Riksbankschefen Stefan Ingves har återigen tvått sina händer för skulden till den skenande svenska skuldsättningen. Han skyller på “kollektiv oförmåga” men ser tydligen inte bjälken i det egna ögat.
Som bekant tvår Riksbanken sina händer och anser sig inte alls vara orsaken till den skenande svenska skuldbubblan med sina sänkta styrräntor. Nu tänker man inte heller titta på KPI när räntan stiger, utan fokuserar istället på KPIF (KPI utan påverkan av räntan) för att slippa höja räntorna. Nästa steg blir att byta 2%-målet till ett inflationsintervall. Vad som helst utan att höja räntan.
På Affärsvärldens Bank- & Finansseminarium skyller nu Ingves på alla andra att vi har skenande skuldsättning i Sverige:
“Vi har en stor huvudvärk i svensk ekonomi. För att vi ska kunna klara det här måste vi hantera hushållens skulder […] För det första så är det både obehagligt och störande att se att vi har en så kollektiv oförmåga att hantera det här på ett bra sätt. Den här typen av utveckling brukar inte sluta lyckligt.”
Kollektiv oförmåga betyder alltså att alla andra är oförmögna att åtgärda det som Riksbankens minusräntepenningpolitik och sk kvantitativa lättnader i form av obligationsköp orsakar. Men Riksbankens fel eller ansvar är det alltså inte.
Beskedet är också att man övergivit KPI nu när KPI sticker iväg och istället tittar på KPIF.
Rätt in i kaklet gäller alltså. Och det är inte Riksbankens fel. Utan alla andra.
Bankföreningens VD Hans Lindberg pekar dock ut Riksbankens penningpolitik som största risken med svensk ekonomi:
“Det vill jag säga till Riksbanken: Den största risken är inte hushållens skulder utan hur penningpolitiken ligger idag och vad som kommer att hända när räntan normaliseras […] I grund och botten är den största finansiella risken den påtagligt låga reporäntan.”
Så nu gäller det att skylla på någon annan inför den kommande krisen.
52 kommentarer
Vi kan inte gärna klandra honom. Han tjatade länge och höll även uppe räntorna men fick väl bära hundhuvud för att han inte höll sig till att suboptimera sin huvuduppgift.
Skulle han haft lite integritet så skulle han väl ha sagt upp sig på stående fot men det verkar som att han istället valde alternativet att följa order rätta in sig i ledet och tyst för sig själv mumla "skyll er själva då".
Som finne hatar han givetvis allt svenskt!
Det var oväntat okunnigt av dig Skepparn!
Fattar ni inte minna skämt?
Hustrun min hatar Volvo!
Bara en sådan sak…
Jag tycks i alla fall vara accepterad.
Starkt bara det1
Jovars men poängen, tänkte jag, är att han är mer svenne(i Finland)än finne.
Blir för krångligt för de flesta svenskar att beskriva Finlandssvenskar/Finnar/sannfinnar(!) etc.
Tag sedan med skjutsningar på 1930 talet och alla har somnat!
Lågräntepolitiken har ett syfte. Hålla flyktingspektaklet under armarna så länge det går. Utan låga räntor så är det slut på "högkonjunkturen".
Ah, så även detta är invandrarnas fel?
Är allt iscensatt av Soros?
Stefan; ALLT är invandrarnas fel. Invandrarna är de nya bögarna.
"Pastor Krister From"
"Ja det är ju väldigt lätt att tappa tron i den tillvaro som vi lever i"
Börjar nästan tro att Krister är klonad och kommenterar här dagligen.
RE. Stefan
Hur fick du det till att det var "invandrarnas fel"? Felet ligger självklart hos de ansvariga för flyktingspektaklet (invandringsspektaklet), dvs. politikerna? Kan du nämna ett ett av Sveriges stora utmaningar (dvs. problem) som inte är till stor del är orsakat av detta?
Vi hade även haft problem även utan invandring.
Det finns inget Shangri-La.
Försvarets underfinansiering, Medias Stockholmsfixering, Den misslyckade polisreformen, neddraget underhåll på infrastruktur. Märk väl att att korrelation inte nödvändigtvis betyder kasualitet.
Utan utmaningar underpresterar politikerna. Det är därför invandringen är bra. Det ingår i politikernas målsamtal att framföra mätbara mål.
