Cornucopia?

Aktuellt

Två tredjedelar av läsarna har fått det bättre sedan 2014, var femte sämre

Sedan 2014 och regeringsskiftet har 67% av svarande läsare fått det bättre, 14% upplever sitt liv oförändrat och 19% uppger att de fått det ...

2014-10-05 10:34

Libyens huvudstad för farlig för att vistas i

Effekterna av den underbara arabiska våren, som vänsterpressen döpte den, fortsätter. Washington Post rapporterar nu att Libyens huvudstad Tripoli har blivit för farlig för politiker, journalister och aktivister att vistas i.


Även om mediafokus ligger på islamist-terroristerna IS i Syrien och Irak, så är laget bara marginellt bättre i Libyen. Libyens parlament har flytt(at) till Tobruk, som än så länge kan agera fristad för denna failed state.
"In August, Libya’s parliament moved to Tobruk, with members saying they were facing a constant risk of violence in the capital. Dozens of politicians, journalists and activists in Tripoli have been arrested, kidnapped or killed, a trend that has only intensified since a loose alliance of mainly Islamist militias going under the name of Libya Dawn took control of most of the city several weeks ago."
Libyens oljeproduktion per månad.
Före Khadaffi störtades var siffrorna
förstås diktatursiffror, med dålig
koppling till verkligheten.
Att NATO, EU och västvärlden stödde islamisterna i Libyen i kampen mot diktatorn Ghadaffi baserade sig på att Libyen är ett mycket viktigt exportland för olja till framför allt EU, och speciellt Italien. Syriens oljeexport var marginell i detta avseende och saknade strategisk betydelse, även om IS framfart i Syrien nu hotar den mycket strategiska oljeproduktionen i Irak, världens sjätte största oljexportör.

För övrigt ska Egypten och Förenade Arabemiraten bombat islamister i Libyen (New York Times) nyligen, även om de förnekar all inblandning i de flygräder som skett.

Libyens oljeexport stoppades i juni, men statistiken släpar fortfarande efter och omfattar bara till och med juni än så länge. Siffrorna är ändå knappast att anse som uppmuntrande.

Libyen lider under nationell peak oil sedan oljeproduktionen i landet toppade 1970. Vill man kan man förstås dra kopplingar mellan landets sammanbrott och oljeproduktionen, alternativt oljeproduktionen per capita.

Oljeproduktionen har under våren legat ungefär på landets egen inhemska konsumtion, även om medlet för året än så länge är 345 000 fat per dag. Landet konsumerade 248 000 fat per dag under 2013.
Libyens oljeproduktion, konsumtion och nettoexport 1965 - 2013 och estimat för 2014.
Frågan är hur många år det tar innan Libyen stabiliseras igen, och om det då sker under underbar demokrati eller mer sannolikt under de islamister som NATO (och Sverige) stöttade mot Ghadaffi. Potentiellt kan man se en Somalia-liknande utveckling, dvs att landet förblir en failed state i årtionden. Och kanske ger man sig likt Somalia in i piratbranschen, med det lukrativa Medelhavet som jaktmark. Trots allt finns en stolt gammal tradition från barbareskstaterna att vara just pirater frm till Frankrike intog Algeriet 1830. Till skillnad mot Somalia ligger dock Libyen inom operativt stridsflygavstånd från EU, så möjligheter till framgångar är nog att anse som begränsade, om inte lämplig taktik utarbetas. T ex kan man maskera sina skepp som båtflyktingar, till man väl slår till mot handelssjöfarten eller lyxkryssningsfartygen, varefter stridsflyg har få möjligheter att verka.

Men vi är inte där än.

Oavsett så glider utvecklingen i Libyen under den svenska mediaradarn mycket tack vare IS härjningar i Irak och Syrien.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

7 kommentarer:

  1. Orsaken till att det är tämligen tyst i svenska media om situationen i Libyen är att de under kriget unisont stödde “de tappra demokratikämparnas” kamp mot “den förfärlige diktatorn Kadaffi som sköt på sin egen befolkning”. När det visar sig att Libyens befolkning har det mycket sämre idag än innan Kadaffi mördades är det inte så roligt att rapportera om det.

