Cornucopia?

Aktuellt

Lysa lanserar hållbart sparande - erbjudande om rabatt på förvaltningsavgift

Detta inlägg är publicerat i samarbete med Lysa och ska betraktas som reklam. Robotrådgivaren Lysa lanserar nu ett etiskt hållbart spara...

2014-05-07 16:45

Gästinlägg: Skogsavverkning eller skogsavveckling?

Nedanstående är ett gästinlägg signerat Jonas Rosenlind och Martin Jentzen, som driver crowdfundingprojektet boken Skogspraktikan. Viktiga tankar, insikter och sanningar följer nedan.

Några funderingar kring hur det fungerar i skogen
Har du någonsin funderat på varför vi hanterar vår skog som vi gör? Ibland känns det som om skogen har sina helt egna spelregler och som i vilken annan verksamhet hade ansetts som helt befängda. Vem skulle acceptera en avkastning på under 3 % för en investering som löper över 70 år, med en produkt som kanske efterfrågas lång i framtiden och där investeringen både riskerar att blåsa bort eller ätas upp av små eller stora djur?

Där lönsamheten värderas utifrån hur billigt som verksamheten avvecklas och inte hur den byggs upp.

Några frågor väcks och några svar ges nedan. Andra frågor och svar kommer att tas upp i vår kommande bok kring naturnära skogsbruk. Läs mer om bokprojektet här.

Skogsavverkning eller skogsavveckling?
Att avverka sin skog är att likvidera sin skogliga tillgång. Ett mer korrekt begrepp att använda i stället för skogsavverkning, är därför skogsavveckling. När den skogliga verksamheten är avslutad investerar man i en plantering som växer fram till en ny tillgång som får stå till nästa avveckling.

Skogsavverkningen är alltså det sista steget i skogsbruket som därmed är avvecklat. Det är viktigt att förstå att skogsbrukandet inte börjar med avverkningen utan att det börjar med den efterkommande planteringsinvesteringen. Ett brukande är framåtriktat! En investering som görs kan inte värderas utifrån likvideringen av en tidigare investering. Räknas likvideringen från en investering in i en ny kan nästan vilken investering som helst motiveras. Att någon har lyckats att samla ihop 100 000 pantburkar över en väldigt lång tid kan inte motivera att det är lönsamt att fortsätta panta trots att intäkten på 100 000 kr kommer direkt. Det är lika tråkigt och olönsamt som det var tidigare; risken är dessutom att de burkar man samlar på sig blir värdelösa om ett nytt pantsystem införs.

Men är inte avverkningen lönsam?
Lika galet som i burkexemplet är det att analysera ett skogsbruks lönsamhet enbart baserat på uttag. För att ge ett tydligt exempel; avkastningen på bankboken är inte 10% om du tar ut 10 000 kr av 100 000 kr, om den årliga räntan samtidigt är 3%. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan uttag och lönsamhet. Om du väljer att likvidera din skog, eller - för att fortsätta företagsanalogin - att sälja de maskiner som du använder i ditt företags produktion, finns det möjlighet att få ut stora summor pengar. I båda fallen måste verksamheten emellertid startas upp på nytt för att det skall finnas tillgångar i framtiden. Inte i något av fallen går det att hävda att själva avverkningen eller försäljningen har med lönsamhet att göra. Den tidigare verksamheten har byggt upp tillgångarna som sålts men inget i själva försäljningen berättar hur tillgången skapats eller hur lång tid det tagit. Alltså är det omöjligt att bara utifrån detta avgöra om verksamheten varit lönsam eller inte. Vill man fortsätta bedriva en verksamhet borde det rimligen vara intressant att se huruvida den i framtiden kommer att bedrivas lönsamt eller inte.

