Cornucopia?

Aktuellt

Två tredjedelar av läsarna har fått det bättre sedan 2014, var femte sämre

Sedan 2014 och regeringsskiftet har 67% av svarande läsare fått det bättre, 14% upplever sitt liv oförändrat och 19% uppger att de fått det ...

2012-11-16 10:56

Externalisering av kostnader

En av kapitalismens och liberalismens grundpelare är att privatisera vinsterna, och socialisera förlusterna. Varför ska en kapitalägare ta en förlust i onödan, när samhället istället kan ta smällen? Det finns ett begrepp för detta, nämligen att externalisera kostnaderna. Speciellt vanligt är detta inom bankväsendet och gruvnäringen.


De flesta av oss har de senaste åren upptäckt, om vi inte visste det förut, att banker anses så systemkritiska att det inte finns några kostnader som samhället inte är beredda att ta för att absorbera dessas förluster. Men mindre känt för de som inte är engagerade i frågan är hur detta systematiskt sker i gruvnäringen världen över, men även inom den skogsnäring som skövlar allt mer skog i U-länderna.

Gruvverksamhet innebär att stora mängder miljögifter kommer ut i miljön under hundratals, rent av tusentals år framåt. Normalt brukar man fånga upp dessa gifter i lakdammar (eng tvilling ponds). Men dessa dammar kan alltså behöva förbli täta och hålla i hundratals år, eller rent av för all framtid. Till gruvnäringen kan man också räkna utvinningen av oljesand i Kanada, och även utvinningen av gas eller olja ur skiffer. I de senare fallen är det dokumenterat hur bolagen går runt problemet genom att spraya lakvattnet som dimma i luften och därmed driver det bort och landar någon annanstans och problemet har externaliserats till en annan fastighet.

Nu säger sig förstås gruvbolag alltid ta ansvar, t ex genom att fondera medel för att för evigt kunna sköta lakdammar och även för att snyggt och miljövänligt avveckla gruvan. En annan variant är att man ordnar bankgarantier. Men i verkligheten betyder dessa väldigt lite. När gruvan nått sin livslängd så är det mer lönsamt för gruvbolaget att plocka ut de fonderade pengarna och dela ut till aktieägarna, än att bränna hundratals miljoner på att återställa gruvan och för evigt (iaf ur ett företags synvinkel) hantera lakdammar. Sedan sätter man de relevanta bolagen i konkurs och slipper hela problemet. Och eventuella bankgarantier har man med fördel i en utländsk bank, som gruvlandet alltså inte kan pressa på pengar, alternativt så är inte banken dummare än att sälja vidare garantin till ett annat bolag eller stycka av den till ett dotterbolag inför gruvans nedläggning.

Kostnaden för att röja upp och för lång tid framöver ta hand om miljögifterna har externaliserats. Samhället får ta smällen.

Men naturligtvis intygar alla gruvbolag dyrt och heligt att de ska ta hand om kostnaderna när de ansöker om miljötillstånd. Det korrekta är dock att de ska lägga sina hundratals miljoner på bordet och betala staten från början som kostnad för miljötillståndet, men politikerna vill så gärna ha jobben att man struntar i det. Dessutom landar externaliseringen på någon annans mandatperiod.

På samma sätt slipper skogsbolagen internationellt att ta hand om förstört grundvatten, markerosion, försurning och andra effekter av skogsskövlingen i U-länder. Man avverkar och drar därifrån. Inte sällan är mutor och/eller våld mot lokalbefolkningen inblandat.

Jag kan säga det nu. Luxemburgbaserade Northland Resources AS (OSE:NAUR), som just nu exploaterar en järnmalmsgruva i norra Sverige, kommer en dag sätta sin svenska verksamhet i konkurs. Förr eller senare är fyndigheten tömd, och det finns ingen anledning för företaget att ta något vidare ansvar och internalisera avvecklingen. Exakt hur man kommer trixa till det koncernmässigt återstår att se, men den dagen den sorgen. Bokstavligen, för svensk del. Så går det också när man låter bolag utan koppling till bygden exploatera naturtillgångar.

Vi ser det också inom annan miljöfarlig verksamhet, t ex inom kemiindustrin eller något så banalt som bensinmackar. När man lägger ner en bensinmack sätter man den i konkurs. Då slipper man lägga miljoner på att sanera området, utan den smällen får samhället ta. 

