Schibsted/Aftonbladet uppmärksammar gårdagens uttalande av Riksbankens Per Jansson, dvs att enda sättet att få ner de svenska hushållens skulder är att krascha. Naturligtvis hamnar alla tillfrågade i skadebekämpningsläge.
Riksbankens pressekreterare får uppdraget att vifta bort uttalandet.
“Det var ett retoriskt tillspetsat exempel om att det historiskt har visat sig att det många gånger tyvärr har blivit en krasch, och det är den situationen han vill att vi undviker.”
SBAB:s säljare, aka “privatekonom” Maria Landeborn blir också tillfrågad och viftar förstås också bort det hela.
“En krasch är ett snabbt sätt att få ned skuldsättningen, men det är ju ingen önskvärd lösning. Man får hoppas att han har fel i att det är enda lösningen […]. Räntan har nu sjunkit i 15 år och då har vi råd att låna mer, vilket har gjort att skulderna stigit”
Vad Maria Landeborn väljer att hålla tyst om är att bolåneräntorna är lägre i Danmark än i Sverige, men ändå har man fått en krasch där. Hon är trots allt en säljare, vars uppgift är att se till att de svenska hushållen fortsätter att låna så SBAB:s anställda kan få bonus.
Om enda alternativet är en krasch, men den ska gå att undvika, så satsar Riksbanken alltså på alla centralbankernas naiva guldlocksvision. Att man ska kunna hålla alla parametrar precis rätt, för all evighet, amen. Inte för hög ränta, inte för låg ränta, alldeles lagom ränta. Inte för hårda regleringar, inte för lösa regleringar, utan alldeles lagom regleringar.
Det är förstås helt omöjligt och det har alltid spruckit förr eller senare. Det räcker nämligen att man missar en enda gång och inte har den där perfekt lagom varma gröten.
Samtidigt innebär alltså guldlocksvisionen att svenska hushålls skulder ska ligga kvar på de här nivåerna, dvs över 200% av disponibel inkomst när man medräknar bostadsrättsklubbarnas skulder och konsumtionslån, för all evighet. Man medger helt enkelt att man hamnat i en helt ohållbar situation som inte går att ta sig ur. Enda möjligheten är att frysa läget.
Men det är inte annorlunda nu. Det går inte att frysa svenska hushållens situation i en föränderlig omvärld. Och större delen av finansieringen av de svenska bostadslånen ligger i utlandet. Ett utland som för stunden går på att vi i Sverige har en Pippi Långstrumpekonomin, när vi istället har en Guldlocksekonomi. Precis den typen av Guldlocksekonomi, som USA hade 2005. Det höll inte heller, men där var hushållens skulder betydligt lägre.
För övrigt räcker det ju att man byter ut en enda person i Riksbankens ledning så förändras visionen om vad guldlocksläget är.
Det går inte att reglera en ekonomi för evigt, speciellt inte när belåningen är för hög. Det smäller alltid. Det är inte annorlunda nu. Frågan är bara när.
40 kommentarer
Det är inte annorlunda den här gången menar du alltså?
Pessimist.
Jag noterar att du läser in en varning som en förutsägelse och gottar dig.
Det var en varning!
Noterar att det RB håller på med är just navigering förbi alla tänkbara problem, där bolånen stod i fokus igår.
Men det är fler som missförstår uttalanden, bla en (flicka) i DI som trodde att 200% gäller en enskild låntagare inte kollektivet som helhet.
Sen vore det intressant att få en debatt om låneläget där även byggare och de som vill ha bostad nu kommer in i bilden! Bygger de för 35 000 per kvm och disp ink är 25 000 per månad så blir det 17 Kvm som blir nya normallägenheten.
