Cornucopia?

Aktuellt

Mina e-noveller nu som ljudböcker på Storytel

Mina tre e-noveller Valet, Berget och Oscar finns nu som ljudböcker på Storytel . I väntan på min nästa roman Höstregn, uppföljaren till Hös...

2018-06-15 12:13

Gästinlägg: Politisk rationalitet

Nedanstående är ett gästinlägg av läsaren och bloggkommentatorn Kuckeliku.

En politisk rationalitet förutsätter kunskap om individers fundamentala önskningar samt om de yttre förutsättningarna för bästa tillfredsställelse av dessa.
Hur illustrera? Kanske lite rosor som växer på Solovetskieöarnas  fd Gulag-läger? /Bloggredaktören


Det finns en del problem redan med att ange individers fundamentala önskningar. Vissa tror att individen önskar "lycka", medan även framstående lyckoforskare som Martin Seligman beskriver detta som simplistiskt. Vissa tar Abramham Maslows behovstrappa på stort allvar medan andra hoppas på Deci och Ryans "self-determination theory" eller talar om "flow" som den optimala upplevelsen.

Det är min övertygelse att människor bör sträva efter hållbara, intressanta, roliga och angenäma liv och att viss betoning behöver läggas vid att livet skall te sig intellektuellt intressant. Det är i hög grad nyfikenheten som driver världens utveckling.

De yttre förutsättningarna för goda liv är i jämförelse ett enklare problem. Vissa kan kanske inbilla sig att de yttre förutsättningarna bäst sammanfattas med liberalistiskt babbel om frihet, med konservativt babbel om stabilitet eller socialistiskt babbel om jämlikhet, men alla dessa svar är förvisso simplistiska.

Det är också gröna idéer om att folk bara behöver en god, naturlig levnadsmiljö. Det stämmer förvisso att en välmående planet är den första förutsättningen för goda liv. Att leva på en giftig soptipp är inte särskilt livsberikande, hur mycket prylar man än har. Det främjar inte heller kommande generationers välmående.

Människor behöver dock också ett rimligt välfungerande socioekonomiskt system som försörjer dem med lite mer än mat för dagen. Människor behöver lag och ordning. Människor behöver demokrati, frihet och social omsorg.

Människor behöver också teknisk utveckling. Visst skulle vi fortfarande kunna leva som för 12 000 år sedan, men det innebar ofta hårda och korta liv och människosläktets överlevnad var på intet sätt garanterad. Människor kunde också förstöra sin levnadsmiljö redan för 12 000 år sedan, eller redan för en miljon år sedan när våra förfäder började begagna sig av elden.

Det finns således åtskilligt människor behöver för att kunna leva goda liv inte bara någon gång ibland, utan kontinuerligt och för all framtid. Kraven blir ännu större när vi befolkar världen med åtskilliga miljarder människor, vilket planeten verkligen inte utan vidare fördrar och bär. De blir också ännu större när globaliserad ekonomi, artificiell intelligens, digitalisering, automatisering och robotisering hotar individens försörjning. Vi behöver kretsloppsekonomi, förnyelsebar energi och medborgarinkomst.

Därtill behöver vi sund ideologi och goda värderingar. Politisk rationalitet är inte alldeles enkel att sammanfatta i några få begrepp, men jag lutar åt att det bäst görs med formuleringarna "Hållbar värld, hållbar demokrati, hållbar livskvalitet" samt "Hållbarhet, Demokrati, Frihet, Omsorg och Framsteg".

Livets första plikt är att bevara det som byggts upp. Över tid kan dock delar av det som byggts upp med fördel ratas för ännu mer avancerade byggen. Som ger hållbarare, intressantare, roligare och angenämare liv.

En fungerande värld kräver en monorationalistisk multirationalism. Vilket innebär att individer och organisationer funderar på sitt individuella goda men också på det kollektivt goda och därefter ofta väljer det kollektivt goda framför det individuellt goda.

//Kuckeliku
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

55 kommentarer:

  1. En människas paradis är en annan människas helvete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, människors egenskaper varierar en del, inte minst beroende på ålder och världsbild, men vi har samtidigt vanligen väldigt mycket gemensamt. Politiken bör dock efter förmåga lämna utrymme för all rimlig variation mellan människor. Det är bland annat därför som värdet Frihet behöver finnas med.

