Cornucopia?

Aktuellt

Mycket stort förtroende hos läsarna för myndigheternas åtgärder mot COVID-19 - utom hos SD-väljare

Bloggläsarna har ett mycket stort förtroende för myndigheternas åtgärder mot coronaviruset SARS-CoV-2 och sjukdomen COVID-19. 69% är neutral...

2009-12-27 11:30

Den ryska fossilgasen och den framtida säkerhetspolitiken

Peak gas är en kontroversiell fråga, eftersom fossilgaslobbyn gärna vill ge sken av att gasen räcker "för evigt", och inga riktigt bra studier gjort i frågan. De eviga optimisterna på EIA anser att peak gas inte inträffar förrän 2030, medan R.W. Bentley gjort en studie som pekar på år 2020 för den globala fossilgasproduktionen.

Men samtidigt är inte global peak gas lika intressant som global peak oil, det intressanta är när man når regional peak gas, eftersom fossilgas är en regional marknad. För Europa, utan Euroasien (till Euroasien räknar EIA bland annat Baltikum, Ryssland, Ukraina mfl europeiska länder), så inträffade peak gas år 2004, och regionen har alltså ett stigande importbehov redan idag.

Det väsentliga är dock att konsumtionen vida överstiger produktionen, även inräknat stora exportörer som Norge och Nederländerna. Norges produktion kryper också norrut, allt närmare Ryssland och Barents hav.

Nederländerna peakade 1996, men är fortfarande en exportör.

Storbritannien är som bekant inte längre någon exportör av gas, utan en importör och har byggt in sig i storskaligt fossilgasberoende under de goda åren vilket periodvis leder till prisexplosioner för gas och el i Storbritannien vintertid.

Detta är en situation som man inte kan ta sig ur på något enkelt sätt, kanske rent av aldrig. Att bygga kärnkraftverk tar sin lilla tid och kräver kapital som kanske kan vara svårt att ordna fram under rådande konjunkturläge.

Den 4:e juli 2008 sade den ryska fossilgasjätten Gazproms VD att den ryska fossilgasproduktionen inte längre kommer växa. Man kan också konstatera att produktionen i stort sett varit i en platå sedan 2006.

Rysslands gasreserver är 1 680 000 miljarder kubikfot fossilgas, medan produktionen år 2008 rörde sig om 24 378 miljarder kubikfot. Av dessa gick endast 8 596 miljarder kubikfot till export, eller ca 35%. Större delen går alltså till internt bruk.

Det här betyder också att när väl den ryska fossilgasproduktionen börjar falla, så kommer exportdelen börja falla desto snabbare. Om vi för enkelhetens skull antar att produktionen kommer falla med 3.5% om året, så är det i själva verket en tiondel av exportkapaciteten som försvinner varje år. Kanske upphör platåfasen år 2015 och vid 3.5% i produktionsfall per år så upphör exporten redan 2025.

Man kommer därmed därefter snabbt få stryka kunder från sin lista. De intressantaste kunderna förblir då de länder som är rikast och alltså kan betala bäst för fossilgasen. Dessa hittar man i Västeuropa, och inte i Östeuropa. Det är ur detta perspektivet man måste se Nordstream-pipelinen genom Östersjön. Via denna fossilgasledning kan man helt hoppa över öststaterna och exportera direkt till det rika Tyskland, där vi för övrigt hittar en av de större externa ägarna i den ryska halvstatliga gasjätten Gazprom, nämligen tyska kraftbolaget E.On.

Via Nordstream finns det ingen risk att länder som Ukraina eller Polen råkar köpa den ryska fossilgasen utan att fråga först. Om nu ingen saboterar Nordstream och därmed tvingar Ryssland att exportera landvägen över Östeuropa.

Tittar man på Ryssland fossilgasreserver med felaktig matematik så har de ett reserve life index på 68 år. Det är en imponerande siffra. Men oväsentlig. Det väsentliga är när man når peak gas, när produktionen börjar falla. Och med fallande produktione "räcker" förstås gasen ännu längre, t ex de hundratals år som fossilgaslobbyn gärna talar om. Men den "räcker" till allt färre konsumenter.

