Cornucopia?

Aktuellt

Två tredjedelar av läsarna har fått det bättre sedan 2014, var femte sämre

Sedan 2014 och regeringsskiftet har 67% av svarande läsare fått det bättre, 14% upplever sitt liv oförändrat och 19% uppger att de fått det ...

2010-11-23 14:13

Utdrag ur kommande bok: Midvintermörker

Notera att detta var preliminära texter och texterna i den tryckta boken har genomgått förändringar och korrigeringar.

Hon visste inte hur länge hon satt där, men till slut ställde hon sig upp och gick till telefonen vid fönstret. Det gjorde fortfarande ont i öronen, men tjutet hade upphört. En kropp låg i röd snö ute på uppfarten. Johan. Hon lyfte telefonluren. Tystnad. Gerd provade igen, men linjen var fortfarande död. Istället tog hon upp mobilen ur fickan och bläddrade fram till Säpos nödnummer i Stockholm. Mobiltelefonen gav en tutande felsignal. Hon provade igen. Felsignal, trots bra täckning. Gerd provade istället att knappa in 112 som åtminstone borde hanteras lokalt.
 ”SOS Alarm 112, vad har inträffat?”, svarade en telefonist efter en period som kändes som en evighet.
 ”Det här är Gerd Olsson, Sveriges vice statsminister. Någon har försökt döda mig i mitt hem. Skicka allt ni har. Jag har skjutit två män.”
 ”Du kopplas nu till polisens ledningscentral som får göra en vidare bedömning.”

 Annandagens tidiga morgon 2012 vaknar svenskarna till en ny värld, ett Sverige de inte upplevt förut. Ett strömlöst och mörkt Sverige. En dag då allting förändras.
 Från Försvarets Radioanstalts lyssnarpost söder om Göteborg, till Faluns vintermörka skogar eller ett Malmö på gränsen till sammanbrott och till ett iskallt Östersjön med ett vinterpinat Gotland får vi följa ett antal personers upplevelser under ett dygn som skakar Sverige från grunden.
 Midvintermörker är en technothriller i hög fart och lämnar ingen oberörd. En korsning av 24, Team: Yankee och Tom Clancy, allt skrivet i ett tempo matchande Dan Brown.

“Läst med ett leende på läpparna. Mycket bra och medryckande. En ambitiös faktakorrekt skildring.” - faktagranskare W

“Attans, så roligt detta var. Mycket, mycket bra skrivet och oerhört snyggt och medryckande språk med härligt tempo.” - faktagranskare M

“Jag är imponerad, mycket imponerad! Det är en tillgänglig bok, en spännande story.” - Faktagranskare P

“Fängslande och skrämmande när det svenska välfärdssamhället kastas in i en kris det inte är byggt för. Genialiskt!” - korrekturläsare H


***

Jag håller på att slutredigera mitt bokmanus. Det finns fortfarande en sista refusering att invänta, men huvudplanen är nu att via eget förlag förlägga boken. Inte helt säkert att den hinner komma ut innan jul, kanske i mellandagarna eller i början av januari.

En del av er kommer bli besvikna över denna skönlitterära boks ämne, och vad det i själva verket är jag lagt ner 18 månaders research och skrivande på. Men man kan inte gör alla till lags. Den kan vara läsvärd ändå. Eventuella förläggare som mot förmodan är intresserade av att läsa ett manus (digitalt, ni kan välja Print själva om ni vill ha den på papper) kan fortfarande höra av sig.

Jag har redan avslöjat att första kapitlet heter "Jakt på svenskhare". Liksom större delen av boken utspelar den sig på annandag jul år 2012. Vi får där stifta bekantskap med några av berättelsens huvudpersoner, bland annat FRA-operatören Martin Nilsson, polisassistent Mia Svensson på Malmös gator, Sveriges vice statsminister Gerd Olsson, samt kommendörkapten Anton Sjöwall från marinstabens avdelning M7 utkommenderad som observatör till den ryska övningen Zapad-12.

Andra kapitlet heter "Morgonflyg", och ett utdrag från ett delkapitel följer nedan, nuvarande sidan 30-32. I övrigt introduceras fler av berättelsens karaktärer. T ex kapten Erik Segerfäldt från Skaraborgs Regemente och ställföreträdande kompanichef för pansarskyttekompaniet Romeo Lima, motvilligt utskickad över julhelgen tillsammans med några till på övning på Tofta skjutfält på Gotland som replik på den ryska övningen.

