Cornucopia?

2018-05-17 13:12

Gästinlägg: Öppet brev till MSB – Välkommen, kom in och se hur vi har det! Betraktelser från prepperdomänens horisont

Nedanstående text är ett gästinlägg signerat Ann Ottengrim. En mycket bra och viktig text kring preppers och prepping, men också kring tomhetens triumf som samhällsnorm och prepping som dess antites.

I denna text diskuteras ett par aspekter kring prepping och preppers som kan vara av vikt att ljussätta och kritiskt reflektera kring. Texten inleds med ett vetenskapligt teoretiskt ramverk som får bilda utgångspunkt för de resonemang jag för längre ner, resonemang som är hämtade från den årliga sommarträffen för preppers. Texten syftar till en avmystifiering relaterat till fenomenet prepping och preppers.
Växthusodling.


Kunskap är bästa prepp, en antites till den triumferande tomheten
Grandiositet och illusionsnummer är centrala begrepp i den bok som kommit att bli mycket omtyckt av människor med en kritisk blick på det samtida samhället. Boken är skriven av organisationsforskaren Mats Alvesson, professor i Lund, och den bär namnet Tomhetens triumf (2006).

Den triumferande tomheten kan sägas vara den fara som lurar runt hörnet när vi okritiskt följer normer och dominerande föreställningar, och lyder massans röst, eller när vi relativt omedvetet hänger oss åt att bygga tankemässiga luftslott som vi gör oss själva till slavar att följa. Att vi människor gör såhär är helt naturligt och det är djupt mänskligt då det trots allt är enklare att följa strömmen än att kritiskt positionera sig och göra upp med det slentrianmässiga tankegods vi bär på och låter oss influeras av. En tjusig yta har kommit att bli allt viktigare för oss och i avsaknad av reell substans försöker vi öka vår status och förbättra imagen så att det ser fint ut på ytan och att vi på så sätt sänder rätt signaler om vem vi är. Vi kör rätt bil, bygger om köket till senaste snitt och installerar varmpool i trädgården, allt för att berätta för omgivningen vem vi är. Vi signalerar på så vis vår identitet med hjälp av sociala attribut eller markörer som vi uppfattar som betydelsefulla och tjusiga. Vi blir kanske inte lyckligare av det nya handmålade italienska kökskaklet, men grannen som bjuds in på kaffe förstår åtminstone att vi är framgångsrika och att vi är en självklar del av samhällets elit. Genom statusprylar blir vi en del av det eftersträvansvärda. Detta är vad Alvesson menar med grandiositet, dvs att vi bär på grandiosa fantasier om det tjusiga livet och en tjusig fasad. För att kunna upprätthålla denna fasad tvingas vi ägna oss åt illusionsnummer, för grandiositetens värsta fiende är kritiskt tänkande och skepticism. I det grandiosa är substansen av underordnad betydelse, det viktigaste är att ge sken av något och när vi ägnar oss åt den uppgiften företar vi oss illusionsnummer. Grandiositet och illusionsnummer ägnar sig även företag och myndigheter åt.

Hur kan vi förstå fenomenet prepping som en antites till tomhetens triumf?
Under en helg för en tid sedan träffades delar av den svenska preppereliten på en plats i mellersta Sverige. Det var ett tjugotal personer från olika avkrokar i landet, både kvinnor och män i varierad ålder och med något skiftande men ändå snarlika definitioner av krisberedskap, hemberedskap och svensk försvaras- och säkerhetspolitik. Några var militärer och hemvärnssoldater, andras hemvist fanns inom medicin och akutsjukvård, en del hade jägarexamen med stort intresse för jakt och fiske, och några var fritidsodlare med målet att bli självförsörjande. Bland de medverkande fanns bland annat IT-konsulter, administratörer, mäklare, fabriksarbetare och vildmarksentusiaster liksom akademiker med eller utan egen avhandling. Kort sagt en tämligen heterogen grupp där flertalet, bortsett från den innersta kretsen, inte hade träffats ansikte mot ansikte tidigare.

