Cornucopia?

Aktuellt

Swedbankkund - vilken bank ska du byta till?

Detta inlägg är att betrakta som reklam. Tillsammans med Compricer kan bloggen nu presentera jämförelser mellan alla bankers bolåneräntor ...

2019-02-03 20:53

Gästkrönika - Kaliningrad: Klockrena kontraster och kulturkrockar

Nedanstående är en gästkrönika av Lena Padukova, adrenalena.se.

Bjuder på några anteckningar från min förra guideresa till Kaliningrad. Fotorapport från maritima museet kommer i separat inlägg.
Klockrena kontraster och Potemkinkulisser i Kaliningrad.
Jag har lett folk över grönländska glaciärer och upp på syrefattiga berg. Jag har agerat stalker-guide genom okända fallout-zoner och seglat skitfarliga passager runt hela världen. Men nu på den här expeditionen ligger jag alltså på en uppvärmd massagebänk under en stjärnhimmel av perfekt dimmade LED-ljus, och ska ta emot en massagebehandling som heter ”Universums andning”. För att varför inte, och för att musklerna värker fortfarande sedan i förrgår, och för att priset för en full timme kompetent massage är den bästa jag har sett på den här sidan Uralbergen, universums andning eller inte. Jag sträcker ut mig och försöker njuta.
Spa med pool, flera olika bastuavdelningar, hamam, massage och bubbelpool.
Jag tillhör den skara åttiotalister som efter åratal av sunkigt luffande genom random otippade länder blivit mätt på att bo på delad dorm med 15 andra twitchiga, oduschade och bakfulla backpackers, och få oönskade proteintillskott i både sängen och på frukostmenyn. När i lågprisland – bo ståtligt! De här hotellets fyra stjärnors bling imponerar mycket mer än de fem på danska Hilton jag bodde på dagen innan. Här är det top notch, väldigt nybyggt och välpolerat. Men de blänkande tyskflörtande vykortsfasaderna klarar inte av att dölja betonghusens åldersspruckna pelare som slumrar tungt i bakgrunden. Mörka fuktspår under fönstren ser ut som tårar som aldrig torkar upp. Babusjkor hasar försiktigt nerför en isig trappa som leder till dygnetrunt-öppna vodkabutiken. Deras blick letar sig aldrig upp till bredvidliggande hotellets luxuösa dubbla spa-våning.
Estetiskt förhöjande och turistinriktat, kontra tillgängligt för vanliga invånare.
Egentligen berodde det flådiga hotellvalet främst på önskemål från resten av gruppen som jag skulle ta till Ryssland i egenskap av guide och tolk, lokal dörröppnare, och äventyrsmagnet. Synd bara att Kaliningrad passade på att ändra visumbestämmelserna bara en månad innan avresan, utan förvarning eller förklaring. Skärpningen gjorde att endast en person från gruppen kunde följa med till slut. Personen är en författare, och vill uppleva det äkta, prata med så många som möjligt, göra så mycket som möjligt. Så vi köper en flarra lokalt bubbel (för motsvarande en tia), rjazjenka för att möta dagen efter, och beger oss ut.

Konst på väggarna på stadens bästa kafé, bland de nyrenoverade byggnaderna på strandpromenaden.
En långpromenad leder oss förbi fasadernas speglingar i Pregoljafloden, via betongdjungelns gråa bakgårdar, till kiosker och butiker där jag äntligen hittar reservdelar till UAZen, och för oss sedan vidare mot ubåtsmuseet. När vi är tillbaka passar vi på att utnyttja hotellets faciliteter fullt ut, avslappningsbehandlingen får bli en del av upplevelsen.
Strandpromenaden med fler hotell och fina restauranger
Igår hade jag dock väldigt svårt att slappna av. En man började prata med mig och mitt resesällskap när vi hängde i baren (här är hennes krönika om det – ”Två muskulösa kvinnor utan eskort”). Han började med en anmärkning om kvinnor som dricker starka drycker ensamma. Nästa kommentar var om våra kläder, hur kommer det sig att vi sitter iförda sorgfärger? Så klär alla sig i Sverige, var mitt svar förstås – mörka nyanser dominerar märkesbutikerna och garderoberna, för att matcha våra vintersinnen. Mannen skrattade och replikerade att det inte alls var sant. Han hade ju sett Sverige på teve, alla är klädda i glada färger – rött, vitt, blått. Nähä, det känner inte ni igen? Då måste teven ha visat fel eller? Haha, nu var jag rolig, klart jag skojar - det är vi som är konstiga och inte har koll. Men det skulle jag inte lägga mig i förstås, utan låt mig ta hand om er nota. Jag sätter allt på mitt rum, och uttalar rumsnumret extra tydligt.
Promenaden går vidare förbi broar och monument
Jag försöker koncentrera mig på det berömda ”här och nu”. Massören heter Anton och verkar vara lika gammal som jag. Han utför vanlig rätt trevlig knåd-och-klet-massage till synthpling och hummande röster. Han utför också ovanligt mycket prat. Tio minuter in i massagen vet jag hur han gillar sin borsjtj (med syrad grädde och pyttelite vodka trots att han egentligen inte dricker), att han har haft en armbågsskada, jag får reda på var han har sin tatuering och hur den ser ut, och att det gäller att inte ha för mycket smör på hans mackor utan att lagom är egentligen bäst.

