Enligt bloggens stora läsarenkät så är det endast två promille av läsarna som lever den så kallade drömmen om FIRE (financial independence, retire early). Fler skulle kunna göra det och identifierar sig som dilletanter i enkäten, men jobbar i själva verket och har inkomst av tjänst ändå. Verkligheten är att det inte är ett särskilt kul liv att sitta på soffan och räkna pengarna, utan man måste ha något att göra. Tre anekdotiska exempel följer.
Kattor på Sint Maarten. En del av dessa kanske seglas av FIRE-människor, men … |
FIRE är ett populärt mål för många småsparare som gnetar fram dagarna i ända, sparar och investerar på börsen. Vid 30 ska de gå i pension och aldrig mer behöva jobba.
Här på Sveriges största oberoende något slags ekonomiblogg är det dock bara två promille som faktiskt lever FIRE-livet utifrån läsarundersökningen. 1.1% av de 1522 respondenterna efter gallring av oseriösa svar uppger dilletant som sysselsättning, men utav dessa är det endast tre respondenter som inte uppgett inkomst av tjänst. Man fortsätter alltså att arbeta fast man uppnått FIRE.
I själva verket är det 7% av bloggläsarna som uppgett att de har en förmögenhet på 10 MSEK eller mer, och som dollarmiljonärer borde kunnat leva FIRE-livet. Men de gör inte detta, utan arbetar ändå.
Det är antagligen så att det är förbaskat tråkigt att sitta och räkna pengarna någonstans, och därtill kan det vara rejält trist att leva på en studentekonomi resten av livet. Man behöver något att göra, och för de flesta är det jobb eller eget företag.
För med miljonerna i ryggen så finns en trygghet som gör att du kanske kan jobba med det du drömt om, istället för att löneslava i hemtjänsten. Om nu inte hemtjänst är precis det man finner gör ens liv komplett – att hjälpa andra är en av de få punkter som ger glädje och lycka i livet. En annan är flow, dvs när man kan jobba intensivt med något – gärna kreativt – och utestänga världen. Vilket man kanske kan som egenföretagare.
Låt oss titta på siffrorna hos de som både angett dilletant som sysselssättning och har noll i inkomst av tjänst. Åldern är 44 – 57 år, så vi pratar inte om några som redan i 30-årsåldern nått FIRE-livet. Förmögenheterna går från några miljoner, via runt dollar- eller euromiljonen till några hundra miljoner för den rikaste av dem. Bland de som angett dilletant men även inkomst av tjänst är förmögenheterna i snitt 32 MSEK och inkomsten av tjänst i snitt 442 000, med en årslön på 1.1 MSEK som högsta lön, följt av en med 800 000:- SEK i årslön. Men dessa jobbar alltså likväl.
Över till tre anekdoter.
Bloggen har blivit kontaktad av en av de tre läsare som angett noll i tjänsteinkomst och dilletant, och faktiskt lever FIRE. Tre fjärdedelar av miljonerna har vederbörande och dennes partner sparat ihop, medan den sista fjärdedelen kommer från nettot av försäljningen av bostaden samt arv. Inkomsterna per månad är bara 20 000:- SEK, men de är varken oroliga eller har ett problem med detta. Man har även reala tillgångar kvar i Sverige i form av mark om allt skiter sig. Som sysselsättning tar de sig jorden runt med muskelkraft, men har på grund av coronapandemin fått ta ett uppehåll och befinner sig för stunden i Portugal, rimligtvis pga relativt billigt och ändå civiliserat inom EU. Det finns personliga orsaker till att de valde FIRE-livet när möjligheten gavs.
Poängen här är att paret har något att göra och ett mål och mening.
