare i synnerhet skulle ha för fördel genom ett antal fartyg under vad som i sådant fall är att betrakta som Flag of Convenience där redarens skyldighet mot flaggstaten i praktiken är noll och där fartygen bemannas utanför kollektivavtal och fackliga rättigheter.
      Det har aldrig funnits en riksdagsmajoritet för ett sådant scenario och kommer säkerligen heller aldrig att finnas. Tack och lov för det!
      Samt och slutligen så att av Dig beskrivna nedläggning av varvsindustrin var en långt mer komplex fråga än att låta sig fångas i en förenklad beskrivning!

      Radera
    6. Bitterchiefen: Om du nu ska ta in NIS/DIS registren i diskussionen så min nästa fundering om du vet hur det ser ut i många båtar som går under NIS/DIS?

      I norge så det offshorebåtar och lite färjor som har skandinaver kvar, resten är utbytta mot folk från öststaterna och asien. Om vi nu utgår ifrån att hotet mot Sverige kommer öster ifrån, vilka tror du besättningarna kommer att vara lojala mot då?
      Om du har rysk, ukrainsk eller polsk befälhavare och seniorbefäl, tror du på fullaste allvar att Norge kommer att ha så mycket nytta utav den båten?
      Skulle staten Norge nu klara av att ta kontrollen över båten genom att byta ut besättningen så har dom ju ändå inga att ersätta dom med, likadant hade det ju blivit om Sverige hade hoppat på idén med internationellt register.

      Radera
    7. Efter att ha seglat i stort sett uteslutande på både DIS och NIS så kan jag som chief konstatera att det är skandinaviska befäl och även visst manskap på samtliga fartyg inom offshore och även de tankfartyg jag varit på.

      För samhället i stort är det även bättre att många fartyg bidrar med lite än att inga bidrar med något.

      Manskap är inte relevant att diskutera då det precis som för all okvalificerad arbetskraft inte krävs en dyr skandinav, dock har de offshorefartyg med NIS-flagg jag seglat på haft fullt skandinaviskt manskap även internationellt förutom på de platser det krävts lokalbefolkning ombord för att få operera.

      Ni är medvetna om att det inte finns en svensk matros / motorman ens på svenskflaggade fartyg, färjor undantaget (men inte långt bort innan dom ryker också) va? TAP-avtalet är för närvarande på 75% så där ser ni hur bra det blir om man inte anpassar sig till omvärlden.

      Resultatet av politikernas agerande är att redarna fortsatt flagga ut för att få ekonomin att gå ihop och då kunnat sparka alla svenska sjömän vilket lett till minskade skatteintäkter och ökad arbetslöshet. Som "kompensation" utökades TAP som sagt till 75% och ännu fler sparkades även från de kvarvarande Svenskflaggade fartygen.

      Hur tycker ni politikerna skött sjöfartsfrågan sa ni?

      Hade redarna kunnat ha svensk flagg billigare hade dom kunnat behålla fler svenskar. Speciellt med krav på viss % som matchat omvärlden. Hur ni än vänder på er kommer ni ha rumpan där bak och politikerna har misslyckats att erbjuda en konkurrenskraftig miljö för rederierna att verka i.

      Angående myteri i händelse av krig är det inte relevant, men visst, jag plockar upp även den bollen.
      Det fanns många svenskar som var krigsseglare även på utländska fartyg under krigen vi haft. Tror inte filippinare skulle vara mindre plikttrogna än bortskämda 90-talister om det hettade till, snarare tvärt om med rätt betalning. Ryssar och andra öststatare på båtarna är som tur är hyfsat sällsynt, har mest snubblat över polacker och dom har inte haft mycket övers för Putin....

      Utöver detta är inte tankbåtar eller andra fartyg i fjärrfart relevanta för minläggning. De färjor och andra typer av fartyg i närområdet har särkrav på skandinaviskt språk ombord och besättningarna är nog därför betydligt mer "trogna" fostervattnet än ni befarar.

      Hatten av chief karlsson för dina 45 år till sjöss - så länge blir nog jag inte kvar, men det du och många andra gamla sjömän fabulerar om är svunna tider. Precis som i all affärsverksamhet gäller det att vara konkurrenskraftig och kan inte staten erbjuda de möjligheterna är det bara att packa ihop sina saker och gå till grannen, alternativt plocka ner skylten.