      Radera
  2. "Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser." - Samuel Johnson (1709-1784)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I "helvetet" hamnar man lätt även om man är liberalist. Våra liberalistiska politiker och media har till exempel i tilltagande grad tvingats inse att global rörelsefrihet för människor inte är så himla välsignande som de velat förespegla. Det har en del av oss förstått länge.

      Radera
  3. Problemet är ju att komma överens om vad "hållbar", "omsorg", "frihet" etc betyder. Folk är inte ense om de sakerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, begreppen är inte alldeles entydiga och behöver kontinuerligt anpassas till rådande omvärldssituation. Politik kommer därför diskuteras även i framtiden, även om man är överens om vilka värdeord som bör användas. Personligen skulle jag ändå anse det väldigt angenämt om man i hög grad delar värderingar med varandra. Det är ganska jobbigt att tvingas ihop med människor som har totalt andra värderingar än man själv har.

      Radera
  4. Denna artikel kan kommenteras ur många synvinklar. Jag väljer ut ett enda stycke ; nr 5 från slutet (människor behöver också….).
    Förf. tycks utgå från att vi för 12.000 år sedan levde hårda och korta liv och var nära utrotning. Om vi kan plocka av oss våra tjocka, mänskliga skygglappar och tittar på den faktiska verkligheten så har vi ju levt som de djur vi är i flera miljoner år nu. Vår blotta existens bevisar att vi levt hälsosamma och framgångsrika (=naturliga men inte nödvändigtvis långa) liv.
    Hade vi fortsatt leva som då hade vi fortfarande varit endast några få miljoner (mot de 7+ miljarder vi nu är) och också levt i en frisk natur. Att vi inte ser detta förhistoriska liv som livsvärdigt har mest att göra med att vi numera ser oss som varelser som inte tillhör denna natur.
    I denna egoförträffliga villfarelse blir allt i naturen mindervärdigt och våra egna tekniska alster desto bättre och vad som kännetecknar vår ”verklighet”. Vi förväxlar helt enkelt naturen - livet - med vår egen tekniska ersättning - den industriella civilisationen. Det faktum att vi FÖRBRUKAR denna naturens exergi just för att kunna bygga denna civilisation finns inte på kartan men påskyndar vår egen utrotning, eller tror vi att denna exergihungriga civilisation kan ge oss vad naturen ger oss: rent vatten, näringsrik jord, mat, syrerik luft och f a själva fenomenet LIV och allt vad som kännetecknar det?
    Den termodynamiska förklaringen på dessa omständigheter ges av energins roll. Naturen innehåller (=är) användbar energi som överförts till planeten från solen. Det är den solenergi som mha fotosyntesen byggt upp naturen som är grunden för allt annat liv här, alltså även våra liv. ALL annan energianvändning, dvs all mänsklig verksamhet ö h t kan bara FÖRBRUKA den exergi som solstrålar överfört i naturen. Endast solstrålar tillsammans med gröna blad kan bygga en natur som samtidigt är och bevarar LIV medan civilisationen bara kan FÖRBRUKA exergin i denna natur, allt förklarat av termodynamikens lagar.
    Att det hade varit praktiskt omöjligt att förstöra naturen på stenåldern förklaras också av dessa lagar, alltså att en sådan verksamhet kräver astronomiska energimängder, vilket vi inte hade tillgång till då men desto mer idag (genom civilisationens tekniska utveckling). Det är främst genom denna fatala men samtidigt naturliga brist på termodynamiska kunskaper som vi nu håller på att genomföra vår egen utrotning men något som vi naturligtvis inte själva förstår, eftersom vi så ivrigt uppmuntrar denna strävan.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en hel del som kan sägas med anledning av din kommentar. Sannolikt var barnadödligheten mycket hög för tolvtusen år sedan och det var knappast roligare då än nu att förlora ett barn. Dödligheten vid barnafödsel var sannolikt också hög och preventivmedel fanns inte. Inte var det heller roligt att ha tandvärk när det vare sig fanns tandläkare eller värktabletter.

      Mänskligheten var knappast särskilt akut hotad för 12000 år sedan, då människan redan var ett ovanligt listigt djur. Men vi vet att en större meteorit när som helst kan utsläcka allt högre liv på Jorden och att Jorden kommer bli ganska obeboelig om 500-1000 miljoner år pga ständigt stigande temperaturer. Livet på Jorden är därför dömt på sikt, om inte en intelligent art som människan bygger rymdraketer mm. Jag tycker att det är vår plikt att försöka överleva så länge som möjligt.