Det finns olika sätt att inte jobba, men ha något att göra ändå. Exempelvis segla jorden runt. Eller något annan livsstil man drömmer om. Man kan annars gissa att för trettioåringar så kommer barnafödandet i vägen, och det är inte alltid så enkelt att förverkliga olika avvikande livsstilar med barn. Särskilt inte när barnen når skolåldern. Av bloggläsarna i enkäten har 51% hemmavarande barn, men av de som svarat dilletant är det bara 33% som har barn. Det är antagligen betydligt enklare att gå i tidig pension vid 55+ än att göra det vid 30 och vid 55+ har man sin karriär i yrkeslivet bakom sig, istället för framför sig, samt barnen flyttat ut.
Ett annat exempel på hur det kan gå med FIRE är en finansbloggare – som får förbli anonym för att slippa eventuell kritik och gnäll – som för några år sedan sålde allt och flyttade ut med familjen långt ut på landet för att leva på en gård och FIRE-inkomsterna. Ett och ett halvt år senare flyttade de tillbaka till storstaden och jobbar igen. Pengarna ger frihet och trygghet, men det är kanske inte för alla att bosätta sig i skogen. FIRE-drömmen är just en dröm, och att uppfylla drömmar är inte nödvändigtvis lika kul som att ha dem.
Som tredje exempel kan jag ta mig. Jag levde några år på enbart kapital, utifrån Wibble-konto, dvs det jag tjänade in året innan dividerade jag med tolv och tog ut som lön innevarande år. Sista året jag jobbade som anställd åt någon annan var 2006, då jag för övrigt köpte gården skuldfritt. Första året på FIRE-inkomst var 2008, då jag fick cirka 9000:- SEK i månaden efter skatt, eller studentinkomst. Jag startade då bloggen, gick direkt upp som mest besökta ekonomiblogg i Sverige, drog in 400:- SEK på reklam första månaden och på den vägen är det. Ganska snart upphörde jag med FIRE, speciellt som mina kanadensiska stiftelser fick ändrad beskattning och kunde inte längre dela ut sina tio procent om året. Istället blev det bloggen och gården som stod för inkomsterna, plus att jag började skriva Midvintermörker 2009, var klar med den 2010 och gav ut den 2011. År 2013 kunde jag få ut en halvtidslön, 2014 en lön som en undersköterska och 2015 var jag tillbaka på inkomster motsvarande vad jag hade haft om jag fortsatt jobba som kodapanade IT-konsult, varpå jag av de vanliga orsakerna fick blåsa i princip hela mitt finansiella kapital för att ta över hundraprocentigt ägande av gården. Behövde rent av gå till banken med mössan i hand och låna lite, vilket dock är avbetalt nu. Vad studentnivån på FIRE gav mig var möjligheten att i 2-3 år starta egen verksamhet och företag, samt av en slump få mig att börja skriva, vilket idag är min huvudinkomst (författandet stod 2020 för 67% av intäkterna i bolaget, bloggen för 27%, föreläsningar för 3% och övrigt som varumärkesrättigheter, konsultarvoden etc 3%). Och förstås med det möjligheten att jobba i flow 60 – 80 timmar i veckan, vilket aldrig hade varit möjligt styrd av en arbetsgivare annan än mig själv.
FIRE är främst en inkomstkälla för de som bloggar om det, föreläser om det eller ger ut böcker om det. FIRE är en produkt, en dröm som dessa säljer. Att särskilt många når FIRE och sedan faktiskt väljer FIRE som livsstil är desto mindre vanligt. De som skriver och föreläser om FIRE har uppenbarligen inte valt FIRE själva, eftersom de jobbar med att skriva och föreläsa om det.
Snarare hittas nog de desto fler som kunde varit FIRE bland egna företagare (som exempelvis FIRE-föreläsare…). Egna företagare inom tjänstemannasektorn har bland bloggläsarna i snitt 6.8 MSEK i förmögenhet, mot 4.0 MSEK i snitt för bloggläsarna i stort. Huruvida det är företagandet som skapat förmögenheten eller förmögenheten som gett möjligheten till företagande är en annan fråga.