När det gäller gruvor och även en del andra anläggningar handlar det ofta om arrende av marken. Och när gruvbolaget satt sig i konkurs, gissa vems ansvar miljöproblemet är? Jo, markägarna. Gäller precis samma som om någon dumpar ett bilvrak eller annat miljöfarligt på en fastighet - det är markägarens ansvar att sanera. I Sverige får markägarna en halv promille av mineralvärdet ifrån gruvorna. Det hade inte ens om det fonderats och inte festats upp räckt till någon sanering.

Men kanske mest intressant och helt under radarn på miljövännerna är något helt annat. 

Nämligen vindkraften. Jag är positiv till vindkraft. De flesta miljövänner är positiva till vindkraft. Vilket gör att man blundar för ett potentiellt enormt problem. Miljöproblemet är inte buller eller landskapsbilden. Det verkliga problemet är att när vindkraftverken ska skrotas är det enklast och mest lönsamt för kapitalisten och kapitalägaren att helt enkelt sätta kraftverket i konkurs. Kvar står markägaren med ansvaret för att rensa upp.

Nu kommer inte alla vindkraftsbolag göra så här. En del bolag är stora och förlitar sin expansion på att kunna få nya tillstånd. Andra kraftverk är lokalt ägda och har alltså den lokala koppling som gör att man inte vill ha ett sönderfallande 150m högt vindkraftverk på orten. Men i en del fall handlar det om mindre bolag, utan koppling till orten. I andra fall handlar det om större bolag, som styckar upp olika kraftverk eller kraftverksparker i dotterbolag, som eventuellt kan säljas när man närmar sig livslängdens slut. Den nya köparen köpte verket billigt, håvar in intäkterna de sista åren och sätter sedan bolaget i konkurs. Sedan får markägaren ta smällen. För kraftverksparker offshore finns det inte ens någon markägare, utan verken kan få stå och rosta och falla sönder. När de till slut slukas av vågorna så syns de ju inte längre, och det som inte syns finns ju inte. Man kan också göra en partiell avveckling, där man tar tillvara dyra eller ovanliga metaller som t ex neodym, men när själva tornen och vingarna ska avvecklas blir det konkurs istället. Hur alla torn och vingar ska återvinnas är idag för övrigt lika olöst som slutförvaringen av kärnkraftens avfall.

Då utbyggnaden av vindkraften skett de senaste åren kommer det här först börja inträffa i större skala i intervallet 2025 - 2030. Men vi kan vara säkra på att även kostnaden för avvecklingen av gamla verk kommer externaliseras. Det kostar idag runt någon miljon att avveckla ett större vindkraftverk. Tar man ut fonderade pengar ur bolaget tjänar man som kapitalist mer än om man tar miljömässigt ansvar. Även om bolag fonderar pengar för avvecklingen, så är inte det en garanti. Och många lär strunta i att fondera och tar bara ut pengarna som vinst från början.

Speciellt gäller detta utländska eller icke lokala ägare. De har ingen som helst anledning att bry sig om vad de lämnar efter sig. Speciellt inte när de själva tänker leva som pensionärer i något skatteparadis vid det laget.

Samtidigt kräver det moderna samhället sina mineraler och sin energi. Vad är då lösningen? Lösningen är, som alltid, lokal finansiering och lokalt engagemang. Det kommer inte fungera jämt, men det kommer fungera bättre än att släppa in utländska skatteparadisbolag.

För övrigt - när våra kärnkraftverk en gång ska rivas, så lär det vara billigare för åtminstone E.Off att bara överge Sverige. Inte orimligt att man åren innan säljer av nät och övriga kraftverk i Sverige till andra, så det inte finns något annat staten kan pressa pengarna ur. Som svenskt statligt bolag kommer dock Vattenfall på ett eller annat sätt betala avvecklingen. Frågan är hur Fortum gör? Samma väg som E.Off eller tar man kostnaden? Till vi får svar på den frågan är det rakt in i väggen som gäller.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

53 kommentarer:

  1. Ja, det är faktiskt så enkelt att konkurser, eller tom privat ägande utan fonderaing för alla tänkbara katastrofer, egentligen omöjliggör kapitalism/liberalism i annan smak än den massiva liberalskattemodellen.

