Cornucopia?

Aktuellt

Två tredjedelar av läsarna har fått det bättre sedan 2014, var femte sämre

Sedan 2014 och regeringsskiftet har 67% av svarande läsare fått det bättre, 14% upplever sitt liv oförändrat och 19% uppger att de fått det ...

2019-02-28 10:27

Kvartal gör topprekryteringar - Bonniers frilansavtal orimliga

Tidskriften och nätsajten Kvartal har genomfört två topprekryteringar av Viktor Barth-Kron från Bonniers DN och Ola Wong från främst SvD. Samtidigt försöker mediajätten Bonnier få igenom ett helt orimligt nytt frilansavtal, som bland annat ger Bonnier fullständiga och eviga överförbara rättigheter till allt de köper in, och slår undan frilansarnas möjlighet att styra över var deras material publiceras, eller sälja det flera gånger. Kanske inte så konstigt att Bonnier tappar talanger som VBK.
Frilansande fotografer som säljer bilder till Bonnier blir för evigt av med rättigheterna och kan inte styra användandet av sina foton, om Bonnier får bestämma. Fotografen på bilden har inget med artikeln att göra. Förhoppningsvis.
Kvartal rekryterar alltså Viktor Barth-Kron och Ola Wong, vilka bägge kan antas vara så kallade topprekryteringar. Detta meddelar chefredaktören Jörgen Huitfeldt på tidskriftens hemsida.

Det är ytterligare rekryteringar som denna frivilligt finansierade politiskt oberoende nyhetskanal för lite djupare analyser och samtal lyckats göra. Antagligen ett tecken i tiden, i en värld där en minoritet av de svenska väljarna röstar på den vänster som dominerar svensk traditionell medias  berättelser.

Samtidigt har Bonnier kommit på att rätt sätt att rekrytera talanger till sina tidningar är ett helt orimligt nytt frilansavtal för fotografer, kröniklörer och journalister rapporterar SVT. Avtalet innebär bland annat att frilansaren som brukligt idag säljer en enskild begränsad rättighet att använda frilansmaterialet, och själv kan sälja fotot, krönikorna eller reportagen till andra tidningar. Eller publicera dem i en egen bok. Istället ska Bonnier få en evig och fullständigt rättighet till materialet, som inte bara kan publiceras fritt av Bonnier i dess tidskrifter, utan också utan ersättning till frilansaren efter Bonniers eget huvud säljas vidare till andra och slå bort frilansarens inkomstmöjligheter och kontroll över det egna materialet.

Branschorganisationerna Svenska Fotografers Förbund och Journalistförbundet avråder sina medlemmar från att teckna det nya avtalet. Det är nog bara att hålla med om det, men man kan räkna med att tillräckligt många frilansare är desperata nog för att acceptera detta "fulavtal 2.0".

Kom ihåg att väldigt många fotografer och i synnerhet krönikörer i svenska traditionella medier i själva verket är frilansare och inte anställda. 

Ersättningen är redan på bottennivå, och en krönika kanske kan ge en dagslön i bästa fall, undantaget för en handfull individer. Att alls kunna få t ex Författarförbundets minimirek på 6 500:- SEK ex moms för en krönika eller kortare artikel är bara att glömma annat för än en liten elit på en handfull personer i Sverige. Det högsta jag har fått betalt för en krönika var 2500:- SEK ex moms, och det lägsta 1000:- SEK ex moms. Förenklat kan man säga att det senare ger på sin höjd 500:- SEK i näven.

Men då har jag åtminstone behållit rättigheterna till materialet och kan publicera det fritt på bloggen eller i en antologi någon gång i framtiden, och har i några fall kunnat sälja vidare materialet till andra publikationer. Generellt kan man säga att branschpress betalar bättre än nyhetspress, då t ex branschorganisationstidningar styrs av andra ekonomiska faktorer än nyhetspressens reklam- och prenumerationsfinansiering.

