Cornucopia?

Aktuellt

Safaris integritetsskydd hindrar kommentarer på bloggen - bugg när du försöker stänga av

Det är nu utrett varför det inte går att kommentera på bloggen för en del användare av Apples Safari-webläsare. Apples (förvisso Open Source...

2014-04-02 13:24

Kinas energikonsumtion

Den största ökningen i den globala ekonomins konsumtion av energi kommer från Kina, som helt domineras av kolkraft. Trots att Kina nu är väldens näst största land på nya förnyelsebara energikällor som vind och solenergi, så är det ingenting mot den skenande konsumtionen av kol i landet.


Fördelningen av energikonsumtionen
i Kina under år 2012.
2012 stod kolet för 68% av Kinas energikonsumtion och kolkonsumtionen har stigit med 176% sedan år 2000. Under samma period har landets oljekonsumtion stigit med 116%, gaskonsumtionen med 487%, vattenkraften med 286%, kärnkraften med 481% och övrigt förnyelsebart med 4357%. 

Konsumtionen av kärnkraft och övrig förnylsebar är dock totalt bara 54 Mtoe (miljoner ton oljeekvivalenter), vilket kan jämföras med ökningen av kolkonsumtionen 2011 - 2012 på 112 Mtoe.

Den som stirrar sig blind på den procentuella ökningen av mikroskopiska energikällor kommer definitivt dra felaktiga slutsatser. En annan jämförelse kan vara att konsumtionen av fossil energi ökat 1 540 Mtoe per år, sedan år 2000. Kärnkraft och övrig förnyelsebar energi har ökat 49 Mtoe under samma period.
Kinas energikonsumtion 1965 - 2012 (Mtoe)
Trots den enorma utbyggnaden av Tre Raviners vattenkraftverk har konsumtionen av vattenkraft bara ökat med 144 Mtoe sedan år 2000. Vattenkraften är åtminstone den enskilda energikälla utanför de fossila bränslena som ökat väsentligt i Kina.

Det finns inga tecken på att Kinas energikonsumtion kommer mattas av eller falla och inte ens den globala ekonomiska krisen 2008 - 2009 märks av i landets energianvändning. De enda energikällor som kan byggas ut i samma takt som Kinas massiva efterfrågan är just de fossila bränslena, och det lär inte ändras. 

Som påtalats tidigare så försvinner alla försök av oss i västvärlden att minska CO2-utsläppen i Kinas massiva utsläpp.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

18 kommentarer:

  1. Mycket bra radda inlägg om fossilanvändning på siståne.

    Ville bara lägga till en nyans. Kinas urbanisering tog fart på allvar i mitten på 1990-talet. Sedan dess har ca 21 miljoner kineser per år flyttat till stan. Urbanisering nödvändiggör satsningar på infrastruktur vilket kräver stora mängder av framförallt stål och betong. Kinas stålproduktion ökade också med en faktor 7-8 från ca 100 Mton/år år 2000 till år ca 700 Mton/år 2010. Produktion av stål kräver stora mängder metallurgiskt kol.

    En "statsbo" oavsett land har sedan mycket högre användning av naturresurser och energi jämört med en som bor på landsbygden.

    VAd händer när resten av världen (Afrika, indien mfl) också vill bo i stan? Räkna med att kolkonsumtionen kommer öka drastiskt. Om inte annat för att producera den stål och betong som behövs för att bygga vägar och städer..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon källa kan ju också vara passande att bifoga.
      http://www.cn.undp.org/content/dam/china/docs/Publications/UNDP-CH_2013%20NHDR_EN.pdf

      http://www.pimco.com/EN/Insights/Pages/The-Chinese-Hangover-As-Infrastructure-Spending-Drops-So-Does-Demand-for-Chinese-Steel.aspx

      Radera
  2. Detta sker till stor del därför att råvaror är nästan gratis.
    Om man fick betala dyrt för insatsmaterialen skulle det inte löna sig att tillverka leksaker som sedan säljs för 10 kr. Detsamma gäller elektronik, kläder, inredning, you name it.
    Att börja (hårt) beskatta råvaruutnyttjande låter inte som ett populärt förslag, men eftersom det skulle dra hem rätt många arbetstillfällen till Europa och USA skulle det nog kunna bli ett gångbart förslag så småningom. Västvärldens råvaruanvändning skulle nog kunna halveras utan att vi gick under, vilket i sin tur skulle leda till mer än halverad transportvolym från Asien och säkert minus en tredjedel av vägtransporterna i Europa och USA.
    Samt en del konkurser i WalMart-liknande företag förstås, men det är nog smällar man får ta. Det kommer i alla fall vara de som försvinner först när energibristen sätter in på allvar, så lika bra att börja nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr är ditt resonemang inte helt korrekt Kingedward.
      Det är inte tillverkningen av "prylar" som förbrukar naturresurser utan uppbyggnad av infrastruktur. Dvs vägar, hus, broar, avlopp, mm.. Fördelningen är ca 80/20 (infrastruktur/konsumism) av de flesta viktiga industrimetallerna så som aluminium, stål och koppar.