Börjar nu Rysslands fossilgasproduktion falla med start 2015, så riskerar exporten av fossilgas redan ha upphört innan år 2030, och den export man eventuellt tar från det inhemska behovet kommer man garanterat vilja ha extremt bra betalt för. Ryssland är inte riktigt en västerländsk demokrati där befolkningen köper argument som "marknadskrafterna" när de fryser ihjäl pga avstängd gas vintertid, allt för att bibehålla export till rika länder i väst.

Den allt mindre exporten kommer garanterat att användas för att föra utrikes- och säkerhetspolitik. Vem som får köpa, till vilket pris och varför... En del saker kan inte köpas för pengar, och ett frysande och strömlöst Europa kan nog betala med annat än pengar om det är vad den ryska taktpinnen kommer kräva. Om det så kräver att Ryssland skall få patrullera hela sträckan Nordstream med egna krigsfartyg utan att Sverige får lägga sig i, och att EU skall vidta av dirigenten Ryssland krävda utrikespolitiska åtgärder.

Nordstream är i själva verket en boja som Ryssland tänker använda för att fjättra EU med, inte någon väg mot energy security. Alternativet hade varit att när exporten faller för Ryssland, så hade Ukraina eller någon annan på vägen stulit all gas och Ryssland hade saknat ett vapen kraftigare än kärnvapenhot.

Man kan därför se det fullt logiskt att Ryssland nu upprustar sin flotta i bland annat Östersjön till att omfatta toppmoderna franskdesignade amfibieplattformar i form av skepp av Mistralklassen. Syftet med dessa är förstås att seriöst kunna visa att man när som helst kan inleda de polisiära aktioner som kan behövas för att säkra Nordstream. Det betyder inte att man kommer göra det, men det realistiska hotet att man kan skall finnas där. Nu räcker visserligen nuvarande amfibiekapacitet, men med Mistralklassen får man även en flytande helikopterplattform för attackhelikoptrar, samt mobilt sjukhus.

Alla de flyguppvisningar man gjort, inklusive rutinmässiga överflygningar av norska gasfält långt ner i Nordsjön eller intrång i brittisk luftrum, faller också på plats, liksom lite missilövningar nära den norska gränsen. Allt detta ignoreras förstås av svenska media, men inte av norska. Det tål att funderas på varför man i Sverige inte vill uppmärksamma den säkerhetspolitiska situation som Ryssland lägger grunden för nu. Kanske därför att den skulle kräva en omläggning av den svenska försvarspolitiken, inklusive ett återtagande av förmågan att försvara Sverige? När JAS39 orsakar ljudbangar för att avvisa luftintrång vågar man inte ens nämna vilket land som stod för intrången, vilket torde varit rätt uppenbart med tanke på att Ryssland samtidigt övade just luftlandsättning och amfibielandstigning i Zapad '09-övningen, vars mål var att öva skydd av rysk energiinfrastruktur, dvs skydd av Nordstream. Polisiär aktion mot Gotland helt enkelt.

För att sammanfatta ovanstående. Ryssland bygger upp en militär kapacitet att hota norsk gasproduktion, samt skydda Nordstream respektive hota de som kan tänka sig motsätta sig Nordstream. Samtidigt kommer Ryssland framöver inte kunna leverera lika mycket gas som idag, och kommer alltså kunna bjuda ut gasen inte bara till högstbjudande ekonomiskt, utan också i utbyte mot t ex utrikespolitik. Över tiden kommer allt mindre gas att exporteras, och priset på denna kommer bli allt högre, uppbackat av en rysk försvarsmakt som inte kommer sakna bränsle, samtidigt som Europas oljeproduktion och med det flygfotogen till det egna försvaret faller mot noll.

Sverige sitter återigen unikt positionerat, både geografiskt och ekonomiskt. Vi är nämligen fortfarande en av Europas minsta konsumenter av fossilgas, trots utbyggnad av fossilgaskraftvärmeverk i Göteborg och Malmö. Dessa kraftverk släpper var för sig ut mer fossil CO2 än vad respektive stads samlade biltrafik gör, om man vill fokusera på CO2.