En varning… Varningen kom från Riskbanken redan för 1½ år sedan när jag tittade på liknande livesända debatter på Kunskapskanalen. Nu verkar det som att RB verkligen börjat inse allvaret, eftersom det inte går att minska utvecklingen med skulderna då de nu är på sådana nivåer att det rentav blivit svårt att amortera. Ett lån på 3MSEK och en ränta på 3.8% ger en månadskostnad i enbart ränta på 9500SEK. Eftersom lönerna och tillväxten inte hängt med dessa ökade kostnader för att bo, samt att EU-krisen nu knackar på dörren, faller nu de första kägglorna i pyramidspelet.
Sverige inte bara har en enorm bostadsbubbla, vi "lever" dessutom i en.
Inlägget är inte särskilt konkret. Hur tänker man att vi går från dagens situation till en kris? Höjda räntor förmodar jag? Vad finns det som skulle förorsaka en räntehöjning egentligen?
Det finns massor av orsaker som var och en för sig skulle kunna leda till en kris: 1) Eurosituationen, 2) USA:s skuldsituation och 3) Kinas över och fel-investeringar. Var och en av dessa kan påverka efterfrågan på svenska exportprodukter kraftigt negativt, och skynda på varandra, vilket slår mot en svensk industri som redan varslar i denna relativt goda konjunktur. Dessutom oväntade, men möjliga förlopp som 4) oljeprisrally 5) krig mot Israel i mellanöstern och 6) rysk agression av inrikespolitiska skäl. Och dessa är samtliga sådana som vi förväntar oss, och i motsats till detta har många kriser startats av skäl som ingen väntade (s.k. svarta svanar). När förväntan om bostaden som en säker investering väl är bruten, kan efterfrågan rasa ganska radikalt, vilket skett i många jämförbara länder de senaste fem åren (USA, Danmark etc.).
Men kärnan i Cornus argument är att bevisbördan ligger hos den som hävdar att det inte kommer att bli någon krasch. För dessa har haft fel, historiskt. Varje gång.
Och inträffar inget av mina förslag, så kommer peak oil tveklöst att slå ned tillväxten genom energiprishöjningar. Alla alternativ är åtminstone 5-10 år bort, de flesta goda alternativ avsevärt längre än så.
Jag ställde frågan därför att jag tycker det är mycket o-konkret snack, och då syftar jag inte alls bara på Cornu.
Det blir väl lite hönan-och-ägget men det du avser med de första 3 exemplen är kraftigt försämrad export -> arbetslöshet -> fallande fastighetspriser. Eller?
Exempel 4 och 5 åsyftar i så fall mer oljekriser a la 1973 och 1979 antar jag?
Rysk aggression (exempel 6) pågår ständigt och har i stort sett pågått sedan 1990-talet. Av inrikespolitiska skäl precis som du säger. Och eftersom den sker av inrikespolitiska skäl, så är jag ganska säker på att ryssarna kommer att fortsätta sparka på den som ligger, dvs minoriteter inom landet samt f d sovjetrepubliker som Georgien istället för att utmana västeuropa. Åtminstone militärt. Det är liksom mycket enklare att fortsätta utmåla tjetjener och tjerkassier som den femte kolonnen.
Jag tyckte mer att skuldkvotsresonemanget skjuter in sig på eventuella räntehöjningar och några sådana kan jag inte riktigt se framöver. Men du syftar då mera på sänkt efterfrågan i industrin. Då förstår jag lite bättre.
> kraftigt försämrad export -> arbetslöshet -> fallande fastighetspriser
Precis så. Problemet som jag tror att Cornu försöker beskriva ovan är att centralbankerna försöker stabilisera ett i grunden instabilt system. Störningar kan komma utifrån på många sätt; stabilitet blir oerhört svårt att uppnå under sådana förutsättningar, även om politiker och riksbank vore perfekt kompetenta, och ej påverkas av valtaktik etc.