    Vad gör vi om Cornu, vid tillfället dödssjuk i cancer, dumpar tonvis med giftigt avfall på sin tomt, drar in 10-tals miljoner som barnen får, gården, ja, den är ju inte värdelös, det är en kostnad för....vem? Det gemensamma? Vem kan man ta pengar från? (strula inte med möjlig juridik nu utan förstå sakens natur)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, fondering för alla tänkbara problem är väl inte realistiskt. Men när det gäller gruvor, vindkraftverk, kärnkraftverk etc, så vet vi 100% säkert att det finns en avvecklingskostnad. Det är ingen överraskning, men det är heller ingen överraskning att bolagen kan välja att externalisera den kostnaden. Och gör det, igen och igen.

      Radera
    2. Jag är inte alls säker på att vindkraften vill externalisera kostnaden för avveckling. För när vindkraftverk är redo för pensionering så är det ett prima läge för att installera nya vindkraftverk - tillstånden finns redan.

      Det ligger en stor kostnad investerad i att få tillstånd så det kommer vara få som vill helt avveckla en vindkraftsverk även om dess tekniska livslängd börjar närma sig sitt slut.

      Så det blir nog reparationer i stället. Utbyte av generatorn och så kör man vidare. Pss som gäller dagens vattenkraft.

      Radera
    3. Det nya "tillståndet" kostar en miljon, eller vad nu avvecklingskostnaden blir.

      Radera
  2. Vad gäller vindkraftverk så är inte det stora problemet det som är ovan mark utan det som är under mark...

    SvaraRadera
  3. Jag gissar att den största externalisering av kostnad gjorde Japanska Tepco i Fukushima när man vältrar över 830 miljarder i saneringskostnader på Japanska staten.

    Men de svenska kärnkraftsverken kommer kunna komma ännu billigare undan. I Sverige har vi "maxtaxa" på hur mycket skadeståndskravet kan vara.

    Vid härdsmälta betalar kärnkraftsägaren strax under 11 miljarder och kan sen återgå till att betala miljonbonusar till ledningen och låta svenska skattebetalare pröjsa de andra 819 miljarderna samtidigt som en hel landsände kanske blir obeboelig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer bra det. Tepco körde rent av fastighetsägarkortet helt öppet och sade att joniserande (radioaktivt) avfall var respektive markägares problem att sanera. Avfallet var respektive markägares privata egendom när det väl landat på en fastighet, precis som regn. http://cornucopia.cornubot.se/2012/04/karnkraftspropaganda-i-brevladan.html

      Radera
    2. Nota för kärnkraftsolyckan i Fukushima: 400 miljarder kronor

      Enligt japansk media har kommittén kommit fram till att skadeståndet för olyckan kommer att uppgå till över 400 miljarder svenska kronor.

      ..

      Tre typer av skador ligger till grund för beräkningarna:
      - Skada orsakad på grund av evakueringorder utfärdad av regeringen
      - Skada som orsakats av rädsla för strålning
      - Indirekt skada som drabbat affärspartners

      ...

      Skador på grund av rädsla för strålning handlar om jordbruksprodukter som inte gått att sälja och turister som inte har kommit.



      mycket av pengarna måste alltså betalas alltså ut för att man inte har lyckats bota strålningsskräcken. Alltså, om alla skulle fatta att hur ofarligt 1 mSv är skulle bostäderna tappa mindre i värde och mindre skulle behöva betalas ut. Alltså: I ett land endast bebott av fornuftsstyrda människor (o the joy) skulle utbetalningen inte behövt vara så stor. Det är i alla fall min tolkning.

      Radera
    3. Det är väl bara för dig att flytta till Japan och köpa hus och mat billigt då...

      Radera
    4. :) kan inte japanska

      Radera
  4. Vem får "svarte Petter"? Mins ABB:s asbestköp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Och ABB var lite för stora för att sätta sig själva i konkurs för att slippa problemet. En miss där. Giftiga tillgångar lär inte ABB köpa igen i första taget.

      Radera
  5. Bra Cornu! Du är en klippa!