***

 Yousuf tittade på klockan. Halv sju. Snart dags att åka hem alltså. En vända förbi korvkiosken för lite kebab först. Tvärs genom hela Stockholm.
 Yousuf hade jobbat som taxichaufför hemma i Irak, men efter flykten i samband med Gulfkriget 1991 så hade det tagit några år innan han kunnat fortsätta sitt värv. Först flyktingförläggningen, sedan egen lägenhet för familjen i Rinkeby. Svenska för invandrare. Svenskt körkort. Svenskt taxikörkort. Och till slut en anställning. Numer rent av medborgarskap.
 Han funderade på om det fanns något ställe här nere runt Fruängen som faktiskt var öppet på morgonen. Det hade burit honom emot att jobba på juldagens kväll, då han ville vara hemma och fira högtiden med de andra i den syrisk-ortodoxa kristna församlingen. Men pengarna behövdes. Nej, det var nog lika bra att köra hemåt innan han får någon ytterligare morgonkörning. Nästa nattpass skulle bli kämpigt. Många fulla svenskar ute på annandagens kväll. Svenskarna hade ett extra motsägelsefullt förhållande till spriten. Supa som grisar, men begränsa tillgången samtidigt som staten drog in pengar på skatten. Drick inte, men sluta inte drick, för vi vill ha pengarna. En sak till i listan av svenska tokigheter enligt Yousuf. Men det var ett bra samhälle. Lugnt och tryggt, och trevliga människor. Och ingen som förföljde kristna.
 Fast nu var det kallt och mörkt. Strömmen hade gått kanske en timme tidigare och Stockholm var kolsvart. På några håll lyste det, men annars var det den sparsamma morgontrafiken som stod för allt ljus. Yousuf hade vant sig vid de mörka svenska vintrarna, men det hade förstås varit bättre om det varit ett tunt lager snö som lyst upp tillvaron lite.
 Som han körde upp på Essingeleden såg han hur det blixtrade till i fjärran över det mörka Stockholm, nedanför de blinkande ljusen som utmärkt Kaknästornet. Ljusen från tornet syntes inte längre i den mörka natten, men istället kom det fler ljusblixtar nedåt Strömmen, bortom Riddarfjärden. Blixtarna förvandlades på sina platser till orangeröda eldmoln, och mullret av jetmotorer hördes. Fler blixtar och eldklot spred sig över staden.
 Vrålet av ett jetplan eller missil som passerade över Yousuf i början på bron över till Essingen fick honom att titta upp. Hjärtat klappade hårt i bröstet, och han trampade gasen i botten. Synen han såg kände han igen allt för väl från Bagdad, men där hade himlen täckts av spårljusens vita fingrar när luftvärnet fåfängt försökt skjuta ner amerikanarna. Här var himlen alltjämt svart, och man kunde se stjärnornas vita prickar i skyn nu när staden var mörk. För sitt inre började han räkna upp platser han haft körningar till eller från genom åren; Riksdagshuset, Rosenbad, Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Myndigheten för samhällskydd och beredskap, Radiohuset, TV-huset, Militärhögskolan på Karlberg, statsministerns residens Sagerska Palatset, Kaknästornet, Högkvarteret och kasernerna på Lidingövägen. En gång hade han rent av kört statsministerhustrun hem till privatbostaden på Lidingö.
 Taxin körde upp mot Essingebron. Hastighetsmätaren i Volvon visade 150 kilometer i timmen. Han måste nå Fredhällstunneln. Där skulle han vara trygg.
 Yousuf började be till den Heliga Jungfrun.
 “Shlama ilalkh Maryam mletha na. Hell dig Maria, full av nåd. I dina armar omfamnade du flammorna och gav mjölk till den förtärande elden!”, ropade han högt i taxin. ”Välsignad är han, den eviga, som du gav liv, heliga Guds moder!”
 Till höger kunde han se fler blixtar och orange eldklot nedåt centrum, och ett muller av explosioner nådde honom. En skarp blixt utgick från Långholmen och Västerbron, vars valv började rasa ner i Riddarfjärden. Tryckvågen skakade bilen som en kraftig vind, men han korrigerade och trampade gasen i botten.
 Yousuf befann sig mitt på Essingebron då taxins framruta krossades av en explosion lite längre fram och han överöstes av glas, rök och splitter.
 Han var redan död när bilen följde med Essingebron ner i det kalla vattnet.


***

Ett av mina favoritkapitel är kapitel sju (av tio), "Tankning och laddning". Vid det laget har vi också fått stifta bekantskap med ytterligare huvudpersoner som t ex de två svenska statstjänstemännen Mike och Bob. Och Sven Borg nedan. Utdraget avser nuvarande sidorna 251 - 254 och avslutar kapitlet.