Drömmer du om finansiellt oberoende och tidig pension, fråga dig istället varför och vad ska du göra när du uppnår detta? Är du missnöjd med ditt jobb idag, kanske du istället bara ska söka ett annat jobb eller byta yrke, istället för att snåla och gneta för att nå finansiellt oberoende och sedan upptäcka att du tänker jobba ändå? Eller så har du en plan att segla jorden runt, göra Seven Summits eller något annat mål här i livet. Och en plan vad du ska gör när det är klart.
Så var lite försiktig med vad du drömmer om. Det kan bli verklighet.
Livet kanske är bättre som en balans mellan arbete, drömmar och fritid? Men de där pengarna kanske kan ge lite trygghet och möjligheter? Kanske en paus från arbetslivet under några år för att vara hemma tillsammans när barnen är små, eller för att resa eller förverkliga någon annan dröm. Och sedan tillbaka till arbete igen? Vi är inte skapta för att sitta i soffan. För övrigt är det ingen som kommer tacka dig för att du lever på 10 000:- SEK per månad, och att tryggt nå runt 30 000:- i månaden efter skatt man får på en full tjänstemannalön i åldern 40+ idag, så krävs det en ganska stor förmögenhet som du inte direkt kan spara ihop till på din lön.
Bloggaren tar foto sist i replaget på slutspurten upp för Mont Blanc. Nej, MB är inte en av Seven Summits, utan var bara uppvärmning för Kilimanjaro, som är en av de sju. Europas högsta topp är Elbrus och jag sätter av förklarliga orsaker aldrig min fot på rysk mark, och har för övrigt inga ambitioner att notera vare sig Denali, Everest eller Mount Vinson. Kosciuszko enligt Bass lista kan jag tänka mig, men den har Lena redan noterat. |
67 kommentarer
Om man inte sätter in pengarna på något enkelt räntebärande "säkert" instrument så är förvaltningen av pengarna ett jobb i sig.
Nja.
Investmentbolag?
Eller fonder faktiskt. Man ska ju inte spekulera med sin FIRE-förmögenhet, utan sätta den brett och över tiden tryggt, t ex i en fondmix.
Rätta mig om jag har fel, men uppfyller inte ett långsiktigt innehav i t.ex. Investor det?
Säkerligen. Men problemet är väl a) att investmentbolagen numera handlas med substansbonus istället för substansrabatt, och b) att man inte nödvändigtvis tycker att Investor har den profil och framtidsutsikter man är ute efter.
Jag har bara ärvt dem och trodde de hade rabatt fortfarande. Tråkigt..
De har väl kanske onoterade innehav också, annars kan man i teorin sälja investmentbolaget och köpa deras innehav över börsen istället…
Det är fortfarande substansrabatt i Investor och Industrivärden, och de kan funka som proxy för "Sverige-index" om man så vill.
Nej, det är inget betungande jobb att hantera tex en 75/25-portfölj.
Den stora fördelen med investor jämfört med svensk indexfond är väl att den i flera år slagit OMX30 + att man får direktavkastning samt slipper betala förvaltningsavgift.
Personlig favorit på "folk som förälder om fire" är när DN hade ett större uppslag för ett antal år sedan om det (då) nya begreppet "digital nomad" dvs folk som hade insett att de inte behöver en fast bostad utan kunde leva lite var som och göra allt sitt jobb på sin laptop. Verkade dock vara riktigt svårt att hitta någon digital nomad att intervjua, deras intervju med en sådan var en kvinna i 50-årsåldern som sålt bostaden efter att barnen flyttat ut och nu levde mycket runt Medelhavet och försörjde sig som föreläsare om att vara digital nomad….
VSB.