Det var tredje året i rad som den årliga sommarträffen för preppers arrangerades, och i gruppen fanns det en handfull personer som medverkat vid samtliga träffar. Dessa sk seniorer fick naturligt rollen av mentorer till dem som själva definierade sig som ”nya preppers”. Det självklara syftet med träffen var att dela kunskaper och erfarenheter kring de frågor som de medverkande ansåg viktiga relaterat till den egna beredskapen. Men värdet av att bara träffas och socialisera, grilla och äta tillsammans eller småprata i kaffepauser, ska inte underskattas i preppersammanhang då många preppers inte skyltar med eller frontar sin identitet inför allmän och öppen ridå, och detta av väldigt varierade anledningar (inte minst mot bakgrund av florerande mytbildningar).

På programmet för årets sommarträff fanns föreläsningar utifrån bla boken ”Permakultur! Framtiden i din trädgård” (2017) och utifrån bloggen ”Onkel Toms stuga” (http://onkeltomsstuga.se/) med ämnet Frihet och oberoende. Dessutom genomfördes ett par olika tema-workshops där deltagarna fick ta ställning till olika frågor och scenarier relaterat till beredskap och nödvändiga beredskapskunskaper. Ciceroner för årets träff var makarna ”Par i Prepp” som driver bloggen med samma namn (https://pariprepp.se/).

Gräsrotssamarbete
Dessa årliga träffar är ett skolboksexempel på ett bottom-up eller gräsrotsinitiativ som står i skarp kontrast till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) informationsöverföring i klassisk top-down-modell. De årliga träffarna är ett resultat av nätverksbyggande, kommunikation och kunskapsdelning människor emellan, en kunskapsdelning som har pågått i åratal. Det är ett nätverk som bygger på ömsesidighet och tillit, och det är ett nätverk som stadigt ökar i antal medlemmar. Att vi ser ett paradigmskifte inom prepping och hemberedskap i Sverige idag är ett understatement. Prepping som företeelse och fenomen har kommit att alltmer normaliseras. Även om fenomenet än kanske inte kvalar in under begreppet ”folkrörelse” så påminner det hela om en rörelse i daning.

Dagarna före sommarträffen lyssnade jag på Prepperpodden (http://prepperpodden.se/), och jag tog fasta på resonemang utifrån påståendet ”Kunskap är bästa prepp”, och under sommarträffen kunde jag konstatera att det var en grupp kunskapstörstande människor som hade samlats i skogen under vårsolens sken. Generositet och siktet inställt på kunskapsfördjupning och kunskapsdelning kännetecknade de många diskussioner som pågick under helgen. Det framgick tydligt att flertalet av de medverkande har extraordinära specialistkunskaper, till exempel inom IT-säkerhet, överlevnad i skog och mark, odling och matkonservering från egna skördar samt in- och utrikespolitiska frågor, för att ta endast några exempel. Det är en robust kunskapsbank som åsyftas här, där var och en under såväl de återkommande sommarträffarna som i nätbaserade forum ser det som en självklarhet att dela och sprida sin kunskap. Det är detta jag menar med generositet. Fler exempel på generös kunskapsspridning hittar du på bloggen Urvaken, prepping för alla (https://urvaken.com/), En Svensk Preppers blogg (https://svenskprepper.se/) samt på bloggen Teknikprepper (https://myrstig.wordpress.com/).

Det sätt på vilket människor lär, lär om och lär nytt inom ramen för just krisberedskaps- eller preppingdomänen är bland annat via sociala forum av olika slag där det finns människor som har kommit långt i sin kunskapsfördjupning och som sprider sina kunskaper och gjorda erfarenheter, samt kommunicerar med sina läsare och intresserade. Detta är en högst personlig tolkning och den baserar sig på hur jag ser att seniora kunskapsbärare på nätet såväl som i det mänskliga mötet vägleder och delar med sig. Lite naivt uttryckt kan vi omnämna den generösa kunskapsdelningen i termer av att ”alla vinner på att människor är rustade med kunskap och alla vinner på att samarbeta”, påståenden som genomsyrar sommarträffarna. Mot bakgrund av detta utgår också dessa träffar från en ambition att försöka vaska fram från var och en vilka kunskaper som finns och vilka kunskaper som önskas. Det finns en reell substans i generositeten, det finns en seriositet att lära och samtidigt vara beredd på att lära ut, dvs att ta såväl som att ge. För att kunna göra detta måste du vilja och kunna samarbeta.