      Kina har högre "sann" förbrukning av stål per capita än de flesta västländer, USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien inkluderade. (Sann stålförbrukning = Stålförbrukning - Export)
      Källa: http://www.worldsteel.org/dms/internetDocumentList/bookshop/Word-Steel-in-Figures-2013/document/World%20Steel%20in%20Figures%202013.pdf

      Dvs vill vi (vi=världen) minska vår förbrukning av icke förnyelsebara naturresurser, fossilråvaror inkluderade, måste vi förhindra att den fattiga delen ökar sin levnadsstandard till att inkludera det vi i väst tar för givet. Att vi i "väst" konsumerar lite mindre spelar ingen roll i det stora hela.

      Radera
    2. Vad jag kan se vid en snabb googling är att Europa och Amerika förbrukar ungefär lika mycket stål som Kina. Kina producerar en knapp tredjedel av världens stål och förbrukar en knapp tredjedel. Byggboomen där har bedarrat för att uttrycka sig milt, och jag kan inte se att det skulle vara meningslöst att ge sig pa de 15% som Europa förbrukar exempelvis. Sedan kan du ta detta resonemang aoch flytta över på plast, så blir förhållandena helt annolunda. Där används det mesta till konsumentprodukter, som i många fall transporteras runt jorden och förbrukar olja både i produktionsfasen och i distributionsfasen (och antagligen i sopfasen också). Resonemanget gäller dessutom inte bara för icke förnybara resurser, varför begränsa sig till dem? Hur tror du det skulle se ut om bomullen kostade t ex tre gånger så mycket?
      Du har, kort sagt, fel.

      Radera
    3. Du uttrycker dig väl tvärsäkert utan att ens ha bemödat dig att följa länken jag bifogade ovan. Tydligen fann du det lämpligare att genomföra "en snabb googling".

      Mitt kärnbudskap är att många tror att vi löser miljö- resurs- och ev klimatproblem genom att minska vår konsumtion av sällanköpsvaror (tv, i-prylar, microvågsugnar, gräsklippare mm) och att importen från långt bort i Asien ytterligare förstäker problemen. I verkligheten står dock konsumismen i dagsläget för en mindre del av resursutnyttjandet.

      Tittar vi åter en gång på stål där ca 20% av produktionen går till konsumentprodukter förbrukar Kina ca 33% mer stål per capita jämfört med USA och nästan dubbelt så mycket som i Storbritannien och Spanien. Export borträknad. Stål används i huvudsak till att bygga infrastruktur inte prylar eller bilar.
      http://www.worldsteel.org/dms/internetDocumentList/bookshop/Word-Steel-in-Figures-2013/document/World%20Steel%20in%20Figures%202013.pdf, Sid 16 i PDF:en.

      Du anför att sitationen skulle vara diametralt skild i fallet plast. Jag är inte övertygad. I Europa producerade vi 47 Mton plast 2011. El och elektronik stod för 5.4% av förbrukningen i jämförelse med byggnad och konstruktion på 20.5%. Den enskilt största "plastförbrukaren" är förpackningar där livsmedelsbranschen utgör lejonparten, dvs inget vi importerar från Kina. Förövrigt har EU ett positivt handelsöverskott av plast så om någon tror att det skickas ett plastöverskott till oss i EU från världens alla hörn så är det inte korrekt.
      Källa: http://www.plasticseurope.org/documents/document/20121120170458-final_plasticsthefacts_nov2012_en_web_resolution.pdf, Sid 8 och framåt.

      Är då transporter "jorden runt" av ondo i sig? Svaret är, kanske förvånande för vissa, NEJ. Att transportera ett(1) ton en(1) km med ett modern containerfartyg släpper ut ca 3 gram CO2. En lastbil släpper i jämförelse ut ca 45 gram, dvs 15 gånger mer per transporterad ton/km. Följaktligen släpps det ut mindre CO2 (och förbrukas mindre drivmedel som står i direkt proportion till CO2 utsläppen) om ett ton transporteras från Shanghai till Göteborg på ett modernt containerfartyg än om ett ton transporteras från Jokkmokk till Karlshamn inom Sverige på en modern lastbil. (Shanghai-Gbg = 23230km, Jokkmokk-Karlshamn = 1563 km 23230/1563=14.9 < 15)
      Källa: http://www.siemens.com/innovation/apps/pof_microsite/_pof-spring-2013/_html_en/container-ships.html

      Konsumism förbrukar naturresurser ja, men att skylla resursförbrukningen enbart på konsumism fel. Det kan rent av vara mer resurseffektivt att producera varor kustnära i Kina och transportera hit dem än att producera dem på en avlägsen ort i Sverige vilket jag gav ett exempel på ovan.