      De människor som tog sig över till Amerika för ca 15000 år sedan lyckades snabbt utrota en massa arter trots deras primitiva teknik och trots att de var jägare och samlare snarare än jordbrukare.

      Angånde exergi så klarar vi oss så länge solen skiner lagom starkt och sannolikt mycket längre än så. Det finns väldigt gott om väte i universum som kan omvandlas till helium. Andra ämnen kan också fusioneras eller fissioneras. Därtill finns det enormt mycket mörk materia och mörk energi i universum som vi fortfarande inte vet vad det är. Som den lilla fluglort i universum människan utgör är det osannolikt att vi blir utan energi de närmaste 10 upphöjt till 100 åren.

      Lyckligtvis är solcellspaneler och vindkraft redan konkurrenskraftiga alternativ till kol och kärnkraft, så vi måste knappast använda kärnkraft förrän solen slocknat.

      Radera
    2. Den enda plikt vi etiskt kan tänkas ha är att överleva så länga att våra barn och de som tycker om oss inte blir ledsna i onödan. Det plus den inneboende överlevnadsinstinkten räcker bra för att hålla släktet vid liv. Att det skulle finnas någon generell plikt att överleva är bara nys, om man inte är religiös förstås och tror på en allsmäktig skapare där bara speciellt utvalda kan tolka skaparens plan. Men då är man å andra sidan i sagornas värld där allt kan hända.

      Radera
    3. Jag brukar sällan använda mig av ordet "plikt", men valde att göra det här. Jag tycker det är synd om saker tar slut i förtid. Jag skulle gärna vilja se hur världen utvecklas och det är trist om världen tar slut om två hundra år även om jag inte själv får uppleva det. Kanske avser jag en plikt gentemot de egna djupare önskemålen? Jag härleder gärna ett "bör" ur ett vill. Om man vill något bör man göra detta något, om det inte finns några goda skäl emot.

      Radera
    4. Kuckeliku: Jag hade väntat mig att det skulle framgå ur mitt svar att liv på en planet inte bara kräver energi från en närbelägen stjärna utan också levande, gröna blad (eller plankton) och alltså även fotosyntesen. De energiomvandlare du nämner kan bara berika vårt samhälle men inte naturen. Det de däremot nödvändigtvis måste göra är att förbruka exergi från denna natur vid utformningen av den nödvändiga tekniken. Jag hoppas du också förstår att kärnkraft inte kan genomföra vad solstrålar och gröna blad kan och att vi själva (eller något levande ö h t) inte kan finnas till sedan solen slocknat (eller leva ute i rymden), men vi har kanske vid det laget även lärt oss hur man förändrar naturens lagar?
      Det är aldrig kört!

      Om vi tänker oss den resulterande obalansen av dessa fakta så ser man lätt att vi genomför en långsam (men allt snabbare) utarmning av naturen. Denna tråkiga omständighet framgår klart ur termodynamikens andra lag: "Exergi kan inte skapas, endast förbrukas".

      Exergin i solstrålar överförs m h a fotosyntesen till naturen (alltså inget skapande) och förbrukas sedan på tusen olika sätt av olika djur. Många sätt är helt naturliga (äta mat, andas luft och dricka vatten t ex) men har i o m civilisationen utökats långt bortom naturen förmåga och resulterar då i "miljöförstöring".

      Slutet på denna negativa rörelse kommer inte plötsligt, den sker långsamt och oavbrutet och vi märker därför sällan dess monotona tuggande utom ibland som t ex när mängder av döda fiskar flyter upp till ytan i någon särskilt utsatt sjö. Vi har ju dessutom under civilisationens hela existens förpassat åtskilliga arter in i evigheten just genom vår "civiliserade" verksamhet, f a genom jordbruket.
      Under tiden kan vi ju trösta oss med all fiffig teknik som för oss allt närmare stupet (eller ut i rymden).

      Radera
    5. UV-ljus går som du vet att åstadkomma med UV-lampor som drivs av vanlig elektricitet som kan komma från kärnkraftverk. Fråga de som illegalt odlar marijuana i någon källare. Det går sannolikt att odla snart sagt all slags mat under jord. Det blir dock säkert jobbigt att hålla tio miljarder människor vid liv med underjordiska odlingar.