Kunskap och social gemenskap
De medverkande vid sommarträffen fick under en inledande workshop svara på frågan om deras motiv till varför de medverkade vid träffen. Svaren är unisona och visar att högsta prioritet handlar om att fördjupa sina kunskaper, därefter följer en önskan om gemenskap och möjligheten att få träffa likasinnade. Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi, har myntat begreppet KASAM som är en akronym för känsla av sammanhang, det handlar om i vilken utsträckning vi människor upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar (2005). För just preppers är dessa begrepp intressanta då det handlar om människor som har en alldeles särskild blick på existensen. Det handlar om människor som har företagit sig en omvärldsanalys och landat i bedömningen att det är nödvändigt att rusta för det oförutsedda, och för att kunna göra det krävs det kunskaper hämtade ifrån många källor och kunskapsområden. Det handlar också om att i dessa insikter skala ner den tjusiga och grandiosa fasaden, upphöra med illusionsnummer och inte låta tomheten triumfera utan istället fylla tillvaron med reell meningsfullhet. Det är inte längre viktigt att imponera på grannen med statusprylar, och framför allt förskjuts fokus från att lägga tid, pengar och kraft på att polera ytan, till att istället lära sig mer om odling och självförsörjning, ta en jägarexamen eller ta familjen med ut i skogen och campa och använda spritkök. Det handlar om att hämta andras bästa tips och erfarenheter på hur du mest optimalt kan sörja för din familj när det gäller mat, vatten, värme, säkerhet och en rad andra frågor. Den insikt som har föranlett den nya blicken på existensen binder samman var och en till ett kollektiv på gräsrotsnivå, och det är i detta kollektiv du hämtar gemenskap, meningsfullhet och kunskaper att förstå och kunna hantera samt begripliggöra såväl det som sker i din omvärld som dina egna beredskapsbehov. Inte sällan leder den förnyade blicken till en minimalistisk livsstil med en helt ny prioriteringsordning för vad som är viktigt i livet. Bland många preppers diskuteras återbruk, byteshandel och REKO-ringar. Många vittnar om den resa de gjort efter beslutet att byta stadsliv mot landsbygd, börja odla, skaffa höns och söka autenticitet i livet. Flertalet identifierar sig som en del av ”den gröna vågen 2.0”.

Preppers, ett mytomspunnet fenomen
Det finns många mytbildningar om preppers, vem de är och vilka motiv som driver dem. Hur dessa myter har uppstått, var de har sina rötter och sitt ursprung finns det många svar på. Men för den som bär på ett falköga och noga följer vad som skrivs om preppers och prepping, är det ingen överdrift att påstå att det finns historiska exempel på myndighetsrepresentanter som gjort uttalanden som visar prov på djup okunnighet och arrogans när det gäller just prepperdomänen. Därmed har dessa myndighetsrepresentanter bidragit till att befästa och cementera föreställningar som står i skarp kontrast till verklighetens prepperdomän. För att ge ett slumpvist valt exempel på detta (det finns många) hänvisar jag till artikeln i Svenska Dagbladet från 2014 med rubriken Kunskap viktigare än egna förråd där en representant från Civilförsvarsförbundet resonerar i termer av att preppers är egoistiska, en av klassikerna bland mytbildningarna. En av frivilligorganisationens representanter säger följande:
”Preppers kan jag tycka är väldigt egoistiska. Ska man hålla på och skydda sig mot andra, och tänka att man minsann ska gömma undan sitt så ingen tar det, då är man illa ute och det är inget bra samhälle vi får om det blir kris. Det viktigaste är att man har kunskaperna, ett lager kan man alltid bli av med. Kunskap kan aldrig bli för tungt att bära.” (2014, sid 25).
Mytbildningar angående preppers menar jag har skapats (och fortfarande återskapas) av människor som kunskaps- och insiktsmässigt står långt ifrån den seriösa kärnan inom den svenska prepperdomänen. Detta avstånd kan handla om myndigheters bristande access till denna domän, eller myndigheters bristande vilja att närma sig denna domän utifrån synsätt om tex domänkonkurrens eller kolliderande domäner i en diskursiv kamp. Det kan också handla om enskilda individer som har en annan agenda och inte vill eller förmår att vara en del av kollektivet. Det kan också handla om individer som bär på föreställningar som skiljer sig avsevärt från den värdegrund som återspeglas inom den kärna som beskrivs i denna text. Kanhända att det även handlar om individer och myndigheter som än inte har lämnat den plats där tomheten slår ut i full blom, platsen där tomheten triumferar och illusionsnummer florerar.

