Cornucopia?

Aktuellt

Prognos: Kraschen i Stockholms bostadsbubbla - om 90-talets nedgång upprepas

Utvecklingen för Stockholms lägenhetsprisindex speglar än så länge väldigt exakt utvecklingen för lägenhetspriserna på Östermalm under 90-ta...

2019-01-20 17:09

Nämn inte kriget - Wiens ignorerade flakturms

Bland Wiens ej omnämnda sevärdheter är de sex flakturm, luftvärnstorn, som den lille mustachprydde Österrikefödde korpralens dikatur lämnade efter sig när andra världskriget tog slut. Tornen nämns inte i Wiens guideböcker, det finns inte ens skyltar som förklarar vad dessa massiv betongkonstruktioner är - ömöjliga att riva - och ignoreras av österrikarna som ett pinsam påminnelse om landets aktiva deltagande i andra världskriget.
Finns inte. Nämns inte. Syns inte. Flakturm VII G-turm Bauart III Augarten, Wien.
Efter den första allierade bombräden mot Berlin togs beslutet att konstrukera enorma luftvärnstorn, som både skulle vara plattformar för luftvärn, sjukhus och befolkningsskyddsrum i ett. Det konstruerades för att vara osårbara för den tidens vapen, och överlevde alla kriget intakta. Tornen uppfördes i trekanter runt statskärnorna i Berlin och Wien, samt i Hamburg och Stuttgart.

Tornen var egentligen system, där ett större G-torn enbart användes för luftvärn, sjukhus och befolkningsskydd, medan ledningstornet L-tornet innehöll ledning, nedsänkbar radar och några mindre automatkanoner.

G-tornen finns i tre generationer, Bauart I-III, där man hittar generation II och III i Wien. Samtliga G-torn hade åtta 128 mm eldrör i fyra tvillingpjäser, som kunde skjuta sina spränggranater upp till 14 kilometers höjd. När samtliga åtta eldrör samordnades mot ett mål av ledningscentralen skapades en kub av explosioner cirka 300x300x300 meter, som inget flygplan kunde överleva. Därtill hade man ett antal klenare automatkanoner, upp till 36 stycken och ett G-torn kunde spottta ur sig hela 6 000 skott i minuter, även om de allierade rätt snart undvek höjder dit de klenare kanonerna nådde.

Källarvåningen i G-tornen  innehöll ammunitionsdurken, och ammunitionen transporterades upp med en central hiss. Översta våningen var förläggningen för personalen, som var cirka 300 man, inklusive de städpatruller som städade undan slamsorna av kanonbesättningarna mellan varven. Tornen var osårbara, men att under en bombräd bemanna kanonerna ovanpå var livsfarligt. Städa undan, upp med nästa besättning. Åtminstone gällde detta i Berlin, huruvida Wien hamnade under bombmattor är mindre tydligt.

Näst översta våningen var ett krigssjukhus. I Bauart II-tornen fanns det här plats för otroliga 800 bäddar, antagligen rätt tätt packade, eventuellt i våningssängar. 

Övriga våningar var skyddsrum åt städernas befolkning. Bauart I var designat för 10 000 civila, men hade upp till 30 000 i praktiken, i synnerhet under det slutliga slaget om Berlin, vilket gjorde att toaletterna satte igen och ventilationen lämnade en del att önska. Bauart II designades för 15 000 civila, men även här tog man emot långt fler än detta under slaget om Wien i april 1945.

Samtliga torn överlevde kriget intakta. Det fanns ingen ammunition som rådde på dem, inte ens 203 mm direktriktat ryskt artilleri kunde slå en flisa av betongen, utan de övergavs först av sina försvarare när mat, vatten och ammunition tog slut. I Berlin var den Bauart I, som stod i Tiergarten, den sista motståndsfickan att ge sig i huvudstaden. De fyra dubbla 128 mm-luftvärnskanonerna med sina åtta eldrör och de 36 stycken klenare 57 mm, 37 mm och 20 mm automatkanonerna lär ha lett till rätt dålig stämning hos angripande sovjetiska förband när de riktades mot marktrupperna.