Eftersom inte QE funkar i praktiken så hade Ingves önskemål om import-inflation och valutakonkurrens med ECB kunnat hanteras direkt via interventioner på valutamarknaden för att förhindra inflöde och starkare krona. MEN faktum är att Sverige är ett av de länder där QE fungerat bäst eftersom kreditefterfrågan hos oss ständigt växer, dvs QE möjliggör sannolikt att bolåneinstitut m.fl i mindre grad behöver låna utomlands…….tror jag! Innebär det att riskerna istället ökar när nu QE förväntas bantas/terminera? Brist på svenska pengar för omsättning av bolånen?
"Vi hade även haft problem även utan invandring."
knappast ett vettigt svar på frågan.
Erkänner att det var dålig meningsuppbyggnad men du förstår säkert andemeningen.
Ps: Nu är Ingves nöjd efter svagare än förväntad KI-statistik. Kronan sjunker!
Hittills har väl andra åtgärder (än att höja reporäntan) fungerat bäst?
Låt riksbanken sköta sitt och gnäll på FI och politikerna som inte tar tag i problemet (riktade insatser och lagar mot den privata skuldbubblan)
Riksbanken försökte göra någonting åt saken men den förra regeringen var tydlig med att det inte var deras problem. Finansinspektionens roll stärktes istället och regeringen kommunicerade till Riksbanken att de ska titta på KPI och inte bekymra sig över skulderna.
https://sebgroup.com/sv/press/nyheter/riksbanken-sanker-rantan-och-soker-sin-nya-roll
"Utvecklingen har nu gått i en riktning där frågorna separeras så att penningpolitiken koncentreras på inflationsmålen och det nya politikområdet makrotillsynen får ansvar för att undvika systemfarlig utveckling av skulder och tillgångspriser. […] I Sverige satte regeringen ifjol ned foten och gav Finansinspektionen huvudansvaret för makrotillsynen. […] Att Finansinspektionen nu får ett tydligt ansvar för makrotillsynen innebär en avlastning för Riksbanken och räntepolitiken; vi har redan sett tecken på att inflationsmålets ställning åter stärkts."
Riksbanken var emot regeringens beslut att lägga ansvaret på Finansinspektionen. Efter beslutet rättade Riksbanken in sig i ledet och expanderade penningpolitiken.
Situationen är knappast Stefans fel, han höll emot så mycket han kunde.
http://www.riksbank.se/Documents/Tal/Ingves/2014/tal_ingves_140528_sve.pdf
Här argumenterar Stefan för att makrotillsynen och penningpolitiken måste samordnas. Han nämner också Storbritannien som ett bra exempel där makrotillsynen ligger hos centralbanken.
Enligt legalitetsprincipen FÅR INTE Stefan bekrymra sig om skuldberget om han inte har fått den uppgiften. Han bad om den men fick den inte.
Problemet är skapat av vår förra regering, inte Stefan.
Samordning har stora trögheter och brister. Trots det ska allt samordnas idag. Både Rb och FI misslyckades kapitalt i Baltikum. De kunde inte ens värdera valutakursriskerna(kapitaltäckning) hos bankerna(som tvångssålde folks bostäder och drev inte restskulderna med lokala inkassobolag(hade inte gått här hemma)) medan IMF/RB och svenska skattebetalare räddade dem från extern-devalveringsrisken.
Det är Rb som har största analysresurserna i marknaden och som förstår vad som händer. Klart att makrotillsynen ska ligga ensidigt hos Riksbanken. Nu är det 3 som delar på ansvaret(som måste förstå vad som händer där ute). Allt handlar i slutänden om makro för att bedöma mikrotillsynen. Stor risk för prestige-problem om en aktör inte ser skogen…….. .
Ändå märkligt att vi har ovalda som som ansvarar för en så stor del av den ekonomiska politiken(direktionen till trots). Politikerna verkar numer mest syssla med omfördelning av balanserade budgetar(sparande). Betänk vad lite man man gjort på riskfronten sedan 2012 när skuldtillväxt-varningarna började stå som spön i backen.
Det vore intressant att höra om någon anser att denna beskrivning passar in på dagens läge:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Monetization#Debt_monetization_and_inflation
Sverige får väl köra sin egen variation på greenbucks (vi provade faktsikt det på 1780-talet). Vore intressant om Cornu kunde skriva lite om riksbankens "oberoende", hur pengar skapas och varför Sverige tvingas betala ränta för att skapa sin egna valuta.
*Greenback ska det vara.