Skuldkvoten talar bl. a. om för oss hur känslig ekonomin är. Vid låga skuldkvoter kan många aktörer anpassa sin konsumtion efter (minskade) intäkter; vid höga riskeras konkurser och kreditförluster eller skuldslaveri redan vid ganska måttliga tillgångsprisfall. Vid tillräckligt höga nivåer blir systemet så "styvt" (i bemärkelsen "Stiff equation"), att varje liten störning riskerar att stjälpa helheten.
Men du har rätt i att det lätt blir ganska o-konkret. Anledningen till att man måste abstrahera är just att man inte vet vilket specifikt scenario som kommer att utspela sig, men redan utifrån nuvarande variabler, kan man säga någonting om vad som kan tänkas hända. Hade inte CDO-marknaden slagit ned USA 2008, så hade det varit någonting annat, bara på grund av att skuldtillväxten hos skuggbankssektorn ("Penningmängdsökningen") inte svarade mot någon reell rikedomsökning.
Abstrakt resonemang även här, som inte kunde konkretiseras förrän vi såg vilken väg historien tog.
Jaha, så det Ingves vill ha sagt är då följande:
"Ni ska amortera nu, för framöver kommer något (okänt exakt vad) att skita sig gruvligt som det gjort oräkneliga gånger i historien, och då blir det bättre ju större betalningsförmåga och lägre skuldsättning man har".
Kina har för övrigt det exakt motsatta problemet, inte sant. Folk konsumerar inte. Där skyller man på att det saknas välfärd och att sentimentet därför är att man ska spara för att själv finansiera barnens utbildning, egen sjukförsäkring och föräldrarnas ålderdom.
Så det som Ingves slåss mot,det är egentligen den psykologiska effekten av alla socialdemokratiska välfärdsreformer sedan 1900frösihjäl?
Absolut. I Sverige tror människor att det inte kan gå illa, och att det offentliga räddar alla, samt att företagen man handlar med ger ärliga och rättvisa villkor, så att man inte ens behöver läsa kontrakten. Under sådana förhållanden blir det förstås lätt att överbelåna sig. Detta är vad Ingves kämpar mot, men egentligen vore det bättre om media kunde ta sitt ansvar här och ge ett otal konkreta exempel, för konkreta snyfthistorier om människor som råkar illa ut är vad media gör bäst. Visserligen måste man då få in ett uns av personligt ansvar för egna skulder och beslut, och det går tydligen emot åtminstone Aftonbladets värdegrund. Om man belånar sig till många gånger årsinkomsten, blir känsligheten för räntehöjningar till följd av en högre uppfattad risk enorm.
I Kina är situationen motsatt: Man räknar inte med statens skydd, inte heller med att handelspartners är pålitliga, och dessutom kan staten när som helst komma och beslagta allt de kan finna på. Under sådana förhållanden blir (dold) sparsamhet en mycket viktig dygd. Sedan består ju en del av Kinas inhemska efterfrågansproblem i att man väntade för länge med att höja arbetarlöner, så även om de ville konsumera mera, togs den ökade produktiviteten istället ut i form av kapitalavkastning till staten och mutor. Detta verkar man dock nu försöka göra någonting åt.
Vad är det för regler som begränsar hur mycket man får amortera?
Jag har önskat en viss amorteringstakt hos min bank (SHB) men fått till svar att det är för mycket och de föreslår att jag istället ska spara i fonder. Kanske inte så konstigt att belåningsgraden ökar om de som vill amortera begränsas på det här viset?
Enda regeln är att om du har bunden ränta så är bindningen skedd på premissen att du skall amortera den bundna delen i en viss takt. Återbetalar du en skuld med bunden ränta i förtid har fordringsägare rätt till ersättning för ränteskillnader.
Sen är det ju klart att banken gärna säljer två produkter (kredit och fondhandel) till dig än ingen – därför vill de gärna att du har lån OCH fondsparande hos dem. Dock kan nämnas att det är rätt sunt att ha visst buffertsparande som är mer likvid tillgång än bostadsbankomaten.
