Cornucopia?

Aktuellt

Lysa lanserar hållbart sparande - erbjudande om rabatt på förvaltningsavgift

Detta inlägg är publicerat i samarbete med Lysa och ska betraktas som reklam. Robotrådgivaren Lysa lanserar nu ett etiskt hållbart spara...

2019-02-27 15:56

Kilimanjaro - egen bestigning eller charter?

De allra flesta bestigningar av Kilimanjaro kan klassas som charter, där man som turist har ett stort antal bärare och hjälppersonal. Vår bestigning skedde med egen kraft, utöver kravet på lokala guider, men kan vara svårt att arrangera då det kräver ett lokalt guideföretag som accepterar att man bär sin egen utrustning.
Teamet med full egen packning strax innan Lava Tower på 4 600 m höjd.
För det första - en prestation är alltid individuell. För en del kan det vara en prestation att komma ur sängen på morgonen eller skriva något snällt om någon på Internet. Att bestiga Kilimanjaro även med bärarhjälp är en prestation för de allra flesta, och på själva toppförsöket har alla ändå bara daypack, så den prestationen är lika för alla. Vi som bar 20-30 kg i packning fram till toppdagslägret kanske snarare hade en fördel i att byta ner till 5 kg packning efter att ha gått ett antal mil med 20 - 30 kg. Alla som bestigit Kilimanjaro har presterat, även om de inte burit sin egen utrustning - höjden, höjdsjuka, vädret och terrängen finns där oavsett packning. Vår grupp har valt att ta sina toppar av egen kraft så långt som det är tillåtet (t ex campingförbud på Mont Blanc), och det är ett frivilligt val, inte ett krav.

Kilimanjaro är en miljardindustri för Tanzania. Berget sägs bestigas av runt 30 000 - 50 000 besökare (ej räknat inhemsk personal) om året, och sett till priserna innebär detta en miljardintäkt för landet och dess arbetskraft.

Det normala är att göra en charterbestigning med bärare. Turisten bär bara en daypack med det som kan behövas under dagen - vattenflaskor, eventuellt godis, samt förstärkningsplagg som regnkläder eller dunjacka etc. Allt annat, inklusive lunch, ordnas av charterarrangören. Turisten behöver dock ha viss egen utrustning som t ex sovsäck, men den bärs av bärare.
Personalstyrka för fem respektive sex klättrare. Priserna avser dricks.
Personalstyrkorna är imponerande för de som kör charter. Vårt sällskap var fem personer, och hade vi anlitat charter hade vi landat på minst 20 personer. Se listan ovan. Tre guider är obligatoriskt, då det högst får vara en guide per två bestigare. Till detta kommer en kock, inte mindre än elva bärare, en diskare, en servitör, två lägerpersonal och en bärarchef. Alla dessa följer med till åtminstone topplägret på oftast 4 900 meters höjd.

Till detta finns olika tillval. Exempelvis egen toalett, vilket innebär en ytterligare bärare som bär toaletten plus tältet till denna. Detta är också den högst betalda bäraruppgiften, då det innefattar en certifiering för att hantera saniteten, något man håller på, t ex avstånd kök-toalett. Toaletten ska bland annat skrubbas rent varje dag, vilket man inte direkt kan säga om lägertoaletterna, om de någonsin gjorts rena.

I chartern ingår att lunch serveras när man når lunchplatsen, tälten är uppsatta när man når fram och turisterna behöver inte riva tälten. Kort sagt springer bärarna med tälten förbi turisterna. Tälten inkluderar förstås tältsängar och är färdigbäddade när man når fram. Sedan finns även bord och stolar för frukost, lunch och middag. Andra tillval kan vara fåtöljer. Vi såg en bärare som bar en gungstol. Enda som sätter gränser är pengar och att det som bärs kan delas upp i högst 20 kg-delar.

Och det kostar en slant.

Vi lyckades hitta en lokal arrangör som accepterade vad vår huvudguide kallade alpinistbestigning - att vi bar all vår mat och utrustning, inklusive tält och kök, själva. Begreppet kan diskuteras då mycket alpinism i själva Alperna kan innefatta helpension med vin på alpstugor, och Lena föredrar att kalla det skandinaviska modellen.