Tiergarten-tornet demolerades senare av britterna med 35 000 kilo sprängämnen, efter att ha misslyckats på första försöket.

Övriga torn står helt enkelt för nära bebyggelse för att kunna sprängas. Väggarna är 3.5 meter tjock betong, något som andra världskrigets Tyskland verkligen visste hur man med hjälp av svenskt armeringsjärn byggde. Taken ska vara 5 meter tjocka. Tryckvågen från en nödvändig sprängning skulle bli så kraftig att kvarteren runt om skulle jämnas med marken och några tillräckligt grova betongdiamantsågar för att kunna såga isär tornen existerar inte. Att bila sönder dem går inte att göra med bibehållen arbetsplatssäkerhet. Entreprenadfordon kommer inte heller åt på grund av tornens höjd och kan inte arbeta uppifrån.

Istället står tornen kvar. 

Kanske kommer de stå kvar långt efter mänskligheten eller åtminstone vår nuvarande civilisation passerat ur minnet, och långa avhandlingar kommer skrivas om vad det här kan varit för skapelser, och vad för syften de hade, och vilka gudar/gud konstruktörerna tillbad? Kanske en farao som hette Hitler?

I Wien och Österrike, som gärna vill glömma sin del i andra världskriget och att han den mustachprydde korte lille korpralen faktiskt var född i landet, låtsas man inte om att tornen finns. Det finns inga skyltar i de parker där de står, tornens existens i parken nämns inte ens i parkernas beskrivning på plats. Det enda tornet som är öppet för allmänheten i form av ett akvarium, klättervägg och utsiktsplats har inte heller någon förklaring till vad det ursprunligen var för något.

Idag kanske tornen skulle vara sårbara för moderna precisionsvapen, om man lyckas få in en styrd bomb genom någon av uppgångarna till takets vapenplattformar, eller - ve och fasa - in i hisschaktet för ammunitionen och ner till källaren. Men så skedde alltså aldrig under andra världskriget.

Hur tornen i Wien föll går inte att googla och nämns inte, inte ens på tyska. Antagligen gav försvararna upp när förnödenheterna tog slut, även när staden befriades från diktaturen av Stalins i april 1945. Redan i augusti samma år var det sovjetiska segermonumentet rest, och står blankpolerat och blomutsmyckat kvar än idag.
Stalins segermonument.
Blankpolerat.
Färska blommor och de ryska, inte sovjetiska, färgerna. I den fortfarande förgyllda texten tackar Stalin diverse förband och namngivna befälhavare för befrielsen av Wien. Det är inte så långt till ryska ambassaden.
Detalj.
Besöker man Wien är det en trevlig promenad på kanske 10-15 kilometer, beroende på hur man optimerar och var man börjar respektive slutar, att besöka de tre tornparen. Samtidigt passerar man de flesta centrala erkända landmärkena i staden och det blir lätt en heldagsexpedition om man ska stanna ens en liten stund på varje.

Bilderna gör inte konstruktionerna rättvisa, utan de måste ses på plats i sin fulla absurditet och som monument över andra världskrigets totala vansinne.

Flakturm V - Stiftskaserne
Flakturm V G-turm Bauart III Stiftskaserne, Wien, tornar upp sig över stadens museum på Museumsplatz.
G-tornet på Flakturm V är inte tillgängligt för närmare bekantskap. Det ligger inne på Österrikiska militärens Stiftskaserne, och är beklätt med en hel de radioutrustning. Enligt uppgifter ska även det österrikiska Författningsskyddet (dvs Säpo) husera i byggnaden, som också ska användas som skyddad serverhall åt dessa och åt militären. 

Man kan tänka sig att bakom 3.5 meter betong så är det svårt att spionera på systemens röjande strålning (RÖS).
Flakturm V G-turm Bauart III Stiftskaserne från New Yorker. Enda sättet att få en någorlunda närgånget foto är att gå in i en butik på shoppinggatan Mariahilfer Strasse och ta ett foto in mot gården enligt ovan.
Flakturm V L-turm Stiftskaserne
L-tornet är ett akvarium, klättervägg och utsiktsplats, men som tidigare nämnt finns ingen förklaring till betongklumpens existens.

