Cornucopia?

2017-10-03 19:52

Gästinlägg: Militariseringen och krigskulturen i Ryssland

Nedanstående är ett gästinlägg signerat Lena Padukova, med foton från den avbrutna Nordostpassageseglingen, som bloggen sponsrade i somras.

Det pratas mycket om militarisering av Arktis, återupprustning av gamla baser, truppförflyttningar inför övning, osv. Det som dock är osynligt är den andra dimensionen av militariseringen – den allmänna krigskulturen som finns överallt - i offentliga miljöer, i vardagslivet, i ryska folkets inlärda beteenden och attityder.
Inte arrangerat, utan sådant man kan råka snubbla på i Ryssland en vanlig dag.
Kan det vara så att era familjer har missat International Army Games i år också? Ingen i Ryssland har missat dem, det var nämligen full bevakning genom alla medier i landet nästan på samma sätt som OS - kanske inte konstigt eftersom Rysslands arrangerade det hela. Spelen går ut på att tävla med andra nationer i grenar som stridsvagnsbiathlon, darts med flygplan, artillerimästerskap, och allt annat från snipertävlingar och fältkocksmästerskap till högfjällsstrid inkl bestigning av Elbrus, och annat gottigt. Alla, vuxna som barn, får en chans att följa det i tidningar och TV.

Angående barn, så har det på senaste tiden kommit något ytterligare på militariseringsfronten. Projektet Yunarmiya (översätts ungefär till ”Unga Armén”) påbörjades lokalt våren 2016 med 2 000 barn, och utökades snabbt till hela landet. Barn från 10 till 18 får en militär utbildning inklusive exercis, handgemäng, och vapenhantering. Medan Väst drar jämförelser med Hitler Jugend men kämpar med att greppa proportionerna på rörelsen, så lär runt 150 000 ryska potentiella barnsoldater sig att marschera, sjunga patriotiska sånger, och byta magasin. Det tillverkas t-shirts och muggar med Yunarmiya-loggan och glada barn med vapen. Dessa merchs går numera att köpa i friluftsbutikerna.

Ett par ord om friluftsbutikerna. Det finns ett flertal militärbutiker (som också säljer friluftskläder) i varje rysk stad. I Murmansk finns tex två stycken bara på centralstationsområdet, och det går bra för bägge. I Tjeljabinsk fanns åtminstone ett halvdussin som jag såg under min korta visit förra sommaren, förmodligen många fler. Butikerna är mycket användbara för inköp av friluftsutrustning, från gummistövlar till tält, knivar och ficklampor. Det mesta är militärinspirerat eller rentav militärt – och kostar en bråkdel av proffsgrejerna från Väst. Utöver friluftsutrustning finns det alla möjliga uniformer, gradbeteckningar, och ett veritabelt hav med krimskrams med militära och patriotiska symboler. Här finns muggar med stolta budskap gällande Krim och Syrien, VDV-dreglisar till spädbarn, tischor med artiga gröna män, och allt från klistermärken till fickpluntor med bilder på landets ÖB.




I Sverige debatteras det om huruvida det är OK att hämta/lämna barn i uniform, för att det kan göra folk rädda. Lite perspektiv? Åk till Ryssland, kliv av i en mindre stad, och räkna alla män som INTE är uniformsklädda. Eller börja prata med vem som helst, en tjänsteman, en taxiförare, en främling på bussen, en turist ute i fjällen. Efter namnet och geografiska härkomsten kommer nästa naturliga del av introduktionen – var man tjänstgjorde, eventuellt på vilka uppdrag. Sånt sker sällan i Sverige, jag ser ofta att till och med yrkesmilitärer drar sig för att berätta om sitt yrke till någon de inte känner. Tydlig skillnad på krigskultur och icke-krigskultur.

