Galdhöpiggen - Nordens högsta topp

Igår passade jag på att ta Galdhöpiggens topp, Nordens högsta bergstopp, vilket var en bra repetitionspromenad efter Mont Blanc för två veckor sedan. Man kan fundera på om inte Galdhöpiggen framöver kommer locka fler än Kebnekaises sydtopp, som trots allt inte längre är högst ens i Sverige.

Bloggar- och författarjäveln på Galthöpiggens topp 2 469 meter över havet.

Klimatförändringarna har som bekant gjort det populära friluftsmålet Kebnekaises sydtopp till Sveriges näst högsta berg, medan den betydligt mer tekniska nordtoppen blir begränsad för vanligt folk.

Fast Keb med sina 2 097 m har ju aldrig varit högst i Skanderna, utan det är Galdhöpiggen i jättarnas hem Jotunheimen i Norge som är högst med lite mer iögonfallande 2 469 m. Och denna topp är i själva verket mer lättillgänglig än Keb, om än kanske lite svårare.

För att ta sig ens till Kebs fjällstation behöver man flyga, bila eller ta tåg till Kiruna, sedan ta sig till Nikkaloukta med bil eller buss, och därefter vandra en hel dag till fjällstationen 690 meter över havet.

Till fjällstationen Spiterstulen 1 104 meter över havet nedanför både Galdhöpiggen och Glittertind kan du ta bilen hela vägen. Det är bara drygt åtta timmar med bil från Göteborg och drygt tio timmar från Stockholm. I princip snabbare än att gå Nikkaloukta - Kebnekaise fjällstation.

Loggning Spiterstulen - Glittertind enligt Runkeeper.

Inte omöjligt att Galdhöpiggen kan börja locka till sig fler svenskar än Keb framöver. Kebnekaises fjällstation kändes dock fräschare om man nu är petig. Själva tältade vi dock.

Toppstugan på Galdhöpiggen skymtar mellan två berg. Nej, det är inte Tesla som sponsrar, utan T står för Det norske turistförening.

Min sambo Lena (adrenalena.se) hade två guidningar till Galdhöpiggen (som hon förstås gjort tidigare, liksom Glittertind, Beseggen mfl) nu i veckan och jag hängde på den ena av dem, som var en handledning, coachning och guidning av nybörjare. Vilket gick vägen. Alla kom upp och alla kom ner utan assistans.

En rätt bra bensträckare efter Mont Blanc.

Höjdskillnaden fjällstation - topp är i princip identisk för Keb och Galdhöpiggen. Keb har 2097-690=1407 meter och Galdhöpiggen 1 365 meter. Fast på Galdhöpiggen slipper man Kaffedalen, så nettohöjdskillnaden blir något lägre. Finns två mindre dalar att gå ner i vid kamvandring och Runkeeper lade nettot på 1410 meter.

Galdhöpiggen är kanske lite mer teknisk. Dels en del scrambling, dvs man behöver använda även händerna, och dels en del ryggar. Dessa kan utlösa höjdrädslereaktioner, även om de inte är 30 cm breda som med Mont Blancs kammar med tusen meter ner, utan mer 5-10 meter breda och 100 meter ner.

Utsikt från Galdhöpiggens topp.

Uppe på toppen finns en under högsäsong bemannad toppstuga med café med norska priser. Den var stängd när vi nådde toppen igår onsdag, men ska varit öppen tidigare under dagen.

Mer utsikt.

Under sommaren finns det en högre fjällstation från vilken man kan ta guidade och utrustade glaciärvandringar till toppen, medan rutten vi tog från Spiterstulen kan tas utan extra utrustning likt västra leden på Keb. Dock måste man fortfarande ha nödvändig utrustning i form av vatten, mat, kläder och nödutristning. Vädret kan svänga fort och det är ofta minusgrader där uppe, så inget man bör göra i sommarkläder direkt.

Ännu mer utsikt över glaciärerna runt Galdhöpiggen.

 Till skillnad mot Keb härskar tystnaden. Inga ständiga helikoptertransporter, och det enda ljudet som hörs är forsande vatten och vind.

Cirka femhundra höjdmeter kvar ner till Spiterstulens fjällstation.

Med kortare vandringsavstånd kan Galdhöpiggen absolut rekommenderas för nybörjaren. Men kom ihåg att även 1365 meters höjdskillnad är en rejäl fysisk utmaning. Toppdagen på Mont Blanc var 991 meters höjdskillnad. Dock i snö, betydligt mer teknisk, livsfarlig om man inte vet vad man gör, plus höghöjdssymptom och eventuell höjdsjuka.

Ute ur dimman på morgonen.

Galdhöpiggen med 2469 meter bör vara under där höjdsjukesymptom inträffar. Dessa sägs inträffa "runt 3000 meter", men de är förstås individuellt. Höjden är iaf ganska nära så högt man kan komma utan tillvänjningsproblem.

Ungefär samma vy på eftermiddagen.

Galdhöpiggen är lättillgänglig. Även om du inte når toppen kan den vara en bra start om du vill prova att promenera i backar.

Kom ihåg att bergsbestigning även av Galdhöpiggen kan vara livsfarligt om man inte vet vad man gör och saknar rätt utrustning. Som nybörjare bör du inte gå ensam utan erfarnare sällskap. Det är fortfarande en extrem fjällvandring.

Säsongen går mot sitt slut. Bonden som hade fåren i dalen runt Spiterstulen började nu på morgonen samla in dem för lammslakt. Blir nog inga mer högre backar för min del i år.