Flakturm VIII - Arenbergpark
Flakturm VIII L-turm Arenbergpark
Det äldsta tornet hittas i Arenbergpark och är av typen Bauart II. Inte fullt så hög som Bauart III, och fortfarande fyrkantig, men i övrigt samma huvudbestyckning.
Flakturm VIII G-turm Bauart II Arenbergpark
Förtigandet av andra världskriget blir här absurt påtagligt. Parken mitt inne bland bostadshusen är totalt dominerad av de två gigantiska tornen, men ingen som helst förklaring ges till deras existens. Att de ens finns i parken nämns inte på parkens beskrivande skyltar, på två språk.
Flakturm VIII G-turm Bauart II Arenbergpark
G-tornet sägs användas för att lagra konst, men det handlar istället om unga konstnärer som ville använda tornen för konstutställningar, men sedermera stoppats av myndigheterna.
Flakturm VIII G-turm Bauart II Arenbergpark
Arenbergpark ligger för övrigt bara några hundra meter från ambassadsområdet, inklusive ryska ambassaden.
Flakturm VIII G-turm Bauart II Arenbergpark
Tornen hade en sinnrik konstruktion för att kunna vädra bort de enorma mängder krutgaser som blev när man öppnade eld, samt killgissningsvis även schakt för att dumpa ut alla tomhylsor, som nog annars hade gjort det rätt svårarbetat för kanonbesättningarna. Dessa schakt och ventilationstrummor syns som fyrkantiga hål på sidan av tornen.
Flakturm VIII G-turm Bauart II Arenbergpark
 Flakturm VII - Augarten
Flakturm VII G-turm Bauart III Augarten
Tornet i Augarten är den mest spektakulära av de tre tornen, via sin lättillgänglighet och totala dominans av parken Augarten. Naturligtvis även här utan minsta förklaring.
Flakturm VII L-turm Augarten
Här går man alltså sommartid runt i den preussiska parken och tittar på rosorna, växterna, eller besöker porslinsmuseet, helt ignorerande de två gigantiska betongklumparnas vittnesbörd. Nämn inte kriget. 
Flakturm VII L-turm Augarten
Flakturm VII G-turm Bauart III Augarten får åtminstone användas för lite mobilbasstationer.
Flakturm VII G-turm Bauart III Augarten 
Flakturm VII G-turm Bauart III Augarten. Fin park. Låt oss ignorera betongklumpen.
Augartentornet är det högsta, men också det enda som är skadat.

Inte från kriget, utan efteråt. Historieskildringen går isär. Antingen ska det varit sovjetiska ingenjörssoldater, som försökte spränga tornet 1946, men misslyckades och gav upp, eller mindre pinsamt barn som lekte i tornet och tände en eld vilket fick kvarbliven 128 mm-ammunition att explodera internt.

Ena sidan upptill buktar ut från den invändiga explosionen och det finns en spricka i tornet. Några av de mindre automatkanonplattformarna är borta. Man har surrat metallband runt tornet för att inte delar ska riskera rasa okontrollerat på parkens flanörer, eftersom man inte kan berätta om vad tornet är för skapelse.
Flakturm VII G-turm Bauart III Augarten. Skadan syns i form av en spricka upptill till vänster, och att tornet buktar ut lite åt vänster. Plattform för de klenare automatkanonerna saknas också.
Besöker man Wien innebär tornen en god anledning till en uppfriskande promenad förbi de flesta av denna verkliga kosmopolitiska statsmetropols vackra sevärdheter. Ett besök i Wien ger också lite perspektiv på stockholmarnas självbild om Stockholm som någon slags metropol. I jämförelse med finkulturens och den storslagna arkitekturens Wien framstår Stockholm tydligt som den byhåla i Europas bakvatten man faktiskt är.

Och fikat är bättre i Wien. Samt kaffet.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

45 kommentarer:

  1. Att Hitler skulle varit speceillt kort verkar vara en seglivad myt. Inget som framgår av varken foton eller film. Ligger nog lite försök till förlöjligande där. Kan påpekas att både Hitler och Napoleon var av medellängd på sin tid. Eller t.o.m något över.
    Gällande Napoleon har ett välkänt begrepp tillkommit som alltså helt är baserat på en myt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bl a Heydrich och Kaltenbrunner var ju rätt långa så i vissa sammanhang ser ju Hitler rätt liten ut. Men som du säger, han var inte anmärkningsvärt kort.