      Radera
    6. Vi måste alltså själva ordna fram denna el och med teknik tillverkad av naturens exergi och dessa plantor kostar alltså exergi från naturen. Den enda teknik som kan åstadkomma exergi (t ex plantor) utan förluster för naturen är fortfarande (och för all framtid) bara solstrålar tillsammans med gröna blad (bägge framställda av naturen, inte av oss). Människan har alltid betett sig som om detta faktum inte existerar och också därför vi inte kan undvika att fortsätta till det oundvikliga slutet (och utan att vi förstår varför).

      Radera
  5. det Kuckeliku beskriver som grundförutsättningar för ett bra liv är det som vi redan har uppnått i Sverige och den välmående demokratiska västvärlden.

    Frågan är väl bara varför inte alla upplever lycka? Ett filosofiskt ämne att diskutera vidare,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns alldeles för mycket som oroar fortfarande för att människor skall ha särskilt gedigna skäl att känna lycka. Jag avstår från att lista saker som drar ner människors förmåga till lycka, eftersom den kan göras jobbigt lång! Jag anser dock att livet är extremt levvärt även om man inte är särskilt lycklig.

      I rörelse

      Den mätta dagen, den är aldrig störst.
      Den bästa dagen är en dag av törst.

      Nog finns det mål och mening i vår färd -
      men det är vägen, som är mödan värd.

      Det bästa målet är en nattlång rast,
      där elden tänds och brödet bryts i hast.

      På ställen, där man sover blott en gång,
      blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

      Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
      Oändligt är vårt stora äventyr.

      Radera
    2. Lycka är ett mycket tillfälligt mentalt tillstånd, liksom flera andra mentala tillstånd. Normaltillståndet är frånvaron av alla extremlägen, den grå vardagen typ, inflikat med några extremlägen som lycka emellanåt. Annars kan man rationellt definiera sig som lycklig om man slipper lidande, som kan hålla på länge om det vill sig illa och man hamnat snett, eller bara är lite för dum i huvudet.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. En gammal lärare jag kände hade noterat att vi mår som derivatan. Är det lika bra som förut kommer vi må noll. Bara när det blir bättre mår vi bra, är glada, eller hur man vill uttrycka det. Det har nog ned reproduktion att göra.

      Eller som Wigforss uttryckte det: Fattigdomen kan VÄL fördragas om den delas av alla. Citerat av en som var på många föredrag av honom i Lund, och uppfattade betoningen.

      Radera
  6. "Enda gången jag inte tycker att den här planeten är ett jävla skitställe är när jag mår så bra att jag glömmer vart jag är." (Kallle7:s alldeles egna citat)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt! Visst behöver man glömma en hel del saker för att vara lycklig. Därför skiter jag i att försöka vara lycklig. Man kan ha det ganska bra ändå. Tänk på världen som ett dataspel med en massa ruggigheter, exempelvis Quake. Inte springer man omkring och är lycklig. Men det är ganska roligt ändå.

      Radera
    2. Det är lätt att hamna i en negativ spiral i sitt tänkande och fokusera bara på det som är dåligt, speciellt om man hänger på vissa ställen på nätet.

      Nu är det så att det alltid finns något positivt med allt som händer, hur svart det än ser ut. Om man övar på att hitta åtminstone en positiv sak i allt som händer mår man mycket bättre, och har inlett en uppåtgående spiral där man till slut kanske inte blir lycklig, men tillvaron blir bra, och till slut riktigt bra. Det är upp till en själv.

      Omvärlden ändras inte för att man är olycklig och arg på allt och alla, man bara drar ner andra i sin egen skit när man luftar den. Det kan iofs kännas bra, att dela varandras olycka, men det är inget eftersträvansvärt tillstånd att lida helt i onödan.

      Radera
    3. Lycka kommer i ganska hög grad av att saker går i rätt riktning snarare än av att de är bra som de är. Eller bara av att vissa saker är bättre idag än de var igår.

      Radera
    4. Min kommentar var till Kalle7 som verkar vara på kant med tillvaron. Men visst kommer lycka av att saker går i rätt riktning, överträffar förväntningarna, och man kan till stor del påverka upplevelsen av det själv som jag påpekade.

      Ofta är ens irrationella förväntningar roten till ens olycka.

      Radera
    5. Att vara negativ lär ha med överlevnad och reproduktion att göra. Du får aldrig en andra chans när du möter en flock vargar men en glad överraskning ger bara ett plus i guldkanten.

      För övrigt bör ju varenda en i EU, utan ambition att erhålla en Darwin award, vara på Kant med utvecklingen i världsdelen.