Precis som min kompis som är civilekonom sa för 5 år sen. Det här landet och alla dess institutioner kommer göra allt som står i deras makt för att kredittillväxten inte ska avta. Allt annat är skitsnack. Är man inte med och kalasar så får man istället betala för det. Idag har vi en BNP tillväxt på 3-4%, En reporänta som ligger på minus och löneökningar som är nästan obefintliga vilket gör att dom med lån kan konsumera medan dom utan lån blir fattigare för varje år d.v.s. dom som fortfarande tror att konsumptionskraften i Sverige skapas av förvärvsarbete.
Även om jag tror din kompis har rätt så kommer skiten förr eller senare träffa fläkten och då vill man inte ha en massa skulder. Eller möjligen vill man ha mycket skulder och dolda tillgångar så att man kan ta en skuldsanering och ändå behålla sina dolda tillgångar.
Förr eller senare gör den det Kent men frågan är hur lång tid det tar och vem som tar notan. Det är allmänt känt att man inte kan ta från den som inte har och den som inte har måste ju ändå rent logiskt vara den som tagit lånet för har man så lånar man inte d.v.s. får dom som inte tagit ett lån betala för dom som tagit ett lån trots att det bör vara det omvända. Detta kan ju dröja 5 år 10 år 20 eller 40 år. Vi kanske till och med hinner dö innan men frågan är om vi vill få ut något av livet eller bara leva för att hoppas att det sker någon slags priskorrigering och hoppas på att vi själva då inte behöver betala för den för att sedan börja leva eller om vi ska njuta av krediterna idag och hoppas att vi inte får uppleva någon ekonomisk kris.
Vad är det för dolda tillgångar du tänker på då? Undangömda guldtackor? Har man fastigheter eller bankkonton i andra länder lär ju Sverige beslagta dom. Det enda du kan göra är att skriva över dina tillgångar på någon du litar på som kanske inte är skuldsatt eller bor i Sverige överhuvudtaget.
@Toni Jag tror din vän har rätt, jag insåg det för något år sedan. Det är för mycket som uppenbart borde ha gjorts annars.
Det man kan göra som individ är att "åka med" men spara så mkt det går i ladorna.
Spara i ladorna? Hur menar du då? Spara pengar i ladorna fysiskt är ju dumt då tillgångsinflationen är cirka 10% per år.
Det finns "det andra" alternativet. Guld…
Guld är lösningen på allt. Amen.
Du kanske själv kan börja slita i gruvorna Sandow och bidra till en enorm miljöförstöring?
För övrigt, det Tonis kompis har sagt har i princip gällt sedan 1998.
https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-2rum-centrala-hisingen-kvillebacken-goteborgs-kommun-gamla-tuvevagen-8-11239315
39 kvm Backaplan startpris 2´500´000 SEK. Reserverad för 1,5 år sen för 1´375´000 SEK.
Resultat minst 1´125´000 kr i vinst. Det är just mest spekulationsköp i nybyggena så där får man loss 700 000 efter skatt i alla fall som man kan köpa sig ett radhus i Alicante för kontant.
Man bor ju helt klart i fel stad.
Är ju bara att gratulera alla goa gubbar till straffsparkarna.
Stefan: Du behöver ju inte bo i Gbg eller Sthlm för att reservera en lägenhet i ett nybygge. Du behöver bara reservera och vänta i 1-1,5 år och sälja på ritning :). Jag känner flera kollegor som bor i villor utanför Göteborg och köper 1or i nybyggnadsprojekt utan någon avsikt att bo där. Dom har ju sin avbetalda villa som säkerhet och så länge räntorna är låga gör man vinster på alla nybyggnadsprojekt i Göteborg. Finns en del som påstår att räntorna kan stiga och att det då finns risk för prisfall men det krävs att boräntorna stiger till över 4% om det ska få bostadsknarkarna att skaka av rädsla. Ute i allmänheten är nästan samtliga positiva till bostadsmarknaden och att det alltid är en bra investering. Köper man ett nybygge kan man följa räntetrenden och den kommer inte gå upp 2-3% på 1,5 år så affären är i princip nästan safe.
Toni.
Det funkar inte riktigt så i mindre städer även fast vi nu nått 100 tusen i hockey- och bockstaden.
Ta ditt exempel. Köptes för 35 k/kvm, vilket visade sig vara under nuvarande marknadspris i Gbg.
I en mindre stad når man öht inte över 30 k/kvm även efter 20 års uppgång.
Stefan: Köp i Göteborg. Du behöver ju inte bo i Göteborg för att köpa i Göteborg. Jag vet inte hur det ser ut i mindre städer men jag pratar om Göteborg och du kan bo i Kiruna och spekulera i Göteborg. Inga hinder överhuvudtaget för det. Det är bara att säga till banken att du har för avsikt att flytta till Göteborg.