      Radera
    2. Hitler 1.75, Putin 1.70, Löfven 1.71 m

      Radera
  2. Youtube har en ganska bra film angående tornen: https://youtu.be/6jgvkzD8d3k
    Har man sett/läst om ww2 tror jag de flesta sett tornen någon gång.

    SvaraRadera
  3. Det där med kaffet tror jag inte på, man får bättre slät kaffe i vilken svensk (eller finsk)byhåla som helst än man kan få vartsomhelst i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fikat kan jag förstå är bättre i Wien, de flesta svenska caféer numera har ganska tråkiga och amerikansk-inspirerade bakverk, men som svensk föredrar jag oftast svenskt kaffe istället för blasket man brukar få utomlands. Ja, jag har rest en del.

      Vad gillar du med kaffet i Wien?

      Radera
    2. I finska och svenska byhålor främst i norr har man alla möjligheter till ett gott kaffe, vatten finns rikligt och av idag med sällsynt god kvalitet, en nog så viktig ingrediens i kaffe.

      Radera
  4. Är inte det högsta typ 50m högt? Såg någon när jag var i Wien i somras men på avstånd. Enorma.

    SvaraRadera
  5. Här har vi ett exempel från ett annat land till hjälp för nazisternas uppmarsch, numera nedbränt.

    https://www.nsd.se/nyheter/tyskmagasinen-ingick-i-ett-stort-spel-6479812.aspx

    SvaraRadera
  6. Som man i Tyskland brukar skoja om Österrikare:
    De är bäst i världen på PR. De har fått Hitler att bli tysk och Beethoven att bli Österrikare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hitler var en tyskassimilerad österrikisk invandrare. Han identifierade sig med Tyskland, gillade inte Wien före han utvandrade från Österrike och innan han hade rensat Wien från judar och synd, och han smet från tjänstgöring i den österrikiska armén genom att låtsas att han var för svag för att bära (bokstavligen) ett gevär. Han ansåg att den österrikiska statens armé inte förtjänade en enda soldat. Senare enrollerade han sig i den tyska armén och gick ut i krig för Tyskland.

      Radera
    2. Det var ju dessutom i Wien han menade att han blev antisemit. Där fanns ett stort inflöde av östjudar som flydde från Ryssland och Vitryssland och de var betydligt mer traditionellt klädda och utstyrda än österrikiska judar. Samtidigt drev Hitler runt och bodde på härbärgen och levde rent allmänt i misär och fattigdom. Om detta kan man läsa i Mein Kampf.

      Radera
    3. Men likväl Österrikare för det :)

      Radera
  7. Mycket intressant artikel om den "fördolda historien". Kanske kan vi se fram emot ett inlägg om Österike under perioden 45-55.

    SvaraRadera
  8. De har ju egentligen kunnat kosta på sig att förära klumparna någon form av modern glasfasad med en fin topprestaurang etc. Jag har promenixat i Wien under arbete där och sett dessa klumpar. Fuktgrå betong i är inte så trevligt.

    Dessa är ju stora rackare, men själva idéen med ovanjordkonstruktioner finns på några håll till även om de inte når upp till denna klass. På besök i Wroclaw (fd. Breslau i Schlesien) så finns det några något mindre varianter att titta på. Några av dessa har polackerna använt till alternativa verksamheter.

    Det finns förresten en alldeles monstruöst ministerieliknande fastighet nära Radisson Blue i stan som Nazityskland byggde för att markera sin storhet. Idag är det polsk regionalförvaltning. Man kan liksom ana en annan tid när nationalsocialistiska banér hängde på den byggnaden.

    SvaraRadera
  9. De är nästan 50m. De är sinnesjukt stora.