***

 Det var stjärnklart och ute i vinternatten gnistrade Vintergatan i den kristallklara vinterluften. De flög i mörker nu och mot norr lystes himlen upp av norrskenets dansande flammor. Även på den här höjden hade kvällssolen nu försvunnit bortom horisonten och det färggranna dansande skenet syntes tydligt norröver.
 Kapten Sven Borg kunde se navigationsljusen från de andra JAS 39-planen i 171:a divisionen framåt och snett åt vänster. Lite längre fram bredde det amerikanska lufttankningsplanet ut sina vingar. Under dem spred den kolsvarta Nordsjön ut sig.
 Sven aktiverade bildförstärkaren och ljusprickarna förvandlades till flygplan. Snett framför honom tankade hans rotechef Aquila Two-Seven. JAS 39-planet såg ut att sitta fast i en lång navelsträng som hängde ner från det amerikanska planets vänstra vinge och följde försiktigt med i alla rörelser. Från strängen ute på den högra vingen gjorde rotechefen i Aquila Two-Five det samma.
 Borg stängde av bildförstärkaren genom att fälla upp den. Det var snart hans tur att tanka som det sista av de åtta JAS 39-planen, och han behövde sitt stereoseende för att kunna manövrera in för tankning.
 Under tiden tog han in luftläget från NATO:s radarstationer via Länk 16. Man hade kvar samma krypton som man hade haft när man via NORDCAPS varit stationerade på Island för att agera incidentberedskap åt det annars försvarslösa nordiska broderlandet. Officiellt gjorde man det fortfarande, och det var därför man fick hjälp med tankningen. Ledningscentralen i Reitanberget i Nordnorge som förde befäl över verksamheten på Island hade gett ut en företagsorder för de åtta JAS 39 på Island att patrullera av den norska kusten understödda av en amerikansk tanker från Mildenhall i England. Både norrmännen och svenskarna var överens om att det skulle bli en väldigt kort patrull, men det behövde inte amerikanerna veta.
 Hela norra Europas luftläge gick att se på Svens elektroniska karta, eller åtminstone det NATO kunde se med alla fasta radarstationer, fartygsradar och flygande AWACS-plan. Han ignorerade det civila flygets gula symboler, och kvar låg en rote gröna symboler med norska F-16 norr om Lofoten som på avstånd följde två ryska strategiska bombare av typ Tu-95 Bear i rött, på väg mot nordöst tillbaka till Murmansk. Norrmännen hade varit vänliga nog att klassificera radarbildens färger för svenskt bruk. Över Skagerack söder om Norge låg två andra rödmarkerade Bear, som hade flugit runt hela Norge och nu var på väg i riktning österut mot Sverige. Medan Borg tittade dök symboler för kryssningsrobotar upp vid de två planen, som själva började vända bort från Sverige medan robotarna fortsatte österut mot Göteborgsområdet.
 Sven svor för sig själv. De skulle kunna göra en kort avstickare och enkelt plocka ner två Tu-95, men det var inte uppdraget. Dessutom var det för sent att stoppa robotarna.
 Istället skulle de åtta JAS 39-planen smyga sig in i Sverige via norskt luftrum för att sedan mellanlanda på en gammal nedlagd krigsbas, Moholm/Bällefors. Återigen skulle man tanka där innan de redan fullt jaktbestyckade planen fortsatte mot målen. Tankning men ingen laddning. Borg skakade tyst på huvudet över tanken att i vintermörkret landa åtta plan på en nedlagd flygbas. Fast med de nya bildförstärkarna skulle det gå som en dans. Var det något man kunde så var det kortlandningar på banor som utländska flygvapen aldrig ens skulle överväga att använda. Sven hoppades bara att man bara avisat banan, speciellt som han själv skulle landa sist på den vid det laget antagligen blankputsade asfalten.
 Enligt luftläget höll en ensam svensk Tp 84 Hercules på att landa i Luleå, där det även var JAS 39 i luften. Över Sverige fanns annars en rysk rote med jaktplan, medan fyra plan låg över Gotland. Två enorma Tu-160 Blackjack låg och patrullerade söder om Åland eskorterade av fyra ryska jaktplan. Men framförallt kunde NATO:s radarstationer i Baltikum, Polen och de AWACS-plan NATO hade i luften kring Sverige med lätthet plocka fram de tre ryska Mainstayplan som låg kring Gotland, var och en med en jaktrote som eskort.
 Mainstayplanen kunde vara i luften en högst begränsad tid, och bedömningen var att man hade avsatt åtminstone nio plan till Gotland. Tre på plats, tre för avbyte och tre som vilar. Det hade varit mer rationellt med lufttankning, men vad man kunde se så roterade man istället flygplan via både Kaliningrad och St Petersburg. Allt detta betydde att det här inte var någon småsak, utan att fienden hade koncentrerat större delen av sina flygande radarplan till Östersjöområdet just nu.