      Dags att hinna ifatt verkligheten Kingedward24 och sluta förfasa dig över plaskassen.

      Radera
    4. Strålande kommentar, Ocke! Kan lägga till att per-capita-förbrukningen av stål har varit högre i väst, men att förbrukningen sjunker när infrastrukturen väl är uppbyggd. Så kommer ske i Kina också.

      Radera
    5. @Jeppen

      Tackar! Och bra tillägg, för de som vill se grafer på det föreslår jag att de dammar av sitt exemplar av SME mining engineering handbook och bläddrar till kapitel 1.2

      .

      Radera
  3. Min syn på närmaste utveckling är att mänsklig insats för produktion av varor blir allt mindre och att maskiner allt mer tar över. Om samtidigt kostnaderna för transporter ökar blir min slutsats att mycket tillverkning hamnar närmare slutkunderna.

    När det gäller mycket service gäller en annan utveckling. En kenyan kan mycket väl övervaka vad som händer i Sverige via nätet till ännu klart lägre lön än en svensk. Styra robotar kan också ske på långt håll. Programmera sker där det bedöms lönsammast för företagen.

    Lönerna stiger i Kina och hundratals miljoner lyfts snabbt upp till hyfsad levnadsstandard. Jag förmodar att de lågavlönade kinesiska lantisarna börjar bli allt färre och därmed mer arbetsintensiva jobb hamnar någon annan stans. När de flesta flyttat till stan minskar behovet av allt mer byggande. Men fortfarande ökar givetvis statussymbolen egen bil.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Om samtidigt kostnaderna för transporter ökar blir min slutsats att mycket tillverkning hamnar närmare slutkunderna."

      Detta är ingen ny trend. Varför tror du kineser flyttar från inlandet till kuststäderna? För att de kommer närmare slutkunderna! (Containerfartyg kostar inget att tala om, så bor man i en kuststad är man "nära" alla kuster.)

      Radera
    2. Container till Kina kostar obetydligt men desto mer därifrån. Volymen export är större än import när det gäller containrar. Fartygstransporter är inte försumbar i avgifter. När det gäller bilar är det för dyrt att transportera till USA. En del datortillverkning har tagits hem till USA från Kina av tidsskäl, långa båttransporter tar flera veckor och tillverkningen utförs nästan helt av maskiner. Den trenden lär fortsätta oberoende av energikostnad.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  4. Även på andra håll kan kolanvändningen öka. Från Ny Teknik: "Nya kolfyndigheter i Nordsjön kan göra Storbritannien energioberoende i århundraden."

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  5. Kinesbyråkraterna påstår att de nästa år är uppe i en kolutvinning 4 miljarder ton per år och sedan ska den inte längre öka. Produktiviteten i utvinningen är kraftigt fallande där som i Sverige och på andra håll i världen. Landet kan inte utvinna mer till rimliga kostnader och därför importeras allt mer kol. Mindre gruvor stängs av ”säkerhetsskäl” eftersom de lämnar mer kol kvar. Det finns ingen offentlig statistik över deras allt högre kostnader och detta är känsligt även utanför Kina. Om 10 år faller nog utvinningen och då är det stolta landet med sin fina historia på väg mot ett slut. Kina kan inte importera lika mycket som Japan genom sin storlek. Kina, Japan och det här landet är kanske lika överbefolkade och kollapsar samtidigt. Sverige är mer importberoende än Kina för kortsiktig överlevnad inom energi och livsmedel. Men har mer reserver av bland annat mer fett runt magen. Kineserna och japanerna är mer medvetna om sin situation och kanske inte smackar in i väggen lika plötsligt.

    http://www.eia.gov/countries/analysisbriefs/China/china.pdf

    USA har till skillnad från Kina och Sverige relevant statistik. På bild 20 framgår tydligt hur produktiviteten faller inom kolet i USA. Det är precis samma sak i Kina men från en mycket lägre nivå.

    http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0CC8QFjAA&url=http%3A%2F%2Fwww.netl.doe.gov%2FFile%2520Library%2FResearch%2FEnergy%2520Analysis%2FPublications%2FSEAP-Coal-Product_december-19-2013_3.ppsx&ei=iis8U4OaI6Wi4gT4gIGICw&usg=AFQjCNHxT45UW95uugU4IgrZmcCN4blnCw&sig2=1QEjrMj2Ianv06IbISXiAg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller inte med om de antaganden som ligger till grund för din analys. Kina expanderar sin närvaro på de flesta marknader. I Afrika har deras marknadsutbyte ökat exponentiellt och Kina är nu den enskilt största handelspartnern med den kontinenten, med att utveckla utvinning av de flesta resurser, kol, olja, odlingsland, mineraler, etc. Zimbabwe har t.o.m. beslutat att acceptera Yuan som legal valuta.