Krigskulturen byggs inte upp över ett par år med hjälp av ungdomsföreningar och tillgänglighet på militärprylar, missförstå mig inte. Det är något som har varit normalläge för Ryssland under en lång tid, och påverkat mentaliteten från grunden. Militärrelaterade högtider är tex lika stora i Ryssland som Valborgsmässoafton eller Midsommar i Sverige, och firas ordentligt även i skolor och på förskolor. Överväldigande många klassiska barn- och ungdomsböcker handlar om krig - antingen krigsskildringar, krigsdagböcker, eller en bakgrund som innebär krigshandlingar. Överlevnad och krigsberedskap lärs ut i skolan mycket bredare än i Sverige. Väldigt stor fokus läggs på andra världskriget, händelser och hjältar ska memoreras i detalj. Sociala strukturer är militariserade – barn och ungdomar lär sig tidigt att agera på order. Inga grupparbeten eller brainstorm där inte. Initiativa nakazuema - ”eget initiativ är straffbart”.

Det är inte bara skolsystemet som bidrar, det finns andra faktorer som är med från första början. Fysiskt våld mot barn är tillåtet i Ryssland, få ryssar reflekterar över det, och få kan tänka sig att uppfostra barn utan att ta till våld i varierande mängder. Våld mot familjemedlemmar är socialt tillåtet, numera även juridiskt. Våld blir en naturlig del av uppväxten; det sprider sig utanför familjen, ungdomar lär sig att spöa upp varandra proaktivt, för att inte vara den som tar emot stryk. I vissa fall mynnar detta ut till mer organiserad brottslighet, i andra fall förblir det bara en del av attityden.

Flottans dag i S:t Petersburg.
När pojkarna är redo för värnplikten har de redan ett rejält våldskapital, det stärks bara och blir vassare av ryska försvarets oskrivna lagar (det har redan skrivits rätt mycket om det för den som vill läsa). Men även de som inte gör värnplikten färgas av det hela. Flera generationer ryssar har nu förlorat klasskamrater, vänner, pojkvänner, söner, bröder - i Afganistan, Tjetjenien, och sedan Georgien, Ukraina och Syrien, och även till själva systemet (via misshandel, självmord och olyckor). Det är en naturlig del av vardagen. De som har protesterat har insett att det inte funkar, och har flytt - eller blivit omhändertagna av systemet. De som är kvar lever med det, det är normalt, det finns inget annat.

Det är det som utgör en viktig skillnad i mentaliteten. Medan vi i Sverige gör vad som helst för att undvika en IRL-konflikt, och litar blint på att andra också agerar på samma sätt, så har ryssar ingen konflikträdsla, snarare tvärtom. Det handlar om instinktiv eskalering av konflikten om möjligheten finns; anfall är alltid bästa försvar. 

I Ryssland är den svage ett offer som skall skylla sig själv; det är den starkes rätt att ta för sig. Att vara konfliktundvikande är att vara svag. Att inte leverera första slaget är att visa sig svag. Det finns ingenting som heter ”lagom konflikteskalering”.

PS: Det här går att testa ut det här på en mindre skala – testa att åka till Ryssland och ”starta en diskussion” med en rysk myndighetsperson1., eller varför inte med ett ryskt gäng som ägnar sig åt sin favoritfritidsaktivitet, och se hur fort ”diskussionen” eskaleras, och hur lång tid det tar innan parten mobiliserar maximalt, eskalerar, och undanröjer allt motstånd. För att se hur det funkar i större skala hänvisar jag till historien.

/Lena Padukova, adrenalena.se.

Skribenten arbetar för tillfället med transfer av en segelbåt från Fiji till Nya Zealand och kan inte delta i kommentarsfältet på grund av Internetförbistring ute på Stilla Havet.

1. Omskrivning för en person i uniform, redaktörens anmärkning.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

44 kommentarer:

  1. Det man så klart ska komma ihåg är också att:

    1. Militarismen är genomkorrupt, från topp till botten. På botten utpressar värnpliktiga varandra. På toppen försnillar försvarsminister Anatoly Serdjukov milljarder rubel via Oboronservis.
    2. Det är ofta olagligt att ifrågasätta denna militarism. T ex kan man dömas för "extremism" som kan innebära ett tvåårigt fängelsestraff om man ifrågasätter vem Krim tillhör och sånt där.