Vi behövde fortfarande anlita tre guider, och dessa guider hade två bärare och en kock åt sig själva. Så totalt var vår personalstyrka sex personer istället för tjugo. För detta fick vi betala 2 200 USD var, eller cirka 100 000:- SEK för gruppen, för planerade nio nätter. Fundera då på hur mycket det kostar med en personalstyrka på 20 personer. Man vet med sig att kunna ta betalt för en världsunik upplevelse. Det finns bara ett Kilimanjaro.
Bärare på kö för invägning. Bärarna får maximalt bära 20 kg utrustning, vilket kontrolleras.
Och man är noga med att bevara arbetstillfällena. Bärare får maximalt bära 20 kg, både för arbetsmiljöns skull och för att inte minska antalet arbetstillfällen.
Bärare åt ett turistsällskap på sju personer gör sig redo för avmarsch från Lemosho Gate.
Frågor om det inte vore effektivare att lämna utrustning som tält och kök i lägren, och bara bära runt mat och bränsle (gas finns bara på flaskor om nio kilo eller tyngre i Tanzania, så en bärare har en ryggsäck och en gasflaska på huvudet), möttes med allmänt oförstånd. Så gör man inte. Istället ska allt bäras varje vända. Ger jobb, och uppenbarligen finns det tillräckligt många villiga att betala.

Vår huvudguide konstaterade att vår expedition var årets första alpinistexpedition.

Vi möttes således av en hel del skepticism och förundran initialt. Men också nyfikenhet på vår lättviktsutrustning och torrmaten.
Herr bloggaren och författaren tillsammans med bärare och kockar, som studerar hur vi lagar kokar mat på lättvikts Primus Omnifuel.
Flera var intresserade av de små lättviktsbrännare från Primus vi hade, istället för de tunga kök man släpade runt, och ville gärna smaka på den frystorkade Real-maten vi mestadels använde.
Min packning. Cirka 25 kg i början av dagen, cirka 23 kg när man når lägret och allt vatten är uppdrucket. Successivt något mindre i takt med att maten äts upp.
Skepticismen byttes rätt snart till uppmuntran och ryktet spreds om de galna skandinaverna som bar sin egen utrustning. Har aldrig upplevt så mycket påhejanden, gratulationer och uppmuntran, på gränsen till beundran, som på Kilimanjaro. I ett läge provade en bärare från ett annat lag Lenas packning, som för stunden låg på cirka 30 kg - som erfaren expeditionsledare hade hon en del extrautrustning med sig, plus att packning ibland omdisponerades inom gruppen beroende på nivå av höjdsjuka. Bäraren skakade bara på huvudet och lämnade tillbaka ryggsäcken, för att sedan konstatera att Lena var enormt stark enligt honom.
Vår huvudguide Seraji (nom de guerre Somalia, eftersom hans mor kommer från Burundi - vi fick alla egna nom de guerre - mitt var Zombie Killer på grund av min isyxa, Lena var dock bara Boss, delger inte vad övriga fick som smeknamn av integritetsskäl) deltar i personalens hyllningssång på återresan efter sista dagen på berget.
I våra 2 200 USD ingick förstås en del. Transfer till och från flygplatsen. Två nätter på hotell på ankomstdag och avresedag, samt middag på hotellet. Transfer till och från de gates som släpper in bergsbestigarna i nationalparken, och förstås alla nödvändiga avgifter och tillstånd. Alla pengar hamnade alltså inte i personalens och arrangörens fickor. Till dess 2 200 USD kom cirka 140 USD i dricks per expeditionsdeltagare, att fördela ut på våra sex personers personal. Tillkommer priset för flyg, vilket inte heller är helt gratis utan landade runt 9 000:- SEK för min del med Qatar via Doha. Alternativet Ethiopian via Addis Abeba var dock inte mycket billigare. Kilimanjaro är en betydligt dyrare och högre topp än Mont Blanc, som vi gick som övningstur i somras. Då är en bestigning av Kilimanjaro fortfarande billigare per dag än att åka på Safari.

Den lokala personalen är mycket serviceinriktad och fokuserad på att på ett säkert sätt få upp sina kunder till toppen. Normalt klarar cirka 80% detta. Ändå sker det akuta evakueringar från lägren med helikopter dagligen, oaktat de som bara avbryter manuellt.

Kan summera med att jag är mycket nöjd med den lokala personalens kompetens och hade fullt förtroende för våra guider, och deras medhjälpare, även om de i praktiken mest tittade på eller pekade ut kännetecken i terrängen, samt svarade på frågor om växter och djurliv. Vår huvudguide har bestigit toppen över 100 gånger och har tappat räkningen på hur många gånger han totalt varit på berget - en siffra om 1 700 gånger nämndes i ett läge.

Man kan diskutera det koloniala med bärarna, men det ger jobb och pengar till den lokala ekonomin. Att bli guide förutsätter att man först börjat som bärare och gått som detta i några år. 

