Cornucopia?

Aktuellt

Mina e-noveller nu som ljudböcker på Storytel

Mina tre e-noveller Valet, Berget och Oscar finns nu som ljudböcker på Storytel . I väntan på min nästa roman Höstregn, uppföljaren till Hös...

2018-07-10 19:16

Gästinlägg: Ubåtskyrkogården och atomisbrytaren Lenin

Nedanstående är ett gästinlägg från Lena Padukova, adrenalena.se, från förra årets resa i arktiska Ryssland och delar av Nordostpassagen.

Hade jag dragit västerut längs med Norra kusten kunde jag besöka Kildin-ön, med dess fängslande natur och djurliv. Besättningen jag drog ut med berättade att förra gången de var vid Kildin så såg de något i vattnet, misstänkte att det var en simmande älg, och närmade sig i hopp om lättillgänglig middag och uppskattad omväxling från fisk. Det var då en brunbjörn som simmade mellan fastlandet och ön, och styrmannen valde att dra därifrån istället för att avgöra vem som skulle bli den lättillgängliga middagen.
Arktisk kusthamn.
På vägen till Kildin och vidare kan även andra objekt observeras vid vattenytan. Det är åt fel håll från Gremikha, men det går att kolla in övergivna ubåtsbasen Dolgaja Guba, och segla förbi Nerpa/Zvezdotjka som jag nämnt tidigare. Fabriken är framför allt känd på grund av arbetet med K-19 och Kursk.
Strand på Kolahalvön. På kullarna finns förberedda positioner för luftvärn.
Kursk-monumentet i Murmansk går att besöka än idag. Men det blev mig veterligen inget av planerna att göra museum och mötesplats för veteraner, som skulle byggas av den lösköpta sektionen av K-19. Den döptes förresten aldrig till ”Widowmaker”; det var ren fiktion som passade bra för filmens titel. Smeknamnet den fick i Ryssland på grund av alla haverier och all kontaminering var ”Hiroshima”. Filmen beskriver bara en enskild händelse av en lång rad av tragiska olyckor och haverier, som mycket tydligt illustrerar hur man här väger mål mot medel.
Redan innan ubåten sjösattes fick 11 personer betala med sina liv för att projektet skulle bli klart: folk dog i brand, dödades av limångor, krossades till döds under laddningen av missilerna, eller helt enkelt föll mellan sektioner och dog. Efter det fortsatte olyckorna och haverierna, ett flertal var så allvarliga att ubåten riskerade sjunka eller totalförstöras. Redan under testerna av ubåten uppkom det allvarliga problem; gummilinningen släppte, maxdyktestet resulterade i läcka, med mera. Haveriet som blev det mest kända handlade om en av reaktorerna som helt tappade kylning under en övning nära Grönland. De som installerade backuplösningen fick akuta strålningsskador och dog inom 1-3 veckor, och under kommande 2 år dog ytterligare 22 besättningsmän på grund av strålningsskador.
Murmansk från bryggan på Lenin.
Ubåten kontaminerade även sin hemmahamn, och reparatörerna på varvet fick också strålningsskador. Det tog 2 år att reparera ubåten, den mest kontaminerade delen dumpades i Karasjön. De strålningsskadade besättningsmedlemmarna fick sjukvård i form av blod- och benmärgstransplantation, vilket räddade livet på många. På grund av hemlighetsstämplingen nämndes inget om strålningssjuka i deras journaler, utan de var inskrivna som mentalt sjuka. Detta var då olyckligt för de överlevande, eftersom de fick problem med att få nytt jobb efteråt.
Efter reparationerna togs ubåten i bruk igen, och olyckorna fortsatte, med bl.a den kända kollisionen med USS Gato. Det skedde även flera bränder ombord. En av bränderna dödade 28 personer, räddningen försvårades av starka vindar (kuling), räddningsaktionen tog över 40 dagar. Besättningen fick spendera över 3 veckor i torpedutrymmet utan varken värme eller ljus. Åter igen reparerades ubåten och återtogs i bruk. 10 dagar senare började det brinna på nytt. Denna gång dog lyckligtvis ingen. Den sista rapporterade olyckan som hade dödligt utfall var en elektrisk kortslutning som gav allvarliga brännskador och dödade en besättningsman. Ubåten togs ur bruk 1990, nästan i synk med atomisbrytaren Lenin.
Lenin.
Världens första atomisbrytare Lenin blev klar samma år som K-19, och förblev också i tjänst i ca 30 år. Totalt har 9 stycken atomisbrytare har byggts hittills, och endast i Ryssland. I juni 2019 blir atomisbrytaren Projekt 22220 Arktika tagen i bruk. Förra året var den fortfarande på Baltiska byggvarvet i St Petersburg, där även Sibir och Ural byggs för att tas i bruk under 2020 och 2021, samtliga på 90k HK.
Genomskärning Lenin.
Sopmmaren 2017 fanns det 4 atomisbrytare i tjänst, alla var förstås stationerade kring Nordostpassagen. Vajgatj och Tajmyr servar floderna Jenisej och Lena, det går att boka lyxkryssningar som går ut till oceanmynningen och tillbaka uppströms. Jamal och 50 Let Pobedy går till Nordpolen, med samma kommersiella syfte. Biljettpriserna är skyhöga och lockar en blandad crowd, många turister är från Asien.
Bryggan på Lenin.
När jag under sommaren 2017 promenerade runt i hamnen i Murmansk (eller försökte iaf, då större områden är stängda för allmänheten och framförallt specifikt för utländska turister) fanns varken Jamal eller 50 Let Pobedy på plats, däremot låg Lenin permanent förtöjd och det gick att få en rundtur på skeppet, för både ryssar och utländska besökare.
Detalj bryggan på Lenin
Detalj bryggan på Lenin.