    Orsaken till att USA med stöd av NATO, Saudiarabien och Qatar startade kriget mot Libyen var nog främst att de var rädda för att Kadaffi höll på att få för stort inflytande i Afrika.

    SvaraRadera
  2. Vi har ingen nyhetsrapporterande media längre, den har blivit ersatt av ett agendasättande mediakonglomerat även om det inte de på pappret har samma formalla ägare, men det är samma informella grupp som drar i trådarna. Sen kryddas det med lite nyttiga idioter som tror sig vilja väl, men egentligen tjänar ett annat syfte.

    Vi får se vart detta slutar, men jag tror ingenting förändras innan västvärlden kraschar hårt p g a skuldbubblor, peakoil mm, sen kommer nog även den stora massan att vakna, men inte förr. Fö anser jag att Libyen bara var ett alibi för den insatsen i Syrien och det som planeras för Iran.
    Kolla inslaget med USA:s tidigare 5-stjärniga general Wesley Clark
    https://www.youtube.com/watch?v=DOjjJs6z3uU&noredirect=1

    SvaraRadera
  3. Intressant att oljepriset faller när så här mycket oljeproduktion står på spel i Mellanöstern samtidigt som stora bolag drar sig ut ur djuphavsinvesteringar på grund av för lågt oljepris. Beror nedgångarna i oljepriset på någon naiv dröm om skifferolja eller är det mer kortsiktiga orsaker så som neddragningar i stimulanspaketen(QE) och en dyrare dollar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär vad jag också funderar på. Detta kanske är en once in a life time chans att investera billigt i norsk och kanadensisk olja och oljeborrning/service.

      Eller så är det pengarna i sjön...

      Radera
    2. Anledningen till att oljepriset faller är naturligtvis att man vill få ryssarna på knä.

      Intressant att det inte finns någon som helst diskussion i Sverige om insatsen mot Libyen.
      Skäms på er ni lättlurade svenskar.

      Radera
  4. Rapporteringen är totalt undermålig, vi vet väldigt lite om vad som händer i arabvärlden på grund av svårigheten att rapportera flera krishärdar samtidigt. Det finns nu obegränsat med intressanta ämnen som skulle motivera bevakning; det är en omvälvande tid i den delen av världen.
    Få se då vad den ledande vänsterkrönikören Guillou ägnar sin krönika åt i AB. Kan det vara Syrien? Egypten? Irak? IS-problematiken? Nej. Liksom i alla tidigare 2000 krönikor lyckas han att undvika dessa ämnen. Men liksom ett par hundra krönikor innan hamnar han i Israel-konflikten. Eller det israeliska massmördandet som han kallar det.
    Krönikan inleds käckt, tycker jag. Friska vindar:
    "Under sommarens israeliska massmordskampanj mot den palestinska civilbefolkningen..."
    Tonen är liksom satt där.
    Vidare bjuds en heltäckande förklaring av vad höger och vänster egentligen är, för oss som kanske inte visste att vi var i behov av detta klarläggande:
    "Huvudpoängen med att vara höger är ju att vara emot förstatligande och för privatisering. Precis som ­huvudpoängen med att vara vänster är att vara emot rasism och för alla människors lika värde."
    En vänstersympatisör kan inte vara rasist sägs det vidare. Nåja.
    Fokuset mot Israel är ganska symptomatiskt. Det finns en generation journalister som har tagit palestiniernas kamp till sin hjärtefråga, och då finns där ingen plats kvar för något mer engagemang, helt enkelt.
    Det finns ju hur många skeenden och historier som helst att rapportera om nu, men det gör inte. Det är synd, eftersom det kommer att gora det ännu svårare att förstå skeendena senare.

    SvaraRadera
  5. Vem kan glömma den klassiska Aftonbladet artikeln där man hyllar användandet av barnsoldater. om inte har de vänligt nog sparat den här . Var för mig sista spiken i kistan rörande Aftonbladet.

    SvaraRadera