Nästa inlägg blir en fotoserie och beskrivning dag för dag från själva bestigningen. Så länge kan ni läsa Lenas egna blogginlägg här.
Nedstigning till Baranco-lägret på 3 900 meter efter att med full packning acklimatiserat vid Lava Tower uppe på 4 600 meter. Baranco-lägret skymtar som färgglada tält vid kanten på molnen där nere. Den 300 meter höga Baranco-väggen syns till vänster, och var nästa dags första etapp. Ja, Crocs eller motsvarande är obligatoriskt i utrustningslistan.  Man vill inte gå runt i kängor mer än nödvändigt när man väl är i läger eller tar en längre paus. Guiden "Limo" längs fram, komplett med Ferrarikeps.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

22 kommentarer:

  1. Svar
    1. Sarkasm? Tänkte på dina citattecken.

      Radera
  2. Inget om Tesla i inlägget?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tesla upp på Kilimanjaro, det hade åtminstone varit originellt

      Radera
  3. Zombie killer? Författare? 😁😁😁

    SvaraRadera
  4. Har själv bara tagit mig uppför Ryfjället, Västerbotten. Fint det med. Utsikt över Tärnaby och en grönskande Ingemarbacken. Från ovan.

    Noterar en leende bloggare på bild. Första
    gången tro?

    SvaraRadera
  5. Vad kostar det att bli uppburen i en bärstol likt en maharadja? Bärarna ska förstås vara riksdagsmän enligt mandatfördelningen och bära sin egen rustning. Tänker mig det som en slags återbäring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill även veta priset om toalett är inbyggd i bärstolen.

      Radera
  6. Jag har fått för mig att Kilimanjaro inte är så mycket klättring utan mer "promenad uppför"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beror på vilken led man går.
      Det är dock en väldigt ansträngande promenad.

      Radera
    2. Likt Mont Blanc eller Östra leden på Keb är det mest promenad, med lite scrambling eller Via Ferrata. Brukar beskriva det som promenad.

      Radera
    3. Inga toppar som har massturism har klättring på menyn. Du når toppen genom att sätta fot framför fot steg efter steg. Vissa passager kanske du behöver använda händerna för att hjälpa till.

      Det är därför det heter bergsbestigning.

      Det betyder inte att det är lätt eller ofarligt. Ett felsteg och nästa fotsteg är 1000 m ner kan vara en konsekvens.

      Note-med tung packning blir man vingligare och baktung.
      Krävs lite övning för att gå stabilt i kuperad terräng, speciellt över smala kammar.

      Radera
    4. Scrambling, är det när man använder både händer och fötter?

      Radera
    5. Var på Barancoväggen och toppdagen (i mörker).

      Radera
    6. Jag har också varit där och nått toppen.
      "utan mer "promenad uppför"?"
      Jo naturligtvis. Toppen ligger ju på 5895 meter så promenad uppför är det. För många är nog inte det det värsta utan effekterna av hög höjd. Lungödem men ffa hjärnödem är inget bra och i slutänden dödliga tillstånd.

      Radera
    7. Var upp på toppen för 3,5 år sedan, den personen i vår grupp som var mest vältränad var den som fick mest problem med höjden, slutade med att bärarna fick bära ner honom på bår tredje dagen. Han fick lungödem men återhämtade sig ganska snabbt.
      Bärarna bar honom från lägret vid Mawenzi Tarn Hut, tror dom tog Marangu rutten ner.
      2 tuber syrgas fick han i sig på vägen ner.

      Vi var en grupp på 16 pers, 12 av oss kom upp på toppen.
      Vi hade ca: 50 bärare + 3 kökspersonal.

      Radera
  7. Bara ett Kilimanjaro säger du? https://www.youtube.com/watch?v=1SOtzXNRZIY

    SvaraRadera
  8. Fan vad kul, skulle vilja testa

    SvaraRadera
  9. Ca 1985 så berättade en kompis om när han besteg Berget, jag var lite sugen att testa, men redan då var det ganska dyrt och kommersiellt, med dyra avgifter för safari och hiking osv. Så det blev Thailand och Indonesien istället. Merapi tex. Nuförtiden så måste man väl ta helikoptern upp med rullatorn...

    SvaraRadera
  10. Du träffade inte wim "ismannen" hof? Han arrangerar tydligen bestigningar dit för folk som vill upp med okonventionella metoder:

    https://www.climbkilimanjaroguide.com/iceman-climbs-kilimanjaro/

    Här kan man se honom i aktion på berget, originell man :

    https://www.youtube.com/watch?v=rrI1a5f2XS8

    SvaraRadera
  11. Kombinerade promenad till toppen med en safari 1985. Vägen upp var den sedvanliga coca-cola-rutten. Att på kvällen se alla läger-eldar nere på kenyanska sidan var häftigt och den omväxlande naturen på berget. Halva gruppen kom upp till toppen, en deltagare fick föras ner med bår pga akut höjdsjuka. Intressant att höjden är ungefär som basläger-höjden vid Everest. Då har dom drygt 2 km kvar upp till den toppen.

    SvaraRadera