    Institutionaliserad och lagfäst korruption, således. Inget annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om den är institutionaliserad och lagfäst, kan den fortfarande betraktas som korruption då?

      Radera
    2. Det finns anledning att kämpa emot i Sverige om vi skulle röra oss i riktning mot dessa stormaktsfasoner.

      Radera
  2. OT: Är det någon som hört var 1. Gardesstridsvagnsarmen befinner sig för närvarande?

    SvaraRadera
  3. Håller helt med om slutklämmen: "I Ryssland är den svage ett offer som skall skylla sig själv; det är den starkes rätt att ta för sig."

    Vi ska alltså hitta ett sätt att förhålla oss till någon som tänker så, på nationsnivå.

    Betänk dock att det så klart finns de som tänker annorlunda, och kanske fler som skulle göra det om systemet brakade. (Min killgissning bara.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "I Ryssland är den svage ett offer som skall skylla sig själv; det är den starkes rätt att ta för sig."

      Ett primitivt och icke civiliserat tankesätt helt enkelt som speglar mentaliteten och synsättet i landet..

      Radera
  4. Rent generellt vill jag påstå att svenskar, trots att vi är relativt beresta, fullständigt saknar förmågan att förstå främmande kulturer, och det handlar inte enbart om krigskulturen i Ryssland, utan även de flyktingar/migranter vi tar emot.

    Vi kan helt enkelt inte ta till oss att de har andra värderingar än vi har, istället ser man överslätande på deras beteende på ett sätt jag skulle kalla rasistiskt. "De vet inte bättre" liksom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med. Några som har mer svårt att förstå andras situation och tankesätt än svensken i sin bubbla är svårt. Lite psykopatvarning över det. (Antagligen för det västvärldens godhetsknarkare generellt.)

      Andra har iofs svårt att förstå hur svenskar tänker.

      Radera
    2. Jag tror inte det handlar om att vi inte kan förstå andra kulturer, utan att alla människor, oavsett kultur, har svårt att förstå kulturer som avviker väldigt mycket från sin egen. Hur svårt är det t ex för oss att förstå dansk kultur? Inte särskilt.

      Båda de två alternativen du tar upp ligger på andra sidan skalan från oss om man jämför värderingar. Svenska folket är extremister om du ser från ett globalt perspektiv!

      Angående att vi ser överslätande på andras beteende kan lätt förklaras med att vi är det mest sekulariserade och självförverkligande, tillsammans, folket i världen. För oss är det otroligt viktigt att individen får sköta sig själv vilket absolut inte är normen i världen.

      Radera
    3. Aha, såg nu precis att du, Greenious, skrivit och länkat ungefär samma sak nedan... Great minds think alike...

      Radera
    4. Spegeltänkandet är starkt - man utgår instinktivt från att alla människor tänker som svenskar och har samma mål som svenskar.

      Från vänster kryddas det också med en moderniserad variant av Den Vite Mannens Börda.

      Radera
    5. Håller med vilket visar sig också i väst Europa och inom EU och frstn inom FN. Man kan ju undra vad det är för besynnerligt land som år efter år gärna betalar mest men får ut minst. För den som när undersökande journalist ambitioner rekommenderar jag att ta fram statistik på hur mycket Sverige betalar in till FN, Världsbanken och EU och sedan ser hur många svenska tjänstemän och chefer det finns i dessa organisatoner (gå bakåt en sissådär 20 år). Sedan ta fram alla de strategier som regeringskansliet produderat genom åren för att göra ngt åt saken. Och till sist fundera på varför? Min egen gissning - extrem konflikträdsla.

      Nulli sekundus

      Radera
    6. Nej jag hävdar att det är något speciellt svenskt att inte förstå hur andra resonerar och tänker i den situation de har. (Annat än handhjärtan och liknade. Som inte är att förstå.)

      Radera
    7. @Kristian

      Ah, arvssynden... Ja, i ett sekulariserat samhälle där socialismen mer och mer tagit över kyrkans roll har den helt klart fått en annan innebörd.