 Tanken var att slå till just efter ett byte, och kanske även få ner de hemvändande planen. Därmed skulle man helt släcka den ryska luftlägesbilden och luftstridsledningen runt Gotland och en bit in i södra Sverige under minst en kritisk timme. Sven tyckte att planen var långsökt, för allting skulle tajmas. Herculesplanen skulle tvingas vara i luften på låg höjd över de svenska skogarna i nattens mörker, precis utom räckhåll för Mainstayplanens radar för att ha en chans att hinna till Gotland under den lucka som skulle finnas om man lyckades. Och samtidigt skulle 212:e divisionen, Colt, från F 21 i Luleå landa på Ärnafältet utanför Uppsala, snabbtanka och omedelbart fortsätta mot Gotland. Mitt i allt detta skulle Aquila Two-One till Aquila Two-Eight gå upp mot det ryska flyget över Gotland efter att ha tagit ner Mainstayplanen. Sedan skulle man landa och tanka och ladda i Småland och omgående återvända till Gotland. Fan trot.
 Det kunde inte ges några säkra besked, men 172:a divisionen på F 17 i Kallinge hade fortfarande sex JAS 39 oskadade och man försökte reparera startbanan. De sex planen från Gator skulle behövas om man nu kunde få banan i ordning. Bedömningen var att ryssen inte skulle våga skicka upp nya Mainstayplan så länge svensk jakt befann sig över Gotland. Man skulle på sin höjd kunna se fram till Gotland från eventuella radarplan man kunde hålla i luften i skydd av Kaliningrad, men inte längre än så.
 I mörkret vek Aquila Two-Seven undan, och ledljuset från flygtankningsplanets slang började blinka. Rotechefen vaggade fram och tillbaka med planet för att signalera att han var klar. Radiotystnad och radartystnad rådde då det inte fanns någon krypterad radio på de svenska planen längre. Det hade inte gått att lufttanka utan radar om man inte hade kunnat ligga och lyssna passivt på NATO:s krypterade luftläge.
 Det var hans andra lufttankning i mörker någonsin. Tankarna började glida iväg hem till kollegorna på Kallinge och hemmet i Karlskrona. Hade familjen varit kvar hemma eller var de hos hans svärföräldrar? Hur var det med kollegorna och deras familjer? De flesta bodde i Karlskrona, och han hade tillsammans med de andra piloterna själv sett den ryska presskonferensen och vad som hänt med staden.
 Sven bet sig i läppen. Han och Anna hade bestämt att barnen skulle fira jul hemma även om pappa var förlagd till Island över jul och nyår. Det var enklare med julklapparna på det viset. Han hade varit med via Skype och videokonferens uppslängd på hemmets storbilds-TV, medan de av kollegorna som inte hade beredskap på julaftonskvällen var ute och festade i Reykjavik.
 Han var den enda av piloterna som var gift. Fortfarande. De åtta svenska piloterna hade samlat på sig fem skilsmässor, men de yngsta tre hade inte gängat sig ens en första gång än. Själv hade han festat i yngre dar på incidentberedskap ute på Gotland, och liksom där hade det inte varit några problem för de yngre flygförarna att få kvinnligt sällskap om kvällarna på Island. Skulle man tro på kollegornas skryt så var det rent av enklare i Reykjavik där man i princip utgjorde landets samlade beredskap och fritt kunde spela alla sin kort. Men festandet hade för Svens del upphört när han träffade Anna för fem år sedan.
 Anna och barnen skulle komma upp i mellandagarna, så familjen åtminstone kunde firat nyår tillsammans på Island. Men det skulle inte bli något med det längre. Sven hade tillsammans med de andra piloterna suttit klistrade framför nyhetssändningen, och han hade sett repriserna flera gånger. Försök att ringa hem till Karlskrona hade mötts av felsignaler. Han hade försökt med släkt och vänner, men alla försök att ringa till Sverige möttes av samma envisa tutande i luren. Istället hade Sven förstås skickat e-post, men hade förstås inte fått något svar. Inga av hans kompisar på Fejjan hade uppdaterat sin status sedan juldagens kväll, och ingen hade svarat på hans meddelanden. Ett e-brev till svärfar hade resulterat i en retur med ett kryptiskt felmeddelande om att kontakt med servern inte kunde upprättas.
 Fokusera. Fokus. Du är ett proffs. Han tog ett djupt andetag och koncentrerade sig på uppgiften.
 Kapten Sven Borg började över den vinterkalla Nordsjön manövrera in sitt svenska plan baserat på Island under norsk ledning för att lufttanka brittisk flygfotogen från ett amerikanskt tankplan för att sedan fortsätta på väg hem till Sverige och ta upp handsken Ryssland kastat
.