Men vi kan fortfarande klara oss om fossilgaskranarna dras åt, vilket inte gäller för allt fler av Europas övriga länder. Vi kan alltså ignorera det ryska fossilgasvapnet. Så länge vi inte är fossilgasberoende så behövs det istället militära vapen för att få Sverige att dansa efter den ryska taktpinnen. Det är knappast någon slump att Nordstream godkändes av den svenska regeringen strax efter att Ryssland höll den största militärövningen i området sedan 1980-talet.

Dessutom sträcker sig Sverige från Skåne och Gotland, med kontroll över Nordstream, till Nordkalotten med kapacitet till såväl radar- och radiospaning in i det för gasproduktionen allt mer kritiska Barents hav. Men mest kritiskt är Gotland. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön, om man nu som Sverige inte valt att helt avväpna den isolerade ön.

I detta läget finns det mycket farliga riksdagspolitiker, som inte bara tycker det är rätt att vi avrustat det svenska försvaret, utan också kraftigt vill öka vårt beroende av fossilgas, efter att ha svalt fossilgaslobbyns argumentation med hull och hår. Beror det på svenska politikers normalbegåvning, eller är det ett medvetet val att vilja göra Sverige till en rysk lydstat?

Ett svenskt fossilgasberoende skulle förvandla Sverige från en geografiskt strategiskt placerad fossilgasoberoende nation, förvisso avväpnad, till ytterligare en av Rysslands framtida slavstater.

Det är alltså av största vikt att vi av säkerhetspolitiska skäl inte ökar vårt beroende av fossilgasen.

Samtidigt är det dags att säkra svenskt territorium. Även om det idag alltjämt inte föreligger någon fullskalig nationell invasionsrisk, så finns det en risk för Gotland. Gotland är en öppnad strategisk syltburk som kan bli alldeles för frestande att ta över om det blir problem med säkerheten kring Nordstream, t ex genom terroraktioner. Det finns rent av FN-direktiv som gör en sådan aktion tillåten, samma direktiv som använts för t ex Irak eller Afghanistan.

Vad Sverige behöver göra är att återta förmågan att försvara Gotland, och överge Dagny-doktrinen, att vi skulle kunna besätta Gotland vid skärpt läge. För övrigt passande att medan Ryssland körde en övning som kallas Zapad (=Väst) så gjorde Sverige en misslyckad motövning döpt efter en kärring.

Nej, placera minst en hel pansarbataljon/stridsgrupp på Gotland - två stridsvagnskompanier, två pansarskyttekompanier, stabskompani, trosskompani, ingenjörskompani och ett artillerikompani utrustat med 120mm strix-utrustade granatkastare. Till detta bör åtminstone ett sjömålsrobotutrustat amfibieskyttekompani återupprättas kring Fårösund, och permanenta luftvärns- och sjömålsrobotsinstallationer skall etableras på ön. F17G-detachementet på Visby flygplats skall konstant bemannas med minst två rotar JAS. Lägg ner plåtlådorna Visbyklassen, eller se till att de kommer i skarp drift med luftvärn, sjömålsrobotar och aktiva och passiva motmedel. Att ha plåtschabrak utan förmåga är meningslöst, då är rent av de gamla kustkorvetterna bättre, även om också de saknar förmåga att verka på Östersjöns öppna vatten utan är avsedda att döljas i skärgården.

Det vore en acceptabel nivå för det framtida yrkesförsvaret. Tyvärr har Visby Garnison förvandlats till bostäder och kontor, så det blir till att ordna nya lokaler om dessa inte finns i Fårösund. Men Tofta skjutfält är fortfarande militärt, och kan användas för en återupptagning av försvaret av Gotland.

Tills detta sker kommer Ryssland med lätthet kunna markera vem som skall lyda genom att t ex göra en överflygning norr till söder över Gotland med t ex strategiska överljudsbombplan av Blackjack-typ, Tu-160, utan att svenska försvaret hinner reagera. Med det skulle man vid ett skärpt läge kring Nordstream enkelt visa vem det är som bestämmer.