      Radera
  5. Av de svenskar som är beresta tycker de flesta som varit i Antalya "att de vet hur det ser ut i Turkiet" eller de som varit i Phuket "vet hur det är i Thailand".
    Killgissar att 90% av alla beresta svenskar bara sett turistorter.

    Sedan är många Svenskar väldigt pantade som tror att flyktingar/migranter är väldigt olika oss. Jag vet av egen erfarenhet som arbetsgivare att det finns mycket duktigt folk bland dessa både vad gäller arbetsmoral och värderingar. Många gånger tar de jobb som inte duger till svenskar. I många familjer lever det dock kvar att kvinnans jobb är att vara i hemmet ta hand om barnen mm. Men man behöver inte se sig om särskilt långt för att se samma sak i många EU-länder, Polen t.ex.
    Internationellt sett är det kanske vi i Sverige som har en udda och svårbegriplig kultur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, ur ett internationellt perspektiv ligger faktiskt sverige mycket långt från mittfåran om man säger så.

      https://www.quora.com/What-is-the-significance-of-family-for-the-Swedish-culture

      Vi är rätt ensamma längst upp i högra hörnet av grafen.

      Radera
    2. Originalet till grafen kommer härifrån.
      http://www.worldvaluessurvey.org/WVSContents.jsp?CMSID=Findings

      Kort sagt, det är vi svenskar som är extrema ur ett internationellt perspektiv, och parat med oförmågan att förstå andra kulturer så är det bäddat för ett brutalt uppvaknande. Det förklarar också Margot Wallströms brist på fingertoppskänsla som utrikesminister.

      Radera
  6. Väldigt träffande gästinlägg. I vår ringhörna. Gudrun Schyman, handhjärtan och handdockor för konfliklösning. Snabbaste och enklaste lösningen i nuläget är medlemskap i NATo och kärnvapen. Finns det inte någon fler än jag som ser likheter med rysslands "revansch-attityd" och Nazist-tyskland ? De var nere för räkning mellan 1990 och 2005. Vi anföll inte då. Vi har ingen anledning att anfalla nu. Men de tänker inte så. De anser att vi var dumma att vi inte tog över landet på olika sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju just det "vi" gjorde, försökte ta över landet på olika sätt. Utom just militärt. Ungefär som Sverige är övertaget utom just synligt militärt.

      Radera
    2. @GuDu "Ungefär som Sverige är övertaget"

      Håller med. De jäkla svenskarna som tagit över alltså! Annat var det på danskar, svear och götars tid!

      Radera
    3. Eller som de säger på historiska museet, fd statens historiska museum. "De folk som bodde i Sverige på vikingatiden".

      Ifrånlurat det enda som är värt något i det långa loppet dvs framtiden: mark och historia.

      Radera
  7. Svenska barn lär sig genusteori och att göra handhjärtan.
    Inte konstigt att det går utför i Svenska samhället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, Ryssland är ju verkligen en förebild när det kommer till väl fungerande samhälle...

      Radera
    2. Precis, 14000 ihjälslagna fruar om året är ju ett tecken på att man är på rätt väg.

      Radera
    3. Jo om man är Putin. Röda armén behöver inte soldater med överdriven empati.

      Det kunde kanske finnas en medelväg. Män som inte slåss utan anledning, och längre straff i stället för handhjärtan. Längre straff för genusteoretiker när vi ändå håller på.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    5. Jag säger inte att Ryssland är ett bra samhälle förövrigt, men vad det gäller det som artikeln handlar om (försvara landet/krigskulturen) så är de i en helt annan klass än Sverige.

      Svenskar män är generellt rätt mjuka och veka samt lite mesiga (jag själv tillhör även dessa kategorier).