SHB påstod att man bara "fick" amortera 10% om året enligt deras regler. Jag godtog det och sparade resten av överskottet vid sidan av istället.
När de insåg att jag hade en massa pengar vid sidan av, så försökte de få mig att binda lånet på 5 år. Efter det bedrägeriförsöket gick jag hem och dammsög alla vrår på kontanter och löste lånet strax före 3-månadersperioden löpte ut.
Slutsats: Banken är inte din kompis.
Tillägg: Det är klart att du kan spara i fonder BO. Det förslaget fick även jag av SHB när jag ville amortera "för mycket". Men varför ska du göra det hos SHB? Skaffa dig ett konto hos Avanza så kan du spara i hundratals olika fonder. Jag tror inte det finns en enda av SHB:s fonder som är konkurrenskraftig avseende avkastning och avgifter. Själv sparade jag på högräntekonton istället.
Samma här hos Swedbank, ville amortera bolånet på 5 år men fick till svar att 10% om året är max. Varje gång jag amorterar gör jag en extraamortering på samma belopp och således blir amorteringstakten 5 år. Synd för de som vill att möjligheten att binda och amortera ett bolån på under 10 år inte är möjligt.
Det är en skön kännsla att kunna irritera sin bank-hen, då gör man förmodligen rätt.
Jag kontaktade en bankman på Swedbank och det var inga problem att lägga upp amortering på 5 år. Men kortare än så ville han inte gå med på, å andra sidan kan jag extra-amortera om jag vill. Något 10%-argument fick jag emellertid aldrig höra.
Be dem i så fall visa på var i låneavtalet det står att man inte får amortera snabbare. Att hitta på regler som inte framgår av avtalet funkar liksom inte i verkligheten – det är avtalet som gäller. Läser man t.ex. ICA-bankens vilkor: "Låntagaren har rätt att när som helst helt eller
delvis betala lånet i förtid. Betalar låntagaren lånet i sin helhet ska låntagaren härutöver betala ränta och andra kostnader för lånet fram till iden för förtidsbetalningen men inte för tiden därefter." – ganska klart att man får amortera (dvs delvis betala lånet i förtid) mer än planerat. Frågan är till och med ifall en klausul som inte tillåter detta skulle kunna betraktas som oskäliga avtalsvilkor (dvs inte vara giltigt även om det skulle stå avtalet).
Jag tycker det mer låter som att banken vill binda upp dig till att betala både räntor och fondförvaltningskostnader.
Frågan blir lite konstig för man läser väl igenom avtal man skriver på och då isht när man drar på sig skulder som normalt sträcker sig över en betydande del av sitt liv.
Hej Cornu
Titta på booli under sänkta villor i sthlm län. Efter att andelen har stadigt legat på ca. 10% under två år som jag har följt den, så har den hoppat till 20% sänkta objekt.
Jag undrar om inte det allra intressantaste var att Ingves angav att 200% var en lämplig skuldgrad för ett hushåll. Det innebär alltså att ett hushåll med två personer som tillsammans har en disponibel inkomst på 35 000 i månaden max kan låna 840 000, ett hushåll som har hela 70 000 i disponibel inkomst per månad bör max låna 1.7 miljoner….. Känns inte riktigt som de gängse lånestorlekarna idag.
200% var ett snitt som mättes över hela bolånemarknaden och som RB följer. Den gäller inte för enskilda hushåll rakt av. Vi lever alla i vår egen ekonomi!
Då kan man ju fråga sig om man tycker att gängse lånstorlekar är lagom stora. Kanske det är så att många sitter på för stora lån och borde amortera lite…
Ingves sa vid ett tillfälle att han tyckte att inget enskilt hushåll borde ta på sig större skulder än 200% av disponibel inkomst. Alltså inget genomsnitt eller så. Som hushåll borde du fundera över din skuldsättning om du låg på över 200%.
Rollspel!