***

Nu återstår slutredigerandet och formgivning av omslag och inlaga samt lite administrativt strunt.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

61 kommentarer:

  1. Tänkte på det där du skrev som kommentar när du hade läst någon intressant text om samhället efter peak oil, något i stil med: "Synd att den publicerades på tidningens kultursidor, det är ju ingen som läser dem". Så kultiverad är alltså författaren Cornucopia!

    /Guldkalle

    SvaraRadera
  2. Är man författare om man självpublicerar utan att passera genom förlagens nålsöga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja,det tycker jag!
      Glöm bara inte att gratulera morgondagens( 24-11)
      namnsdagsbarn
      Jag tycks ha snöat in på det där.
      Man skall helst ha barnsjukdomar i unga år...

      " anonym "

      Radera
  3. Förra, seriösa, kommentaren försvann så jag skriver istället: Grym!

    SvaraRadera
  4. Förvånansvärt medryckande. Påminner mig om "anfall mot Sverige" fast i uppdaterad version.
    Hoppas det går bra.

    SvaraRadera
  5. Allt står och faller med ryssarnas skäl till angreppet. Saknas trovärdighet där kan det lika gärna vara dundermusen som räddar Gotland för min del. Finns den trovärdigheten lovar utdragen spännande läsning.

    SvaraRadera
  6. På samma sätt man upplever hunger av att se Per Morberg steka på ett nyfångat vildsvin suktar jag utgåvan av Midvintermörker...

    SvaraRadera
  7. En korrektur, mitten av sista urklippet:
    "fortsätte mot målen"
    borde vara:
    "fortsatte mot målen"

    Ser fram emot att fü läsa hela.

    SvaraRadera
  8. Grattis. I ljuset av dina bloggartiklar ser jag fram emot att läsa boken.

    SvaraRadera
  9. Hur beställer man?

    /Starvid

    SvaraRadera
  10. 16:14 Tack. Visar på vikten av att spellcheck och grammarcheck inte är allt här i världen. Eller korrläsare för den delen.

    Starvid, när den är klar kommer du få info om hur man beställer.

    SvaraRadera
  11. Verkar kunna bli en mycket intressant läsning. "Strategiskt överfall på Sverige" var bra, hoppas på samma klass.

    SvaraRadera
  12. Det här är en helt annan klass. SÖPS skrev jag på en morgon och hur ett tråkperspektiv och med tveksam research. Det här har tagit 18 månader och berättas ur individers perspektiv.

    SvaraRadera
  13. "annandagens tidiga morgon 2012"

    Ajdå.. du har årtal i boken. Det kan ju bli rätt pinsamt för dig 2013.

    SvaraRadera
  14. Ska nog inte ses som en framtidsförutspåelse utan mer som ett kanske osannolikt men ändå inte otänkbart scenario.

    ..och det skulle förvåna mig om C inte smugit in en och annan pik ang. oljeberoende och andra vanliga teman på bloggen även om det inte tillhör bokens huvudhandling.

    SvaraRadera
  15. Oj vilken julklapp!
    Verkar topp, säg till när den är tryckt var man kan beställa. Har saknat något sedan Operation Garbo och det var ju ett tag sedan.

    SvaraRadera
  16. Den ska vi ha! :)

    SvaraRadera
  17. Har haft på känn hela tiden efter att du skrev det lysande inlägget om det strategiska anfallet på Gotland/Sverige att det skulle bli något i den vägen :-D
    Som sagt, hoppas nu att den går i tryck,, skall ha minst 3 ex

    Mvh Peter

    SvaraRadera
  18. Verkar riktigt bra av det man kan läsa här. Kommer definitivt att köpa!

    Den enda kritiken är att det sista stycket känns väldigt uppspaltat med termer och platser. Jag får inget flyt i läsningen där. Det skulle kunna skrivas om lite grand för bättre läsbarhet.

    //Micke

    SvaraRadera
  19. Otroligt bra, jag köper!

    SvaraRadera
  20. Låter spännande, men ett tips är att inte försöka sälja in den med referenser till en så usel författare som Dan Brown - du använder ju till skillnad från Brown mer än tre ord per mening...
    /Kalle

    SvaraRadera
  21. Nej, den salespitchen skall ändras.

    SvaraRadera
  22. Imponerande, lycka till med lanseringen! +1 för köp.

    SvaraRadera
  23. Spännande. Jag börjar misstänka att du har varit i Stockholm och rekat en del. Kanske sist vi hade snö här i stan?

    SvaraRadera
  24. Det blir definitivt köp!

    SvaraRadera
  25. För sent Cornu...

    I ungefär 200 år kunde vi läsa om indianernas grymheter och blodtörstighet men sedan några årtionden har bilden förändrats.
    Vi vet numera bättre och att det var den vite mannen som var den onde som kallblodigt mördade miljontals försvarslösa urinnevånare för att stjäla deras land.

    Lika länge har det sagts att ryssarna ständigt lurpassar på och försöker invadera Sverige. De beskrevs också som röda, primitivt grymma och mordiskt lömska analfabeter som vi skulle vara rädda för. Mycket rädda.
    Sedan några årtionden vet vi bättre även om ryssar och att de inte föds med andra egenskaper än vi själva. Vi vet numera att de fått mer än nog av krig och offer samt att historien med all rätt därför har skrivits om.

    Att skriva pojkböcker om grymma indianer eller ryssar är liksom inte gångbart längre. Det är fel årtusende så att säga.

    Om det beskrivna anfallet mot Sverige åtminstone kommit från yttre rymden eller sk terrorister kunde bokens i övrigt förmodat faktaspäckade innehåll harmonerat bättre med någon slags trovärdighet.

    Jag ska gärna köpa boken för jag vill veta varför ryssar skulle invadera vårt torftiga land, helst numera, när de ingått i ett avtalat samarbete med såväl NATO som USA.
    Utgår från att du beskriver en riktigt bra anledning härför som inte kan anas ens i de vildaste fantasier. Du skriver bra Cornu!

