Cornucopia?

2017-03-30 18:16

HMS Stockholms beväpning är intakt

Kanske kan det kallas för ännu en Bydénare - att med små medel höja försvarets operativa förmåga via befintliga eller avställda system - men enligt Officerstidningens senaste nummer är beväpningen på patrullartyget HMS Stockholm intakt och förändringen från korvett är inte en så stor förmågesänkning som man kan tro.
Fartygschefen HMS Stockholm, Niklas "Skipper" Wiklund.
Officerstidningen rapporterar att det "enda" som hänt med HMS Stockholm är att släpsonar 184 avrustats, samt att man inte till vardags har besättning för ubåtsjakt ombord och därmed alltså inte kan agera i samtliga tre dimensioner - undervattenstrid, ytstrid och luftförsvar. Därför klassas man inte som korvett längre.
Senaste numret i näven.

Konkret innebär det en kostnadsbesparing när besättningen gått från 35 till 24, vilket minskar redundansen, men samtidigt kan man när som helst tillföra ubåtsjaktförmågan genom att tillfälligt placera ytterligare besättning för detta ombord skriver Officerstidningen. Ambitionsnivån är "sänkt" från korvett, men förutom sjöövervakare och incidentberedskap så övar man fortfarande exempelvis ytstrid mot Visbyklassen eller sjunkbombsfällning mot ubåtar. Jämfört med de nu avrustade vedettbåtarna innebär dessa nya patrullfartyg en väsentlig förmågehöjning för sjöövervakningen, om än en minskning av numerären. Det konstateras i tidningen att man knappast kan bevaka hela Sveriges kust, men att HMS Stockholm och HMS Malmö inte heller är de enda fartygen med dessa uppgifter.

Beskedet är att korvettförmågorna finns kvar, men är till vardags nedprioriterade.

Samtidigt börjar klassen närma sig sin livslängd, då det börjar bli ont (och därmed dyrt) med de reservdelar som ursprungligen köptes in. HMS Malmö och HMS Stockholm är nu i tjänst längre än planerad livslängd, men har förhoppningsvis fler år kvar i tjänst. Annars måste nya förmågor tillföras för att ersätta dessa "marinens slitvargar".

Det talas om sk bydénare, efter nuvarande ÖB. Att åtminstone relativt sett höja försvarets operativa förmåga till ingen eller mycket låg kostnad. Att låta samtliga vapensystem finnas kvar ombord på HMS Stockholm, om än utan ständig bemanning, bör nog räknas dit. Planen var att avrusta. Det betyder att förmågor för sjömålsrobot, 57 mm allmålspjäs, sjunkbomber, 40 cm ubåtsjakttorpeder, antiubåtsgranater, minor , signalspaning, telekrig och andra motmedel finns kvar ombord.

Ni som inte får Officerstidningen i brevlådan hittar det senaste numret som PDF här, med fokus på HMS Stockholm på sidorna 18 - 30.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

9 kommentarer:

  1. Försvarsmakten börjar mer och mer likna "skunkworks", att med små medel vid sidan av genomföra olika projekt. NH 90 är ju då raka motsatsen.

    Helt plötsligt har vi ett hål i Billingen och mobila avfyrningsramper på ett ombyggdt Volvochässi...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sista vi slänger in är Veteranflottiljen, snart större än flottan.
      http://veteranflottiljen.se/fartygen/

      Radera
  2. På sid 10 skrivs att vi bara har 4 Ubåtar. Är en av Södermanlands-klassen skrotad? Isf är ju det väsentligt värre än nedrustningen av Stockholms-korvetterna.
    Detta med Ubåtarna borde uppmärksammas mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, men vi har bara fyra aktiva ubåtar. Både Södermanland och Östergötland är kvar i drift, dock så används bara en av dem aktivt. Den andra ligger som reserv och används i utbildningssyfte.

      Nu när två Gotlandsubåtar ska moderniseras under flera år så används bägge ubåtarna i tjänst.

      Radera
  3. "men samtidigt kan man när som helst tillföra ubåtsjaktförmågan..."

    För att ett fartyg ska anses besitta ubåtsjaktförmåga krävs per definition att det kan lokalisera, klassificera och anfalla ett mål under havsytan. Ett konststycke som mig veterligen ingen fartygsbesättning i den svenska flottan lyckats med sedan jagaren Hallands vapeninsatser vid den så kallade Utöincidenten 1980. Det är inte bara att "...tillfälligt placera ytterligare besättning för detta ombord...".

    För att kunna jaga ubåt krävs förutom väl fungerande och kalibrerade sensor- och vapensystem, övning, övning och åter övning. Övning inte enbart av sonaroperatörer och ubåtsjaktofficerare - hela fartygsbesättningen måste samövas mot fritt manövrerande ubåt. Något som i dagens örlogsflotta förekommer allt för sparsamt.

    SvaraRadera
  4. Samtidigt ligger korvetterna Göteborg och Kalmar och rostar som tomma skrov med betydligt längre livslängd kvar i sig än Stockholm / Malmö. Sundsvall och Gävle går väl i skrot snart med kan man tänka trots sin ringa ålder. Skandal!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är så nedgångna så det är ingen idé längre att göra något. Misstänker även att de är rejält plundrade på delar till de andra två.

      Radera
  5. Tung Torped försvan ju för några år sedan !

    SvaraRadera
  6. Allting har sin ända(mål) men korvetten den har tre?

    Hur går det med PBV302, helskrotad ännu?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...