      Radera
    6. Exakt, att överreagera en gång för mycket på ett prassel från ett potentiellt lejon hade sina fördelar på Afrikas savanner där människan danades en gång i tiden. Men i dag ställer det bara till problem.

      Och det är väl befäst inom forskningen att människor fäster mycket större värdering av negativa händelser än av positiva. Och det fungerar inte bra idag.

      Det är därför man behöver en motstrategi för att inte hamna i den mentalt nedåtgående spiralen som jag nämnde tidigare.

      Radera
    7. Får ju tillägga att målet med dagen är att må precis sådär bra, med varierande framgång. Ibland fungerar det, men även om jag gör exakt likadant imorgon, så är det inte självklart att upplevelsen blir exakt densamma.
      Hur jag mår och hur bra jag sover har oftast ett direkt samband med vad jag gör, säger, skriver och tänker (och inte gör/säger/skriver/tänker).

      Det finns andra parametrar som klart påverkar mig som jag inte råder över, tex vad andra gör/säger/tänker eller vädret, osv. Men där blir det min uppgift att hantera de sakerna för att minimera den negativa påverkan de ev skulle kunna ha. Sen måste jag alltid ha i åtanke att allt jag (och andra) gör/säger/skriver/tänker också granskas av en högre makt som kan påverka allt kommande skeende och vårt mående beroende på våra val.

      Enkel regel för att sammanfattade det: Gör jag rätt mår jag bra, gör jag fel så mår jag dåligt. Gäller särskilt tydligt när det kommer till hur jag behandlar andra människor.

      Vissa av er som läser det här ger mig nog en diagnos, men tyvärr, så väl är det inte, verkligheten däremot, är mycket mer än det många tror och lever efter.

      Oavsett om vi uppfattar den (eller tillfälligt glömt bort den) så finns den där.

      Som ni ser en massa skit att hålla reda på..

      Önskar er en Trevlig helg ändå :)

      Radera
    8. Eftersom jag själv hamnat där en gång vet jag något om vad som fungerar, det är således en algoritm. Men den kräver en långsiktig insats av utövaren. Med tiden har man programmerat om sig själv till att se omvärlden annorlunda och inte bry sig så mycket om sånt som man ändå inte kan göra något åt.

      Något annat som är nyttigt är att inse hur många år man har kvar i livet. Då blir det inte längre så viktigt att övertyga andra om världsliga händelsers viktighet. Den insikten börjar infinna sig strax efter att man insett att man levt hälften av vad man kan räkna med. Sisådär runt 40-50. Döden blir mer påtaglig då.

      Radera
    9. Vill egentligen inte krångla till det, men "verkligheten" finns bara i den modell av det utanför som din hjärna kontinuerligt skapar. Och du är "bara" en del i den modellen.

      Trevlig Helg :)

      Radera
    10. Det är ju vissa som tror att det vi upplever bara är en simulering:
      https://listverse.com/2013/12/02/10-reasons-life-may-be-a-computer-simulation/

      "The idea of a god as a programmer even goes along with the idea of intelligent design in two different ways. The first is it that code started life, letting everything evolve within the simulator to where we are today. The second is that it might make literal Creationism exactly right—just like the Bible says, God created the world and life in seven days, but he would have used a computer rather than cosmic powers."

      Jag tror inte det är en "simulering", det är på riktigt, men jordens position och det mesta som hänt med den under dess existens är avsiktligt. Eftersom tiden är oändlig, vilket är väldigt länge, så har det funnits gott o tid för något att utvecklas, något som lyckats bli evigt existerande, som lyckats tämja allting och kan skapa det vi uppfattar runtomkring oss.

      Vi, våra fysiska kroppar, är mycket medvetet framodlade, livet är ett spel, ett test, en sorteringsstation, en prövning där det vi gör bestämmer vad som ska hända med oss både under den tid vi har kvar här och efter att vi dött. Vi är/blir på något sätt en del av det eviga.

      Radera
    11. Men vi fick ingen manual med oss vid födseln, vi får så att säga känna oss fram.

      För egen del så har jag verkligen provat och provar fortfarande olika vägar till ett lyckligt liv. Resultatet av att gå fel vägar får ibland varierande grad av negativa konsekvenser som förstör mitt mående och mitt liv och som till sist motiverar mig att sluta gå där. Ibland hittar jag saker som gör livet bättre, kommer på saker som förändrar upplevelsen. Men ofta är det bara urspårade drifter som endast ger en tillfällig lycka och därefter en baksmälla.