Ja, det är bara att tugga i sig att jag står på perrongen och tåget lämnade för länge sedan. Började kika på lägenhet i slutet av 2014 då vi fick se den stora ruschen i prisracet. Var med i några budgivningar men blev allt för defensiv då ofta 7-8 budgivare slogs om objekten i kamp om att föregå amorteringskravet och erbjud belopp som jag då ansåg frikopplade från fundamenta(rimlig avvikelse från tidigare priser). Fick i samma veva tag i en hyresrätt som uppfyller de egenskaper jag sökte och slog mig med det till ro. Tanken var att låta det vänta och köpa när nya behov uppstår.
Sedan dess vet ni utvecklingen. Jag har fram till ganska nyligen tänkt att det inte kan hålla. Räntan måste väl snart börja knalla uppåt eller iaf inte bli lägre, byggandet ökar ju, befolkningsökningen är ju nästan uteslutande invandring (Göteborg) vilket i min tro innebär kapitalsvagt nytillskott och inte minst skulderna bör väl snart nå sin kulmen mtp ev skuldkvottak eller försiktighet att låna pga de återkommande varningarna. Har även noterat fenomenet med en allt mer omfattande försäljning av nyligen producerade lägenheter vilket jag oroats av då spekulation ofta nämns som ett tecken på överhettning.
Nu står jag dock med en annan insikt. Räntorna kommer hållas tillbaka så länge det bara går för att låta inflationen äta upp stora delar av våra pengar och skulder och alla med någon form av insyn eller påverkan har ett gemensamt mål: Låt ej priserna falla.
Detta ger upphov till stor ångest hos mig då jag helst bara skulle vilja slå mig till ro och invänta bostadsköp till behovet finns men nu känner att jag förmodligen tvingas ge mig in för att överhuvudtaget ha möjlighet att komma in på marknaden. Något som tiden/prisrusningen annars riskerar att förhindra.
Andreas: Känner igen mig i din tankar. Precis så tänker jag också. Fick också en hyresrätt 1 år tidigare än dig och har sparat pengar. Problemet är inte att ta sig in i marknaden för marknaden kommer alltid vara beroende av tillskott. Problemet är att om man har sparkapital idag för att ta sig in på marknaden och inte gör det med dom pengarna så blir dom pengarna värdelösa med tiden (ca. 10% per år i värdeminskning).
I framtiden kommer vi behöva acceptera att "hyra" av banken livet ut och att jobba livet ut samt att det antagligen kommer bli som i östeuropa d.v.s. att det inte blir ovanligt att lägga en månadslön på boende och dela på boende med okända personer.
I Sverige har du dock fortfarande ett val att köpa i en kranskommun och jobba hemifrån/pendla och ändå till överkomliga priser men att bo i storstaden kommer antagligen bara bli dyrare med tiden.
Andreas: Varför har du ångest? Trivs du inte i din nuvarande lägenhet? Vad är det som gör att du _måste_ köpa?
För övrigt var det många som sa samma sak 2006/2007 i Skåne. "Köp nu, annars får du aldrig råd!". Sen stod priserna nästan stilla (endast svag uppgång) till 2014 ungefär, och sedan har de som alla andra tillgångar ökat kraftigt igen.
På den tiden kunde jag köpt en halv lägenhet i närområdet med mitt sparkapital. Nu kan jag köpa två så det ordnar sig nog.
Joakim: Han skriver ju det längst ner:
Att han i framtiden vill (ifall behovet uppstår) ha råd/möjlighet till att ta sig in men med tanke på prisutvecklingen så kanske det inte blir möjligt för honom i framtiden och därför måste han köpa in sig redan nu som en försäkring för framtiden.
Toni
Det hänger liksom inte ihop att du råder andra att köpa medan du själv inte gör det. Självklart tvivlar du (med rätta). Risken med bostadsmarknaden är som jag ser det mer politisk än något annat.
Tror du på högre fastighetsskatt, högre reavinstskatt, slopat ränteavdrag, etc? Det är där bollen ligger samt naturligtvis ränteläget (hur det kommer att utveckla sig).
Billigt byggande har jag svårt att se i Sverige med tanke på löneläget och fackets makt. Så någon nedgång i produktionskostnad (främst mark) känns långsökt med tanke på "inflationen".
Stefan: Att jag inte köpt än beror inte på att jag tror på ett prisfall längre. Jag börjar tveka på om jag vill bo i det här landet överhuvudtaget och har sökt lite jobb i andra länder och väntar nu på svar. Jag är singel (som dom flesta ingenjörer) och i en relativt bra/ung ålder och känner inte att Göteborg är den enda platsen på jordklotet man kan bo på. Lite beslutsångest kanske man kan kalla det.