Ah, den här artikeln som pladdrar om mobilism och virtuella nomadstammar har verkligen inte åldrats väl:
https://computersweden.idg.se/2.2683/1.42515/natverket-ersatter-individen
Ah hittade den. https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/sa-upp-sig-skoter-kontoret-fran-hangmattan/
"Att vara en digital nomad innebär att alla inkomster kommer via internet och att man inte har något fast boende, säger Anna Åberg på telefon från Las Palmas där hon tillbringar vintermånaderna.
Anna Åberg arbetade tidigare som konsult och affärscoach åt både Umeå kommun och som egen företagare. I dag driver hon sitt företag via internet och säljer kurser som handlar om hur man lever som digital nomad."
Om jag har stalkat upp rätt person på LinkedIn jobbar hon fö som USK i Umeå idag. Inget fel på det, men lite svårt att utföra från hängmattan i Las Palmas
Hade en kollega som gick i pension vid 50 då han sparat hårt för att kunna sluta jobba och leva istället. Som han sa det.
9 månader efter fick han diagnosen av en aggressiv cancer och det tog bara 2 månader så avled han. Tyvärr då han var både en uppskattad kollega och trevlig person.
Jag är väldigt tveksam till det vissa försakar för att sen kunna "leva livet". Livet ska väl levas hela livet?
Har även haft förmånen att mellan två jobb ha full lön 5 månader (med det nya jobbet klart innan jag gick på "ledighet"). Så jäkla roligt är livet inte när partner och vänner jobbar och man inte har några kollegor att snacka skit med. 🙂
Lite lustigt men jag tror att man uppskattar fritiden mer när man jobbar. Och. Jagg tror mer på att hitta ett jobb man trivs med och ser fram emot på måndag morgon. Det gör mer än pengar.
Beklagar angående kollegan. Jävligt trist. Min farsa skulle gå i pension vid 55 efter att ha sålt sitt bolag. Fast två månader innan fick han levercancerdiagnosen. Tio månader senare var han död, blev aldrig någon pension, utan sjukskrivning isället. Pengarna gick till sambons pension vid 55 istället.
Nä, man kan dra ner periodvis i livet, men att försaka hela livet för att gneta när man kan dö om några månader – eller i morgon – vet jag inte riktigt vitsen med.
I övrigt, ja, fritiden är värd så mycket för att den är begränsad. Obegränsat med fritid gör att fritiden också blir värd noll, och bara blir en kostnad.
Det där är spot on! Det enda vi aldrig får tillbaka är tid (och förvisso de som gått bort) och det är det som gör den så värdefull.
Finessen är väl alltid att leva balanserat. Att veta att man bör leva nu på ett bra sätt men att man ju även riskerar att finnas med ett tag framöver.
Om man kan unna sig själv och de nära en bra och fint liv och samtidigt vara lite smart så är väl det av godo.
Sammanfattar med en liknelse, typ för en del måste köksbänken vara i massiv sten medan andra kan tänka sig "engineerd stone" som inte går att skilja från förstnämnda och har bättre hållbarhet till ett långt lägre pris. Båda kan njuta av en fin köksbänk men den ena kan också amortera en bit till på huset och bygga en snutt till oberoende.
Tog lite FIRE-tid när jag tog över gården och fick barn. Aldrig studerat fenomenet innan. Börjat jobba igen. Sistnämnt känns så fruktansvärt meningslöst, men så kan man ju byta.
Vad som dock slog mig under processen är att längre tjänstledighet enbart är yrkesbyte. Jag blev snickare/murare/målare/skogsarbetare samt barnskötare såklart.
Allt på grund av skattesystemet. Vettigt?
Med gamla byggnader vet man dessutom att de kan ruinera en när som helst.
Åtaganden tenderar att följa förmögenheten, ett enda stort nollsummespel.
Sommaren blir FIRE igen, men med ett fullspäckat schema. Att alla bekymmerslösa boomers som stryker kring knutarna med sina hundar blänger kritiskt utan att ens säga hej får man leva med i alla fall.
Karriärsbyte till oavlönad snickare och barnskötare menar du.