Att som skogsägare oreflekterat följa skogsindustrins ”råd” att odla virke skulle kunna beskrivas som kontraktsodling, men utan kontrakt. Kontraktsodling är relativt vanligt inom jordbruket; en köpare av grödan avtalar om köp av skörden redan innan sådd och på så vis säkras bondens verksamhet. Köparen kan påverka vad som odlas eftersom bonde och kund delar på risken. Att plantera gran eller tall i monokulturer är egentligen samma sak. Man anlägger odling av det industrin idag säger sig vilja ha om ett antal decennier, eller i värsta fall ett sekel. Skulle då skogsindustrin vilja skriva ett kontrakt på virkesskörden idag? Knappast. De lämpar i stället gladeligen över hela risken på skogsägaren.

När skall skogen avvecklas?
Strikt ekonomiskt skall en planteringsinvestering avslutas när räntabiliteten i skogen, d.v.s. värdetillväxten satt i relation till stående värde nått ditt avkastningskrav. Problemet med detta resonemang blir att skogen aldrig kommer att tillåtas växa färdigt utifrån perspektivet att maximera värdetillväxten. Hög volym i skogen leder till hög tillväxt men när volymen inte tillåts bli hög kommer inte heller värdetillväxten att bli det. Den totala tillväxten i skogen kommer aldrig att nå sin fulla potential och skogens betydelse för Sveriges ekonomi blir potentiellt lägre. Dessutom kommer skogen att binda mindre kol vilket är dåligt ur klimatsynpunkt.

Det går att resonera att skogen skall avverkas när räntabiliteten precis nått den lägsta accepterade nivån; för investeringen skall jämföras mot andra alternativt samt mot alternativet att starta en ny plantering. Men den skogsägare som har perspektivet att maximera avkastningen på sitt skogsinnehav borde allvarligt fundera på att sälja hela sin skogsfastighet; för avkastningen på hela skogsfastigheten kommer att ha svårt att mäta sig mot de flesta andra alternativ. Exempelvis kommer ett sparande hos en av nischbankerna med insättningsgaranti troligtvis att ge en ordentligt mycket högre riskjusterad avkastning.

Men de pengar som du får ut nu måste ha ett syfte för att vara till nytta. Visst pengar kan man inte få för mycket av sägs det; men om alternativet är att få allt nu och inget sedan ställs man inför faktumet att man är tvungen att hushålla med de pengar man får nu. För skall de räcka under en längre period måste de fördelas över tiden. Vilket kanske kan ses som enkelt att göra; det är ju bara att vara disciplinerad och inte förbruka mer pengar än vad man planerat. Men svårigheten är att få pengarna att behålla sin köpkraft. För de pengar man får idag håller inte samma värde i framtiden och för att behålla köpkraften måste pengarna investeras. Ett sätt att investera dem är i en realtillgång som fastigheter eller skog….

Med handen på hjärtat; varför äger vi skog? För att kunna avverka den så att vi får loss en massa pangar? Eller köpte vi kanske skogen för att slippa sitta på en hög pengar? För den som investerade i skog som realtillgång kan det kännas korkat att avveckla sin tillgång för att sedan sitta med pengar som man vill investera igen i en realtillgång. Att äga skog är både ett ypperligt sätt att säkerställa sina pengars värde samt är ett bra sätt att sprida risker över flera olika tillgångsslag.

Ta makten över din skog
Glöm inte heller skogens alla andra värden. En del skogsägare fokuserar enbart på virkesvärdet och då kan de naturligtvis strunta i alla konsekvenser skogsbrukandet har. Men för de allra flesta skogsägare finns fler nyttor att ta hänsyn till. De som äger skog bör därför vara noga med att tänka igenom vilka värden som är viktiga och vilka målsättningar man har på både kort och lång sikt. Det är baserat på detta man sedan bör fatta alla beslut. Lyssna därför aldrig på en rådgivare som försöker säga att det bara finns en väg att gå. Hur många skulle köpa en bil av en försäljare som bara har en bilmodell, är helt ointresserad av vilka behov du har och ändå försöker kränga bilen till dig?