Ja, jag lade ut vad jag fått i ersättningsnivåer ovan, vilket väl anses vara fult. Men det gynnar endast uppdragsgivaren att inte tala om detta och jag har varken några befintliga stående avtal eller skrivit på några NDA:er kring krönikor, och anger inte heller vilket media som betalat vad.

Det är bara att gratulera Ola Wong, VBK och Kvartal. Och hoppas att Bonnier fortsätter gräva allt snabbare i gropen man står.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

41 kommentarer:

  1. Kvartal blir bara bättre och bättre. Jag uppskattar framförallt veckopanelen som brukar läggas ut på Lördagar men såklart är många av fredagsintervjuerna också intressanta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med. Staffan Dopping har dock lite svårt att finna sin roll, men han blir bättre och bättre.

      Radera
    2. Om rätt ska vara rätt är väl Jörgen Huitfeldt och fredagsintervjun exakt lika bra som när han gjorde lördagsintervjun i public service, vilket är jävligt bra. Konceptet är ju snott rakt av därifrån egentligen.

      Kommer t ex ihåg när han tog sig an Göran Lambertz. Även Huitfeldt är ju en toppenjournalist.

      Radera
    3. Sorry Ben - Jörgen är bättre nu och formatet för Kvartals fredagsintervju är bättre. Längre och mer tillåtande till fundering och eftertanke. Både Jörgen och Staffan nöjer sig inte med flosklerna vi hört till leda från intervjuobjekten utan frågar vidare.
      Jörgen har pratat ut i olika intervjuer och krönikor om varför han lämnade SR (källor: intervju i Resumé och en essä på Kvartal) och det är intressant läsning.

      Radera
    4. Jag var kursare med Jörgen Huitfeldt på JMK (Journalisthögskolan) i Stockholm. Men insåg så småningom att befintliga journalistjobb passade mig illa.

      Radera
    5. @månskensbonde

      Är lite oklar vad du menar, men såvitt jag vet har Huitfeldt sagt t ex:
      -Att SR inte är vänstervridet generellt sett
      -Att man däremot "saknar självförtroende" avseende rapporteringen kring t ex invandring och feminism.
      -Att en stor del av journalistkåren har en lite slapp attityd kring sitt arbete och gärna gör det enklaste och minst kontroversiella.
      -Han anser (mellan raderna) att han är en bättre journalist än de flesta, vilket jag håller med om.

      Jag vet inte riktigt hur det skulle gjort t ex en intervju av Göran Lambertz bättre, han har varken med feminism eller invandring att göra? Kan du upplys mig i den frågan?

      M h t hur t ex frilansavtalen ser ut är det knappast märkligt att de flesta journalister undviker att vara kontroversiella och gör sitt bästa för att behaga och smälta in - det är deras försörjning, om man är medelmåttigt skicklig på sitt jobb är det nog bäst att smälta in i tapeten om alla sitter löst. Annars riskerar man sparken för minsta lilla och då får man hanka sig fram på att skriva menlösa reklamreportage om skruvdragare i Hiltis kundbred eller nåt. Det finns andra som för fram en exakt likadan teori om hur och varför journalister agerar så, t ex Noam Chomsky.

      Radera
    6. @Ben: vi är nog överens om det mesta, men min poäng var att Lördagsintervjun i SR har vattnats ur och förkortats i och med att det blivit ett allmänpolitiskt lördagsprogram. Cecilia Strömberg m.fl. i SR gör oftast ett gott jobb, men djupet saknas och hon lägger oftast upp frågorna så att intervjuobjektet kan mala på i väl uppkörda spår och sedan släpper det och går vidare.

      När jag jämför Mikael Damberg eller Anders Thornberg i Kvartal och SR (dock hade Damberg olika roller vid de olika intervjuerna) tycker jag att det är ganska uppenbart; Kvartal ställer korta, öppna frågor och låter den intervjuade prata på.

      Radera
  2. Iofs är ju många av bloggens läsare någon sorts höger men kan verkligen bonniers kallas vänster? Mitten snarare?

    Förresten, hur dominerande blir de efter köpet av mittmedia?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du vet vad problemet med Bonniers är. Deras folkslag ser sig som förmer än andra, är giriga, och offrar spädbarn. Och med "folkslag" menar jag så klart stockholmare. De eviga Stockholmarna.