Gör Gotland till en igelkott och visa vem som bestämmer över Östersjön. Fossilgasvapnet Nordstream får väl fortsätta finnas, men Sverige skall visa att det är vi som bestämmer, och inte att vi som nu bara dragit ner byxorna och böjt oss fram inför Ryssland.

Det finns ett land som än så länge inte böjt sig frivilligt ner för Ryssland, utan istället tvingats ner på knä med våld. Det är Georgien. Genom det landet passerar fossilgas från länderna runt Kaspiska Havet, fossilgas som delvis kommer konkurrera med Rysslands gas framöver. Georgien är alltså av största vikt för ryska maktambitioner i Europa och med Nordstream är även Gotland det.

Bygg trots lobbyns påtryckningar inte ut det svenska fossilgasberoendet. Lilla Sverige kommer inte vara den som vinner auktionerna kring den i framtiden sinande ryska exportkapaciteten, och genom att göra oss fossilgasberoende så överger vi de sista rester av självbestämmande vi har. Ryssland önskar inget annat än att göra oss beroende. Lobbyorganisationen Svenska Gasföreningen är en pusher som försöker ordna fram det där beroendet.

Än så länge importerar vi vår lilla, men stigande, mängd fossilgas från Danmark, men det kommer inte vara för evigt. Danmark fick lobbat igenom att vi skulle lägga ner Barsebäck, så de kunde sälja fossilgas till oss. Sverige är och förblir alltid de som ger med sig, och det fnissas nog rätt mycket bakom stängda dörrar åt fjantarna i Sverige både här och var runt om i världen.

Danmarks fossilgasproduktion faller för övrigt sedan några år tillbaka, så förr eller senare måste vi se oss om efter någon annan leverantör. Förhoppningsvis Norge. Men resten av Europa vill också ha den norska gasen, och behöver den mycket mer än Sverige. Och oavsett så kräver hela Europa import för att alls klara sig.

Och den importen kontrollerar Ryssland framöver via Nordstream och genom en väpnad hand över Georgien.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

23 kommentarer:

  1. Att du var en sån militärexpert förvånar mig!
    Ryssland ligger där det ligger så vi får nog hoppas att vi inte får den utveckling du vill se-med militärskrammel i stället för samarbete.
    Varför tror du att de skall bygga ut Sthockmanfältet med hjälp av Norsk och Fransk expertis?
    Hur resonerar du när du tror att exporten kommer att minska-och inte inhemska konsumtionen. Gazprom tjänar mer på exportgasen än på hela lokala försäljningen som sker till löjligt låga priser.

    Oppti

    SvaraRadera
  2. En alldeles utmärkt analys. Att svenska media ignorerar ryska övningar och struntar i vårt prekära läge vad gäller vår försvarsförmåga beror helt enkelt på den monumentala okunnighet som karakteriserar den svenska journalistkåren (ja, jag kackar i eget bo).

    SvaraRadera
  3. Det här betyder också att när väl den ryska fossilgasproduktionen börjar falla, så kommer exportdelen börja falla desto snabbare.

    Detta tror jag, med all respekt, är helt fel. Varför?

    För det första är gaskonsumtionen i Ryssland extremt ineffektiv. Exempelvis saknas termostater ofta i hemmen, så det ända sättet att få ner den brännheta temperaturen innomhus under den smällkalla vintern är att ställa fönsterna på vid gavel. Läget är precis lika illa i den tunga industrin, som konsumerar enorma mängder gas. Det finns ett mycket stort utrymme att minska den inhemska gaskonsumtionen utan att sänka levnadstandarden.

    För det andra har Ryssland/Gazprom och Sovjet/gasministeriet alltid varit en extremt pålitlig leverantör. De säljer gas till fasta (oljeindexerade) priser på långa kontrakt som de aldrig någonsin, inte ens under det kalla krigets kallaste delar, någonsin brutit. Detta eftersom Ryssland i allmänhet och den ryska eliten i synnerhet är så oerhört beroende av gasintäkterna, som dessutom saknar annat avsättningsområde än Europa.