      Så det ser ut som att de tänker långsiktigt för att säkra sitt eget hus. Men sen är det ju en helt annan sak om de får behålla den positionen om det krisar till sig, för då gäller det att kunna projicera makt, militär makt. Och där ligger de fortfarande lite efter, åtminstone att kunna göra det på distans.

      Vidare har de i bakvattnet på Afghanistankonflikten händigt tagit kontrakt på olja och mineraler där. De tänker långsiktigt och är närvarande varhelst det dyker upp möjligheter. Dessutom verkar de inte bry sig så mycket om vilken regim de gör affärer med, vilket förstås underlättar.

      Att de skulle få brist på något verkar under dessa omständigheter osannolikt. Annat än om någon starkare kommer och snor det framför näsan på dem.

      Radera
    2. Kan bara hålla med om att kineserna tänker långsiktigt och ju är medvetna om sitt läge. Om man ser på det för Kina viktiga kolet så kan inte så mycket importeras av bara mängderna. Mellanöstern och Afrika har 4 procent av världens kol och det mesta av detta finns i Sydafrika, där förutsättningarna i utvinningen snabbt försämras och den inhemska konsumtionen ökar. Nästan all el där kommer från kol. Det bästa kolet duger att exportera och är 30 procent. Här har kineserna inget att hämta. De som har naturresurser av alla de slag kommer att slå vakt om dessa för sin egen överlevnad. Världshandeln störtdyker.

      Enligt BP årliga statistik fanns kol för konsumtion i 109 år i slutet av 2012. Siffran faller varje år av ökat uttag, uttagen i sig och nedskrivna reserver. Något som förmodligen har underskattats är den fallande produktiviteten av andra fördyringar. Som ett snitt kanske kolet räcker i 40 år. På liknande sätt är det inom det mesta med ett produktivitetsfall cirka 5 procent om året. Det blir helt enkelt inte ekonomi i någonting. Ett fåtal länder som USA, Ryssland och Australien isolerar sig och kanske klarar sig 2-3 gånger länge. Sverige och Kina och diverse andra statistikfifflare med hållbarhet som religion försvinner nog i första svängen, bortsett från länder som Grekland, Egypten och många extremt bidragsberoende länder i Afrika med mera med kanske bara halva den tiden på sig. Över alltsammans svävar den helige med insatser mot koldioxiden och med personliga insatser för något frälsningsliknande.

      Radera
    3. 2002 räckte kolet i 198 år. 2012 var det som sagt i 109 år. Kurvan pekar stadigt och tydligt nedåt och gå mot noll. Innan dess minskar handeln kraftigt och det blir irrelevant att tala om ett globalt genomsnitt. Ungefär så här är det inom alla naturresurser. Fallande produktivitet ligger bakom. Utvinningen blir bara dyrare. En årlig ökning med 5 procent ger på 40 år en 7-dubbling och ett antal så kallade finanskriser. Om man studerar börsen så faller den ungefär lika mycket och går också mot noll om cirka 40 år.

      http://www.bp.com/en/global/corporate/about-bp/energy-economics/statistical-review-of-world-energy-2013/review-by-energy-type/coal/coal-reserves.html

      Informationen inom kolet är ganska bra av att det är väl analyserat genom tiderna och de inblandade företagen till stor del är privata och många. Det här landet kan nog importera mycket olja om 15-20 år. Ryssland säljer inte det sista dom har. Sedan finns det alunskiffer för en tid. Sedan är det nog slut. De flesta blir fackidioter och klarar inte mest nödvändiga för att hålla sig vid liv.

      Radera
  6. "If a foreign nation had launched an attack on America to destroy its coal-fired plants, to shut down its coal mines, and to thwart its ability to drill for oil and natural gas, we would be at war with it. - Alan Caruba"
    Är västvärldens "CO2-alarmister" vår tids (smyg-)neofascister som vill hindra 2:a och 3:e världens länder från att utvecklas till industriländer och som anser att det finns för mycket folk på jorden?
    Gud, bevare oss väl för dessa "goda" fanatiker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att "neofascister" använder klimatförändringen för sina syften gör tyvärr inte klimatpåverkan mindre verklig. Naturen reagerar bara på vad vi gör med den, det som bara pågår i våra huvuden har ingen betydelse.

      Radera