Cornucopia?

2017-06-21 23:31

Barentsburg - som om Sovjetunionen aldrig föll

Medan Pyramiden är övergiven har Ryssland hållit kvar vid den olönsamma gruvan i Barentsburg. Här går livet vidare, men det är som att Sovjetunionens fall aldrig nått dit. Det är en intressant studie i misär i jämförelse med överflödet och välståndet hos grannen norska Longyearbyen, och är punkt för punkt ett tydligt exempel på vad 46 år av kommunistisk diktatur, följt av 25 år av kleptokratisk fascistisk diktatur gör för välstånd.
"Vårt mål - kommunism!" står fortfarande kvar bredvid den obligatoriska bysten på kamrat Lenin

Barentsburg mot norr.
Både Longyearbyen och Barentsburg jämnades med marken av tyska flottan under andra världskriget. Som sådana har de bägge haft lika många år på sig att byggas upp igen, vilket bara understryker vilken misär kommunism och diktatur ger upphov till i kontrast mot västerländsk demokrati, fri ekonomi och frihet för människor.

Jag kommer här bara fokusera på hur det ser ut i Barentsburg så återkommer vi till Longyearbyen i morgon.
Barentsburg från fjorden.
 Likt Pyramiden tar man sig till Barentsburg antingen via passagerarfärja, till ett pris av 700:- NOK enkel biljett för tre mils resa (norrmännen vet hur man tar betalt), eller seglar själv, alternativt åker skoter vintertid, vilket högst bör kräva en övernattning med beväpnad vakt och larmminor mot isbjörnarna.
Hamnkontoret.
Kontrasten mot välståndet i Longyearbyen är förstås enorm. Här pratar vi om fyrtiosex år under kommunismen sedan man återuppbyggde efter andra världskriget, följt av korruptionen och kleptokratin i den fascistiska diktaturen som följde.

Att stiftelsen Arctikugol fortfarande driver Barentsburgs gruva, vid det här laget sex kilometer tunnel rakt in i berget till där man nu gräver, handlar rimligtvis om geopolitik. Gruvan är inte lönsam, vilket iofs även gäller Sveagruva och Gruva Sju i Longyearbyen. Ryssland vill inte släppa sin närvaro, och driver gruvan och ett miserabelt forskningscentrum, inklusive en satellitstation, här. Dessutom har man ett modernt konsulat, sannolikt världens nordligaste, som är inhägnat med metallstängsel - något som inte syns någonstans på Svalbard annat än flygplatsen. Ryssarna vill verkligen inte att någon ska tassa in på konsulatet, vad man nu gör där.
Ryska konsulatet, som förmodas serva de 500 personerna som lever i Barentsburg. 
Dock är de flesta gruvarbetare, enligt lokalbefolkninge i princip alla gruvarbetare, ukrainare från Donetsk. Här uppe vill man bara ha de bästa av de bästa kolgruvarbetarna, och de finns i Donetsk, så det är övriga ca 200 personer som konsulatet finns till för.

Gruvan har för övrigt alkolås för att passera in till tåget och sedan linbanan den sista biten. En antagligen unik tur som för övrigt är tillgänglig för turister för endast 290:- NOK. Glöm inte kamerablixten bara...
Där det finns slaver finns det slavic squat. Vill du också huka dig som en slav? Iiiis Boris!
För övrigt etablerat sätt att avslöja västerländska spioner på - de kan inte huka sig som en slav, utan balanserar på tårna
istället för att ha hela foten i marken..
Barentsburg är i princip upplagt som Pyramiden. 

Man bor i gemensamma utrymmen. Två till fyra personer delar en anvisad lägenhet.