    För det tredje känner den ryska ledningen ingen särskild omtanke om sitt folk, och har redan inlett en process för att marknadsanpassa (=fördyra) gaspriserna, vilket torde sätta stopp för det värsta slöseriet.

    /Starvid

    SvaraRadera
  4. Man kan hoppas på samarbete, men förbereda sig för motsatsen.

    Ryssland gör det. Att man införskaffar offensiv ambifiekapacitet i form av franska skepp av Mistralklassen talar väl tillsammans med Sthockmanfälet för att Franikrike är bundförvant med Ryssland, och inte att Sverige har något stöd från EU mot Ryssland om det skulle hamna på tapeten.

    Amfibiefartyg kan endast tolkas som en offensiv kapacitet, finns inget behov av dem i försvarssyfte. Och den kapaciteten utökar nu Ryssland i Östersjön...

    SvaraRadera
  5. Via Nordstream finns det ingen risk att länder som Ukraina eller Polen råkar köpa den ryska fossilgasen utan att fråga först. Om nu ingen saboterar Nordstream och därmed tvingar Ryssland att exportera landvägen över Östeuropa.

    Detta är också fel. Nordstream är inte på långa vägar stor nog för att kunna förbigå Ukraina, Polen etc. Den är ett komplement, inte en ersättare. Den byggs för att man antingen vill exportera mer gas (vilket jag tror att man kan) eller för att man vill att en del av gasexporten ska undantas från den "cut" som de ukrainska oligarkerna tar vid transiten, och de mer konventionella transitavgifter polackerna tar. Dessutom vill man försäkra sig mot att de antiryska och rätt koleriska polackerna ska använda sin gasledning som ett energivapen mot Ryssland.

    /Starvid

    SvaraRadera
  6. Hehe, jag verkar invända mot allt du skriver i det är inlägget.

    Den allt mindre exporten kommer garanterat att användas för att föra utrikes- och säkerhetspolitik. Vem som får köpa, till vilket pris och varför...

    Faktum är att firma Putin/Medvedev jobbat för att minska politiken i gasexporten. Se exempelvis hur man tagit bort exportsubsidierna till Vitryssland, Rysslands närmsta vän. Man har nog bedömt, korrekt tror jag, att man får mer utrikespolitiskt inflytande genom att maximera intäkterna, eftersom man då kan satsa mer på t.ex militären. Köpa det enbart offensiva systemet Mistral, till exempel.

    /Starvid

    SvaraRadera
  7. Starvid, vid fallande export så kommer till slut Nordstream ensamt klara av exporten. Men det ligger förstås några år framåt i tiden.

    SvaraRadera
  8. Starvid, vidare är det väsentliga ju att Europas importbehov ökar, och med det den ryska makten över Europa. Även om Ryssland klarar av att öka exporten, på bekostnad av inhemsk konsumtion (iaf om man får tro Gazproms VD:s uttalande om att produktionen inte kommer öka), så innebär det bara att effekten av ett ryskt exportstopphot är desto större.

    SvaraRadera
  9. Plan for the worst, Hope for the best, säger ett engelskt ordspråk. De som gjort det är de som historiskt sett klarat sig bäst.

    I Sverige är vi duktiga på "Hope" och har haft försynen med oss de senaste 100 åren. Hur länge håller det?

    Strålande analys Cornu. Som så ofta.
    /Morfar

    SvaraRadera
  10. En del saker kan inte köpas för pengar, och ett frysande och strömlöst Europa kan nog betala med annat än pengar om det är vad den ryska taktpinnen kommer kräva.

    [...]

    Nordstream är i själva verket en boja som Ryssland tänker använda för att fjättra EU med, inte någon väg mot energy security.


    Jag vill bestämt hävda motsatsen. Ryssland, och särskilt den ryska eliten, är oändligt mycket mer beroende av att exportera gas mot glittrande euromynt än Europa är av att importera rysk gas.