    /Z

    SvaraRadera
  26. Z, tack för dina åsikter, som jag inte kan gå in närmare på. Du får väl läsa boken. Eller inte. Antar att du och andra skeptiker aldrig ser på något annat än nyheterna på TV heller, utan stänger av så fort någon fiktion verkar mindre trovärdig. Du ser säkert också bara dokumentärfilmer på bio.

    Eftersom du är verklighetsälskare så rekommenderar jag följande:

    http://gyllenhaals.blogspot.com/2010/11/svensk-militar-ur-rysk-synvinkel_11.html
    http://gyllenhaals.blogspot.com/2010/11/leve-ryssland-och-vdv.html

    I den senare länken hetsar en rysk överste ifrån luftlandsättningsstyrkorna(VDV)/Spetsnaz publikt mot polacker, svenskar och judar, flankerad av representanter från den ryska ultranationaliströrelsen. Måhända att man skakat tass med NATO, men Sverige är inte med i NATO. Däremot är Polen det.

    Det bästa med att skriva om något är väl att då kommer det aldrig inträffa. Eller?

    SvaraRadera
  27. Jag tyckte det var jävligt bra!

    Men några småsaker jag reagerade på när jag läste. Det är enbart mina personliga åsikter. Och mycket möjligt att jag har fel.

    "Yousuf tittade på klockan. Halv sju. Snart dags att åka hem alltså." Jag hade tagit bort alltså. Tycker inte det ordet fyller någon funktion, förutom att det känns som att författaren inte tror att jag är intelligent nog att förstå. Och därför är övertydlig/förklarande.

    Iof kanske jag inte är intelligent nog.

    "men efter flykten i samband med Gulfkriget 1991 så hade det tagit några år innan han kunnat fortsätta sitt värv". Jag hade tagit bort så. det är ett utfyllnadsord och om jag kan försöker jag skriva utan så.

    Men mycket möjligt att det är jag som skriver fel.

    "Hjärtat klappade hårt i bröstet, och han trampade gasen i botten"

    varför ett kommatecken? Paus. Är det där inte en ganska adrenalinstinn händelse? Hjärtat klappade hårt i bröstet (Paus) och han trampade gasen i botten.

    I skolan hade vi en lärare som ofta klagade på mig. Att jag stoppade ut kommatecken på fel ställen. Hon tog upp ett exempel.

    Den gamle mannen, satt vid köksbordet, muttrade, rökte sin pipa och svor över livet. medan en ung tjej cyklade utanför och visslade när gjorde en baklängesvolt över trottoarkanten samtidigt som hon gjorde ett peacetecken.

    Som sagt, jag säger inte att jag har rätt. Men det kan vara bra så du vet hur en Idiot uppfattar din text ;)

    SvaraRadera
  28. Vad är rätt, vad är fel? Vid en viss nivå så blir det en åsikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gäller " så " bör man vara mycket sparsam
      Ja, om man inte är en -lite - större bonne.
      Med traktor som sår,så( sic ) att säga!
      Glimten i ögat,Lars!

      Isola Regina

      Radera
  29. Lysande, speciellt det senare. Det första utdraget saknade lite flyt i språket, lite svårt att sätta fingret på det men det var inte lika medryckande som flygtankningsstycket. Jag tycker du gjort ett strålande jobb, framförallt lär man sig otroligt mycket om dagens teknik, det tycker jag om. Informativt och up-to-date känsla alltså.

    Undvik att så övertydligt förmedla din vilja att rycka med läsaren med i Yussufdelen, för då blir det lite pannkaka(bra skrivet men känslan var inte där).

    Ett tips från mig är att snabba upp språket när spänningen ökar, korta ner meningarna och låt dem följa läsarens andhämtning. Jag menar att det tex inte platsar med plötsligt långa meningar när det händer mycket på en gång (låt oss krypa in mer i skinnet på yussuf, känna hans panik, puls andhämtning, hans värsta rädslor och inte så mycket hans taktik för hur han ska överleva. Låt hans taktik överaska läsaren istället för då imponeras man och lever sig in i berättelsen). Hoppas du förstår vad jag menar.
    Lycka till //Matz
    ps/ Jag köper....

    SvaraRadera
  30. Gör högläsningstestet! Går det att läsa högt så är det nog bra flyt, annars inte. På köpte kan du spela in det och sälja den som en ljudbok!

    SvaraRadera
  31. Naturligtvis kommer med intresse läsa din bok, de fösta utdragen tyder dock på att även denna kommer att vara skriven i den flåshurtiga standardstilen som många svenska thrillerförfattare tyvärr använt. (Winter/Nordmark/Jallai mfl)
    Själv skulle jag vilja se lite inflätade skarpa analyser, verkliga händelser, dokument och källreferenser a la W.Agrell, t ex var hans "Ett hopp för livet mycket" bra. /Bozze

    SvaraRadera
  32. Sv C. 2010-11-23 23:07

    Det finns gott om extremister i Sverige som man utomlands betraktar med förundrade, skräckslagna ögon. Hur tror du de ser på Birgitta Olsson som hetsar om HBTQ-parader och andra länders inre angelägenheter?