Det är väl helt OK med småprat, gäller att hålla kunden vaken så att universums andning inte gör dem alltför ofokuserade eller medtagna. Eller så är det hans terapistil, som en annan taxichaufför eller frisör, ungefär. Hans stream av consciousness består av vardagssaker; försvinner bort i samma takt som oljan han gnider in i mina ryggmuskler.

Och nej, han tycker inte om mixade grupper när han sparras. Det var just så han skadade armbågen. Orättvist. En riktig man ska inte slå en kvinna, det ska vara omöjligt att ens tänka tanken. Så är det med män.

Jag försöker att inte tänka på de tusentals ryska kvinnor som årligen misshandlas till döds av sina partners, testar att slappna av i axlarna och inte flika in att polisen i en stad av Kaliningrads storlek gör 350 utryckningar dagligen på grund av hustrumisshandel. Jag och Anton kan säkert vara överens om att våld inte ska behöva existera. Krama varandra istället. Ge massage. Det får till och med kosta några rubel.

Han släpper inte, han knådar vidare på ämnet. För att, som alla förstår, så ligger kvinnans skönhet i hennes hjälplöshet. Kvinnor ska inte vara starka. Det svaga könet är ju det täcka könet, svaghet är vackert. Hans egen fru, ska jag här få höra, har förbud mot att lyfta tungt, någonsin. För sådant är ju hans uppgift, som man. Så ska det vara.
Områden bortom Potemkinkulisserna.
Jag tänker, med ansiktsuttrycket dolt av handduken, att det krävs milt sagt väldigt mycket cojones för att så lättvindigt uttala det medan han masserar musklerna på en kvinna med en fysisk meritlista som nog överstiger de flesta män och kvinnor som lägger sig på den bänken. Eller så krävs det en stor dos ignorans och absolut noll respekt. Eller, vilket är mest troligt, så krävs det ett samhälle där folk är så utbrett och kontinuerligt hjärntvättade av konservativa ortodoxa postulat att just det här tänket blir normaliserat, och aldrig mer ifrågasatt. Och de här normaliserade strukturer innebär att som kvinna så ska jag inte ifrågasätta eller tycka till i det hela taget – moment 22. Som kvinna har jag ingen individuell betydelse, ingen agens, min enda raison-d-être är att ge männen något att agera mot. Det är en av anledningarna till varför jag aldrig skulle kunna bo i Ryssland igen.

Universums andedräkt luktar av surnat grädde och rejäl vodkabaksmälla. Det är inte längre lönt att argumentera eller informera. För fyra, kanske fem år sedan kunde folket här åtminstone lyssna. Ta emot andra perspektiv, oavsett om det handlade om att rysk choklad kanske inte är bäst i världen, eller att Europa inte precis skriker hysteriskt välkomnande efter ryska immigranter för att de är så duktiga på matte, eller att Ryssland inte hyllas som stormakt även utanför landsgränserna. Folk kunde till och med ifrågasätta hjärntvättapparaten. Sedan gick det över till ”den som sa det, den kan va det”-stuket. ”Påstår du alltså att vi i Ryssland utsätts för propaganda och vinklade nyheter? Det stämmer inte. Dina uppgifter kommer från propagandakanalerna i Väst och det är du som är hjärntvättad här”.
Ryska Posten.
Nu har det gått ett steg vidare. Det nya narrativet ska aktivt berättas, implementeras och påtvingas. Det märks inte bara i Ryssland. Det sker även utomlands, bland annat som en del av påverkanskampanj mot Sverige (länk till rapporten från ISD här) Inte i form av att berätta nyanserat genom att t.ex visa de bättre och de sämre sidorna – utan som en renodlad svartmålning. Ryska nyhetstjänster berättar hur hemskt det är att bo i skandinaviska länder jämfört med Ryssland, och spyr ut falska vittnesmål om samhällen i spillror, faktiskt långt bortom vad som ibland målas upp på svenska sajter. Det sjungs i kör om ryssar som återvänder hem från hela världen eftersom de ska ha tröttnat på arbetslöshet, kaos och misär i västerländska samhällen, och längtar efter Rysslands trygga famn där det finns ekonomisk och social säkerhet, och en ljus framtid. Det är ju fantastiskt att se strategiska narrativ ”in action”, hur lätt det är att måla upp något och få det att se så verkligt ut. Så vem berättar sanningen? Vem ljuger? Du avgör själv förstås, men ett enkelt litmustest är förstås att kolla vilka länder som har högst levnadsstandard i världen.