      Radera
    2. Bonniers tror på "liberalismen". Den kan bestå av snart sagt vad som helst som Peter Wolodarski gillar. Exempelvis "allas lika värde" som argument för vidöppna gränser. Anarkoglobalism grundad på lite fromt babbel om mänskliga rättigheter, som han finner extremt mycket viktigare än nationella demokratier. Hata nationalstaten!

      Radera
    3. Mitten?? Tillåt mig gapskratta. Bara en person som är fullständigt marinerad i svensk vänstermedia kan kalla dem mitten.

      Radera
    4. Helllre det än systembolaget no. 1

      Radera
  3. Hur mycket presstöd tilldelas Bonniers i år då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. 64 MSEK, 17% av den totala summan i Sverige.

      Radera
  4. Att VBK lämnar måste vara ett dråpslag för DN. En av de sista hos Bonniers med känsla för satir och glimten i ögat. Skulle tro att många stått ut med DN enbart tack vare honom.

    Nu återstår bara rättrogna och brandmän från Boden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mats Gellerfeldt kanske kan återuppväckas från de döda för att skriva svavelosande krönikor där han dömer ut det svenska kulturlivet som smaklöst, dekadent, degenererat osv? Desperate times calls for desperate meausers, kanske en nekromantiker kan rädda DN-upplagan?

      Radera
    2. Gratiskonsert med norsk black metal på taket på Gjörwellgatan 30?

      Radera
  5. Varför är det så orimligt att man får äganderätt till det man köper? I andra branscher är det ju helt normalt att man blir ägare av det man köper.

    Själv är jag i mjukvarubranschen och där är det vanligt att den kod man utvecklar för kunds räkning blir kundens egendom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske rimligt - men inte för 1000 kr.

      Radera
    2. Det är väl inte alls normalt i andra branscher, jag äger inte rätten till musiken jag köper och får dela och sälja vidare den hur jag vill tex.

      Radera
    3. Det finns väl främst två saker att invända mot förfarongssättet.
      1. Om man ska ha så långtgående rätter mot skribenten ang skibentens verk så ska betalningen vara god. Inte använda sin marknadsdominerande ställning för att ge skambud.
      2. I förlängningen så gör ju detta att bara de som kan leva på banken mammapappa kan jobba som joutnslister tills de blir framgångsrika.

      Radera
    4. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) har en medlemstidning "Pennan och Svärdet", som anlitat mig för artiklar, recensioner, sakgranskningar och föredrag i många år. För ca fem år sedan fick jag ett kontraktspåbud av dem med i stort sett samma innebörd som Bonniers nu gått ut med. Jag skriver "påbud" därför att det inte förevarit någon diskussion/förvarning/information innan och att påbudet var färdigpåskrivet av SMB:s styresman och åtföljdes av färdigfrankerat svarskuvert. Då jag inte är beroende av skribentarvoden för mitt dagliga bröd avbröt jag inför denna arrogans - och flera med mig - därmed alla kontakter med SMB.

      Radera
    5. D.L: menar du att de enda branscherna som finns är nyhetsmedia, musik och möjligen en till? Annars kan jag nog upplysa om att det finns fler branscher där det är normalt att man får full äganderätt till det man köper.

      Radera
    6. Gbd: dina invändningar är mer eller mindre samma invändning upprepad två gånger. Problemet med att man får undermåligt betalt är egentligen en separat fråga.

      Sen är det för övrigt ingen rättighet att kunna livnära sig på valfri syssla (ej heller någon rättighet att kunna köpa valfri produkt för givet pris). Det hela är en fråga om det finns motpart som gör det möjligt (eller någon lyckats övertala politiker om att man skall få bidrag för sitt vuxendagis)

      Radera
    7. D.L. Om någon tar fram musik på ditt uppdrag och får betalt för det är det inte alls ovanligt att äganderätten tillfaller dig. Inte samma sak som att köpa en CD eller en tidning i kiosken.