    För något år sedan åkte jag buss i Göteborg, en halvfull buss med mest gammelsvenska ungdomar. En del såg ut som piercade vampyrer, andra som hämtade ur en H/A-modeshow. Fyll på med några exotiska hucklen och savann/hiphop. På bussen satt även en Ostasiat av prydligare slag och det var tydligt att han inte trivdes. Hållplatsen efter att en H/A-wannabee satt sig intill honom gick han av. Om det var rätt hållplats, eller inte, funderar jag på än.

    Vem vill längre integrera sig och sina barn i det svenska samhället? Oj, kom jag från ämnet nu? Det jag vill säga är att det finns extremister i de flesta länder, i synnerhet i Sverige, men att vad som anses som extremist och hur betydelsefulla de är är olika. B.O. har nog mer makt här, än den där officeren där. Men många vet att de inte vill gå samma väg som vi.

    SvaraRadera
  33. I satsen ”Du kopplas nu till polisens ledningscentral som får göra en vidare bedömning.” har Cornu perfekt fångat dagens Sverige :)

    Ser fram emot att få tag på ett ex av boken :)

    SvaraRadera
  34. Om det är ett inlägg i rysshatet och vårt försvars möjlighet att försvara oss från ondsinta Ryska militärer i god organisation så avstår jag gärna från att köpa. Vi har andra mer angelägna , men kanske mindre dramatiska, hot i närtid.
    Men den tål nog att läsas som fiktion! Men jag blir besviken om du inte får med peak oil i intrigen ;-). / Oppti

    SvaraRadera
  35. Instämmer med många andra om att det verkar spännande, men att några stycken kanske saknar rätt flöde. Svårt att sätta fingret på som påpekats.

    Vågar inte säga att det absolut blir ett köp när/om den kommer ut, men intresset finns där. Kommer den till jul kan jag nästan garantera att det blir en julklapp åtminstone.

    Hittade ett eventuellt fel: "Sven hoppades bara att man bara avisat banan" - dubbla "bara"

    /Peter

    SvaraRadera
  36. Hamnade av nyfikenhet här via Wiseman. Alltid kul med folk som skriver och som trots refuseringar från bokförlag vågar ge ut på egen hand. Det blir allt vanligare och nog kan man väl kalla sig författare. Vad är man annars när man skriver en bok? Jag antar att du har haft personer utan militär bakgrund som har läst ditt manus, gärna sådana som är vana att granska skönlitterära verk. Annars finns det risk för att din läsekrets blir för smal, ja i alla fall om du vill sälja många ex av din bok. Jag, som är journalist och jobbar med språkhantering samt med ett antal kurser i kreativt skrivande, har svårt att hänga med i sista stycket ur utdraget. Förkortningar är ett aber för dem som inte vet vad de står för, skapar dessutom staccato i texten. Möjligen bör du ransonera lite bland alla fackuttryck. Lite "kill your darlings" F ö tycker jag att du håller du dig väl till genren spänningsroman i ditt språk i alla fall vad man kan se av utdragen. Jag håller med personen som kommenterade årtalet - det finns en risk att det gör boken inaktuell alltför tidigt.
    Lycka till - glöm inte, om du vågar, att skicka ex till tidningar för recension.

    SvaraRadera
  37. Byt ut "vice" mot "ställföreträdande" kompanichef. Riskerar att bli en störande detalj eftersom ingen i armén benämner det så. Trust me!

    Verkar spännande i övrigt.

    SvaraRadera
  38. Ser framemot att få köpa och läsa din bok.
    Lycka till

    /Jan-olov

    SvaraRadera
  39. 17:07. Pinsamt. Naturligtvis använder jag den korrekta termen i boken. Här blandade jag ihop med vice statsminister tidigare. Du behöver inte oroa dig, tror rent av jag använder korrekt radiotrafik i boken.

    Boken är omväxlande civil och militär, och då är det enklare att inte blanda ihop jargongen.

    16:59 Tack för bra synpunkter. Finns en anledning till att jag lade ut ett civilt utdrag och ett militärt. Dock inte det första militära tyvärr, initialt försöker jag förklara termer när de dyker upp i den mån det går att göra någorlunda naturligt. Men det kräver kanske sin läsare. Att kastas in mitt i boken enligt ovan kan förstås bli lite abrubt.

    Bland slutredigeringsgöromålen finns en kontinuerlig redukion av fackuttryck, men det gäller också att ducka störande upprepningar. Då kan ibland fackuttryck komma till användning. En ros är en ros, visserligen är det också en blomma, men att beskriva en ros som en blomma gör inte rosen rättvisa.