Detalj bryggan.

Isbrytaren på 19,500 ton hade besättning på 220-240 pers, med maximalt 290 under långa expeditioner vilket inkluderade forskare och gäster. Ca 20-25% av besättning var kvinnor, det var ovanligt med så många i besättningen - men så var det inte något örlogsfartyg heller. Under rundturen går det att besöka konferensrummen, kaptenens hytt, bryggan, motorrummet, matsalen. Sjukvårdsrummet och operationsrummet var fascinerande; det har genomförts ca 200 kirurgoperationer där – inte bara med Lenins besättning som patienter, för trots långa expeditioner var de i god hälsa, men det togs även in patienter från andra skepp i närheten, och man hjälpte folk i de avlägsna ställen i sovjetiska Arktis när det fanns möjlighet. Bion och simhallen gick inte att beskåda, däremot fd. kärnreaktorn, inkl en lång och informativ föreläsning.
Matsalen på Lenin.
Operationssalen.

Röntgenrummet.
Reaktorer med 241 stavar gav 44k HK, mot moderna 75k, och det är 2 stycken på plats istället för ursprungliga 3. Den ena havererade tidigt och smälte fast där den var. Det fanns förstås inga reservdelar och beslutet togs att byta ut hela installationen. Reaktorn var varken modulär eller gick att reparera eller ersätta - skeppet var i stort sett byggt runt reaktorn, så det behövdes drastiska lösningar.
Kontrollrummet för reaktorn. 
Detalj kontrollrummet.

Detalj kontrollrummet.
Detalj kontrollrumet.
Lenin förflyttades till Karasjön, och det riggades en explosion som blåste hål genom skrovet varpå reaktorn sänktes till havsbotten. Sedan bogserade skeppet till Zvezdotjka - med 113 vattentäta skott så har skeppet kvarflytegenskaperna även om 3-4 skott är fyllda.
Maskinrummet.
Reaktorrummet.
Karasjön har länge använts för att dumpa skrot, fartyg och avfall. Det finns bukter mellan Murmansk och Svjatoj Nos som skall vara fyllda med ubåtsskrot från atomubåtar, sedan är förstås läget ännu värre runt Karaporten och Novaja Zemlja. På vissa ställen är strålningen fortfarande hög. De senaste åren ska man ha börjat rensa upp området och frakta bort kontaminerat skrot. Med utökad militär närvaro i trakterna är det väl lämpligt för att kunna ha folk på plats längre perioder av tid.

Tidigare inlägg från området.

Lena Padukova, adrenalena.se
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så lång blogginlägget är publicerat.

13 kommentarer:

  1. Är det verkligen möjligt för "utlänningar", dvs icke ryssar att besöka många av de områden som namnges ovan ?
    Att det går att besöka "MYPMAHCK" vet jag om man fått visum och betalt hotell mm i riktiga pengar men resten ?