Han har en roll att spela-RBrollen.
Det intressanta var när frågorna kom från politikerna. Om vi inför amorteringskrav kommer räntorna då att sänkas så det blir en win win situation för låntagarna, lägre räntor och eget sparande.(KD frågade!)
Då svävade han ut i sin roll. Vi kan inte lova något!
Strikt 200% lånegräns ger en krasch direkt! Helt utan privatekonomisk orsak!
Han sa inte att detta var en strikt lånegräns, han inser ju också att vi då får en gigantisk krasch omedelbart. Men han försöker väl medvetandegöra folk på att bankerna inte ensamma bör bedöma din låneförmåga. Enligt Nordeas lånekalkylator kan ett par med 2 barn som båda tjänar 35 000 kr få lån på 4,7 miljoner och alltså få en skuldgrad på 800% om dom har 828 000 att sätta in in kontantinsats (dvs de nödvändiga 15%).
Jag tror att Ingves vill få ut budskapet att bara för att banken säger att det är OK innebär det inte att det är OK. Enligt honom både paret ovan bara låna 1,6 mille.
För en utlandssvensk som har en del pengar i obligationer (långa hos AMF), är det dags att sälja dessa och gå ur svensk krona?
Intressant fråga, som jag själv också funderar över eftersom jag kommer att behöva skyffla lite pengar mellan krona, euro och pund inom närmsta två åren. Min gissning är att kronan har passerat sin zenit för den här gången, eftersom känningarna hos industrin av stark kronkurs nu är påtagliga. Dock så kommer kronan troligtvis inte ner på nivåerna runt 2008. Jag tror de största faktorerna är förväntningar på Sveriges styrränta, det eknomiska läget för exporten samt eventuell quantitative easing i andra valutor som pund och dollar. Euron bör, även om Grexit inträffar, inte sjunka så mycket under nuvarnde nivåer då negativa scenarior är inprisade i Eurokursen.
Nej, det var ingen varning. Det var ett vetenskapligt uttalande angående skulders fysiska lagar.
Det som var förvånande med kommentarerna igår var att så få INTJ läsare (som denna blogg består av) inte förstod det där med BNP. Men jag skall göra ett försök att förklara:
Med en skuldsättning på på 170 eller 600 procent går det inte att genom höjning av BNP, dvs produktivitetshöjningar och därmed påföljande reallönehöjningar att få ner skuldsättningen till rimliga nivåer.
Alternativet till krasch är galloperande inflation. Så nej, krasch är inte det enda alternativet. Man kan låta oss alla stå för kostnaden med hjälp av inflation.
Bolånen måste ner, bostadsrättföreningarnas skulder måste ner, lånen för alla nyproducerade köpcentrum måste ner. Även saker som ekonomi, eller tillväxt är utsatta för fysikens lagar..
Om jag minns rätt så har Cornu? på ett eminent sätt för ett tag sen förklarat varför en höjd inflation inte skulle kunna få ner skuldsättningen för folk som är skuldsatta över 100% av disponibel inkomst – då skulle nämligen ränteökningen övergå löneökningen, satt att ändringen i bägge bara berodde på ökning i inflationen.
Däremot förstår jag inte varför du menar att en höjning av BNP inte skulle ge folk en teoretisk möjlighet att betala ner skulder över 100% av disponibel inkomst? Alltså, jag påstår inte att du har fel, jag förstår bara inte varför?
Bäste Ronny Paulsson,
Jag skulle här vilja inflika att skulder är ett påhittat, helt mänskligt fiktivt begrepp. Utan att ge mig in i penninghaverism så kan jag i alla fall med 100% säga att de inte följer några fysiska lagar som t ex entropi och gravitation.
Det finns ingen möjlighet för ett moget i-land att ha en sådan produktivitetsökning. I teorin går det säkert att fantisera ihop ett sådant exempel.