    SvaraRadera
  40. Näe jag snabbt läste lite kom jag att tänka på temat i OP Garbo från 80-talet. Denna triologi var fängslade, inte minst för oss som då bodde nära baserna och vet vad anställda (militära & civila) upplevde. Det kalla var många ggr väldigt varm, vet de som ladde "dubblan" när tavelförsäljare och annat patrask smög omkring runt knutarna, denna kartläggning pågick runt hemmen inte kring baserna.
    /P

    SvaraRadera
  41. Tycker att de flesta redigeringstipsen du fått är vettiga, men jag har faktiskt ett till:

    "Istället hade Sven förstås skickat e-post, men hade förstås inte fått något svar."

    Skrota det första "förstås".

    Annars gillar jag också och som gammal Op Garbo-läsare känner man igen sig. Det tycker jag att du kan ta som en komplimang, även om jag i första hand betraktar båda kreationerna som nöjesläsning snarare än brandtal.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  42. Tack.

    Har själv aldrig läst Operation Garbo (faktiskt), så jag kan inte göra några jämförelser.

    SvaraRadera
  43. Ska bli spännande att läsa. Bara en kommentar, Moholmsbasen har sedan några år ett vindkraftverk stående i södra banändan och banan är i väldigt dåligt skick, alltså i verkligheten oanvändbar. Det har heller aldrig funnits några kortbanor där.Varför inte använda ex. Hasslösa? Fortfarande flygbar.
    Men Du kanske har löst det på annat sätt.
    Lycka till. Tipset med talbok var bra, då kommer varenda långtradachaufför att höra den förutom alla långpendlare.

    SvaraRadera
  44. Borneo, jag är fullt medveten om att det står ett vindkraftverk vid den södra änden av Moholmsbasen, och banans skick. Jag har gjort min research, och hanterar det redan i boken.

    SvaraRadera
  45. Misstänkte att Du hade koll men ville ändå påpeka det.

    Annars tycker jag Din språkbehandling är utmärkt. Personlig och med bra flyt, känns modern på något sätt.

    SvaraRadera
  46. Inget fel på fantasin. Tyvärr brister språket så pass att det nästan är oläsbart. Sorry, men du har en hel del redigering att göra.

    SvaraRadera
  47. Man får inte tulla på kvaliteten. Om du läste texten på fyra minuter så kan den knappast varit oläsbar. Eller så läser du för fort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 4 minuter
      Hur vet du det?
      IP nummer koll?

      I.R.

      Radera
  48. @Anonym 12:47:
    Gör det ont när språk brister?

    @Cornucopia:
    Jag gillar det jag sett så här långt och skulle gärna köpa två ex. Sätt upp ett förhandsbokningsemailadresskonto som intresserade kan skicka sina kontaktuppgifter till.

    SvaraRadera
  49. Någon prognos på när boken kommer?

    SvaraRadera
  50. Dumt att ge prognoser. En förläggare är intresserad, men har inte bestämt sig. Drar h*n sig ur så självpublicerar jag. "Februari", låter det bra?

    SvaraRadera
  51. Bästa/e C-pia!
    Betänk den svenske Nobelpristagaren i litteratur anno 1916, V von H som skrev:
    'det är bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge!"
    Man ångrar bara det man inte gjorde tror jag någon annan har formulerat det.
    Dessutom torde finnarna hjälpa oss som vanligt...
    Nej, jag heter inte Carl Wilhelm.
    Det är bara efternamnet som är lika.

    SvaraRadera
  52. Herr Möller2011-04-03 14:23

    Har nu läst halva boken och kan som signalist konstatera att radiospråket inte är helt korrekt.
    Det heter inte "kom" det heter over. Det heter inte "repetera", det heter say again. Det heter inte "klart slut", det heter out, osv.
    Här är ett reglemente som du kan använda dig av för att få signaleringen korrekt, där finns även exempel.
    http://www.fro.se/attach/Sbrf_NY.pdf
    Älskar för övrigt din bok, skriv gärna fler och lyssna inte på de civila fjantarna som vill ha färre fackuttryck. Det är ju det som är halva nöjet. Låt inte det civila mörkret sprida sig.

    SvaraRadera
  53. Tack för uppskattningen. Blir lite för svårt att följa för lekmännen med rent korrekt signal på engelska för markförbanden. Ex "kick" istället för "övergång" eller kanalbyte osv.

    Nåja, du får vara nöjd med att flyget antagligen har korrekt engelsk signal hela vägen.

    SvaraRadera
  54. Herr Möller2011-04-03 17:00

    Förvisso, men "over" och "out" skulle de nog fatta. Det brukar ju till och med felöversättas till det på film (på den gamla goda tiden innan vi gick över till natosignalering alltså, nu blir det omedvetet rätt, om du förstår vad jag menar).

    SvaraRadera
  55. Finns det några planer på ljudbok/talbok? Skulle vara väldigt praktiskt när man pendlar med bil!

    SvaraRadera
  56. En ljudbok kostar ca 100 000:- ex moms att spela in. Jag har sålt drygt snart 900 ex av pappersboken, vilket iofs är bra. Men räkna ut resten själv.

    SvaraRadera