    SvaraRadera
  2. Tack för intressant artikel! Lenin inifrån hade man antigligen aldrig fått se, om inte här! Tackar!

    SvaraRadera
  3. Den här typen av semestrar älskar jag! Bonus med stora båtar och rör, två andra favoritämnen.

    Är inte Kolahalvön relativt militariserad? Att bara besöka och uppleva naturen vore väldigt trevligt. Drar resväskan dit lär det dock inte bli Kolahalvön utan Archangelsk, det var republiken Novgorods viktigaste hamn. Republiken Novgorod är alltså en för-rysk handelsrepublik som Sverige krigade lite titt som tätt med. Hansan hade stora intressen i republiken.

    Sverige försökte även ta över dessa områden vid några tillfällen när de fallit under rysk kontroll. Den ryska kontrollen ledde tyvärr till konfiskeringar, deporteringar och avrättningar en masse. Trots att man nästan avsade sig självständigheten på eget bevåg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inlägg om Arkhangelsk kommer snart. Var där bara häromveckan och seglade Vita Havet mot Barents och Kirkenes. http://www.adrenalena.se/2018/07/arctic-sailing-archangelsk-white-sea.html

      Radera
    2. Kul med åklagaren som inte kunde ett ord engelska, ur-rysk inställning. En bekant (ryss uppvuxen i Sverige) har flyttat till Novosibirsk för att starta upp ett IT-företag, då kvalificerad arbetskraft är i princip gratis där borta. Hans anställda pratar inte ett ord engelska, då pratar vi universitetsutbildade, IT, programmering.

      Radera
  4. Det går alldeles utmärkt att besöka Lenin, oavsett härkomst och medborgaskap :) Dock antar jag att det blir inte lika informativt för icke-rysktalande pga språket, plus att biljetten är dyrare. Visningar sker flera gånger per dag på helger, 1 gång per dag vissa dagar, helt stängt vissa dagar. Går även att förboka individuell visning.

    Vad gäller besök av övriga områden som nämns ovan så är tyvärr ryska Arktis helt stängt för både utlänningar och ryssar. Med specialtillstånd går det förstås att besöka det mesta, inklusive militärbaser och skyddsområden - men dessa tillstånd kan vara svåra att ordna fram, milt sagt. Enda stället som går att besöka utan specialtillstånd är Teriberka, som jag skriver om här: https://cornucopia.cornubot.se/2017/08/gastinlagg-om-flygande-hundarnas-stad.html

    SvaraRadera
  5. Besökte "Lenin" som utländsk turist år 2009. Intressant, men bäst minns jag nog hur fartygets sekond, på en skäligen elementär fråga om kärnreaktorerna, blev blank i ansiktet och svarade: "That I do not know". Detaljerad information om detta ämne fanns redan då lätt tillgängligt på Wikipedia.
    Minnesvärt från denna resa är också busstransporten Murmansk-Kirkenes, med besök på den restaurerade tysk-österrikiska krigskyrkogården i Petsamo. När Sovjet tog över området 1944 röjde man av hela området med schaktmaskiner och gjorde fotbollsplan av det. Efter 1990 har tysk-österrikiska veteranföreningar (med statligt stöd, antar jag) fått arrendera området och på nytt satt det i helgd med ett centralt monument och minnesstenar där alla 12 000 stupades namn är ingraverade.

    SvaraRadera
  6. Var det inte Lenin som kontaminerades efter att ngn (enligt karaktär i "Jakten på Röd Oktober" en kock som ville tvätta grytorna i het ånga) öppnade fel kran och släppte ut primärkylvatten? Eller var det en annan återigen isbrytare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Primärkretsen mellan reaktorhärden och värmeväxlaren till sekundärkretsen torde ligga i ett utrymme med begränsad tillgänglighet, särskilt för en kock bärande på en gryta/stekpanna. Och inte lär den (hårt trycksatt) kunna dräneras via en vanlig kran. Men en bra historia





      Radera
    2. _Kan_ ju finnas felkopplingar och "shortcuts" i rörmokeriet ...

      Radera
    3. Med kommunistisk ingenjörskonst, arbetsmoral och utbildning samt en stor mängd vodka på alla nivåer var nog inga kranar omöjliga att öppna. Listan på sovjetiska kärnkraftshaverier är också oerhört lång.

      Radera