    Jag skrev om detta på Wisemans blogg tidigare, och jag klipper in lite av det jag skrev då nedan.

    "Stänger man kranarna till Polen blir också Västeuropa utan den gas man kontrakterat sig för, även om man har Nordstream. Nordstream kan bara täcka upp en liten del av den saknade volymen.

    Oavsett vad betyder det ändå inte att all gas tar slut i Väst om ryssen vrider av kranen. Detta eftersom man i Europa har stora underjordiska gasreserver (utom i UK; lång historia). Naturgas används huvudsakligen till bostadsuppvärmning, och efterfrågan är således mycket högre på vintern än på sommaren. Detta innebär att gasrören är underdimensionerade för att klara ens det vanliga vinterbehovet då det ju skulle bli onödigt dyrt att bygga kapacitet för att täcka årets högsta behov, eftersom rören bara skulle kunna köras på halvfart på sommaren. Det vore ett dåligt utnyttjande av kapital.

    Alltså importerar man mer gas än man behöver under sommaren och stoppar överskottet i gaslagren, och man importerar mindre än man behöver på vintern. Mellanskillnaden tar man ur de lager man byggt upp under sommaren.

    Detta betyder alltså att det vid en gasavstängning den 1 januari - när gaskontrakten alltid löper ut och det årliga bråket uppstår (varje år sen 1991, media har bara inte uppmärksammat det tidigare) finns det gas för några månaders konsumtion, även om importen från Ryssland helt stryptes. Sen kommer våren och sommaren då man inte behöver någon rysk gas alls för att klara sig. Ryssland står ju trots allt bara för 25 % av EU's gasförsörjning.

    Det är först nästa vinter, när avsaknanden av lageruppbyggnad under sommaren visar sig, som man får problem. Men eftersom man då haft nästan ett år på sig att genomföra gasbesparingsprojekt borde problemet vara hanterbart, och på säg fem års sikt har man kunnat ersätta importen av rysk gas med gas från andra ställen, med andra energikällor, och med effektiviserar.

    Det kan bli några marginellt besvärande år, men sen är det över. För Ryssland är det över på ett helt annat sätt: man har slaktat hönan som värper guldäggen och de stora europeiska gasbolagen (och de regeringar som backar dem) kommer aldrig mer att lite på ryssen, och kommer aldrig mer att att köpa ens en gasflaska av Ryssland. Det är denna gas som försörjer den ryska elitens bekväma liv och ger det välstånd som krävs för att bevara sociala stabiliteten i landet.

    Jag sade ju tidigare att det är extremt svårt att förutse hur den ryska statsledningen tänker och agerar, men dessa två saker bryr man sig extremt mycket om.

    :: ::

    Anledningen att man bygger Nordstream är, hör och häpna, att man vill exportera mer gas västerut, utan att de ukrainska oligarkerna ska sno en andel, och utan polskt politiskt konstrande med transitavgifter och liknande.

    Det är ekonomiskt helt rationellt att lägga ledningen till havs, även om investeringskostnaden blir högre.

    /Starvid, som i vanliga fall är konstant hög på rysskräck."


    http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/06/rysslands-intressesfar-och-en-nato.html

    /Starvid

    SvaraRadera
  11. Din analys av det militära läget, och vår egen potentiellt fruktansvärda situation, Rysslands oroväckande och i Sverige helt ignorerade förstärkning av sin krigsmakt i allmänhet och de delar som kan användas mot Sverige i synnerhet, delar jag dock.

    /Starvid

    SvaraRadera
  12. En välgrundad analys, Cornu! Jag skulle vilja poängtera några saker i den säkerhetspolitiska aspekten.

    Norge övergick för ca 3 år sedan till att huvudsakligen fokusera på sitt nationella försvar och det av Barents. Bl a tar man det huvudsakliga ansvaret för försvaret av Island. Sålunda har man koncentrerat i princip alla sina stridskrafter till nordligaste Norge.