      Radera
    8. Bitterchiefen: Tack för replik! För att börja bakifrån så är jag medveten om att vissa äldre kollegor som Du säger "fabulerar om svunna tider" ... och detta till och med ganska ofta i ordalag som indikerar att de inte har en susning om den den gången rådande verkligheten rörande svensk exportindustri, omvärldsfaktorer, personalkostnadsfaktorer etc. utan endast framför nostalgiska önsketänkanden om vita midskeppsbyggen i linjefart på Östern och Pacific, pilsner på första schappet och umgänge med damerna på campen ... Meningslös nostalgi över vad som varit och aldrig kommer åter ... Även om det under ett antal år i ungdomen satte avsevärd färg på tillvaron att dra iväg halvåravis med en Grängesbergare eller Orientare och därvid ibland hamna på de mest egendomliga platser.
      Svensk flagg är inget självändamål om det inte samtidigt förmår ge arbetstillfällen och skatteunderlag och vad Du än har att rapportera om DIS, NIS och Färöarna här ovan så kan det inte trolla bort det faktum att jag sett diskussionen på nära håll ... väldigt nära håll dessutom genom att vara fackligt aktiv under ett antal decennier i ett av de den gången två befälsförbunden, och därvid kom i tillfälle att noggrant sätta mig in i redarnas önskemål om SIS. Detta önskemål från redarna kan kort och koncist uttryckas som: Hänga en svensk flagga i aktern endast mot att betala en registeravgift och därefter tuta och köra utan avtal med de fackliga organisationerna med låglönebesättning och utan svensk lagstiftning vad gäller konstruktion, säkerhet etc. ... Med andra ord Flag of Convenience!
      Och det är ett sakernas tillstånd jag aldrig under de år som gått funnit någon bredare uppslutning kring ... vare sig hos kollegor eller i samhället i övrigt!

      Radera
    9. KMR och GBG skulle ha kostat 3,5 miljarder (enl. 2013 års prisnivå) att rusta som korvetter enligt FMV som sa sig ha undersökt detta. Knappast en "otroligt billig lösning" även om det naturligtvis är tråkigt att dessa fartyg skrotas. Att rusta dem som patrullfartyg (med möjlighet att konv. till korvett) hade förmodligen varit betydligt billigare och varit ett sätt att rädda skroven kvar.

      Radera
  7. Man undrar ju varför ett nytt signalspaningsfartyg är aktuellt? Då östra pölen är omgärdad av NATO länder som bedriver signalspaning i parti och minut, dygnet runt!

    2% av BNP till försvaret och då ingår avgift till NATO både för den civila och militära delen samt tillgång till hela NATOs resurser, skulle säkert bespara oss en hel del äventyrliga utgifter på sådant som redan finns att tillgå!?

    Om inte så kan vi väl börja använda signalsystemet från STH till Sandhamn via Waxholm är ju ett billigt Svenskt system samt återupprätta vårdkasesystemet så får vi röjt uti naturen till allas väl och ve!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför att svensk signalspaningsförmåga är betydligt bättre än NATOs (eller i alla fall den signalspaningsinfo vi byter våran mot...)

      Radera
    2. Precis som Rob skriver, här handlar det om byteshandel kort och gott.....och den gamla båten var lite för gammal för att det skulle gå att hålla den i flytande skick så värst länge till.

      Radera
  8. Önskemål i all ära.
    Men matchar det budgeten?
    Känns som man börjar i fel ände..

    SvaraRadera
  9. Låter som Haminaklassen är något för vår flotta. Att stor fel av utrusningen redan används i Sverige är en fördel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Hamina-klassen är lite för liten, för trång inuti och har för dålig uthållighet för att fungera som eskortfartyg. Dock så får dom bättre ubåtsjaktkapacitet nu i och med HTM, men på bekostnad av 57 mm pjäsen. Som robotbåt är det dock en kapabel fartygsklass.

      Radera
  10. När hela världen offrar miljon på miljon
    på krut och kanon
    har Sveriges nation
    blott en försvarsminister, men inget försvar.
    Den flotta vi har
    man indrar och spar.
    Försvarskommissionen ett praktverk gett ut
    med följande visa beslut:

    SvaraRadera
  11. Har inte KA4 I Göteborg kvar sina robot båtar med Penguin? Sätt på Rb15 på nästa generation. Stena lägger ju ut alla färhebyggen i Polen och det går ju bra. Köpa enklare fartyg från hyllan borde gå bra för västkusten som du säger där man kanske klarar sig utan smygteknik. Bättre då att köpa in moderna sjunkbomber med framdrivning, ubåtsjakttorpeder hette de visst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. KA4 existerar inte sedan årtionden och Patrullbåtarna är skrotade sedan länge !

      Radera
    2. http://www.maritiman.se/fartygsflottan/patrullbaten-hugin

      Radera
  12. Vore inte Jas med kryssningsrobotar tex Taurus, mer effektivt mot fartyg än Corvetter?

    SvaraRadera
  13. Jag blir nyfiken på påståendet om att vi har kvar utsjöminor i några större mängder. Skrotades inte allt förutom ett fåtal F80 (Bunny) och K14 (M9 systemet) runt 2000? Annars är det väl bara lite M23 (Rockan) och F11 kvar för hamnmineringar, och de kommer man knappast långt med. Överlevde verkligen de gamla F1/F31 minorna (med hertz horn) från 2:a världskriget nedläggningen av Minbyrån..?

    SvaraRadera