    SvaraRadera
  6. Mycket intressant poäng. Här är en dagsfärsk krönika om samma problem, satt i kärnkraftssammanhang: http://dagens.etc.se/kronika/vad-far-man-836-miljarder
    Ehrenberg är ju ofta både vimsig och tramsig i ekonomiska sammanhang, men här tycker jag han har en poäng.

    SvaraRadera
  7. Bra inlägg!

    Håller själv på att försöka hitta någon som är ansvarig för att plocka bort gamla fällda telefonstolpar som är fulltryckta med kreosot på min fastighet. Det slutar väl med att jag får köra iväg dem till deponering och betala för hela kalaset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får nog inte ens köra iväg dom, då kan ägaren stämma dej för stöld.
      Så det kan nog sluta med att: kommunen tvingar dej, vilket slutar med typ: att du tvingas bygga ett tät skydd runt dom.

      Radera
    2. Stolparna skall du vara rädd om, använd dem till något som skall hålla, ingen som helst fara om man inte använder dem i trädgårdslandet :)

      Radera
  8. Lösningen på gruvavfallets gifter i evighet finns. Dvs de gifter som exponeras när malmen bryts och krossas. Lägg dem i upplag och täck dessa upplag så grundvattengenomströmningen förhindras. Kanske fylla igen hålet som gruvan skapar lite som LKAB gör i Kiruna. Eller låt bakterier bryta ner miljögifterna. Det är märkvärdigt vilken apetit bakterier kan ha för svavel arsenik och annat.

    Men det är klart att kommande generationer får ärva både skulder och kapital.
    Olyckan i Finland är väl ett exempel på hur det inte får gå till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är typiskt så man gör, man lägger tillbaka avfallet i den gamla gropen. Gruvdrift är ofta problematiskt ur miljösynpunkt, men o-hållbarheten i vårt samhälle ligger främst i hur vi utvinner fossil energi. De (ur gruvsynpunkt) volymmässigt största metallerna är järn och koppar. Dessa metalle återvinns ofta, och förbrukas inte på samma sätt när de används. Bilen kan du skrota och metallen kan du sedan använda till ngt annat. När du tankar bilen och bränner upp bensinen så är den borta för alltid.

      Radera
  9. Har sett precis detta på kommunal nivå. Skytteförening som inte fick hjälp att skaffa sig en ny skjutbana när den gamla blev överkörd av en väg. Så de såg till att gå i konkurs så kommunen får betala för saneringen.

    SvaraRadera
  10. När det gäller vindkraftverken:

    När själva materialet börjar ta slut så finns det väl fortfarande ett värde på anläggningen?

    Tillstånd finns för ett vindkraftverk, vägar finns oftast fram till platsen, el-ledningar finns kvar, betongfundamentet finns kvar (osäker på hur länge det håller), själva resursen finns kvar (vinden).

    SvaraRadera
  11. Exemplet som sticker ut här, är såklart kärnkraften. 100 års konsumtionsfest, till priset av att någon måste vakta avfallet i 100 000 år. Detta är i bästa fall. Exemplet Fukushima som nämns ovan visar att kostnaden kan komma (kommer?) tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra film som beskriver slutförvaret. Fascinerande vad lite avfall som egentligen produceras.

      Radera
  12. Synnerligen bra artikel om ett verkligt och "dolt" problem.
    Mycket insiktsfullt.
    När vaknar våra "alerta" media?

    SvaraRadera
  13. När det gäller kärnkraft finns det ju medel fonderade. 47 miljarder. Betalas som en avgift per producerad kWh. Räcker inte för att sanera en härdsmälta, så klart, men det är den inte avsedd för heller. Skall däremot kanske räcka till att ta hand om kärnbränslet och rivningsavfallet, den dagen det kommer.

    SvaraRadera
  14. "En av kapitalismens och liberalismens grundpelare är att privatisera vinsterna, och socialisera förlusterna."
    Commie-Cornu vet ingenting om vad liberalism och kapitalism är. Och han bryr sig inte om att googla en minut för att lära sig att handlar om någonting som är totalt annorlunda än det han yrar om här: Varje människas rätt att slippa andras tvång, s.k. negativa rättigheter.

    Commie-Corny ljuger och fantiserar hej vilt. Hans intellekt är så begränsat och hans självupptagenhet så stark, att han utan vidare fantiserar ihop en tusenordig text som är helt fel på alla sätt. Jag har tyckt att han skriver informativt om försvaret ibland, men nu förstår jag att allt det också är lögner och felaktigheter, ALLT han skriver om ekonomi och ideologier är ju totalt fel, så man måste utgå ifrån att allt annat också är det.