      Radera
    8. Tycker inte att äganderätten är ett problem här, utan i så fall ersättningsnivåerna. En fotograf kan tex enkelt knäppa två bilder av samma sak och spara den bästa till den egna publikationen.

      Svårare att göra med krönikor, men om jag ägde en tidning skulle jag tycka det var mindre lustigt att se texterna i min tidning som jag vill att folk ska betala för, tapetseras över hela stan för att upphovsmannen gör som den vill med dem.

      Radera
    9. Avtal är avtal, men i digitala/globala miljön med mono/oligopolistiska kanaler blir det mest "take it or leave it".

      Radera
    10. Aa fast nej

      Du köper en CD-skiva med dina favorit artist. det ger dig fort. inte rätten till ägandeskap.

      Radera
    11. Så om du skriver en mängd kod till en kunds programvara så kommer du garanterat inte återanvända samma eller delar av samm kod i ett annat projekt?

      Radera
    12. ErikG: Nej, inget som kommer upp i verkshöjd eller som har en licens som medger att jag återanvänder det.

      Radera
  6. Skulle vara intressant att veta vem som finansierar Kvartal. Intäkterna måste ju vara i princip noll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Redaktionens arbete finansieras genom donationer från våra läsare, lyssnare och tittare."
      https://kvartal.se/stodkvartal/

      Radera
    2. Måste finnas någon större finansiär bakom, inte mig emot dock.

      Radera
    3. Enligt Breakit så finns det större finansiärer. Jag kan tyvärr inte bekräfta om det stämmer. Skänk gärna en slant. Många läsvärda artiklar och intervjuer.

      "Hittills har det varit okänt hur satsningen ska finansieras men nu kan Breakit avslöja att flera tunga näringslivsprofiler skjutit till pengar."
      https://www.breakit.se/artikel/9709/hemliga-investerare-backar-upp-mediesatsningen-kvartal

      Radera
    4. Thomas Gür var med och startade stiftelsen som står bakom Kvartal.
      Han är väl inte helt barskrapad och har länge drivit en liberal agenda, så en rimlig gissning är väl att han har chippat in en del i starten.

      Radera
  7. Lärare har äganderätt på allt undervisningmaterial de skapar och arbetsgivaren har inga rättigheter att använda materialet om läraren byter skola. Det har sats i system att läraren tar med sig allt utan lämna något till dess efterträdare och alla nya lärare måste skapa nytt eget undervisningmaterial.Ineffektivt och slöseri med skattemedel och barnen får sämre utbildning. Allt som skapas med skattemedel borde tillhöra samhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid ett anställningsförhållande blir allt en anställd producerar under arbetstid inom sitt arbetsområde arbetsgivarens egendom. Avsteg från detta beror som regel på inkompetens från den sistnämndas sida. Vid ett uppdragsförhållande är ägande/förfoganderätten en fråga om vad man kommit överens och vad uppdragstagaren får betalt.

      Radera
  8. Jag skulle aldrig betala någon för att framställa något till mig som jag inte får full äganderätt till. Sist jag gjorde det åkte jag på en smäll då fotografen som tog mina porträtt på mina barn inte hade kompetens nog att spara på originalen av bilderna så som var överenskommet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl hela poängen - vill du äga rättigheterna så kostar det mer. Det brukar gå att köpa rättigheterna till bilder tagna av fotografer. Men prislappen är oftast en annan än den som bara innebär att man har en begränsad utnyttjanderätt.

      Radera
    2. Exakt. Dumt att teckna ett avtal där fotografen har kvar rättigheten till originalet. Vad ska den med det till liksom. Säja mina barn som reklam kanske. Nej tack!

      Radera
  9. Själv orkar jag knappt höra på radion längre, värst är förstås P3. Dessa högbetalda public service aktivister som timme efter timme aldrig får nog av att höra sin egen röst. Skamligt att riksdagen har gett dem via skattsedeln fripass att fortsätta producera denna vinklade dynga, samtidigt som riktiga journalister får ingen eller låg ersättning för sitt arbete.

    SvaraRadera