Ledtråd: Det är inte Ryssland.
Annons på en lyktstolpe: ”Pengar. 1 timme, utan pant eller borgenärer, helgfritt.”
När mannen i baren tog min nota kunde jag förstås inte ta på mig rollen av en kuvad rysk kvinna, glad och tacksam för uppmärksamheten och allmosan. Jag är inte heller något passivt objekt som ska tas hand om, faktiskt så långt från det som det går att komma. Jag reser, alltså har jag möjlighet att vara ambassadör för våra svenska värderingar, som jag är stolt över, visa dem för världen och ge folk möjlighet att inspireras om de vill. Bjuda till dialog om det vill sig.

Så jag gjorde det enda som är riktigt och korrekt i min värld – tackade för en trevlig gest, informerade att jag genast skulle genast bjuda tillbaka, och viftade till personalen. Mannens ansikte förvreds. ”Hur kan du… som en kvinna… bjuda en man?” Med lätthet, svarade jag. Se på, medans jag gör det. Så funkar det här i Europa, och hemma i Sverige. Alla kan bjuda, alla har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Mannen tog långsamma steg mot hotellhissen och slängde från sig korta fraser, likt handgranater framför sig medan han backade i reträtt.

Vet ni vad? Er jävla demokrati har gått för långt och sabbat er.

Gå tillbaka till patriarkatet så blir det bättre igen för alla.

Ha en god natt.

Ärligt talat är jag fortfarande tryckvågsskadad. Ha en god natt, Ryssland.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

29 kommentarer:

  1. Intressant krönika. Har funderat över de ryssar jag mött (utanför arbetet)

    I en bastu "himmavid"- trodde han var svensk tills han förklararde att han hette Piotr (LOL)

    Ett par gånger utomlands på ställen som mestadels frekventeras av ryska turister (Laos, Kuba, Kambodja) - alltid dyngfulla och vilt språkande på ryska med mig (jag kan absolut ingen ryska) trots att jag antignen pratat svenska eller engelska (med tydlig britisk accent) jag antar det är ungeför som dyngfulla britter/tyskar/belgare/holländare/danskar/svenskar på valfri semesterort.

    Koloniföreningen i Lund - här var en hel j-a diaspora av Putinlovers som arbetade på och i närheten av universitetet. De pratade dock svenska (de kom i samband med Sovjetunionens uppbrott) och Sergei som gick fram och tillbaka med sin skottkärra i slitna jeans och en cigg på snedden var en riktigt trevlig prick. Vi har druckit vodka ihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Urtypen för rysk turist på semesterort är en överviktig högljudd man i medelåldern med en hälften så gammal kvinna med stringbikini.

      Radera
    2. Det finns ju en fantastisk bredd, det är verkligen inte någon homogen grupp. De som reser bort är dock mycket annorlunda från dem som stannar kvar, och bland dem som stannar hemma är det milsvid skillnad beroende på om de har gjort det av fritt val eller av nödvändighet. Lite som med amerikaner - finns generellt en stor skillnad mellan dem som har pass och har rest utomlands, och folk som endast bott i US.

      Radera
    3. Givetvis är det så. Twitchiga var ett nytt ord, vad är det?

      Radera
    4. Egentillverkad anglicism, derivat av "twitchy".

      Radera
    5. Dessa j-vl- anglicismer..
      Tacka vet jag lite rejäl dialkekt..

      https://www.youtube.com/watch?v=19kiR6Wvwuo

      Radera
  2. Spännande att följa med på din resa i Kaliningrad. Lite som en fluga på väggen. Intryck som man inte får utan att kunna språket. Tack ska du ha.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela Ostpreussen rensades etniskt på de som inte flydde. Även delar av nuvarande Polen var Ostpreussen förr. Många tyska turister idag, som besöker ”familjehemmet”.

      Radera
    2. Ok tack! "Etnisk rensning" fy fan..

      Radera
    3. Utrensningen av Königsberg och Ostpreussen är den i särklass mest omfattande etniska rensningen i världshistorien. Ca 2 miljoner preussare flyttades - huvudsakligen till DDR. En del hade turen att hamna i västberlin.
      En kompis till mig kommer från gammal preussisk militär. De hade gods utanför Königsberg där skyttegravarna från WW1 gick i parken. Hans mamma kom med sista båten från Königsberg tack vare att brodern drog pistol mot matrosen.
      Sorgligt att se bilderna från dagens Königsberg. Enda trösten är väl att troligtvis hade tyskarna knappt gjort det bättre själva - arkitektonisk brutalism är ju populär oavsett politisk/etnisk/religiös tillhörighet. Staden var otroligt vacker innan kriget.
      Kyrkogården i Prag kan man säga blev kyrkogården i Königsberg.

