Cornucopia?

Aktuellt

Läsarna inte oroliga över coronaviruset - dags att media tappar intresset?

Läsarenkätens 1773 respondenter visar att bloggläsarna inte är oroliga över coronavirusutbrottet, utan som det ofta är handlar det om att de...

2009-07-06 22:30

John Lennon skulle vara stolt

Tänk om de hade ett krig, men ingen kom? John Lennon flinar nog från himlen just nu. Å andra sidan tål det att diskuteras om vems citat "What if somebody gave a war & nobody came?" är.

Jag menar, vad gör man? Här ger sig 4 000 - 10 000 (uppgifterna varierar) amerikanska marinsoldater in i den talibankontrollerade Helmandprovinsen för att rensa ut talibanerna, och dessa helt tvärt vägrar att slåss. Svårt att besegra en fiende som inte tar strid...

Men man kan konstatera att amerikanarna inte anlagt skägg, vilket de svenska tjejerna och gossarna i Afghanistan gjort för att bättre kunna samverka med civilbefolkningen. OK, inte tjejerna kanske... Fast möjligtvis misstar talibanerna de amerikanska soldaterna för just tjejer och flyr i panik. Jag har foton från Sinai efter Suez-kriget, där sanden är täckt av militärkängor. De egyptiska arabiska soldaterna tog av sig kängorna för att kunna springa fortare när det ryktades att israeliska kvinnliga fallskärmssoldater var på ingående. Springa åt andra hållet alltså. Att bli dräpt av en kvinna var det värsta som kunde hända, så det var bättre att fly.

Bristen på skägg hos den amerikanska marinkåren kan förklara talibanernas flykt. Varning, starka bilder för känsliga läsare. Generation Kill är för övrigt en av de mest sevärda amerikanska miniserierna sedan Band of Brothers. Speciellt sista avsnittet, som är en redig payoff.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna. För att din kommentar inte automatiskt ska raderas måste du sedan 28:e juni 2019 finnas på en VITLISTA. Skriv med kvalitet och följ kommentarsreglerna, så kan du komma in på listan. Ytterligare anonyma signaturer som unknown etc kommer inte att godkännas. Att vara vitlistad betyder inte att kommentaren stöds av bloggen, bara att kommentatorn når över en viss lägsta kvalitet och inte bryter mot reglerna. Genom att kommentera samtycker du till att din kommentar, tidsstämpel, profillänk och pseudonym sparas av Googles Blogger-system så länge det är relevant, dvs så länge blogginlägget är publicerat.

10 kommentarer:

  1. Är du säker på att din historia om de egyptiska soldaterna stämmer? Jag har nämligen för mig att egyptierna tog av sig skorna eftersom de skulle be. Israelerna lärde egyptierna en viktig läxa och numera är det inte tillåtet för muslimska soldater i egypten att ta av sig skorna för att be på slagfältet under brinnande krig...

    Jag tvivlar också på att det fanns kvinnliga israeliska fallskärmssoldater under den konflikten.

    SvaraRadera
  2. Fick versionen om kvinnliga fallskärmsjägare (förvisso till fots) berättad för mig av en svensk FN-soldat i fredstyrkan på Sinai efteråt. Rätt eller fel vet jag inte, kvinnliga soldater hade man i Israel redan då.

    Din förklaring är också rimlig.

    SvaraRadera
  3. Wikipedia säger följande:

    "Apart from the 1948 Arab-Israeli War, when manpower shortages saw many of them taking active part in battles on the ground, women were historically barred from battle in the IDF, serving in a variety of technical and administrative support roles. IDF commanders have historically considered the practice of assigning women to combatant duties to be immoral due to the heightened danger of sexual assault that female soldiers would face if captured by the enemy:"

    Så det kan visserligen stämma att det var ett rykte om fick dem att överge kängorna och fly, men din förklaring om bönestund stämmer förstås bättre.

    Egypterna betalade tillbaka det vid Yom Kippur 1973.

    Fast min retorik i inlägget stämmer väl fortfarande. Talibanerna kan misstagit de skäggslösa lenhudade amerikanska marinkårssoldaterna för kvinnor och flytt lik förbannat.

    SvaraRadera
  4. Att talibanerna flydde när de mötte en väl tränad, väl beväpnad och väl organiserad fiende kan vi nog vara överens om. Detta beteende kännetecknar all muslimsk krigföring i Allahs namn (åtminstone i modern tid).

    Egyptierna bet i och för sig ifrån sig lite bättre 1973 jämfört med de föregående 3 krigen men man får inte glömma att förlustsiffrorna även 1973 var överlägsna till israelernas fördel; trots att egyptierna var numerärt och materiellt överlägsna samt tränade av sovjetiska instruktörer och dessutom hade överraskningseffekten på sin sida. Trots att det mesta talade för Egypten och dess allierade lyckades Israel ändå vinna kriget på alla fronter, även om vissa arabiska revisionister numera försöker få kriget 1973 till en Egyptisk vinst. Israel korsade ju t om kanalen 1973 och vägen till Kairo låg öppen eftersom de egyptiska arméerna så att säga var belägna på fel sidan kanalen. :)

    SvaraRadera
  5. Det är väl för att lättare se skillnad på vän och fiende som Israel inte tillåter införsel av rakblad och rakhyvlar till Gaza?

