Det pratas nu om att svenska staten ska låna upp pengar på 100 år, och att samtliga svenska statsobligationer nu har negativa räntor, dvs att staten får betalt för att låna. Men varför vill någon köpa obligationer med negativ ränta? Svar nedan.
 |
| Gammal svensk statsobligation på papper. |
Obligationer är inte bankkonton. Viljan att sätta in pengar på ett bankkonto med negativ ränta, och garanterad förlust är antagligen högst begränsad, i synnerhet när beloppen överstiger insättningsgarantin och pengarna inte ens är säkra vid en bankkonkurs.
Obligationer är istället marknadsnoterade instrument, likt aktier, och en investering i obligationer är således en kombination av tron på direktavkastning (ränta eller i fallet aktier utdelning) respektive marknadsvinst. Obligationer kan vara nollkupongare, som betalar tillbaka ett visst belopp på ett visst datum, eller som delar ut en viss ränta vid regelbundna datum, t ex en gång om året. För negativ ränta innebär det att obligationen handlas till ett värde över inlösenbeloppet plus eventuell utdelad ränta fram till inlösen. Exempelvis innebär -1% i ränta på en ettårig obligation att den kostar 1 010 000:- SEK att köpa för en miljon nollkupong.
Det pratas nu om att svenska staten ska låna upp statsskuld på 100-åriga obligationer, och att andra länder som Tyskland och Danmark har obligationer med negativ ränta på långa löptider. Svenska marknadsräntor på statsobligationer var enligt Riksbanken igår -0.648% för 2 år, -0.697% för 5 år, -0.528 för 7 år och -0.325% för tio år.
Men varför vill då någon köpa dessa obligationer med negativ ränta.
Anledningarna är en kombination av tre.
1. Man förväntar sig fallande räntor. Obligationer är marknadsnoterade, och om räntorna faller så stiger alltså obligationen i värde. Trots att den betingar negativ ränta kan det alltså vid fallande räntor ändå bli en vinst att köpa dessa obligationer, så länge man kan sälja dem till en greater fool innan inlösen för nominellt belopp. Köper man en obligation till negativ ränta tror man alltså på fallande räntor.
2. Riskaversion, vill inte förlora mer på något annat. Den som köper obligationer gör bedömningen att rådande ränta är en lägre förlust än vad man får om man köper en annan tillgång, t ex aktier eller företagsobligationer och andra högriskobligationer med positiv ränta. Statsobligationer är i princip riskfria då staten i princip inte kan gå i konkurs. Det är förvisso en förenklad beskrivning, men konkursrisken anses antagligen vara noll för de stater som har negativa räntor. Beskedet med negativa räntor är att man alltså inte tror på andra marknader.
3. Valutaspekulation. Att köpa obligationer i andra länders valutor är en spekulation på att den egna valutan ska försvagas. Jag har själv det mesta av mina finansiella tillgångar i utländska obligationsfonder, i EUR och USD, dvs jag tror att SEK kommer falla. Således gör det inte något att jag t ex har stora innehav i statsobligationer i EUR. I själva verket är Handelsbankens statsobligationsfond EUR den som gått allra bäst av mina räntefonder, och har stigit med drygt 10% sedan i mars. Trots minusräntor. Dels på grund av fallande svensk valuta, och dels på grund av fallande räntor. Svenska negativa statslåneräntor innebär alltså att en del tror på en starkare svensk valuta, eller åtminstone mindre svag än alternativ.
Således kan man alltså vänta sig vinster (eller relativa vinster kontra t ex börsen) även vid negativa räntor på obligationer – annars hade man köpt något annat. Den eviga förväntan om ständigt fallande räntor är en del av den sk obligationsbubblan, som förstås förr eller senare kommer hitta sin greatest fool – sannolikt småsparare och pensionsfonder – som får ta smällen när räntorna inte längre faller.
Det finns säkert andra anledningar, men obligationer är alltså inte bankkonton, utan fungerar på ett annat sätt och även negativa räntor kan alltså vara en bra affär.
Ett allvarligt problem med negativa räntor är dock att den garanterade avkastningen sjunker, och blir rent av negativ, eller åtminstone väldigt låg. Därmed spricker alla pensionsprognoser i pensionssystemen, som bygger på ett normalläge för obligationsräntorna. Du som idag skrattar dig lycklig över det uppblåsta värdet på din bostad och de obefintliga bolåneräntorna kan sätta skrattet i halsen när det är dags för pensionen.
Jag handlade själv med obligationer på 90-talet, både via obligationsfonder som t ex Robur Swedish Bond Fund eller direkt via obligationer som pappersobligationen ovan. Swedish Bond kunde gå cirka +40% om året under 90-talets svenska krisekonomi, när regeringen Göran Persson gjorde allt för att sanera svensk statlig ekonomi och därmed driva ner räntorna, vilket alltså är samma sak som högre priser på obligationer och därmed en uppgång i obligationsfonderna.
27 kommentarer
Med tanke på pensionen, bättre att låna till en dyr bostad som ökar i värde (räknat i pengar).
Att ett pensionssystem som bygger på sparande är orimligt visar sig mer och mer tydligt för varje år. Det är alltid den generation som är i arbetsför ålder som kommer att serva de äldre som inte jobbar, oavsett hur stort sparkapitalet är. Åtminstone fram tills robotar tar över äldrevården.
Håller med. Bostäder är också till skillnad från värdepapper lätta och billiga att högbelåna.
Något många inte verkar förstå är att 85 procents belåning ger över sex gångers hävstång på det egna kapitalet. Amorteringsfritt var det helt otroligt, nu bara otroligt bra över tid.