      Kristendomen, fungerar som en slags kompass för ungefär var jag behöver befinna mig för att få ett bra liv har jag märkt och därmed känna mig som att jag är på rätt spår.
      Jag granskar och analyserar dagligen alla mina handlingar eller inte precis ALLA men känner igenom mig och ser om något dyker upp, något som känns dåligt, något jag ångrar eller måste återställa eller be om ursäkt för. Nästa dag försöker jag att inte göra om de sakerna.

      Och nej, det är inte något jag bara inbillar mig, det finns därinne djupt i mig och går inte att diskutera bort. Jag tror att det finns inom de flesta av oss om vi bara lyssnar och inte bedövar bort eller flyr från det.

      Radera
    12. Men om någon frågar vad jag tror på, så svarar jag "Kristendom ungefär".
      Det får räcka, men så blir jag ibland också hånad för det, dock kräver svaret nåt mer av den som lyssnar på det, så för det mesta försöker jag inte ens ge mer detaljer.

      Radera
    13. Det är en virtuell verklighet. Hjärnan skapar en kontinuerlig model av det utanför. Allt i modellen som färg, form, ljud och annan qualia är användbara utsmyckningar, eller attribut. Du, eller ditt jag, skapas när hjärnan försöker förutspå framtiden, eller simulera de närmaste millisekunderna. Då modellerar hjärnan modellen, och i den loopen skapas du, rekursivt. När du går och lägger dig slocknar loopen och du försvinner, och när du vaknar återkommer du. När du dör försvinner du för evigt för då försvinner motorn som driver allt, hjärnan.

      Radera
    14. Vad gäller kristendom lever vi i ett samhälle baserat på just den paradigmen, så det är inte konstigt att mycket av det vi tycker rimmar väl med bibeln etc. Det betyder dock inte att man inte kan ifrågasätta. Snarare är det ett av människans främsta kännetecken, att just ifrågasätta allt möjligt. Det är det som driver oss framåt.

      Radera
    15. Vad gäller manual så är alla barn vetenskapsmän, tills de börjar skolan, för innan dess måste de själva utforska världen om vad som fungerar och vad som inte fungerar, och skapa en modell av världen. Man kan ha samma inställning senare också, men många hamnar i en situation där de tror att samhället vet bäst när det i själva verket är upp till varje individ att hitta lösningar. Tragiskt att det är så. Å andra sidan är det aldrig för sent att ta ansvar för sitt eget liv och staka ut vägen.

      Radera
    16. Hm, men jag försvinner inte när jag somnar, jag befinner mig bara någon annanstans.
      Ibland får jag besök och befinner mig i en grupp av människor, vanligen så brukar de diskutera om mig men också med mig. Besökarna verkar ha bättre kontroll över vad de gör, jag är medveten om händelsen, svarar på frågor osv, men har igen möjlighet att faktiskt göra något eller röra mig.

      Ibland är min sömn rena äventyret med fruktansvärda mardrömmar eller fantastiska bättre upplevelser. Ofta avspeglar det symboliskt något som händer mig i vaket tillstånd men tillför en extra, viktigare slags betydelse av händelsen som jag inte uppfattar när jag är vaken.

      Radera
    17. Ja, hjärnan jobbar oförtrutet vidare under natten, bland annat med att skölja ur systemet från resterna av dagens exkrementer, men även för att stärka eller försvaga förbindelser mellan neuroner (förbereda hjärnans ägare för morgondagen), och då kan man komma till liv igen, fast i en annan miljö. Man drömmer. Men i princip är det samma process som när man är vaken, bara det att det saknas relevant input, och då kan resultatet bli lite vad som helst. Innehållet i drömmar har ingen betydelse för något. Bara att notera och gå vidare.

      Radera
    18. Och, jo du försvinner, upphör att existera emellanåt. Du är inte någon annanstans än i ditt huvud. Den enda kända hård/mjukvara som kan generera dig sitter i ditt huvud.

      Radera
    19. Kalle7, jag har varit helt ärlig i mina kommentarer, helt utan illvilja, med ditt bästa i åtanke. Jag hoppas att du läser och tänker över vad jag sagt många gånger. Jag kan förstås ha helt fel, men det händer väldigt sällan. Kan faktiskt inte komma ihåg något tillfälle då jag haft helt fel.