      Radera
    4. "särklass mest omfattande etniska rensningen i världshistorien"? Nja, va? Ca 10 miljoner hinduer fördrevs ju från Bangladesh, t ex, och jag är rimligt övertygad om att det finns fler exempel.

      Radera
    5. Folkförflyttningarna under och efter vk2 dlår väl rekord men indien-pakistankonflikterna ligger inte långt efter. Lite ointressant egentligen vem som är värst. Rensningen bestämdes vid Potsdamkonferensen där äcen demokratierna USA ock storbrittanien fanns med.

      Bör även tilläggas att både Tyskland (Preussen) och Ryssland genomförde allvarligt menade assimiliationskampanjer i resterna av det Polsk-litauiska samväldet redan innan VK2.

      Radera
    6. Visste du förresten att två friska människor på en slavmarknad i Libyen kostar mindre än den nya Iphone-modellen?

      Radera
    7. Nu ska vi inte jämföra äpplen och dina päron.

      Radera
  4. Kaliningrad. Hette förut Königsberg och har varit tyskt sen Kristus. (Även under polsk ledning ett tag). Vad hände med alla Tyskar efter ww2? Och alla Ryssar som bor där nu, hur kom dom dit och var kom dom ifrån? Tänkte lägga till Vet ni vilka politiker som låg bakom besluten.? (Usa, ryssland, etc) inte ofta man får läge att fråga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, jäklar vi gick precis om varandra. Svar på första delen precis ovan !

      Radera
    2. Tyskt sedan Kristus? Du menar kanske kristnandet?

      Radera
  5. Hm var nog en ouppdaterad browser som fick mig att missa..

    SvaraRadera
  6. Königsbergs sju broar... Finns de kvar? Intressant reportage. Verkar onekligen finnas visst fog för begreppet "toxisk maskulinitet". :-) Skulle gärna se fler bilder också.

    SvaraRadera
  7. År 1736 visade Leonhard Euler att det inte fanns en lösning på matematiska problemet Königsbergs sju broar, vare sig om start- och slutpunkten skulle sammanfalla eller inte.

    Idag finns det 8 broar, vilket löser broblemet. Vandra västerut och du hittar den nionde, för att åter komplicera läget. Österut är det en bro som sträcker sig över två vattenkroppar, vid båtklubben - är det en eller två broar? Sedan har vi A229,men vem vet om det faktiskt är en del av stadspromenaden - 1,5 tim enkel väg kanske tarbort det från ursprungliga problemet.

    Fler bilder kommer snart! Ett nytt inlägg på g idag.

    SvaraRadera
  8. Må ses som OffTopic eller anekdotiskt men faktum är att våren 1992 hade jag den tvivelaktiga förmånen att med M/S Nova med en spannmålslast från Rotterdam som första i alla fall skandinaviska handelsfartyg angöra Kaliningrad. Passagen upp till importkajen kantades av f.d. marinbasens uttjänta stallage och ryngen och jag säger endast Herreduminskapare! Hamnmyndigheter, immigration, agent och mäklare lika korrumperade som jag tidigare endast sett maken till i de riktiga Ookaballakongahamnarna i Afrika och Latinamerika. En halvtimmes promenad iland fick räcka ... bedrövligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var ju hårda tider, säkert dubbelt så för Kaliningrad som väl till stor del levde på militärbasen. På den tiden var Putin assistent till borgmästare Sobchak i S:t Petersburg och försökte byta till sig kött på den internationella marknaden mot metaller. Första och enda gången Putin utreddes för korruption förresten.

      Sobchak råkade förresten dö samtidigt som Putin förbereddes att efterträda Jeltsin. Lägligt att den som förmodligen hade mest smuts på Putin råkade dö.

      Radera
    2. Favorit i repris:
      https://i.pinimg.com/736x/2f/eb/30/2feb30b3379573b9313a450a49ad5340.jpg

      Radera
  9. Putins ex-fru kommer väl därifrån?

    SvaraRadera
  10. Vi som fortfarande vill kalla stället för Königsberg då?
    Har varit i alla baltstater med Passaten men inte den sovjetiska delen..

    Blev av med vindrutetorkarna på en varuhusparkering utanför Riga dock.
    Finns mycke skummt där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gammelpreussare tycker inte om sådana nyheter Twangste ska det vara.

      Radera
  11. Ni som sett "The Americans" - Costa Ronin (Burov) kommer från Kaliningrad.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Costa_Ronin

    SvaraRadera