Inköparen har som främsta syfte och det är att få köpa skogsägarens skog till ett så lågt pris och så snabbt som möjligt. Givetvis ser de till att oftast hålla en lägsta nivå för att inte spoliera framtida kontakter med skogsägaren. Det finns inte heller något annat syfte än att göra avverkningen så billigt som möjligt och ställs det inga krav från skogsägaren finns stor risk att uttaget görs på ett sådant sätt att området lämnas med körskador. Vi har hört flera skogsarbetare säga att ”kunden ställde aldrig några krav” som svar på fråga varför de lämnade efter sig en skog med stora körskador.

Lyssna i stället på dem som ställer frågor kring vilka mål du som skogsägare har med din skog. Lyssna på dem som har förmågan anpassa sina råd efter dina önskemål och som har kurage nog att säga att de kanske inte kan hjälpa dig om dina mål går stick i stäv med deras verksamhet.

Jonas Rosenlind och Martin Jentzen
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

16 kommentarer:

  1. Skogsbruk är en i högsta grad volativ verksamhet där skogen växer med 1% per år (mellannorrland). Har man en bra åldersfördelning av skogen finns utrymme för hyfsad avkastning under år med stigande rotpriser. Skogen hade under många år(så länge jag kan minnas)problem med överinvesteringar hos skogsbolagen(massa&papper) samt alla mindre fristående lokala sågar.
    Tack vare globaliseringen och byggboomen internationellt hölls priserna uppe under en lång period. Nu är den slut och jag tro inte den kommer tillbaka på mycket länge. Exportunderlaget bör falla och därmed rotpriser.

    Kanske har jag fel då jag inte längre är detalj-insatt utan ser saker mer från ovan så att säga.


    SvaraRadera
  2. Det är nog inte många skogsägare som avverkar eller som gästinlägget skriver avvecklar hela sitt bestånd och dessutom sedan har problem att förvalta intäkten tills nästa avverkning. Inkomsterna blir oftast inte så stora efter att man har markberett och planterat. Den som inte kan fördela intäkten på 5-10 år bör kanske inte köpa skog eller se till att skaffa så mycket skog att det går att avverka varje år...

    Vad för träslag som man planterar bör utgå främst från markens beskaffenhet. Rätt dumt att plantera tall och även gran på blöt mark där björkplanter växer innan man ens hunnit plantera granplanter t.ex. Dock måste man också kolla på det ekonomiska, vad som ger bäst avkastning. Dock är det ju svårt att idag säga vad som är ekonomiskt bäst om 50-100 år, ännu längre om man planterar ek.

    Jag tycker att sågindustrin säger att de har svårt att få ekonomi i förädlingen vilket är konstigt då priserna på virket varit pressade i och med stormfäld skog t.ex.

    Produktionen av ved för eldning verkar ha ökat, dels kanske med tanke på att allt fler vill ha spisinsats hemma för mysfaktorn, minskning av uppvärmningskostnader eller som försäkring när det blir stopp i leverans av el, olja eller fjärrvärme t.ex. Det har blivit lättare att bli småskalig vedproducent också vilket är bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De första åren är ofta än dyrare pga slyrensning (inte i alla marker men större risk om man kalhugger)vilket innebär nettoutgifter. Ungskogsgallring likaså tills man når +/- noll per gallring efter kanske 30-50 år i Norrland. Kalhuggning är som det låter en framtida inkomstkälla. De flesta trottoarbönderna brukar därför sälja marken efter kalhuggning(snabba cash). Köpa skogsmark är kanske en investering cash som vissa ser som ett alternativ pga den låga räntan. Frågan är om skogsmarken kommer att stiga som vanligt på sikt mht kommande globala fastighetsnedgång(en lång cykel till ända). Jag tror inte att det "blir annorlunda nu" som det heter MEN att nedgången kommer att bli längre än de flesta tror. De flesta ser bara 20-30 år bakåt och gör en framskrivning av samma cykliska förlopp. Men har man gott om flis och kunskaper kan det vara bra att lägga en del av förmögenheten i en skogsfastighet. Men jag skulle vänta en 4-5 år till före köp.