De boende äter i den gemensamma matsalen, men här finns det åtminstone en bar och en hotellrestaurang med bar, även om lokalbefolkningen lyste med sin frånvaro (med några få undantag) trots att det var lördag och ledigt. Det finns också en undangömd butik för de boende, men den erbjuder bara frusen mikromat.
Kulturhuset med ny plåtfasad med fin färg.
På Sovjettiden uppfördes det förstås sporthall, kulturhus och simhall, likt i Pyramiden. I Barentsburg är de alla i samma byggnad och likt ett urval av byggnaderna har denna fått en ny plåtfasad i fina färger. Men på hotellet och bostadslängorna ser man att arkitekturen egentligen är identisk med pyramiden, men man har snyggat till fasaden, en sk Potemkinkuliss.
Hotellet.
Dock sminkar man inte bara grisen. Flera av husen har även upprustats invändigt, inklusive vandrarhemmet och hotellet. Fräschaste hotellbadrummet på Svalbard, och då var det inte bara Sotji-uppfräschat, utan gjort kompetent och med kvalitet.
Badrum på hotellet.
Byggnad som inte används.
Gruvarbetarnas skyddade gångvägar har delvis fått nytt fint plåttak. Foto taget klockan halv ett på natten.
Dock återstår fortfarande flera byggnader, trots att de används. På musik och det faktum att fönster står öppna - vilket är Svalbards sätt att styra inomhustemperaturen när kolkraftverkens pannor blåser på som vanligt året om - kan man notera att även äldre slitna byggnader fortfarande brukas.
Vy från hotellet. Huvudgatan i Barentsburg.
Huvudgatan. Ungefär lika livat som på Södermalm, och detta är ändå lördag kväll.
Notera skoterparkeringen och kom ihåg hur full den är när vi tittar på hur det ser ut i Longyearbyen.
Så varför lade man ner Pyramiden och inte Barentsburg? Barentsburg har alltid varit den ryska huvudstaden och läget är avsevärt mer strategiskt. Medan Pyramiden ligger långt in i en fjord kontrollerar Barentsburg sjövägen in till Longyearbyen. Avståndet tvärs över fjorden är inte längre än att man okulärt kan leda eld eller sjömålsrobot om man en dag vill bryta mot Spetsbergtraktatet och flugit in lite oroade medborgare från Donetsk. På samma sätt får man utmärkta möjligheter till signalspaning eller okulär kontroll av all fartygs- och flygtrafik till och från Longyearbyen. Om inte annat kan man kontrollera att Norge inte bryter mot avtalet.
Vyn tvärs över fjordinfarten vidare till Longyearbyen.
Det finns också en satellitstation och ett forskningscentrum, sist på vägen, av lokalbefolkningen kallat Vetenskapens återvändsgränd. Exakt vad man forskar om är kanske inte så noga. 
Vetenskapens återvändsgränd.
Någon sorts neutronövervaknign sker i tre stycken nymålade containers i olika färger.
Det är som att Sovjetunionen aldrig föll. Alla kommunistiska monument och slagord finns kvar. Det enda som försvunnit är fotona på politbyrån mitt på torget, som istället har fått en souvernirbutik.
Hyllning till gruvarbetaren som bär upp hela samhället.
En av Barentsburgs få bilar.
Bloggarjäveln bredvid en nedbajsad kamrat Lenin.

Inte ens Artikugols egen skylt är speciellt väl omhändertagen, trots att byggnaden upprustats.
Men allt är inte nattsvart. Det finns (till skillnad mot Södermalm) ett fungerande uteliv för turister. Man kan på en kväll köra en hel pubcrawl mellan både hotellet (Södermalmsfullt) och baren Krasniy Medved, som väl är att rekommendera.
Karsniy Medved
På hotellet gör sig Sovjetunionen påmind igen. Förvisso bjuder man på en meny med både rysk, pomorsk (nordryskt folk, som förstås upptäckte Svalbard enligt ryssarna), nordisk (svenska köttbullar!) och europeisk kokkonst (pizza och pasta!). 

Men rätt efter rätt visar sig vara slut på grund av brist på råvaror. Så på gammalt sovjetiskt vis

Man har åtminstone en kompetent hemgjord kompott (vad är kompott - iiiis Boris!) och den lite lyxigare varianten av den ryska nationalrätten oliviersalladen (iiiis Boris!), leningradskij. Kompoten är på torkad frukt och vill du prova din lycka hos lokalbefolkningen tar du med färsk frukt till Barentsburg. Mer eftertraktat än vodka.

Servicen var också sovjetisk, dvs att personalen hellre pillade sig i naveln än ens tog upp beställning. Kan varit en anledning till att restaurangen var tom till fördel för baren, undantaget äldre charterturister som skulle övernatta på hotellet.
Leningradskij!
Någon slags pomorsk huvudrätt.
Mer livat var det på baren.

Det kan berott på att inte bara en, utan totalt sett tre ishavsseglare med både crew och passengers låg i hamn framåt småtimmarna, toppat av en ångare (nåja, bunkerolja) från Göteborg.
En arktisk seglare.
Göteborgske Origo.
 Och när sjöfarare går i land så går det som det går.