      Poängen är att det är upp till dig om du vill lida eller må bra.(om du inte har någon psykisk sjukdom för då är det en helt annan arena)

      Jag mår jävligt bra!

      Kanske inte mina tips funkar för dig, men jag gjorde i alla fall ett försök, och det får mig att må bra.

      Radera
    20. Hjärnan målar säkert i hög grad upp världen för oss, mer än de data som faktiskt når oss i ett visst ögonblick genom våra sinnen. Men allt är ändå tämligen beroende av den objektiva verkligheten!

      Radera
    21. @Bengtsson
      Tack för din omtanke, din inställning fungerar säkert för dig och du försöker hjälpa mig genom att dela med dig av den, det uppskattas!

      Jag har andra erfarenheter och därför en annan inställning och världsbild som fungerar för mig. Jag har begrundat det du skrivit men enligt mina egna upplevelser så är det tyvärr inte så. Jag kan inte bortse från det jag varit med om rent fysiskt.

      Mitt inledande citat av mig själv beror på att jag tidigare trodde livet var något annat, ett konsekvenslöst liv, där jag kunde göra precis vad som föll mig in utan att behöva skörda någon slags biblisk sådd. Till min stora besvikelse (och stora lycka ibland) så hade jag fel.

      En sak har vi dock gemensamt: Vi mår bra av att hjälpa andra, även om vi inte lyckas så räknas försöket.

      @Kuckeliku
      Precis, den objektiva verkligheten finns alltid där oavsett. Intuition är en superkraft som sammanställer information vi inte medvetet uppfattar eller ens själv har tillgång till och presenterar den som en känsla.

      Radera
  7. Tänkvärt inlägg. Några reflektioner : En hållbar utveckling betyder olika sätt att angripa problemet beroende på vart man råkat bli född på klotet. Det som är " sund ideologi och goda värderingar " och " monorationalistisk multirationalism" är nonsensbregrepp.
    Inlägget är mystisk fri från vanliga tråkiga ansvarsfrågor och hur fördelningen av en annan ordning skulle kunna rent praktiskt delegeras till att uppnå ett resultat. Att så inte sker är 99% vanligt bland hållbarhetsfilosofer. Alla vet att något är på gång, men när man ber om svaret om hur vi kan tackla det, då blir det en helt annan , betydligt mindre sympatisk historia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inlägget är ca 3300 tecken långt, vilket är extremt kort för ett så svårt ämne.

      Visst finns det en del praktiska frågor man tenderar att ducka för, eftersom de känns alltför svåra. Det är fullt möjligt att världen havererar om några årtionden och att den redan är bortom räddning pga att vi är för många och för konsumtionshungriga och har för svårt att samarbeta tillräckligt väl. Jag har ändå angett en del saker som kan tänkas göra situationen hanterbar. Men mycket mer behöver förstås sägas.

      Jag har inte använt formuleringen "hållbar utveckling" ovan. Givetvis ser levnadsvillkoren olika ut i olika delar av världen, men jag tror nog att värderingarna och strategierna jag anger är globalt giltiga.

      Formuleringen om monorationalistisk multirationalism kläckte jag för en vecka sedan. Den kanske jag fortsätter använda eller inte. Det som jag angav som innebörd är dock sannolikt klokt.

      Radera
  8. " Visst skulle vi fortfarande kunna leva som för 12 000 år sedan "

    Varsågod och pröva själv.

    Inte så lockande va ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej. Livet kunde nog vara bra någon gång ibland för 12000 år sedan, men bara en sådan sak som att vara samtida med Gustav Vasa känns som en förskräckande tanke. Fy fan.

      Radera
    2. Livet för 12000 år sedan kan nog jämföras med Amerikas indianer när de vita kom dit. En i stort sett ganska behaglig tillvaro, men med stora fysiska utmaningar för både män och kvinnor. Stora områden var i stort sett obefolkade, så ingen trängsel att tala om. Fanns förmodligen många positiva saker med att leva så, bortsedd från avsaknad av alla former av moderniteter och sjukvård då, och kanske hängivenhet åt vidskeplighet.

      Radera
  9. Jag fortsätter att skriva om sådana här saker på facebook.com/ekosolid . EkoSoLiD står för EkoSocialLiberalDemokrati och är mitt proto-parti. Det kan bli ett riktigt politiskt parti, men inte just nu. Kanske i nästa val. Etablerade partier får gärna anamma mina politiska idéer, så blir det kanske inte nödvändigt att starta något nytt parti.