Och nä, det är rätt surt att sitta med miljoner och leva som en student, så nog expanderar åtagandena. Parkinsons lag.
Du menar eftersom gården aldrig kan säljas av en 5-10 generation?
Ser man värdeökningen som lön så har det betalat sig.
Visst, men jag ser det som kapitalinvestering. Lön är sådant man kan betala räkningarna med löpande, det är svårt att göra med ny fasad på ladan.
Äh, det där betalar arrendena. (Ekonomibyggnaderna)
Men i övrigt helt rätt, vilket många missar. Då krävs höga utdelningar och modesta utgifter. Tråkigt.
Ja, jag förbannar stället varje dag.
Vilket ställe?
Skulle vara kommentar ovan.
Sydskåningar ersätter oftast gård med det ordet, varför vet jag inte riktigt.
Ah.
Kommer väl av varje sockens boställe, vilket är status enligt många, typ.
Du har förresten varit här och fotat enligt bloggen, det finns en del mkt intressant i krokarna angående kalla krigets invasionsförsvar. Ska det bli bok av det tro?
Nä, var bara nere vid Hörte Brygga för att käka middag efter ett framträdande. Passade som alltid på att ta lite foton till bildbanken, vet aldrig när de kan behövas. Ja, fanns ju en och annan gammal betongklump längs södra stranden på vägen bort till Skanör efteråt.
Nja, tänker mer på vad som skulle grupperas uppåt land. Men det är väl inte märkligare än mycket annat.
Nä, gjorde ingen speciell research. Innan pandemin var vi inne på cykelsemester där nere.
Kan rekommenderas, sommarvindarna är väl det som väger upp.
Tänkte cykla österut, så får man väl medvind?
Ja, typ. Tänkte ni utgå från näset?
Inte tänkt så långt.
Sydkusten österut är en trevligt sträcka, bort mot Ales stenar, Backåkra och Sandhammaren (som jag känner bäst). Bodde ett tag i de trakterna.
https://www.dhbackakra.se/sv-SE
Hur som, ni är såklart välkomna in på landetfika ifall ni är på slätten.
Håller med dig verkligen! Insåg det själv bara för några månader sedan. Så kommer sluta på mitt jobb och börja jobba på det jag istället drömmer om att. Varför vänta 10-15 år tills jag nått FIRE om jag ändå tänker jobba? Pengarna jag investera i så många år kommer gott och väl kunna försörja mig under uppstarten av mitt egenföretagande. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva arbeta som anställd igen (om inte frivilligt).
Det är en korrekt reflektion. Ekonomiskt oberoende ska inte förväxlas med "nu sätter jag mig och stirrar in i väggen 8 timmar om dan nu när jag slipper jobba", utan nån sorts mening behövs. Finns lite olika sådana profiler i den sk FIRE-världen, tror knappast nån är sysslolös.
Men mer modest, som nämnts i annan tråd — gå ner i arbetstid lite tidigare, gå i pension några år tidigare, hjälpa en partner att gå i pension tidigare — man kan ha många olika mål som mycket väl kan uppfyllas med samma metoder som man går i extremt tidig pension. Dvs spara mer och investera.
Det finns olika typer av kapital. Ett är pengar, ett annat är kunskap, och ett tredje är något vi kan kalla för intelligens eller kompetens. De två senare genererar det första, så att investera i de senare för att man tycker om det ger bra utdelning på lite sikt, och är vanligtvis hållbart över tid utan att man behöver bekymra sig speciellt över det första. Det gör också att det där med pension är något man kan skjuta på framtiden. För varför ska man sluta att göra något man tycker om bara för att man nått en viss ålder?
Intressant att höra om resan.
Jag var mer fokuserad på pengar förr, men har märkt att oavsett om jag säljer för hundratusen eller noll en månad så ser vardagen exakt likadan ut. Jag förstår förstås att jag låter som en douche men om jag vore miljardär skulle jag vilja att min arbetsdag ser exakt ut som nu. Det är värt oändligt mycket att få styra och ställa själv.