    Gotland dominerar som sagt Östersjön. Genom gruppering av långräckviddigt luftvärn och sjömålsrobotar på ön låser man hela Östersjön. Enda sättet att färdas blir i så fall under vattnet. Hade Sverige haft möjlighet att göra detta under Kalla kriget (prestanda saknades då) hade risken för en invasionsarmada kunnat minimerats.

    Banden mellan Frankrike och Ryssland är starkare än vad man kan tro på ytan. Affären rör inte enbart Mistralfartyg utan även samarbete rörande bl a flygteknologi. Putins nyligen genomförda resa i Frankrike har liknats med Peter den Stores "stora ambassad" till Västeuropa för att påskynda Rysslands utveckling. Lägg också märke till att Ryssland anser sig kunna konstruera fartygen själv, men man anser sig inte ha råd att vänta de 5-10 år detta skulle ta.


    Starvid och jag har haft våra diskussioner tidigare när det gäller "gasvapnet", och jag tänker inte dra igång dem här också.

    SvaraRadera
  13. Men är inte valet att satsa på en liten expeditionskår i Långbortistan istället för ett pansarförband på hemmaplan ett rationellt investeringsbeslut i säkerhet?

    Nån som sett beräkningarna på hur många pansarbataljoner vi sparat in på expeditionskåren i Afghanistan, för samma utfall av "säkerhet"?

    Finns inga sådana beräkningar?

    Är jag ironisk?

    SvaraRadera
  14. FastlandsSverige har inga resurser som Ryssland behöver överta. Med det gamla invasionsförsvaret byggdes en igelkott med 67 stora taggar (fort) och massor av små.

    I nuläget där Östersjön är det som Ryssland "behöver" är det viktigaste att göra Gotland till en enda stor igelkott med modern robotteknologi som bas. Kompletterat med flygvapen och marina resurser, främst u-båtar.

    För övre Norrland behövs flyg, luftförsvar och jägarförband.

    Ett sådant försvar är mycket avlägset med dagens doktrin och oseende politiker.

    SvaraRadera
  15. 17.15: Du tänker helt och hållet i direkta termer, vilket är ur militär synvinkel är rätt blåögt.

    Det finns oändligt många fler sätt att tillskansa sig Gotland än genom en konventionell invasion av ön. Skulle den vara försvarad skulle det ju vara oerhört kostsamt och därigenom ineffektivt.
    Militärt använder man sig istället ofta av indirekt metod. Hur kan jag påverka min fiende på ett för mig billigt sätt men som ändå uppnår stor effekt? Sätter man sig på Stockholm går det rätt snabbt för den svenska Regeringen att skriva under ett dokument där man avträder Gotland till Ryssland. Scenariot gäller för ganska många områden.

    Ett annat scenario är att tillskansa sig fri lejd genom norra Sverige i syfte att nå västerut till Atlanten. Samma scenario har varit aktuellt sedan andra världskriget och är nu med den ökade spänningen i Barentsområdet inte ett dugg mindre aktuellt.


    Dock håller jag med dig om att det inte finns några resurser i Sverige som Ryssland har någon som helst anledning att sukta efter. Är det överhuvudtaget troligt att Ryssland ger sig på Gotland idag eller startar en Barentskonflikt över resurserna under isen? Knappast, men vi vet ingenting idag om hur läget ser ut om 10 år. Däremot vet vi att konkurrensen om energiresurser kommer att öka brant under de kommande åren.

    SvaraRadera
  16. Det kommer alltid att behövas syndabockar för varför livet är så outhärdligt. Speciellt i Ryssland. Kanske kan vi vid något tillfälle i historien tjäna som syndabockar för något internt ryskt problem? Då spelar det inte så stor roll om vi har något de vill ha eller inte.

    SvaraRadera
  17. Och hur viktigt är Gotland? Erbjud då ryssen att hyra Gotland på 30 år så vi får se vilket intresse som finns och vad marknadsvärdet är. Eller ge dem en terroristförsäkring som är billigare än en invasion...
    De militära strategierna är lika enfaldiga i dag som vid slaget om Poltava och tanken på att återigen befästa Gotland är befängd och meningslös.