    Backar man till november 2017 hittar man min text om värdeteori och motivationspsykologi. Jag skriver också inlägg av generell ideologisk art, inlägg om energi, inlägg om medborgarinkomst, inlägg om globalisering, migration, mänskliga rättigheter och "allas lika värde" och kommer skriva mer om praktisk rationalitet.

    SvaraRadera
  10. För 12000 år sedan hade vi vår senaste istid och Sverige låg under ett flera km tjockt istäcke. Det var mycket tufft för människor i Europa att överleva öht. Södra europa var en tundra t.ex.
    Jag funderar ibland över hur det kommer att bli när vi ganska snart kommer att glida in i en ny glacial period eftersom den nuvarande Holocen ickeglacialen enligt forskarna varar ungefär 11300 år.

    De senaste 10 000 åren som har varit homo sapiens högkultur på jorden kommer kanske aldrig att kunna upprepas igen,
    Njut så länge den varar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannolikheten är väldigt mycket större för värmechock än för istid, även fast det säkert var dags för en ny istid. Den lilla istiden för några århundraden sedan kan ha varit en föraning om vad som väntade, men istiden förefaller redan väldigt tydligt avstyrd!

      Radera
  11. "Det är min övertygelse att människor bör sträva efter hållbara, intressanta, roliga och angenäma liv och att viss betoning behöver läggas vid att livet skall te sig intellektuellt intressant."

    Människor kan ha olika mål med sitt liv, men jag anser inte att det är upp till politiker att bestämma vad de ska vara.Politikens mål ska vara att skydda människor från våld och tvång. Det skapar ramen inom vilken alla annan interaktion kan ske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du citerar är ingen politisk befallning, utan en psykologisk-filosofisk rekommendation om vilka grundläggande ambitioner man bör ha. De ger utrymme för vitt skilda livsstilar.

      Därtill måste man inte nödvändigtvis satsa på sig själv först och främst. Livet blir ofta bäst när man arbetar för något större än det egna mer eller mindre hållbara nöjet.

      Är man smart måste man ofta ägna sig åt intellektuella ting för att ha det roligt nog. Det är i det långa loppet inte roligt nog att glida omkring i en stor lyxmotorbåt eller att bevaka börsen.

      Politiker kan ibland behöva förbjuda ett och annat nöje för att det är alltför destruktivt för människor och natur. Ibland klarar sig de rika undan med att betala extraskatter för sina inte alldeles lämpliga beteenden. Ibland kanske man väljer att ransonera något, för att även de som inte har en väldig massa pengar skall få lite av det roliga.

      Lag och ordning innefattar vanligen också tvång och en eller annan form av våld mot de som inte åtlyder de beslutade ordningarna. Folket och politikerna bestämmer vilka ordningarna skall vara och vilka sanktionerna skall vara mot dem som inte vill rätta sig efter de beslutade ordningarna.

      "Våld och tvång" är inte något som kommer blott från politiker och andra människor, utan planeten vi lever på skapar massor med våld och tvång som knappast är lättare att bära. Naturen är ofta en hård herre, som vi gemensamt behöver tämja eller anpassa oss till. Människans stora problem är verkligen inte bara andra människor. Så du behöver nog bry dig lite mer om naturens ramar.

      Radera
    2. Precis, allt som är roligt är antingen förbjudet, jäkligt dyrt, helt livsfarligt eller omoraliskt. Roligast är det som har alla de där egenskaperna ;)

      Radera
    3. Många tycker att det är roligare att forska, analysera samtiden och utveckla ny teknik. Eller kanske lattja med ungarna.

      Radera
    4. "Naturens ramar" är något som bara finns och inte kan undvika att ge obehagliga konsekvenser om man inte förstår och i tid kan rätta oss efter dessa ramar. Om det finns något djur på denna planet som kan förstå men ändå inte insett dessa sanningar så är det den moderna människan. De andra djuren har inte denna förmåga till självbedrägeri (=frånvaro av medvetande); de har ingen fri vilja och kan bara rätta sig efter naturens dekret genom sina genetiska egenskaper. F a är vi mästare i att för oss själva måla upp en falsk verklighet att leva efter. Den mest fundamentala sanningen om livets villkor är termodynamikens lagar och därför de är så sparsamt förekommande hos oss.

      Radera