Låter underbart, Mic. Gratulerar.
Har tre personer som dragit in för mycket stålar när de sålt sina bolag, den yngsta 21. Alla tre levde nån "drömtillvaro" i några månader innan de bara. Näh FFS så började de om. Helt värdelöst att vara sysslolös eller bara snickra på sitt hemmaprojekt eller landställe, hideout eller bunker. För mycket energi, viljan att ha dagliga utmaningar och för mycket av det goda. En stod ut i fyra år men han seglade runt jorden.
Har flera vänner som drivit eget i många år. När de var 30-40 år sa dom att inte jobba en dag efter 55. Nu har dom passerat 60 och jobbar fortfarande kvar. Pengar finns så det är inga problem. Men just detta att vad man ska göra i stället när alla andra jobbar osv. Sen kanske är det ju rätt roligt att vara uppskattad, få beröm för det bra jobbet man gör betyder något för sin självkänsla.
Jag skrev det i den förra FIRE tråden.
Men jag har avtalspension from 58 årsålder givet 30 år i tjänst.
Men desto roligare arbetsuppgifter jag får desto svårare har jag att se mig själv gå i pension vid 58, givet att jag är hyggligt frisk och så. Kolleger och roliga arbetsuppgifter är guld värt.
Min tjänstepension kunde jag börja ta ut vid 55, är 60 nu. Har inga planer på att gå i pension. Så länge jag presterar är det mycket tillfredsställande att arbeta.
Men det beror förmodligen på att det är väldigt mentalt stimulerande och jag hela tiden kan ligga på gränsen av vad jag klarar av. Mycket av tiden går åt till att analysera problem, och hjälpa andra som försöker lösa problem. Tror det senare är största orsaken till att det är så stimulerande, den humana återkopplingen som det ger. Teamwork.
Köpte du gården två gånger, utköp?
Du verkar begåvad, du får räkna ut det själv.
Starka fritidsintressen är underskattat. Där kan man ju lägga in lika mkt drivkraft som man gjorde tidigare i sin anställning. I min FIRE tillvaro lägger jag ett par timmar per dag på investeringar, ibland mindre, ibland mer, men den stora fördelen med FIRE tillvaron är att jag kan lägga max tid på alla fritidsintressen – multisport, skidor, skridskor, paddling/packraft, fiske, etc. Tröttnar aldrig. Underlättar dock med en lagom introvert personlighet där man knappt reflekterar över att det skulle kunna vara negativt att göra mkt saker på egen hand. Det känns helt naturligt.
Kanske det som är förutsättningen. Lite introvert personlighet!
Ha det bra++
Hade inte haft några problem med att inte jobba. Har alldeles för mycket idéer och projekt för att vara sysslolös. Men man kanske skulle kunna säga att projekten hade varit en form av jobb. Jag vill tex få mer tid i skogen,jaga, bygga klart dammen i skogen, bygga stugor vid dammen för uthyrning, bygga vildmarksspa, äventyrsland med minimaskiner. Svetsa och bygga lustiga maskiner i verkstaden, planera om trädgården hemma och på mina hyresfastigheter, resa, köpa och bygga sommarhus i Falkenberg, lokalproducera djur, odla vinbär och göra vin. Etc etc.
Det här har jag insett sen länge tack och lov, och jag är inte FIRE men såklart siktar och arbetar för möjligheten dvs friheten att välja vad jag vill. Spelar ingen roll hur mycket som finns på kontot, kommer inte sluta jobba ändå. Jag är inte uppvuxen i en sådan miljö heller så alla vänner och bekanta har jobb. Vad skulle jag göra annars om dagarna, skulle tröttna på att träna och göra annat själv eller med partner. Skulle dessutom sakna både krav, rutiner och uppskattning från en arbets-/uppdragsgivare.
