Cornucopia?

2017-05-15 10:05

Gästinlägg: Företagande och ensamhet

Nedanstående är ett gästinlägg från en läsare, som får förbli anonym.

Våra sociala vanor baseras främst på flockbeteende, då människan är ett flockdjur. Vi vill passa in, bli accepterade. Ensamheten är lika med döden. Vi vill också jobba upp oss till en tillräckligt hög position i flocken, eller åtminstone på något sätt associeras med dem tillräckligt högt upp, för att bli intressanta för resten av gruppen. Vi vill passa in. Det är så jobbigt för oss att bli uteslutna från flocken, att det är det högsta straffet i vårt samhälle idag. Det enda straffet som är högre än fängelse och isolering är döden.



Det är fascinerande hur mycket energi och tid vi lägger på att skapa sociala sammanhang där vi kan känna oss välkomna. Vi vill bli accepterade inom dessa grupper på grund av kompetens eller personlighet - det är bara då vi kan känna oss riktigt trygga. Lagsport kan ena människor, som då blir en flock av supporters. En musikstil eller ett varumärke kan göra samma sak, och skapar ett annat slags flock. En religiös ledare blir förstås lätt till en herde, flocklängtan ligger djupt inpräntad genom social evolution.

Vår starkaste flock (förutom familjen, som vi ju inte kan välja) är den vi ingår i på jobbet. Det finns en tydlig hierarki att förhålla sig till, vi lär oss reglerna snabbt och villigt. Jobbvalet och hierarkinivån bidrar till en stor del av vår självbild. Vi jobbar och sliter, normalt minst hälften av vår vakna tid, vidareutbildar oss, engagerar oss emotionellt och tidsmässigt, ställer upp för medarbetarna och chefen, gör personliga uppoffringar på bekostnad av andra flocksammanhang. I utbyte får vi monetär och verbal feedback för vår kompetens och jobbresultat, och förhoppningsvis känner att just vår insats behövs. Vi omges med andra liknande människor och får ett socialt sammanhang, och kan definiera vår egen plats i hierarkin i relation till dem – längta till den där chefspositionen kanske, eller lova oss att aldrig sjunka till någon kollegas nivå.

De som jobbar på elitnivån ingår förstås i egna högkompetensnätverk, där de diskuterar cutting edge inom branschen. De som befinner sig någonstans i mitten av karriären har varandra att interagera med och mäta sig mot. Alltid finns det någon att ta inspiration av, alltid finns det någon som kan ge tips, stöd, eller ett nytt perspektiv på ett jobbigt problem. Även nybörjare inom branschen hamnar också i någon slags given roll, med ambitionen att jobba sig uppåt i hierarkin så snabbt som det bara går. De får eller skaffar sig en mentor att gå till med sina frågor, funderingar, och tvivel.

Det finns dock personer som inte följer det här mönstret: nystartade egenföretagare. Just under uppstarten är läget dramatiskt annorlunda – det finns inget socialt sammanhang. En företagare som har lyckats bli framgångsrik kan nämligen finna ett flocksammanhang med kunder, partners, leverantörer och till och med konkurrenter. Ett sådant sammanhang ger en social kontext, en plats i en hierarki, en trygghet. Även företagare som är halverfarna men som har varit med ett tag får ett visst socialt sammanhang av andra företagare i branschen (en form av kollegor), affärsförbindelser, och intressenter. Det finns en flock, kanske med en turbulent hierarki, men likförbannat ett socialt sammanhang och en bräcklig acceptans.

Men den nystartade företagaren är förtvivlande ensam. Ensam med sin affärsidé, med sina drömmar och ambitioner, står den utan någon att förhålla sig till, få beröm av, känna sammanhang med. Till och med de gamla kollegorna har blivit konkurrenter. Egenföretagaren blir helt självdefinerad. Precis i början av resan är platsen i hierarkin lägst; att åter igen vara nybörjare och helt oetablerad kan slita rejält på självkänslan. Och när det kommer svårigheter på vägen, vilket alltid sker, så dyker motivationen tillsammans med självbilden och energin att fortsätta. Det blir då lätt att känna sig otillräcklig eller misslyckad, att dra sig undan. Det mest fruktansvärda har hänt – ensamheten och isoleringen har infunnit sig.

På en flerpersonsarbetsplats är det flera som kan dra i lasset gällande motivation och pepp - får någon en dålig dag så går det åtminstone att hålla tyst och vara passiv, så tar andra över för stunden. Som ensam nystartare är det ingen som byter av och plockar upp stafettpinnen. Infinner sig hopplösheten så syns det på omsättningen direkt.

Vad jag vill säga med det här? Det finns ingen sensmoral. Möjligtvis: gå och krama en egenföretagare. De behöver det.

PS: De enda som verkar vara medvetna om detta är vissa myndigheter som ordnar kurser och events för nyblivna företagare. Men efter myndighetskontakten i samband med uppstart så är det få nyblivna företagare som får anledning att lita på deras kompetens eller eventernas relevans. Det finns inte heller tid att gå på mingelmöten och flumkonferenser när egenföretagaren redan jobbar dygnet runt för att hålla sig över ytan.