Början på kvällen. Av respekt för alla inblandade så utelämnas foton från när den röda isbjörnen blir beriden av flera kvinnor senare på kvällen, och liknande aktiviteter.
Till Krasnij Medved har hipsters hittat. I själva verket drivs stället av ryska hipsters. Man har rent av världens nordligaste ölbryggeri och har förstås sin egen IPA.

Bryggeriet.
 Eller ja. Förra året öppnade hipsters i Longyearbyen ett bryggeri, som ligger ett streck längre norrut, så nu är sloganen världens första nordligaste bryggeri istället.

Annars fanns naturligtvis turistprissatt lokal vodka (från Vitryssland egentligen) och ett antal tinktur, dvs smaksatta shots. För övrigt samma som i Pyramidens bar.
Is Vodka!
Ypperlig service, och på baren erbjuds typisk internationell barmat (=hamburgare, fish & chips etc), kompetent tillagat och till angenäma priser.

Med seglare från all världens hörn blir det som det blir. Alla pratar med alla, väl medvetna om att de sannolikt aldrig mer kommer ses. Träffade exempelvis en dansk attackdykare och tidigare gruvarbetare ifrån Svea Gruva. En cap från Nya Zeeland, som annars mest basade över 70-fotars cats i Karibien, och en brittisk JSF-35 testpilot. Plus de sedvanliga turisterna från Schweiz, Australien, USA och England. Alla bitna av the Arctic Bug, som får en att söka sig längre och längre norrut. Det börjar med Lofoten eller Lapporten, sedan drar Nordkap, Island, Grönland, Alaska och Svalbard.

Att sedan solen så här strax innan midsommar aldrig går under 30 grader över horisonten (eller något sådant) gör också en del för tidsuppfattningen. Vill man ändå gå och lägga sig så finns drinken 78 grader nord att förtära på Krasnij Medved. Eller som den också heter, God natt! Den är trots allt 78%.

Som sådant är Barentsburg väl värt ett besök, men det räcker nog med en dag. Samtidigt är det glädjande att se att man så här års tar emot åtminstone två vänder turister från Longyearbyen dagligen, plus seglare, nog för att hålla en liten turistindustri under armarna.

Det är inget problem att inte kunna ryska - all personal i serviceyrkena kan engelska, och valutan är norska. Kort tas överallt, då Barentsburg hänger på Longyearbyens fiberkabel, så Internet är blixtsnabbt. Via privat VPN, förstås. Google uppförde sig väldigt underligt i Barentsburg om man slog av VPN.
Traceroute över icke-VPN från Barentsburg Hotel till nic.se.
Likt Pyramiden väl värt ett besök och här behöver man inte vara beväpnad.
Vill man inte betala västerländska priser för hotellet, så finns det alltid vandrarhemmet.
Eller passagerarfärjan tillbaka till Longyearbyen.

Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

16 kommentarer:

  1. Kom igen. Det ser ju riktigt fint ut. Nya byggnader, ser ut som riktigt bra mat för att vara en avkrok i Ryssland och hotellet ser ju ut att vara bra standard också. Kom tillbaka när du har en "fällt-rapport" från Novosibirsk, Omsk, Tomsk eller varför inte Vladivostok. Där snackar vi Ryskt förfall. Inget har hänt sedan Sovjets upplösning. Hotellen ser ut som 91, maten ser ut som 91 (om den ens går äta), folket ser ut som 91. Under sommaren är det vanligt att man stänger av varmvattnet i Sibiriska städer eftersom det ju inte behövs.... är varmt ändå eller hur? Eller som en tulltjänsteman sa sist jag var i Sibirien. "Good summer, little snow".

    Kan rekommendera filmen Leviathan för de som varit i Ryssland och är intresserade av ryska samhället med lite stereotypa glasögon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som turistort sminkar man grisen, precis som med S:t Petersburg eller Moskva. Du har förstås helt rätt angående städer i inre Ryssland, vilket jag också skrivit om på bloggen medan putinisterna hävdar att hela RU ser ut som S:t Petersburg. Jmf t ex foton från Kaliningrad, Kystym m foton från sminkat Piter här http://cornucopia.cornubot.se/2017/05/moskva-river-bostader-for-vanligt-folk.html

      Radera
    2. Vilken stad som helst i Sverige bjuder på massa bedagade hus, hål i asfalten, tiggare och utsugna deprimerade invånare i dåliga kläder. Gick/snubblade just i hålen vid Drottningtorget i Göteborg och det börjar närma sig vilken annan stad som helst i valfritt socialistiskt land avseende underhåll och utseende. Piff på framsidan, hål på baksidan.