    VARNING, Det är väl ingen läsare här som tar hans råd om privatekonomiska ting!!!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller inte med om att detta beteende är förenligt med liberalismens grundtankar, men du kan inte förneka att regeringar som kallat sig liberala gynnat den här typen av beteende. Det är oerhört lönsamt att verka i branscher där man på detta sätt kan låta externa parter stå för kostnader, och att det är ett effektivt sätt att omvandla politiskt inflytande till förmögenhet är anledningen till att det är så vanligt förekommande.

      Även om jag hellre använder begreppet liberalism om politik för att motverka tvång och i den bemärkelsen vill kalla mig, så är det inte den enda betydelse som begreppet har idag, vilket varken du, jag eller Cornu kan göra något åt.

      Radera
    2. tyvärr så missbrukas ordet liberalism, vi har aldrig i detta land haft ett liberalt styre utan bara inslag av liberalism

      Radera
    3. Efter cornus förklaring av kapitalism och liberalism tänkte jag att "oj, nu tar det väl ändå hus i helvete". Men nä, läsarna har ju också gått den svenska flumskolan och vet lika lite som cornu vad t.ex. "liberalism" är. I Sverige kan man lära barnen att ett parti som heter "NationalSocialistiskaArbetarpartiet" är ett högerparti: Barnen köper det rakt av, det spelar ingen roll att de sjöng sånger om hur de skulle hänga direktörer och drev folkhemstanken. Svensken ser inga paralleller.

      Radera
    4. Jag vet exakt vad liberalism är. Men skiter faktiskt i teorin och bryr mig bara om verkligheten. Precis som kommunismen och verkligheten så är liberalismen och verkligheten inte lika lyckad som utopia-visionerna.

      Radera
    5. Och det är bara att konstatera att det är lönsammare för den liberale kapitalisten att skita i att sanera en gruva och bara ta pengarna och dra. Så har det alltid fungerat, även under 1800-talets liberala USA, och så kommer det alltid att fungera.

      Radera
    6. Att exempelvis Sveriges, Finlands och Tysklands skogar inte skövlats beror inte på liberalismen, utan på statlig reglering. I de flesta andra länder har skogen skövlats, om nu länderna inte varit för stora för att hinna med det, som Kanada och Sovjetunionen på sin tid.

      Radera
    7. @Kapitalist

      Jo, Cornu har rätt; att externalisera kostnaderna är en gammal kapitalistisk tradition. Läs Wallerstein.

      Radera
    8. Jo kapitalismen under skydd av stater och ansvarsbegränsningar i statligt reglerade bolagsbildningar blir rövarkapitalism. Min tolkning är att det är staten som upprätthåller detta och är problemet. Stat+kapitalism=åt h....te

      Om äganderätten/kapitalismen upprätthölls på allvar skulle de bakom dessa bolag få tänka sig för en eller två gånger extra då de skulle få ta det fulla oinskränkta ansvaret för vad de gör som drabbar andra.

      Radera
    9. Kapitalist


      Du har uppenbart gått på myten om kapitalismen:

      "Varje människas rätt att slippa andras tvång, s.k. negativa rättigheter."

      Kapitalismens hemland USA är byggt på mark som stulits från ett folk som utrotades och där ett annat folk fick tjäna som slavar för de människor som talade om "rätten att slippa andras tvång". Inget fel på grundtanken, men man får ju titta lite på tillämpningen också.

      Radera
  15. Mycket bra blogginlägg!

    Men markägaren får 1,5 promille och staten 0,5 promille av mineralfyndighetens värde, vilket bl.a. framgår av en motion som går ut på att höja avgiften från 2 till 9 promille genom en ändring av Minerallagen.

    http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/ndring-i-minerallagen_GZ02N232/?text=true

    På grund av det parlamentariska läget, där Sjuklövern har regredierat till trotsåldern, i vilken tvärtompolitik ingår i den ideologiska överbyggnaden, är det mycket osannolikt att motionen går igenom.

    SvaraRadera
  16. "En av kapitalismens och liberalismens grundpelare är att privatisera vinsterna, och socialisera förlusterna."