    Men det är inte sant att det inte fanns vapen som rådde på dem, det var bara det att man tyckte inte det var värt att använda Grand Slam mot ett i huvudsak civilt mål utan valde istället att släppa tusentals brand- och sprängbomber på alla civila utanför ... (tack till "Bomber Harris")

    Grand slam var djuppenetrerande , antingne detonerade den långt under målet nere i marken och skakade sönder det (tveksamt om det hade fungerat på dessa stora bunkrar) eller slog genom förstärkta konstruktioner med sin fart och tyngd och detonerade inne i målet.

    Iofs fanns det nog svårigheter att träffa bunker från hög höjd med ett sådant vapen, det var inte direkt precisionsvapen.

    Men hade man gett sig fa-en på det så... men som sagt, enklare att bomba sönder allt annat.

    SvaraRadera
  10. Never Again som ett av tornen beprytts med kan vara en bra ledtråd om deras hisroria i brist på information från officiellt håll.

    SvaraRadera
  11. Minns när jag var i Wien i min ungdom och skulle handla bröd i en matbutik, jag talade engelska med dom men personalen bakom disken ignorerade mig helt trots att jag var den enda kunden vid bröddisken. Jag tröttnade och började prata svenska istället. Då helt plötsligt så fick de bråttom att hjälpa till. Tilläggas bör att jag är adoptivsvensk, men inte alltför mörk i huden, kan passera som syd-europe utseendemässigt. Har dessutom gröna ögon. Jag tänkte tyst för mig själv, "dj**vla, nasse-kärringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är snarare att du missuppfattat språksituationen. Storbritannien ligger lång ifrån Österrike och många äldre (40+ idag) såg ingen anledning att lära sig engelska. Hade du pratat franska eller italienska hade det nog gått bättre. Det är först på senare tid (folk födda på 80-talet och framåt) som man ser något värde i att lära sig engelska. Skulle säga att detta gäller överallt i central och sydeuropa. Vi i Nordeuropa lärde oss engelska tidigt då Storbritannien var en viktig handelspartner. Tänk själv hur pinsamt det är när någon står och pladdrar på i något främmande språk. En fransman skulle inte få för sig att prata italienska i ett svenskt bageri...

      Radera
  12. Wien var precis som Berlin en delad stad efter 2:a världskriget. Varje segrarmakt hade var sin zon precis som i Berlin.

    Eftersom SR o SVT totalt numera släppt sin undervisande public-serviceroll är jag tacksam att det finns utmärkta historiepoddar man kan tanka ner och lyssna på istället för reklamradions infantila dunka-dunka och evinnerliga casino-reklam.

    Perfekt under långa bilresor som när jag i veckan som kommer åker upp mot Skutskär och Ortviken.

    https://www.radioplay.se/podcast/historiepodden

    SvaraRadera
  13. Tänkvärda bilder och text!

    SvaraRadera
  14. Intresant, undra hur det hade gått om tyskarna haft några sånna torn på västkusten som försvar till de allierades landstigningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man hade landstigit någonstans en bit ifrån utanför tornens portee.
      Detta är försvarsanläggningar som skyddar ETT mål. Exempelvis en storstad. Och hade Tyskland haft tillräckligt många av luftvärnskanonerna ombord hade såklart de allierades bombräder kommit av sig.

      Tyskarna skulle haft mer pansar och mer resurser överlag på västkusten så hade de kunnat försvara sig men nu slet de ut sina resurser på östfronten.

      Men det är alternativhistoria.

      Radera
    2. Kom ihåg att tornen inte hindrade några bombräder direkt utan bara - kanske - ökade de allierade förlusterna vilket ledde till att främst den metodiska bombningen av Berlin vintern 1943-44 avbröts utan avgörande resultat. Kanonerna med eldledning hade f ö kunnat grupperas på marken - samma eldkraft även om sämre skydd. Huvuddelen av de direkta allierade bombplansförlusterna vållades av tysk nattjakt - luftvärnskanonerna tvingade upp bombplanen på högre höjd, vilket minskade buren bomblast och dess träffsäkerhet.

      Radera
  15. När jag växte upp i Lund fanns två st ca 15 m höga lvpjästorn vid järnvägen. När jag kom tillbaka efter 40 år var de borta . Någon som vet hur de revs?