      Radera
  3. Jag har funderat på detta när jag från och till har jobbat i skogen hemma på gården. Mycket av markerna är före detta beten som växte igen eller planterades och sedan dess går de skogsskiftena i takt. Likaså finns det före detta åkrar som är mossar på väg att sjunka ner under grundvattennivå eller som var för små att bruka rationellt och i ett udda fall att det inte gick att få bukt med ogräset. (Det skedde före bekämpningsmedlen, då fanns det inte glyfosat.)

    När skogen går i takt blir det någon dag en god affär att hugga ner och skörda en hel skogsåker och sedan börjar cykeln igen. När det huggs följer det boniteten, markens bördighet och områden som gränsade till f.d. åker med samma växtkraft plocks med när de är hyfsat i takt. Likaså planeras trädsort och plantstorlek efter markens förutsättningar.

    En annan viktig faktor är att arbetstiden är dyr, det finns gott om tärnade vindfällda granar som har sågats sönder för att ej bli granborremat och sedan lämnats då det inte är lönt att köra ut och ta hand om veden. Det manuella arbete som måste göras med den här brukningsmodellen eller som lönar sig är plantering, röjning och förberedelse för rationell maskinkörning som underröjning och minutiös planering av körvägar.

    Det är en rätt stor fördel att den tungarbetade och farliga fällningen av fullvuxna träd är helt mekaniserad, så kul är det inte att jobba med motorsåg och det blir ännu svårare fällning när man plockar träd i ett slutet bestånd.

    Sedan har även slutavverkningsbrukandet sina belöningar. Det är kul att röja och inom några få år se resultatet och hur det formar beståndet, det som inte är roligt är stormkänsligheten efter traditionell gallring. Månne man borde röja en gång till och hårdare? Det är helt enkelt trädjordbruk med samma typ av tillfredställelse som en trädgård med raka rader. Att sköta ett åldersblandat bestånd borde ge samma nöjdhet, framförallt om man inte gillar raka rader.

    I år planterar vi mestadels björk.

    Jag är sugen på att köpa er bok men just nu är budgeten extremt tajt pga startande av ny verksamhet. Sedan borde jag sluta snacka i diverse kommentarsfält och i stället sälja konsulttjänster... ;)


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ett välskött bestånd är nöjsamt att beskåda. Man väljer som sagt hur ens egen tid ska värderas. Har man t.ex ärvt en fin skogsfastighet känns det kanske som ett svek att avyttra.
      Hur värderar man den egna tiden ekonomiskt?

      Radera
    2. Att fara runt med traktor och vagn och släpa fram bitar här och där för att få ihop till ved för ett hus eller två är inte lockande när skotarföraren kan åka en sväng till gårdscentrum och lassa av ett lass eller två med den sunkigaste massaveden. Nu är det dock värmepump som gäller, superbekvämt.

      Skall uddabitarna nyttigöras i stället för att bli gröngödsel behöver typ någon av de många hästhållande grannarna tycka att det är kul med arbetshästkörning på fritiden utan att räkna lönsamhet. Och så måste de köpa varje pinne så försäkringarna gäller.

      Radera
  4. Mycket av skogsbruket är anpassat för tillverkning av pappersmassa.
    Oavsett om man tror på peak oil eller inte är det knappast en högoddsare när jag säger att den sektorn inte har någon vidare ljus framtid i Sverige.
    Efter Gudrun kollade jag hur ofta det har varit liknande stormar i mina trakter och det visade sig att ungefär vart 50e år hade det varit en storm i Gudrun magnitud åtminstone sedan 1700 talet.
    Att då försöka satsa på granåker i Götaland igen är inge vidaret bra alternativ.