Ett intressant fenomen. Som du beskriver finns det bara ett skäl att köpa dessa obligationer, och det är spekulation. Ingen investerare köper dessa långa obligationer. Och så finns det några som av lagkrav är skyldiga att köpa dem. När denna slutliga fas av obligationsbubblan spricker kommer det att skicka chockvågor genom hela systemet som vi aldrig sett tidigare. Statsobligationer är inte riskfria, tittar man på historien har nästan alla länder misslyckats med att fullfölja sina åtaganden. Obligationer i företag med högsta ratingbetyg är betydligt säkrare än stater, det har historien visat.
Det finns en orsak #4 också. Institutionella investerare som måste hålla låg eller hålla nere riskprofilen på sitt innehav.
Absolut.
Hur påverkar det t.ex. s.k. traditionell pensionsförsäkring, negativ avkastning? Trots allt hamnar väl kostnaden i sista ledet.
Klart försämrad avkastning. Vet inte exakt hur det ser ut men kraven för att följa vad man levererar lär vara minst en viss andel av aktier/oblogationer/fastigheter där det säkert ställs krav på ratingen för obligationerna och säkert någon dum skrivelse om hur mycket som får vara exponerat mot utländska valutor.
Det finns 11 länder i världen som har AAA-rating.
10Y
Australien 0.9%
Danmark -0.7%
Finland -0.4%
Kanada 1.1%
Luxemburg 0%
Nederländerna -0.6%
Norge 1.2%
Singapore 1.7%
Schweiz -1.0%
Sverige -0.4%
Tyskland -0.7%
Tänk också på att flertalet av dessa är riktigt jävla små lilleputtländer där räntan skulle rasa om institutionella investerare världen över skulle svärma just dit. För 10 år sedan låg väl samtliga på 4-6%. Orsaken stavas enorm världsomspännande QE.
Och varför gillade du inte min 4:a då?
Vilken fyra?
Såg ju inlägget? Elleer drömde jag.
Nej, jag hävdade att det finns en 4:e variant. Den är ju inne på din 2:a med.
Men i vilket fall som helst, så utgår jag ifrån att de flesta kan se att det håller på att skita sig. Det bör innebära att rena pengar på banken blir värdelösa enligt min tes. Obligationer kan däremot behålla sitt värde, en form av utpressning av staten kan man säga alltså.
Jag faktiskt undrar ibland, så många tycker det är Ingves fel at svenska krona bli svågare och svågare men jag undrar om det är så populär i sverige för folk at investera i aktier och speciell gå i utlandska aktier at negativa kapitalflödet ligga i grunden för kronans försvagning, om alla svenska gör det som bloggare och spara 2/3 i dollar och euro hur påverkas kronan ?
Det är bloggarnas fel, juhu bloggarnas fel *melodi från grotesco få ni tänker på*
🙂
jag själv undrar at spara i euro, speciell om det är kostnadsfri med nån neobank som revolut at har valutakonto, många nya medborgare skickar stora delar av deras lön i deras respektive hemländer.
Det brukar väl vara de svenska bankerna som går först i processen med att krascha svenska kronan, genom att sälja svensk valuta?
De negativa räntorna på obligationerna bör få till följd att studielån tagna efter 2001 minskar i storlek alldeles oavsett om man amorterar eller inte.
Regeringen införde väl ett golv för statslåneräntan just för att undvika detta.
Dessutom kvarstår de höga expeditionsavgifterna och de verkar inte sjunka. Skulle man missa en betalning blir man i det närmaste monetärt straffknullad á 450 kr.
Med dagens låga ränta som bas utgör avgifterna utöver räntan i min personliga beräkning 55 % av summan för kvarvarande återbetalning.
Misstänker att den stora intressenten för dessa obligationer är AP-fonderna, intresset bör vara svagt för SEK obligationer i utlandet med kronans track record, tjäna pengar på en fallande ränta när man får kronförsvagning på köpet lär inte tilltala andra än den som vill gynna svenska staten i första hand framför pensionärernas intresse.
Det är väl inte osannolikt att SEK år 2029 har bättre kurs mot EUR än nu? Kronan är ju väldigt cyklisk med konjunkturen.
Cyklisk med konjunkturen, ja, men för varje lågkonjunktur har den blivit lite svagare mot alla andra stora valutor, så långsiktigt går den nedåt. Men absolut ska man i början av cykeln växla tillbaka till SEK.
Tyskland har gett ut minuspapper med, så det spåret kan vi nog anse som ljummet.
Annars har ju "BULL GULD X15S NORDNET" gått upp 648% dom senaste 3 månaderna. Ett alternativ till obligationer 🙂
Ja det vore nåt för AP-fonderna eller vad de heter nuförtiden att investera i. Snacka om ytterligheten till AAA statsobligationer.
Förra gången det gick riktigt illa så beslagtog man guldet. Hur går BULL GULD då?
När då? USA förbjöd amerikanska medborgare att handla guld för många år sedan.
Är inte sparande egentligen viktigt för den ekonomiska utvecklingen? Jag tänker att det i normal ekonomisk miljö så är investeringar i produktiva verksamheter det som bygger framtida välstånd. Om man bestraffar sparande så får man mindre av det. Visst kan man låna, men lån tar framtida köpkraft i anspråk, och det borde finnas en gräns för hur stora skulder ett land, företag, eller individ kan ha. Stora skulder borde leda till dålig ekonomisk utveckling. Högt sparande borde leda till det motsatta.
Tack för pedagogisk och viktig förklaring av obligationsmarknaden
Den s.k. riskfria avkastningen är inte alltid så riskfri.
https://www.di.se/nyheter/argentina-forsoker-ater-latta-pa-trycket/
Nåt att tänka på när man investerar på 100 års sikt.