Cornucopia?

Aktuellt

Lysa lanserar hållbart sparande - erbjudande om rabatt på förvaltningsavgift

Detta inlägg är publicerat i samarbete med Lysa och ska betraktas som reklam. Robotrådgivaren Lysa lanserar nu ett etiskt hållbart spara...

2019-02-07 14:39

Anmärkningsfritt på El Celler de Can Roca

För drygt två veckor sedan besökte jag restaurangen El Celler de Can Roca i Girona, Katalonien. Några läsare uttryckte intresse för att jag skulle skriva några rader om besöket. Det handlar trots allt om (typ) en världens tre högst rankade restauranger enligt Guide Michelin. Som sådan förvånansvärt prisvärd jämfört med svenska stjärnkrogar.
El Celler de Can Roca.
Det är inte helt lätt att få ett bord på El Celler de Can Roca, och när bordsbokningarna släpps i början av månaden, 9-11 månader i förväg, brukar de vara borta på någon timme. Vi hängde på goda vänner, som hade lyckats med en sådan bokning, så besöket var planerat långt i förväg.
Del av köket på restaurangen.
Restaurangen är en trestjärnig krog enligt Guide Michelin, och sägs vara den tredje bästa i världen, även om det förstås finns åsikter om det.
Första aptitretaren förbereds i köket.
Som sådan är priset inte helt brutalt. Cirka 2000:- SEK för en femtonrätters menu, och cirka 1000:- SEK för vinpaketet. Vårt besök gick på cirka 3300:- SEK inklusive bubbel innan och kaffe i loungen efteråt. Svenska stjärnkrogar på denna nivån finns det väl egentligen bara en av, nämligen Frantzén i Stockholm, som har betydligt högre priser, och på en- och tvåstjärniga svenska krogar kan man lätt nå samma pris för färre rätter.
Lars och Lena till bords.
3300:- SEK för en middag är förstås mycket pengar oavsett, även för mig, men ibland kan upplevelsen vara värt det på det undansparade beskattade semesterkontot (även om jag förstås jobbade den dagen, undantaget själva kvällen). Så var det också i detta fall.
Aptitretare inspirerad av traditionella tapas från kockarnas barndom.
Min sammantagna bedömning av måltiden är utan anmärkning, vilket Lena informerat mig om är det högsta omdöme jag kan ge någon eller något. Rent av helt utan anmärkning
Maträtt.
Vissa enskilda delar av några rätter föll mig inte helt i smaken, men det var inget fel på dem på något vis, utan handlar om en ren preferens.
En sakebaserad rätt, med sake i glaset.
Mer mat. Be mig inte komma ihåg vilken detta var.
Mer anmärkningsfri mat.
De femton rätterna, plus aptitretarna och det fantastiska brödet man kunde använda för att få upp den sista biten av sky eller sås, var föredömligt dimensionerade, liksom vinglasens innehåll, för att man skulle klara av en fyratimmars sittning och femton rätter, samt lika många vinglas. En del svenska stjärnkrogar eller ambitionskrogar brister lätt här och gör att man inte uppskattar måltiden fullt ut mot slutet. 
En varmrätt på drakhuvudfisk trancheras vid bordet.
Så ej El Celler de Can Roca. Nu hade vi förvisso grundat med att äta minimalt innan, och bara satsat på snabba kolhydrater (i praktiken bara choklad och läsk i mitt fall) för att ge tillfällig mättnad under dagen, men god aptit för kvällen.
Efterrätt. Tror jag.
Aptiten höll i alla fall genom alla rätterna, och det tog sig snarare mot slutet med de fantastiska efterrätterna, istället för som på många svenska ambitions- och stjärnkrogar toppa innan första varmrätten. Total tid blev ungefär fyra och en halv timme, och som kvällens andra sena sittning stängde vi restaurangen.
Efterrätt.
Vinvalen var också helt utan anmärkning. Vinpaketet inkluderade några viner från 1972 och 1967, vilket sett till priset var minst sagt prisvärt. Andra i sällskapet handplockade viner från den omfattande listan, utifrån en i sällskapet som jobbar med vin professionellt. Priserna var tydligen skäliga även där, och finare flaskor kunde kosta vad de kostar på Systembolaget, fast här lagrade i El Celler de Can Rocas vinkällare. 
Sällskapets manuella vinval, som alltså inte var vinmenyn, som innehöll femton olika viner.
Ett besök kan rekommenderas. Flera i sällskapet hade varit där förr för några år sedan, och kunde konstatera att menyn utvecklats, även om åsikterna gick isär kring vilken version de föredrog.