      Radera
  8. Ja, det s.k "genusperspektivet" , barnkonventioner och att sitta i "pratring" i skräddarställning och gemensamt sjunga "kum-ba-ya" verkar inte riktigt ha slagit igenom i dagens Ryssland..
    ;-)

    SvaraRadera
  9. "och hur lång tid det tar innan parten mobiliserar maximalt, eskalerar, och undanröjer allt motstånd"

    Det där känner man igen om man har haft ansvar för en treåring, och herr Trump verkar också köra den där stilen. Inom vissa sammanhang är det ett tydligt tecken på desperation, svaghet och dåligt självförtroende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det funkar ju för ungen om man ger efter. Och så lär den sig. OCh förblir på många sätt en treåring.

      Radera
    2. Ja, men i verkliga livet finns många som kan gå runt personer med denna typ av beteende, så det funkar inte lika bra på alla andras föräldrar.

      Radera
    3. Osäker på din formulering. Tror jag håller med i stort. Det är ofta lätt att gå runt den vuxne treåringen, men de får ofta sin vilja igenom i en platt hierarki därför att ingen orkar hantera treåringen igen och igen. Normalpersonen betraktar den vuxne treåringen med lite förakt och medlidande och ibland rädsla.

      Radera
    4. Jag skulle säga tvärt om när det gäller de platta organisationer som jag deltagit i. Treåringen kanske får jakande svar i den aktuella situationen, men oftast ändras sedan beslutet utan att personen tillfrågas och över tid ser man till att hålla personen borta från viktiga beslut.

      Radera
    5. Hehe. Jag förstår vad du menar. Själv har jag aldrig fått bestäma nånting.

      Radera
  10. Hmmm...

    För oss grabbar som gjort värnplikten brukar det inte ta så lång tid innan vi efter några pilsner brukar dra "lumparskämt"...
    ;-)

    Men så hade vi ju också "krigsleksaker" i sandlådan även om det började komma ut bataljoner av "genuspedagoger" - även om just detta namn på dem inte fanns då - och som kraftigt och med emfas bannade och förfasade sig över dessa lekar...

    Detta hände sig vid en tid för inte så länge sedan faktiskt !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp. Farsan hade alltid med sig en stridsvagn från Matchbox när han kom tillbaka från repövningar. Jag minndes den här sedan länge borttapappade och googlade.

      https://c1.staticflickr.com/1/541/32072762960_6d27a59e9b_b.jpg

      Radera
    2. :-)

      .. inte heller dessa finns längre kvar i svenska leksaksaffärer efter det att de batikklädda "genustanterna" fått "härja" fritt.. ;-)
      Hemma i någon flyttkartong ligger fortfarande några askar plastsoldater från Airfix!

      http://2.bp.blogspot.com/-PlK4_Vr3PaA/URFqvPiecUI/AAAAAAAABMo/cMJH_sa5KKo/s1600/2461210760048546426npsaHc_fs.jpg

      Radera
    3. Nä, Meccano kan man inte heller köpa. Är dock rätt övertygad om att det snarare beror på att det ersatts av andra system. När det gäller pang-pang kan man leka det på datorn/i surfplattan, därav ett minskat behov av att leka pang-pang med plastgubbar eller knallpulverpistoler.

      Radera
  11. Det kanske är en naturlig utveckling av att man har varit nära att bli utplånad två gånger i historien, tänker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, de som inte lärde sig i tid finns inte kvar...

      Radera
  12. "...Våld mot familjemedlemmar är socialt tillåtet, numera även juridiskt. Våld blir en naturlig del av uppväxten; det sprider sig utanför familjen, ungdomar lär sig att spöa upp varandra proaktivt, för att inte vara den som tar emot stryk. I vissa fall mynnar detta ut till mer organiserad brottslighet, i andra fall förblir det bara en del av attityden...."

    Låter som en blåkopia av just "attityderna" och mentaliteten i valfrit svenskt "utansförskapsområde"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ganska sant, och det är ju då det blir skitroligt att det finns folk som ogillar bl*ttar men gillar Putin.

      Radera
  13. Vilket härligt land. Nu fattar jag varför allt drägg och åsidosatt odrägg ser upp till Ryssland. De vill helt enkelt kunna ta ut sin frustration genom att gå lös på folk. Smart.

    SvaraRadera
  14. vad är kvalitén på frilufts-utrustningen?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...