    För övrigt är Svenskt skogsbruk ett klassiskt offer för centralplanering där privata skogsägare har fått ta oförtjänt mycket skit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan ökar efterfrågan på lövmassa för att göra viskos(tyg) och oavsett trädslag går det att förgasa för att syntetisera bränslen eller helt enkelt elda i kraftvärmeverk i stället för oljebaserade sopor. Jag är inte orolig för försvinnande efterfrågan men att plantera gran i vindutsatta lägen är ett vågspel.

      Radera
    2. @Magnus; Har du några grafer någonstans där man kan se vilka ev. förväntade utbytes-volymer vi spelar med när det gäller ny efterfrågan kontra traditionell(förutsatt minskning här)? Gärna så att man kan se volymerna i relation till det totala svenska bestånden de kommande 50 åren. Annars är ny teknik alltid en faktor som är svår att beräkna men som ändå kan slå sönder en förhärskande pessimism. Människan är fantastisk i sin förmåga att hitta nya sätt för sin utkomst!

      Radera
    3. Hittade jag en sådan kurva skulle jag inte lita på den...

      Radera
    4. Förvisso men det skulle ändå spegla förväntningar(av vissa) men framförallt en fingervisning om hur olika aktörer inom facket ser på framtidens teknikmöjligheter vilket trots allt är information. Bra eller dålig vet vi ju först i efterhand.

      Radera
    5. Viskos känns inte som ett förstahands val av tyg, inte för en riktig man åtminstone.
      Volymen viskos lär inte bli lika hög som papperstidningarna har varit ändå.
      Plantera gran, ja det beror ju på vilken bonitet man har, där jag bor är mycket ädellöv sly.

      Radera
    6. De flesta lär inte märka skillnaden jämfört med bomull, tekniken för att få önskvärda fiberegenskaper utvecklas.

      Miljömässigt är det jackpot då få odlingar använder så mycket kemikalier och sliter så hårt på bördiga jordar som bomullsodling. Det odlas mycket bomull samtidigt som medelklassen ökar i fattiga länder så det kan användas mycket massaved, trenden är redan igång med genomförda och planerade konverteringar av massaproduktionslinjer.

      Radera
  5. Olikåldrig skog är mer tidskrävande att sköta än likåldrig. Visst, kostar inte tiden kanske det är ett alternativ för granskog som är skuggföredragande. Tyvärr ska man köra så lite som möjligt i en granskog då rötterna skadas vilket orsakar rotröta.
    Tallskog däremot föryngras naturligt genom bränder, endast de största träden överlevde tack vare tjock bark och höga kronor. De frösätter sedan hela barmarken, i stort det man gör då man lämnar frötallar eller planterar. Kalhuggning med frötall är alltså det naturliga på tallmarker.
    De som vurmar för olikåldriga bestånd verkar ha glömt begrepp som plockhuggning och dimesnionshuggning som ledde till så kallad fem-tre skog. En stor del av Sveriges skogsareal var sönderhuggen och icke produktiv för 100 år sedan.
    Efter att ha arbetat många år i skogen i Sverige och en tid i Tyskland är min slutsats att trakthyggesbruk är bra och rationellt. Blädning och olikåldrig skog kan fungera men är mer krävande och svårare att få lönsamt. Arbete med maskiner i olikåldrig skog är dessutom svårt utan att skada de yngre träden och plantorna, eller är det meningen att återinföra motorsåg och vinterkörning med häst. Karaktärsdanande och minskar arbetslösheten men tveksamt med lönsamheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med olikåldriga bestånd menas väl främst en indelning av produktionsytorna i olikåldriga block där kalhuggning i princip sker(förutom fortlöpande gallring beroende på trädslag och bonitet).
      Tanken bör vara att inte ha för stora kalhyggesytor och välja trädslag efter mark- och läges-förutsättningar.

      Radera
  6. Vet inte om någon vill komma i kontakt med mig eller Martin som skrivit gästinlägget. Men vill ni det är ni välkomna att skicka ett mail till [email protected] eller [email protected]

    Mvh Jonas och Martin

    SvaraRadera