Ann Ottengrim

Referenser:
Alvesson, M (2006) Tomhetens triumf: om grandiositet, illusionsnummer & nollsummespel. Stockholm: Atlas

Antonovsky, A & Efstadius, M (red.) (2005) Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur

Arvidsson, Y et al. (2017) Permakultur! Framtiden i din trädgård. Trävattna: Borrabo Förlag

Bengtsson, E (2014) Kunskap viktigare än egna förråd. ”Svenska Dagbladet” 20140716, sid 25.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

18 kommentarer:

  1. Den texten var väldigt mastigt layoutad. Oläsbart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du var nog bara inte tillräckligt intresserad, precis som jag, ögonen släppte liksom vid typ hälften och plötsligt läste jag kommentarerna istället..

      Radera
    2. Massiva texteter är bra att öva att snabbläsa på. Vad jag säga efter en snabbläsning är att den ser ut att sparka in öppna dörrar för mig. Men håller med, alldeles för mycket snack för oss internetskadade för att komma fram till poängen. "...där illusionen florerar"

      Radera
  2. Har inte läst tomhetens triumf, men den verkar utgå från ett postmodernt synsätt dvs det som slarvigt brukar kallas "kulturmarxism". Dessutom verkar hela skiten plankad från situationisterna - varför inte gå till källan?

    Ev högerpreppers är därmed triggervarnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag associerar till viljans triumf. Kan du förklara vad du menar för en som inte tillhör preppereliten?

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera

    3. Running on empitness av John Zerzan är en bok jag har läst den står nånstans mellan mina Liza Marklund böcker och Jag är Zlatan. Antar att han är inspirerad av situationisterna.

      Radera
    4. Verkar mycket konstigt det här, vilka som är preppereliten får vi ju bara veta när zombiapokalypsen kommer.

      Radera
  3. "Preppers kan jag tycka är väldigt egoistiska. Ska man hålla på och skydda sig mot andra, och tänka att man minsann ska gömma undan sitt så ingen tar det, då är man illa ute och det är inget bra samhälle vi får om det blir kris." får mig att tänka att prepper är de nya kapitalisterna i etablissemangets ögon. De som tex etablissemangbandet Doktor Kosmos sjunger ska dö.

    SvaraRadera
  4. MSB svarade "mogna internt"

    Ett litet anagram...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Reta int n Gom? Frågan är ju bara då, är gom ett gravt missbildat barn vars föräldrar gömt honom i garaget?

      Radera
  5. Vilket jäkla trams.
    "Jag tar ansvar för min egen tillvaro men jag skäms lite, rädd för vad folk ska tycka..."

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. @Erik Holmberg
    En god betraktelse min vän. *peka med rak pipa

    SvaraRadera
  8. Min fråga är, hur kvalificerar man sig till nästa års träff?

    SvaraRadera
  9. Är inte det bästa sättet att överleva apokalypsen att bli kannibal.

    SvaraRadera