    Om en vecka är det 2010 som gäller med nya möjligheter att skriva lönande avtal som säkrar fred och framsteg. Det var förresten Putins finlandsresa förra året som lade grunden till Sveriges godkännande av Nordstream.
    Putin beklagade där att han måste höja exporttullarna på rundvirket med 50% men kunde efter förhandling tänka sig skjuta upp den prishöjningen ett år om finnarna kunde ge ett förhandslöfte om Nordstreams godkännande samt att de skulle påverka och förhandla fram samma löfte från Sverige (som också skulle ha drabbats av prishöjningen).
    - Mycket nöjd kunde han åka hem med detta avtal som alltså var klart långt före Zapadövningen.

    /Z

    SvaraRadera
  18. Z: Det finns nog ca 57 000 gotlänningar som inte vill bli uthyrda till Ryssland. Likaså några miljoner svenskar som också tycker det är en mycket dålig idé.

    Zapad hade genomfört oavsett om Nordstreamavtalet var klart eller inte. Det handlade om när avtalet skulle bli klart inte om.

    SvaraRadera
  19. Wiseman 2009-12-27 17.54,
    Förstår direkta och indirekta metoder.

    Syftet med att satsa på Gotland och Norra Norrland vore att skicka en signal. En signal tillräckligt stark för att vara mer än en genomskinlig symbol. Vi kommer ändå aldrig kunna bli så starka att det får någon verklig betydelse pga storleksskillnaden, men tillräcklig för att uppfattas som lokalt besvärande.

    SvaraRadera
  20. Jag har för övrigt kollat upp hur stor del av Europas gas som Ryssland står för, nämligen 20 %. Med Europa menas här Europa minus Ryssland och Ukraina. Andelen väntas dock öka i framtiden, eftersom Norge torde hamna på en produktionsplatå medan Nederländerna och Storbritannien toppat och efterfrågan förväntas stiga.

    Min lösning på detta är mycket enkel: driv inte sådan politik som leder till att marknaden bygger gaskraftverk. Alltså, avreglera inte elmarknaderna, utan välj marknadsmodeller med stabila elpriser som driver ner kraftbolagens räntekostnader. När de får tillgång till billigare kapital kommer de att bygga kapitalintensiva kraftverk med gratis/billigt bränsle (=kärnkraft och vindkraft) i stället för att bygga kraftverk med högra bränslekostnader och oväsentliga kapitalkostnader (gaskraft).

    /Starvid

    SvaraRadera
  21. Jag föredrar ett starkt invasionsförsvar. Ett som inte kan attackera/hota. Detta kombinerat med vänskap med Ryssland och avtal att vi skall försöka hjälpa till att säkra nordstream, inom vårt territorium, om det behövdes.

    Tror även vi borde arbeta på en återgång till politiken före första världskriget då svenskt ekonomi var väldigt närvarande i Ryssland. (Nobels skeppsvarv i Kaspiska havet används fortfarande och minnet av dem är levande. Åtminstone på naturhistoriska museet i Astrakan.) Svensk driftighet behövs i Ryssland, tyvärr verkar massmedia göra allt för att vi skall vara omedvetna om den. Men det är ett kapitel för sig.

    God fortsättning förresten!
    /gurrapurra

    SvaraRadera
  22. Har just skaffat gasbil i syfte att känna mig miljövänlig (plus köra lite billigare) och skulle därför gärna se att Sverige tappar in sig på Nordstream-ledningen.

    Åtminstone så vi kan blanda ut biogasen tills vi själva fått upp produktionen.

    SvaraRadera
  23. Är folk verkligen så blåögda här? En brist på en resurs leder ALLTID till ett politiskt maktspel, oavsett om det är ryssland, usa, tyskland eller sverige som har hand om resursen. Det är bara naivt att tro något annat. Gasen är väl en sak, värre lär det bli med olja. Och det skulle inte hjälpa att rusta upp Gotland, för hur taggig en igelkott det än kan bli, lär det inte orsaka mer än irritation hos en björn. Tyvärr är det nog bara att gilla läget =/

    SvaraRadera