    Rutet på toppen av mount stupid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, bara en observation från verkligheten.

      Från Mount Stupid hörs följande:

      "om det vore lönsamt att ta hand om lakdammar, hindra erosion eller stoppa gifter från att komma ut i naturen skulle man naturligtvis göra det"

      Radera
    2. Cornu har rätt. Läs Wallerstein.

      Radera
  17. "Liberal" (i brist på bättre ord) äganderättsteori verkar ju vara tillämpbar i mindre skala när det gäller den typ av externalisering som diskuteras. Dumpar jag mina sopor på grannens tomt kommer det säkerligen resultera i konsekvenser, men när storbolagen sprider sitt gift till närliggande fastigheter vänder ordningsmakten ryggen åt. En naturlig följd av centralisering antar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En naturlig följd av staternas interventioner som skyddar dessa rövarkapitalister och det märkliga är att folk gör allt för att upprätthålla dessa stater, inte minst miljövännerna.

      Radera
  18. Mycket intressant blogginlägg som tar upp flera reella fakta som negligeras av många som borde veta bättre, det är inte direkt någon hemlighet att utländska gruvbolag gillar vinst och att vi lokala puckon får sitta kvar med enbart kostnader och gifter i marken och grundvattnet.

    Varför vaknar inga politiker ?

    Har vårt samhälle blivit så komplext att våra politiker inte förstår hur utländsk gruv och gasindustri utarmar vårt land på naturresurser precis som ett U-land ?

    SvaraRadera
  19. Det bästa med vindkraften är att att materialet kan återvinnas. Och det kommer att göras. En dag kommer nog verkets stål att vara värt mer mätt i arbetstimmar än hela verket när det byggdes. Järnet begränsar människan ungefär lika mycket som den fossila energin. Och det har gått upp mer än oljan och kommer till skillnad från oljan att fortsätta uppåt så köp hellre aktier i pajalagruvan än i något vansinnigt subventionsberoende vindkraftsprojekt.

    När kollapsen kommer har utsläpp av lakrester minimal betydelse. Långt värre är de nog med kärnkraftverk och sådana rester som bara lämnas och sprider radioaktivitet och då har det mindre betydelse vems pengar det var som användes.

    Många moraliserar som Cornu och man kan undra varför. Kanske de fula utländska kapitalisterna tar järnskrotet med sig. Och det går också att moralisera om. Människans främsta uppgift är att göra slut på allt. Först och främst gäller det att inte lämna någon naturresurs outnyttjad. Den svenska alunskiffern riskerar på grund av den fåniga moralismen att inte komma till nytta innan landet kollapsar. I varje fall borde moralisterna ha något genomtänkt koncept. De har bara löst tankegods som flyger runt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även kärnkraftens material hade kunnat återvinnas. Ja, om inte miljöskäggen skapat en fascistisk tankelag som gör det förbjudet att ens fundera på hur man ska göra det, förstås. Och sen klagar dom ändå på kärnavfallet...

      Radera
  20. Jag går steget längre och anser att själva affärsidén för industrialiseringsprojektet är att externalisera kostnader. Fär vem skall alla högskoleutbildas? Vi får höra att det är för individen, men det är ju inte alls så. Tvärtom så betalar samhället och individerna stora summor för att utbilda folk så att de är attraktiva åt näringslivet.
    Mer på: The business plan of the factory is to produce externalities, http://gardenearth.blogspot.com/2011/04/business-plan-of-factory-is-to-produce.html

    SvaraRadera
  21. belii : Du är en av de arga män som vevar fritt omkring dig och går till attack mot allt som avviker mot din egen uppfattning. Mycket av din argumentation bygger du upp kring egenpåhittad "fakta" där du vet "bäst" om fascistiska tankelagar som du uttrycker det.... är du ens på riktigt ?


    Gunnar Rundgren : Det ligger onekligen något i det du skriver.