Kanske annat om man är uppvuxen i en miljö med ärvda pengar och där alla andra också lever av arv/föräldrar och är "FIRE" tack vare föräldrar. Men det är ju en helt annan livsstil där FIRE visserligen existerar men inte som begrepp i den miljön utan som något naturligt kanske.
Vad skall man satsa på? Ha ett rikt liv eller bli ett rikt lik?
Balans är ett tips. Att göra det man själv och de nära mår bra av och uppskattar, men samtidigt inser att man kanske riskerar att leva ett tag framåt. 😉
Dvs att låna en riktigt stor peng och låtsas vara rik, köpa residenshus, med fjällstugor, lyxbilar, båtar och resor för att man har råd med stora räntor just nu kan vara en hit eller miss. Kul nu och kanske har man en fantastisk värdeuppgång, men när inkomsten sjunker så kanske man inte klarar samma räntor och säljer, kanske med fin vinst men man får hitta ett billigare boende och enklare fordon att åka i. Det väntar rätt många som just nu maxar lånetaket.
Om man istället satsar på balans så växer det fint till sig ändå och man kan amortera av skulder medan man bor i hus med havsutsikt, pool etc. – och behöver varken vara missnöjd eller flytta pga obalans mellan pension och räntor.
Problemet med fire verkar inte vara själva avsaknaden av ett arbete utan avsaknaden av fire-vänner. Innan och runt sekelskiftet var det väldigt fint i överklassen att inte arbeta. Vad jag vet så roade dom sig friskt och mådde utmärkt av ett liv utan arbete, men dom fyllde det med likasinnade.
I mjukvarubranschen kallar vi flow för att vara i zonen. När man blir ett med problemområdet är det bara om huset står i brand och lågorna slickar en på ryggen som man kan komma ur det, eller om någon insisterar på att ställa en fråga. 🙂
Man kan åstadkomma storverk, men man kanske inte själv riktigt förstår koden några dagar senare, eller hur man tänkte. Således finns faror med det tillståndet. Kan dock tänka mig att det är idealiskt för en författare. Man bygger upp stora mentala modeller som man provkör mentalt och beskriver. Att bli avbruten är riktigt jobbigt, det tar tid innan man fullt kommer in i det tillståndet igen. All kommunikation går ut på att få bort störningen utan att vara allt för otrevlig, så att man kan fortsätta.
Har du gjort någon undersökning om hur människor trivs på sitt jobb, "flow", och liknande, kopplat till inkomst? Vore intressant att se med demografin på denna bloggen
@Cornu, jag tror din story är ganska lik många av oss som "lever på kapital.
FIRE som beskrivning, ganska dålig sådan, är ju ganska nytt, som av nån anledning blir definitionen på oss alla, även om sannolikt få skulle beskriva sig så, dvs snåla extremt för att nån gång i framtiden kanske sluta jobba.
Många av de jag känner passade helt enkelt inte in i "big corporate" och insåg att för arbetsuppgiften/kompetensen kunde man fixa det bättre själv. Säg att du som mellanchef chefar över 50 pers och har en lön på 50-80k/mån. Driver du ett bolag med 50 anställda omsätter du kanske 50-100M till 5-20% nettomarginal, dvs säg 10M/år plus din lön, ett bolag som du kanske sen säljer för en bunt med 100M.
Javisst, det är enklare att vara kvar som mellanchef med säker lön, och många tar tillfället vid uppsägningar tex.
Själv blev jag "pensionär" (kanske närmare fattigpensionär…) runt 30 men slutade inte jobba. Fortsatte driva bolag, men med skillnaden att jag inte längre var operativ, utan kunde göra vad som helst med min tid.
Nu ca 15 år senare definierar jag mig som "lever på kapital", även om jag inte använder kapitalet direkt, jag har även lite olika småuppdrag/projekt och fakturerar ca 3-8h/v vilket ger en "motsvarande bra tjänsteinkomst".