    Förresten, som anarkokapitalist kanske du skulle tycka det var intressant vad Rothbard hade att säga om Palestinakonflikten. Det skrevs redan efter sjudagarskriget, men känns ganska så aktuellt fortfarande

    http://mises.org/journals/lar/pdfs/3_3/3_3_4.pdf

    SvaraRadera
  6. Avsåg mest att egyptierna gav tillbaka för gammal ost genom att inleda kriget 1973 med att anfalla på Yom Kippur, som ett försök till poetisk rättvisa som svar på att israelerna var så elaka att de anfaller under bönestunder 1956.

    Israelerna krossade väl egyptierna 1973, ringade inoch isolerade in halva egyptiska armén i södra Sinai, utan mat, vatten eller bränsle, men valde i ett infall av nåd att skona dem, samt inte anfalla Kairo.

    Istället slöt Egypten som enda arabland fred med Israel, och har sedan dess bara varit en vinnare på Israel. Kanske därför som Egypten stängt gränsen till Gaza, som tidigare var egyptiskt och inte palestinskt (vad det nu är)?

    Inte så konstigt förresten att brittiska imperiet föll iom andra världskriget. Kan man inte kriga när det är dags för té vid 11 eller 15, så har man helt klart en nackdel på slagfältet.

    SvaraRadera
  7. En vän är israel och har berättat att hans mor var just en fallskärmshoppande kvinna, fast hon stred mot tyskarna under andra världskriget (han är runt 60 år, vilket förklarar årtalen), blev tillfångatagen och spenderade nästan två år i ett koncentrationsläger.Hans mor hade vuxit upp i staden Tiberias, vid Genesarets sjö, och hans föräldrar var tydligen båda involverade i något som idag skulle kallas för en terroristgrupp som innan andra världskriget utförde sabotage mot britterna för att bli fria från den brittiska ockupationen.
    När det andra världskriget bröt ut och de fick reda på att judar förföljdes i Europa så ändrade de helt enkelt prioriteringarna och stred på britternas sida. Vad jag förstått så var båda föräldrarna krigsfångar och när de till slut blev fria hade britterna stängt "Palestina" för judar. D.v.s. som jude fick man inte åka dit, just för att det på den tiden var konflikter i området och de inte ville att judarna skulle öka i antal (även om de hade bott där innan). De skeppades istället till Cypern, men flydde därifrån så småningom för att smuggla sig tillbaka.

    Min vän blev krigsfånge själv så småningom och var i ett syriskt fängelse som han blev släppt från 1973 (om jag inte minns fel). Då hade han blivit torterad under 11 månader.
    Han själv är emot ockupationen av Västbanken - trots sina erfarenheter - och anser de ultraortodoxa judarna vara galna (vilket de ju faktiskt är).

    Men, det mest intressanta är att denna plats på jorden fått en sådan enorm fokus. Det är visserligen en hel del människor som har fått lida där men det som verkar vara den stora frågan är vem som äger landet. Det "lustiga" är att de som har tvångsförflyttats (både "palestinier" och judar) har oftast inte flyttat sträckor länge än 100 km.
    Själv har jag ganska svårt att se varför det skulle vara så hemskt och helt oacceptabelt om jag av en eller annan anledning tvingades flytta till exempelvis Uppsala. Jag hade inte krigat i evigheters evigheter om en sådan sak och offrat mitt liv för att få bo just i Stockholm igen.

    En annan vän, en journalist, var nyligen nere i Gaza. Hennes uppfattning är att problemet till stor del består i att vissa delar av båda sidorna just har bestämt sig för att den lilla biten mark är "deras", att den är "helig" och givetvis "den vackraste platsen på jorden". Detta kommer alltså från människor som i de flesta fallen aldrig varit någon annanstans.
    Problemet är således bristande utbildning, tror jag.

    SvaraRadera
  8. Det är lite (o)roande att läsa just om operation svärdshugg...
    Förvisso har amerikanerna sagt sig ha en ny strategi som skall gå ut på att fokusera på att hjälpa lokalbefolkningen, inte flygbomba, gå ut ur fordonen, istället för att leta upp fiender - men hur det är i praktiken - well - doktrinen sitter nog djupare än så.

    Men vad jag har läst har talibanerna nu insett att det svagaste motståndet finns i norr (där bla Svenskarna är) och börjat skifta fokus dit istället för att ta hårda strider i söder... :(
    /K

    SvaraRadera
  9. Koncentrationen av trupp är lägre i de norra delarna men det är också andelen pashtuner så det går på ett ut. Sen har tyskar, svenskar, norrmän mfl råkat ut för ett gäng attentat i de norra delarna där svenskarna har haft mest tur. Med tanke på de IED:er som svenskar med nöd och näppe undvikit, De sprängningar de klarat sig från (bilden på första bilen som rök på FS13 är rätt talande när det gäller tur...)så är det endast en tidsfråga, turen kommer att ta slut någon gång. Att det blir värre i norr kan noteras av de tillskott som flertalet nationer i norr gjort. Sverige har ju numera både Galt och CV90 på plats.
    /Tillsats

    SvaraRadera
  10. Det är väl på intet sätt överraskande att talibanerna inte tar strid. Det vore ju katastrof för dem om de gjorde ett "final stand" mot jänkarna. Klassisk gerillakrigföring säger ju att man ska glida undan och försvinna, för att sedan återkomma på annan plats. Det är psykologisk krigföring lektion #1 och något säger mig att det passar perfekt mot amerikanska soldater som gärna vill slåss (läs Marinkåren).

    /Johan

    SvaraRadera