      Radera
  2. Intressant. Fina bilder.
    Kul att se hur ljust det kan vara. Har lite egen erfarenhet av the Arctic Bug. När man väl varit norröver och gillat det vill man ha mer.
    Var mycket Boris-referenser. Kan rekomenderas att se dem för den oinsatte i modern gopnik-kultur.
    Samtidigt tematiskt att se både Boris och Leviathan nämnas på samma sida.
    Men..om de har gruvarbetare från Donetsk uppe i Barentsburg, vilket skall pågått länge vad jag hört, är det då ukrainare eller Donetsk Folkrepublik då som är true slavs, eller?

    SvaraRadera
  3. Det är så mycket bilder att du skulle kunnat göra flera inlägg av dem. Det finns så mycket att kommentera. Övervåningen på hamnkontoret ser tex ut att ha flyttat sig minst fem cm.

    SvaraRadera
  4. "Där det finns slaver finns det slavic squat. Vill du också huka dig som en slav?" Ehhrm, den där är ganska vanlig I östasien också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men där måste man ju huka sig för att skita i såna där omöjliga toaletter. Endast östeuropéer hukar sig enbart för nöjes skull.

      Radera
    2. Nja, det har nog inte så mycket med toaletterna att göra. Det hukas litegrand överallt.

      Radera
  5. Där ser man hur långt GRU kommit, de övervakar t o m enskilda neutroner tydligen!

    Imponerande, till skillnad från ZIONATO's lakejer som inte ens kan nedkämpa ett folkligt uppror med högafflar i östra Ukraina. All hail unseren führer, V V Putin. Nämnde jag att Clinton dricker spädbarnsblod?

    Ska vi vara ärliga driver väl norrmännen också nåt slags kolgruva på Svalbard, låt vara att den säkert är moderna och säkrare än ryssarnas. Men den drivs förmodligen av ungefär samma skäl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolet som utvinns på Svalbard är mycket renare än det kol man hittar på annat håll så det som kommer från Svalbard används mycket inom ståindustrin för att inte få i skit i stålet när man produverar "fina" legeringar.

      Så till skillnad från Ryssarna så finns det ju iaf en affärsidé i norrmännens gruva.

      Radera
  6. Men att kalla Origo för ångare va ju att ta i, den har aldrig varit ångdriven utan det sitter en gammal fin 2-taktsdiesel ombord i henne. Det är för övrigt originalmaskinen från 1955 som sitter i varav det inte är helt lätt att hitta reservdelar.

    SvaraRadera
  7. Vi måste se storheten i de sovjetiska ledarnas förutseende. De har använt Svalbard precis på samma vis så som världssamfundet har valt att skapa ett säkerhetslager på Svalbard av alla grödor på jorden som kan överleva en apokalyps av något slag, en back-up.

    Sovjetledarna har naturligtvis tänkt samma sak här. I händelse av att sovjetstaten brakar ihop så skall man ha en skyddad sovjetisk samhällsback-up. Sovjet brakade ju ihop -91 men back-up körningen verkar inte ha gått igång som tänkt.

    Den internationalsocialistiska templaten har inte laddats på igen. Istället har ett vildvuxet nationalistkapitalistauktoritärt homebrew gått igång.

    Det kanske arbetas febrilt bakom stängslen sedan många år tillbaka på att få sovjet back-up en att ladda på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt arbetas det på vissa svenska kvällsblaskeredaktioner mm.

      Radera
  8. Tack för att du delar med dig av din semester. Fanns det någon kvinnlig "personal"? Eller är det ekonomiska incitamentet i kombination med barutbudet tillräckligt stort för de som arbetar där tror du? Inga frågor om ditt ärende?

    SvaraRadera
  9. Tack för fint reportage och fina bilder ! Lärorikt, trodde inte att Lenin fanns kvar och hängde ens i någon avkrok av världen. Nu vet jag ! Barentsburg it is.

    SvaraRadera
  10. Beträffande övernattning om man kör skoter mellan Longyearbyen och Barentsburg: man kör utan vidare tur och retur över dagen inklusive ett par timmar i Barentsburg.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...