Jag hade lätt kunnat skala upp utgifterna och leva i lyx, men ett par anledningar gjorde att jag fortsatte leva "normalt".
1. Jante kanske är första anledningen. Även om jag nu som ca 45-åring har mer än vad jag behöver, lever jag som de flesta, och ingen, inte ens familjen vet om förmögenheten.
2. Minns när jag var i 25-årsåldern och gjorde några riktigt bra affärer (jobbade då samtidigt inom big corporate men hade bolag vid sidan). Tänkte innan att går detta igenom så ska jag köpa si o så. Det gick igenom och det kändes riktigt meningslöst att köpa något jag inte behövde, varför inte istället använda pengarna till fler affärer, och så fortsatte det.
3. En stor anledning som jag sett andra kommentera som anledning MOT detta sätt att leva, ser jag som en anledning FÖR detta sätt. Just att människor dör i förtid. Jag har flera i närheten som dött i förtid, flera av dem har verkat framgångsrika företagare, men i efterhand visat sig att de lämnat efter sig i princip 0, vilket gjort att familjen kanske blivit tvugna att sälja bostad m.m för att de helt enkelt inte hade råd att bo kvar. När jag gifte mig för ca 15 år sen så satte jag som krav på mig själv att oavsett vad som händer mig så ska familjen klara av utgifter utan problem. Att man kan dö imorn bidrog alltså till högre motivation av finansiell frihet, istället för som många säger "festa idag, man vet aldrig vad som händer imorn".
Till slut tycker jag Tim Ferriss bok "4h work week" är en sund bok i ämnet.
Specifikt "mini retirement" (prova ta pension en vecka/månad/år om du tror det är det du vill), och "try your greatest fear" (om du tror det värsta som kan hända är att du får sova på golvet och äta makaroner, prova det en vecka och inse att det var visst inte så farligt).
Mitt liv hade sett väldigt annorlunda ut om jag lyckats komma över de pengar jag har idag innan jag fick barn. Pengarna var det som höll mig tillbaka då. Nu är det barnen. Jag har inte varit bra på att balansera mina hobbies med familje-plikterna och känner mig ganska fast. Jag hade kunnat sluta mitt jobb rent ekonomiskt, men med barn i förskoleålder skulle jag inte få mer tid loss från familje-pilkten. Jag kommer vänta iaf tills alla går i skolan.
Ett litet företag och mycket telefonjour och strategiutveckling löser den situationen galant.
Visst men om man vänder på det så vad får jag för de extra pengarna jag just nu sparar?
Inte för att jag tänkt att sluta jobba men ändå.
Jag behöver inte ha en ny BMW, märkeskläder eller äta oxfile på restaurang.
Jag ser inte hur det skulle få mig lyckligare än min Civic som år efter år inte får en ända besiktningsanmärkning, mina kläder från HM och Dressman eller min fläskkarre med pepparsås som jag själv har lagat.
Det ända jag kan få om jag inte sparar massa pengar är lyx. Då tar jag hellre den extra tryggheten som pengarna ger för man vet aldrig när de behövs på riktigt.
Trygghet och marginal framför lyx. Men gränsen för vad som är lyx kan lätt flyttas. Många ifrågasätter en dyrare bil. Men har man pengarna och testat en bekvämare bil är det möjligt att motivera. Men smaken är som baken. Nackdelen med fin bil är att det sticker ut och irriterar andra…
Om man inte vill sluta arbeta eller går ner i tid som många här skriver så har man säkert ett väldigt intressant arbete. Dock så kan man vända på fråga och fundera på varför dessa människor trivs så dåligt med sitt "övriga" liv. Om man arbetar 80 timmar i veckan så har man ju knappast tid eller lust med familj eller något annat i det "övriga" livet.
Man är förmodligen arbetsskadad.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.