    SvaraRadera
  16. Nutting fancy men borde man inte kunna fälla dom med en gigantisk demoleringsmaskin typ Komatsu eller en Brock.

    SvaraRadera
  17. I grund och botten var det mycket lämpligt ur alla inblandade parters synvinkel att Österrike utmålas som ett offer. I verkligheten så var mottagandet utav den österrikiske korpralen inte direkt utan entusiasm en gång i tiden. Man skall minnas att Dolfuss-regimen i Österrike som korpralen gjorde slut på inte var någon demokrati, tvärtom. Ett stort antal österrikare gjorde lysande karriärer i det 3:e rikets tjänst och österrikarna tjänstgjorde i tyska armén precis som tyskar. Minns någon Deutschosterreich, där rasideologin som utvecklats i Sverige slog ut i full blom för att sedan sprida sig till korpralen och hans Tyskland ?

    SvaraRadera
  18. Tack, mycket intressant inlägg!

    SvaraRadera
  19. Intressant och välskriven text med tillhörande bilder. Tack.

    SvaraRadera
  20. Klart att dom kan rivas, men det kostar ju en slant och dessutom bör dom bevaras som historiska monument även om det är en del av historien man inte är stolt över. Det är människor som glömmer och döljer vår historia som är skyldiga till att historien återupprepas .

    SvaraRadera
    Svar
    1. +1
      Sen är de ju faktiskt rena försvarsanläggningar mot attacker riktade nästan uteslutande civila mål. Dessutom med sjukhus och skyddsrum för befolkningen.

      Värre då för Lorient och La Rochelle med deras ubåtsbunkrar, men de står ju varken så centralt eller sticker upp lika mycket.

      Radera
  21. Tycker jag känner igen det där med att dölja verklighet och mörka hsitoria från ett rike. Undrar vad den tanken kommer ifrån?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tredje riket kanske? Ahnenerbe var ju i stort sett en historieförfalskningsmyndighet eller möjligtvis nåt ett gäng statligt anställda fantasyförfattare. Bland annat skulle ju våra hällristningar vara ett skriftspråk som tagits hit med flyktingar från Atlantis.

      Radera
    2. DDR tänkte jag snarare på. Eller kanske en DDR-kopia. Bara fantasin sätter gränser.

      Radera
    3. Hur vågar du ifrågasätta den störste av svenska historieskrivares slutsats att Svea Rike är Atlantis ursprung? Alla sanna Svear känner i sitt hjärta att detta ÄR Atlantis och civilisationens sanna vagga.

      Radera
  22. Kan rekommendera att besöka ett av de få tornen som finns kvar i Berlin i Humboldthain parken. Tornet har rundvandring inuti ett par gånger i veckan.

    Det är däremot inte så väl bevarat som det i Wien.

    SvaraRadera
  23. Nassarna byggde allt i enorma proportioner. I Nürnberg finns bl.a. Zeppelintribunen, paradgatan och kongresshallen kvar. Man hade diskuterat att riva det men hamnat i att det skulle vara kvar som påminnelse för framtida generationer. Fick intrycket att lokalbefolkningen inte gärna pratade om det som sevärdhet.

    SvaraRadera
  24. På tal om rivning kan man undra om de räknat på att borra hål ovanifrån och frysa. Lär ju i alla fall minska risken för framtida frågeställingar om Farao Hitler o.s.v. Vatten sliter ner det mesta över tid.

    SvaraRadera
  25. Kan tillägga att för de intresserade så finns det inte bara Flaktürme utan även ganska många Hochbunker och Winkeltürme att besöka lite överallt i tyskland och Österrike.

    SvaraRadera
  26. Synnerligen intressant! Har aldrig hört talas om detta förut, förutom att jag läst om att det fanns flakturm. Men då trodde jag det var luftbevakningstorn.
    Tack för utbildningen.

    SvaraRadera
  27. Det var någonting helt okänt för mig. Kommer att besöka dem nästa gång jag kommer till Wien. Österrikarna har ett ambivalent förhållande till åren under Hitler och jag är inte förvånad att de varken försöker demolera dem eller försöker förklara dessa torns existens.

    SvaraRadera