Försök själv räkna ut vilka produktivitetsförbättringar som skulle krävas för att normalisera skuldsättningar på 170-600 procent. Och detta skall ske på så kort tid att vi inte skall hinna få några hack i konjunkturen?
Vad återstår? Krasch eller inflation (inflation är dock inget alternativ för skuldsatta länder. Högre räntor ger kk som Argentina). Det verkar som om man försöker en 3:e väg. Trycka pengar och devalvera utan höga räntor. Vart det leder har jag ingen aning om. Antagligen bubbla efter bubbla eftersom de nytrycka pengarna måste hamna någonstans.
# Ronny Paulsson
Och vad tror du om idén att lösa skuldbubblan genom att införa en smärre medborgarlön som utgår som amortering på bostadslånet för dem som har bostadslån? Om medborgarlönen är 2000 kr i månaden kommer alla amortera minst 24.000 kr om året på sitt bostadslån. Det kanske är för lite, men då kan man höja medborgarlönen. Pengarna till medborgarlönen kan komma via skattesystemet och/eller genom penningtryckande. Man får sannolikt en viss stimulans av ekonomin snarare än de deflatoriska effekter som amorteringar normalt kan ge.
Det finns ett ränteavdrag som i princip ger samma möjlighet. Varför uppfinna hjulet på nytt?
Kanske för att jag tror att vi behöver medborgarlöner hur som helst när det inte längre går att fixa meningsfulla jobb åt folk. Däremot är samhällsbehovet av ränteavdrag väldigt litet. Ränteavdraget uppmuntrar folk att låna medan en medborgarlön som går till amortering minskar ner lånen och det var ju de stora lånen som var problemet och faran.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Eller ja, vid höjd inflation så hade ju skulderna minskat för de som klarade av att betala den ökade räntekostnaden, förlåt.. Lånet (räntor + amorteringar) tar alltså en större del av disponibel inkomst per månad, vid höjd inflation och lån >100% av disponibel inkomst.
Centralplanering.
Eftersom bandbredden i centralkommittens informationshantering med storleksordningar understiger den behövliga i en komplex föränderlig värld är centralplanering alltid, alltid, alltid dömt att misslyckas.
Centralbankirernas maktgalna försök till centralplanering av hela valutaområden, och hela världen, är alltså dömt att misslyckas.
Och skapa en massa onödigt lidande och kaos och felinvesteringar osv…
Dags att slänga centralbankirerna och deras psykopatiska galenskap på historiens sophög. Som sagt.
http://limes.bloggagratis.se/2012/04/10/7707426-alan-centralplanerare/
Amorteringarna av lånen ska vara klara när lågkonjunkturen är på gång.
Avbetalningarna ska ju ske vid högkonjunktur då lönerna är förhållandevis höga o arbetet är tryggat.
Amortering = högre utgifter.
Det är nu för sent att amortera för dom som kommer att bli arbetslösa.
Dessa måste fr.o.m. arbetslösheten få amorteringsfria lån (hyra), för att få slantar över till mat.
Du får inte soss till amortering, inte till hela räntan heller, vissa kräver att du är utfattig innan soss, även om det skulle vara billigare för kommunen att sponsra villaboendet.
Nu äre bara att hålla i sej o hoppas på 'att nån annan' får sparken.
En hel flock av svarta svanar är redo att segla in.
Inga svarta svanar för visa män som cornucopia, så klart, men politikerna verkar, å andra sidan, tro att bara vita svanar existerar.
Jag trodde inte du såg Cornu som vis och så trodde jag knappt att du förväntade dig en massa negativa överraskningar, annat än möjligen klåfingriga politiker.
Våra politiker har sannerligen ingen stor förmåga att förutse problem. De blundar åtminstone för minst hälften av alla förutsebara problem. De verkar inte ta sina jobb särskilt seriöst. Det är uppenbarligen viktigare att man har något slags politik än att det är en klok politik.