    SvaraRadera
  22. En djupdykning i den 500-åriga verkligheten i Sveriges sydligaste bergslag:


    Sjösystemet nedströms Bersbo gruvområde
    http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-med-miljopaverkan/fororenade-omraden/Pages/Bersbo.aspx

    I Bersbo har omfattande gruvverksamhet pågått under ca 500 år, fram till 1920-talet. Det är sulfidmalmsgruvor där framförallt kopparmalm har utvunnits. Brytningen resulterade i omfattande mängder gruvavfall som deponerades i anslutning till gruvorna. De miljöproblem som gruvbrytningen främst orsakat är försurning och förhöjda tungmetallhalter i sjösystemet nedströms Bersbo.

    . . .

    År 2004 genomförde Länsstyrelsen Östergötland en förstudie över länets gruvavfall. Enligt denna bedömdes utläckaget av metaller från Bersbo fortfarande, trots en minskning på mer än 90% efter åtgärden, vara större än det sammanlagda läckaget från länets övriga gruvor.

    . . .

    Huvudstudien har kompletterats med en undersökning av fisk. I Gruvsjön utfördes också standardiserat provfiske, då det något överraskande visade sig under sommarens fiske efter matfisk att det fanns fisk i Gruvsjön. Syftet var att undersöka fisken med avseende på innehåll av metaller. Dels för att kunna göra en bedömning om fisken är lämplig för matkonsumtion, och även bedömning av fiskens hälsostatus.

    Resultatet visar att fisken från dessa sjöar är ätlig och sticker inte ut vad gäller metallhalter om man jämför med fisk från andra likartade referenssjöar.

    . . .

    SvaraRadera
  23. Sverige har haft ett kollektivt lokalt styrt statligt reglerat system för gruvdrift - innan kapitalismen uppfanns.

    Bergslag
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Bergslag

    . . .

    Historia

    Under medeltiden var brytning och bearbetning av malm (koppar, järn, silver) en av de få verksamheter som var tvunget att drivas i stor skala i det då jordbruksdominerade Sverige. För att klara detta krävdes därför ett organiserat samarbete mellan många människor. Den mest eftertraktade resursen i samhället, marken, behövde utnyttjas på ett speciellt sätt, liksom även vatten, som var en annan strategisk tillgång. För att förebygga motsättningar bland bergsbruksidkarna började rikets makthavare utfärda privilegier och reglera hur bergslagen skulle driva sin näring. Uppkomna tvister behandlades enligt särlagstiftning (bland annat enligt bergsprivilegierna) vid speciella domstolar, de så kallade bergstingsrätterna. För att tillgodose behovet av arbetskraft infördet bergsfriden (asylrätten) åt fångar, lösdrivare och krigsfångar.

    Bergslagen kom länge att aktivt understödjas av staten. Under 1700- och 1800-talen fick dock deras organisationsformer konkurrens av mer kapitalistiskt orienterade system som uppstod vid de privat ägda bruken som hade monopol på stångjärnstillverkningen. Denna förändring kom att ske tidigare inom stångjärnstillverkningen vid bruken än inom bergsmännens tackjärnstillverkning och gruvbrytning. En juridisk slutpunkt sattes i en förordning 1859 om utsträckt frihet för bergshanteringen. Den skyldighet till blåsning i hytta eller masugn, som dittills funnits hos de bergsmän som innehade ett bergsmanshemman och var med i ett hyttlag, upphörde därmed.

    Det mest kända korporativa organet var Stora Kopparbergs bergslag med tidig medeltida drift i Falun och privilegier på Dalarnas landsbygd. Detta kom att ombildas till aktiebolag i slutet av 1800-talet i form av Stora Kopparbergs Bergslags AB. Verksamheten fortlever idag i Stora Enso-koncernen.

    Bergslagen fanns parallellt med bergsbruk som ägdes och leddes av en brukspatron som anställde arbetare att sköta framställningen. Med tiden ersatte det privata bergsbruket den kooperativt ägda och drivna bergsbruksverksamheten som bergsmännen bedrivit.

    . . .

    SvaraRadera
  24. Här komer en
    http://www.dn.se/ekonomi/skattebetalare-far-betala-sanering

    SvaraRadera
  25. Vi får inte glömma att det ligger i aktiebolagets natur att fördela vinsterna till ägarna och att gå i kk när det inte går bra, dvs låta leverantörerna och samhållet ta ansvar för eländet. Man får inte glömma bort att detta är ett rätt senkommet politiskt privilegium, framdrivet av kapitalisterna. Tidigare var ägare obegränsat ansvariga för sina bolag.

    SvaraRadera