Prisskillnaden kontra Frantzén kan motivera rese- och övernattningskostnaderna. Tydligen går det rent av att flyga med Ryan Air direkt till Girona, även om alla i sällskapet flög till Barcelona istället och tog snabbtåget till Paris, som tar cirka 30 minuter Barcelona-Girona.
Lite av tilltugget till kaffet.
Kan konstatera att detta var min bästa restaurangupplevelse någonsin. Konstigt kanske hade varit annars. Med det sagt så var enskilda rätter lika bra som på en del svenska stjärn- eller ambitionskrogar, men dessa klarar ofta inte av att leverera denna höga kvalitet på varenda rätt. 

Och som sagt prisvärt, om man nu vill lägga de här summorna på en middag. Vilket är fullt förståeligt om man inte har lust till.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

17 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vem fan vill att det sks komma ut att man äter soppa på rom och mögligt bröd. Undra förresten hur länge ditt inlägg blir kvar.

      Radera
  2. Mycket kul inlägg! Har själv ett stort matintresse, både att laga och testa restauranger, och det är väl den onödiga utgiften jag skäms mest över när jag går igenom mina årsutgifter. Har aldrig varit på El Celler men en mängd andra michelinrestauranger både inom och utanför gränserna. Värt att nämna är att jag inte är en finsmakare utan kan uppskatta en enkel falukorv i ugn med mos lika mycket som den bästa av måltiderna.

    Personligen föredrar jag att ta de riktiga topprestaurangerna som sysslar med mer experimentell matlagning än de som lagar haute cuisine, även om det är väldigt få kvar som sysslar med cuisine classique utan det mesta är nouvelle cuisine nu för tiden.

    Tycker också att det stora kvalitetshoppet matmässigt sker mellan den första och andra stjärnan snarare än mellan andra och tredje. Då brukar det snarare handla om hur man blir behandlad som kund och trestjärniga blir man behandlad på en sådan nivå att jag nästan skäms lite. Dock spenderas mest pengar på restauranger strax innan den första stjärnan då det ofta är här man kan hitta riktigt prisvärda restauranger även hemma i Sverige. Minns exempelvis en mycket god avsmakningsmeny nere på Bastard i Malmö där jag inte behövde betala mer än 500 kronor, nästan vad vissa icke-michelinrestauranger på hög nivå kan ta för en varmrätt. Kvarterskrogar är också en favorit, framförallt inom ovanliga och väldigt nischade kök.

    I grund och botten tycker jag det är mer imponerande att laga en god måltid av enkla ingredienser, än att laga en fantastisk måltid med fantastiska ingredienser. Men väldigt svårt att hitta restauranger som jobbar efter det konceptet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läsvärt inlägg, Tim. Personligen tycker jag att en av de bästa "price/performance" man kan få i restaurangvärlden är att äta lunch på Michelinkrogar eller snäppet precis under. Långt från lika skitnödigt som en kvällssittning, samma fantastiska kök men till en bråkdel av priset.
      Brukar alltid roa mig med att leta topprestauranger i regionen när jag reser för att se vilka som serverar lunch...;)


      Radera
  3. Erkkis "Karjalan Paisti" går inte av för hackor!
    Enkel långkoksmat som är enkel att göra men som kräver just långkok på låg värme i flera timmar för att bli riktigt bra Dessutom billig på framdelskött

    Serveras helst med en liten kall klar från dunk till

    https://www.kokaihop.se/recept/karelsk-stek-karjalan-paisti

    SvaraRadera
  4. Om du nu konstaterat att det slår tidigare upplevelser på restaurang kan du ju gå vidare med det tunga artileriet. Hur stod sig detta mot en klassisk ugnsbakad falukorv med västerbottenost?

    SvaraRadera
  5. Donken i Norrtälje är hyfsad.........

    SvaraRadera
    Svar
    1. Donken ???
      Du är inte klok !
      Efter många långa mil på svenska vägar så skyr jag donken som pesten

      Det enda som duger är MAX o Frasses !

      Radera
  6. Och ändå trumfar hemmagjord spaghetti med köttfärssås allt, spaghettin köpt dock... rekommenderar Bio Granoro, kan knappt äta nån annan nu för tiden, finns på Ica Focus Åvägen Göteborg om någon vill testa.

    SvaraRadera
  7. Åt råbiff för andra dagen i rad idag. Kapris, hackad lök och rödbetor, 300 gram svenskt nötkött och två äggulor och massor med salt och peppar. Mumma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vart tog senapen vägen? ;)

      Radera
    2. Senap? Nä, inte i min råbiff.

      Radera
    3. Om du äter mer än 14 gram rött kött per dag så går jorden under och det är DITT FEL !!
      Det har ju äkkspärtterna påstått !

      https://www.svd.se/matvanorna-maste-andras-radikalt--max-14-gram-kott

      Radera
    4. Haha, jag brukar tända alla lampor och sätta igång alla element på max på 'Earth day' också. Manskroppen behöver kött; mycket kött.

      Radera
  8. Tycker det var prisvärt om man gillar konceptet faktiskt. Det är många som ska ha lön och kraven på alla är höga.

    SvaraRadera