/Anonym läsare
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

20 kommentarer:

  1. Något att fundera på för en annan som funderar på att bli kalsongtrader.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju lugnt, går ju alltid att skriva dryga kommentarer hos Cornu när ledan slår till.
      Sen ska du så klart inte starta bolag som trader men det känner du säkert redan till.

      Radera
    2. Ett annat plus.
      Du slipper byråkratin som vanliga företagare brottas med.

      Radera
  2. Som egenföretagare har man stor frihet, som anställd är man slav

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slav är något du föds som, inte blir anställd som.

      Radera
    2. Det är väldigt många anställda som känner sig ofria, som känner sig "fast", som inte mår bra, som skulle vilja säga upp sig, men som inte gör detta. Att vara slav kan vara mer eller mindre tydligt...

      Radera
    3. Friheten att jobba när slavarna utnyttjar sina rättigheter att ta semester eller att vara sjuka.

      Radera
  3. Jag gillar ensamhet. Betyder det att jag är död nu? :(

    SvaraRadera
  4. Som anställd utsätts man för både statens och företagets tyranni...
    Som egenföretagare utsätts man bara för statens tyranni...
    Är man smart som egenföretagare kan man minimera statens tyranni...
    Och nu pratar jag inte om pengar utan om frihet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pengar kan vara samma sak som frihet.

      Radera
    2. Ja det kan vara samma sak, men det behöver absolut inte inte vara samma sak. I slutändan finns inte frihet i pengar utan frihet finns i sinnet, med eller utan pengar...

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Med frihet kan man själv skapa de sociala sammanhang som man vill uppleva och inte påtvingade sociala sammanhang...

    SvaraRadera
  7. Jag tror att människor är olika. Vissa är som flockdjur medans andra har en mer individuell prägel. Som att endast bara kunna hålla på med lagsporter och andra individuell sport.
    Den mer individuelle behöver inte hela tiden ha ryggdunkningar, bekräftelse eller en massa likes på Facebook. Att vänner och jobbarkompisar ska bekräfta att man beter sig rätt i ekorrhjulet med den sociala likriktningen. Man gör inte som man vill utan hur omgivning vill hur man ska vara.
    Alla människor mår bra av uppskattning och bekräftelse. Vissa mer än andra. Egenföretagaren får bekräftelse av nöjda kunder och kanske att man vet att man gör ett bra jobb och duger.
    Sen tror jag att bekräftelsemanin för många minskar med åldern. Om man vet själv av erfarenhet att man är tillräckligt ok och normal. så får väl folk tycka vad de vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med dig i analysen . För min egen del passar egenföretagande bättre. Är inte bra på att anpassa mig till den sociala likriktningen. Finns mkt attityd av revirtänkt, trampa nedåt slicka uppåt, ta åt sig äran för andras förslag, vuxenmobbing, skitsnack, chefer ofta på gränsen till psykopater eftersom ofta manipulation före kompetens kan styra valet av dessa. Sanningssägare utesluts gärna ur "arbetsgemenskapen". Kort sagt vänner väljer man men arbetskamrater får man stå ut med. Även om vissa kan bli vänner för livet.

      Radera
  8. Jo nog finns det en poäng hos skribenten.
    Ett tips är att jobba hos olika startups innan du kör själv så får du en betald "utbildning".
    Sen är en bra styrelse man kan bolla med viktig.

    Och så skadar det inte att kunna vara lite enstöring när man själv väljer det. ;)

    SvaraRadera
  9. Bra skrivet!
    Jag känner igen mycket av det, dock inte som egen företagare utan som sjuk under Reinfeldt eran.
    Det finns många sätt att bryta ner en människas motivation, självbild och energi att fortsätta. Ett är att den som blivit sjuk och inte fått hjälp av sjukvården förlorar sjukförsäkringen, blir fråntagen jobbet och ställd som arbetslös samtidigt som man utpekas som simulant och bidragsparasit. Inget jobb, ingen fritid, ingen möjlighet att påverka situationen.
    Hade man dessutom varit egen företagare med lån/skulder och tagit ut minimal lön med sjukpenning/sjukförsäkring därefter...

    SvaraRadera
  10. Runt den 12:e varje månad blir jag deprimerad av en anledning. Det är verkligen en berg- och dalbana att vara egenföretagare. Det är alltid någon annan som ska ha mervärdet av ditt arbete.

    SvaraRadera
  11. Håller inte rikigt med. Det finns flera olika sorters företagare, på olika nivåer och med olika riskexponering. Ta tex hantverkaren som säger upp sig och startar eget. Han konkurrerar med sin gamla arbetsgivare och ör ganska ensam. Ta istället det fd länsrådet, som sett till att "bädda för" att handläggare gett organisation en massa bidrag och EU-projekt. Sen blir denne konsult för dessa fd mottagare. Han går det ingen nöd på. Visserligen oetiskt, men många skulle kalla det för unfair advantage. Det går att finna hela skalan av egna företagare. Alla är inte ensamma, alla har inte starka fördelar. De flesta har lite av varje. Sen beror det på när i livet du startar - som 25-åring eller som 50+ med färdiga nätverk och kunskap. Allt beror på bransch, kunskap, nätverk och tillfälle.

    SvaraRadera
  12. Nu kommer de fram... de särbegåvade.. Ännu ett failat IQ-test och jag känner mig inte o-ensam.

    SvaraRadera