Jag tror däremot på högre priser i form av att man kanske i framtiden tillåter unga att kvitta sparande till bostad mot inkomstskatt så nej jag tror inte på att priserna kommer sjunka utan tvärtom.
När det kommer till billigt byggande så stämmer det att det ser ut så idag men redan nu har en del kommuner börjat titta på att ta in utländska byggföretag för att bygga åt flyktingar och kanske i förlängningen även studenter och vanliga bostadsrätter åt alla andra. Sänker dock inte priserna på byggbar mark men vinsterna kanske tillfaller kommunerna istället för rika aktieägare i framtiden.
Jag ringde till en mäklare idag och frågade om ett nybyggnadsprojekt och undrade vad kvm priset skulle hamna på i snitt. Hans svar var att han inte visste än men att det inte spelar någon större roll då priserna alltid är satta under det prognostiserade kvm priset om 2 år när bygget är färdigt och då har man ändå gjort en vinst. Jag undrade om han trodde att banken skulle köpa den argumentationen och revidera upp mitt lånelöftet så blev han irriterad och sa att i Göteborg kommer priserna alltid att gå upp (hörde det på tonläget på hans röst). Han blev ännu mer irriterad när jag började skratta.
Det är felaktigt att tro att man "aldrig kan köpa om man inte köper nu". Skulle det vara sant skulle antalet köpare förr eller senare "torka upp" och då faller efterfrågan och därmed priserna.
Dagens priser är absolut möjliga, även om jag (och många fler) nog tycker det är lite för dyrt i Göteborg och Stockholm. Bevisligen är det inte det, utan även ungdomar / nyexade har råd att köpa.
Joakim: Mitt problem är ju att jag i händelse av nytt behov hoppar över "insteget" där ofta kapitalet till nästa steg skapas. Dvs ger mig nu ej möjligheten att skapa det pga situationen är tillfredställande samt en del rädsla att ge mig in i spekulativt syfte pga bland annat det Stefan anger(ränta, osäkerhet kring kommande spelregler). Om man likt de senaste åren ser en ökning på ett gäng hundratusen per år så får jag gneta på bra med sparandet för att hålla jämn takt. Jag kanske t.o.m. skall bosätta mig i Stockholm redan nu för att på så vis säkerställa att jag inte omöjliggjort en sådan flytt i framtiden? Tillspetsat givetvis men det är ju så man måste tänka i nuläget. För att inte prata om pensionerna. Där kommer bostaden i framtiden få dra lasset i form av bankomat när Ingves låter det nya inflationsintervallet tugga i sig besparingar och skulder.
Japp. Tror också att pensionssparet kommer ske via bostaden men även pengar på börsen. Bara krondevalveringen gör ju att börspriset på företag ökar i SEK men man ska absolut inte ha pengar på något konto (varken spar eller lönekonto). Kanske en månadslön max.
Andreas: Min poäng är att det nog inte är omöjligt att gå in senare. Skulle så vara fallet, skulle till sist ingen kunna köpa en "instegsbostad" ens. Jag tror inte det går så långt, utan snarare är dagens priser fullt möjliga att finansiera till dagens räntor. Så kommer det vara om fem år också.
Och visst, priserna kanske stiger med en miljon på fem år. Det innebär i så fall att din kontantinsats måste öka med 150 000 kronor till dess. Det kan inte vara något problem att spara undan det på fem år.
En aspekt som jag tycker folk glömmer är amortering.
Visst, det kan gå ner x antal % framöver.
So what?
Med lite flyt har hen amorterat bort den förlusten (nu när det finns förutsättning för amortering tack vare ränteläget).
Spelar ju liksom ingen roll när man köper, det är alltid "dyrt" oavsett tid.
Jag lutar mer och mer åt din uppfattning, Stefan, trots att jag tycker det är "bubbelvarning" i storstäderna. Inget knäcker än så länge boprisuppgången.
Notera gärna att både RB och Konjunkturinstitutet nu sänkt sin syn på vad en "långsiktig ränta" är med omkring en procentenhet. Konjunkturinstitutet räknar med en procents realränta, långsiktigt. Så vid inflation 2% -> reporänta 3% -> boränta 4-5% eller nåt sånt.
Fattar inte varför du hackar på Ingves. Han har fått order från sina chefer att INTE bry sig om skuldsättningen. Knappast hans fel.