Cornucopia?

2017-02-28 21:13

Komplettering om sjukhusbäddar - psykiatrireformen och äldrevården

Några korta kompletteringar kring antalet minskade sjukhusbäddar. Till modernisering och effektivisering av medicin och kirurgi, så kommer även psykiatrireformen och äldrevårdsreformerna, som minskat antalet sjukhusbäddar rejält. Det betyder inte att dessa inte får vård.
Antalet sjukhusbäddar per 100 invånare i Norden 1960 - 2012.
I förra inlägget påtalade jag moderniseringen av vården (avseende kirurgi och medicin) som stor anledning till minskade antal sjukhusbäddar. Men antagligen minst lika viktiga är psykiatrireformen och tillhörande förbättrade mediciner (främst SSRI antar jag), samt reformerna av äldrevården.

Som bekant innebar psykiatrireformen att endast särskilt ömmande fall vårdas inlagda på sk slutenvård. Övriga under psykiatrisk behandling bor på egen hand och tillsammans med betydligt bättre mediciner med tillhörande självmedicinering har det faktiska behovet av institutionsvård av psykiatriska patienter minskat rejält. Det är knappast en förlust att sjukhusbäddar minskat, när man istället fått ut patienterna till att vara (i varierande grad) fungerande människor i samhället istället för på institution. I mänsklig värdighet och livskvalitet har öppenvården antagligen hjälpt många patienter, relativt hur det hade varit på 80-talet eller tidigare. Naturligtvis finns det mer eller mindre tragiska anekdoter om motsatsen.

Det samma gäller äldre, som i allt högre grad kan bo kvar i hemmet och få vård där. Den sk långvården finns inte kvar. Även det är antagligen en rejäl livskvalitetshöjning jämfört med att ligga på institution. Men det finns förstås även här mer eller mindre tragiska anekdoter om motsatsen.

Kom bara ihåg att anekdoter inte nödvändigtvis ger en korrekt bild av helheten. Exempelvis dör endast 2.8% av männen vid medellivslängden. Det är ett medel, men det är inte vanligt.

Det går inte att stirra sig blind på sjukhusbäddar som kvalitetsmätare på svensk sjukvård. Det är säkerligen så att antalet faktiska sjukhusbäddar på medicin och kirurgi inte ökat i samma takt som befolkningen, kanske rent av minskat, men det finns inget självändamål i att ha fem gånger så många sjukhusbäddar som idag.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

21 kommentarer:

  1. anekdoter i all ära - intrycket jag får när jag talar med vårdbehövande äldre som jag känner är att det är mycket svårt att få en plats på en institution/äldreboende för de som behöver. Dessutom är tiden på vårdavd på sjukhus i samband med operationer o.dyl. avsevärt bantad numera.
    Konsekvenserna är helt enkelt sämre omsorg för de svaga äldre jämfört med hur det var för ca 30 år sedan. Å andra sidan finns det säkert fler friska och pigga äldre idag än någonsin tidigare men det är inte statistiken för livslängd som är relevant utan kvaliteten för de faktiskt vårdbehövande.

    SvaraRadera
  2. Vad som behövs är inte dubbelt så mycket sängar utan en 15-20% extra mot dagens nivåer för att kunna bedriva effektiv sjukvård. Att konstant ligga på nivå av 100+% beläggning är inte effektivt resursutnyttjande ens om vi bortser från personalens tveksamma arbetsmiljö.

    Jag arbetar på en klinik där beläggningen ligger på strax under 90% och sålänge vi kan behålla den där så flyter arbetet på effektivt och vi kan hålla korta vårdtider. Det är när topparna kommer och man har överbelagt vårdtiderna blir förlängda därför att personalen inte hinner med att följa upp varje enskild patient optimalt. Och sen är spiralen igång....

    Sen har den offentliga vården fantastiskt mycket inbyggd ineffektivitet där man nu med överbeläggningsproblematiken för första gången faktiskt tvingas fundera över sina arbetsmetoder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 24 vårdplatser. Sällan under 32 inneliggande. Så ser det ut på kliniken jag jobbar.

      Radera
    2. Uppenbarligen stor skillnad på olika kliniker. Planerings- eller ledningsfråga? Eller otur med politiska beslut? Boris har 90% beläggning, medimixus har 150%. Antar att det kan variera stort per sjukhus och landsting också?

      Radera
    3. Boris skriver om ineffektivitet och det kan jag skriva under på.

      Några av de orsaker jag ser som kan påverka beläggningen är:

      -Läkare vågar ej skriva hem patienter även om de klarar sig hemma.
      -Läkare vågar ej göra annat än att skriva in en patient som skulle klara sig hemma.
      -Kommunen tar ej emot en patient en sekund tidigare än nödvändigt utan drar ut på insatserna ända till den dagen kostnaden går över från landsting till kommun. (här bryr man sig inte om att patienten är färdigvårdad och längtar hem)
      -Annan klinik i länet har halverat sina platser och stängt jourtid.

      osv..

      Radera
    4. 24-32 platser
      150%?
      Men, Lars...

      Radera
  3. Nej det är såklart inte den bästa kvalitetsmätaren. Men allt pekar på att vi har en brist på just slutenvårdsplatser i somatisk vård och att detta är ett stort problem som också ger följdproblem. Sahlgrenskas ledning har konstaterat detta och försöker nu öka antalet platser omgående.

    Själv jobbar jag på sjukhus och för oss som är i verksamheten så är bristen på vårdplatser mycket tydlig.
    Jämförelsen före/efter psykreformen skulle jag säga är ett eget intressant kapitel.
    Mer intressant nu är om vi borde backa och lägga oss mer i OECDs mittfåra vad gäller platser (3/1000). Än mer intressant är bristen på intensivvård och hur den bristen får följdverkningar:
    http://www.svt.se/opinion/kai-knudsen-om-vardkrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. 3/1000 är drygt 10% mer än idag (nja, 2012). I linje med Boris föreslagna 15-20% ovan. 15% så skulle vi nå 3 om nivån är kvar på 2012.

      Fast det är det väl inte någon politiker som avser göra gissar jag?

      Radera
    2. Jag skulle säga att vi kan absolut behålla dagens vårdplatsantal förutsatt att slutenvården fick syssla med det den är bra på dvs ta hand om människor med behandlingskrävande sjukdom. I dagsläget är en stor del av patienterna som ligger inne inte där pga sjukdom utan pga sviktande social situation.

      När gamla tant Agda börjar bli dement och inte kommer ihåg att äta och dricka så hamnar hon förr eller senare på en akutmottagning. Då hon är intorkad och för yr för att stå på benen läggs hon in på en observationsavdelning. Får någon liter dropp och är morgonen efter i medicinsk mening färdigbehandlad, mår bra men skickar jag hem henne är hon tillbaka 2 veckor senare med en höftfraktur. Så cirkusen med vårdplanering börjar för att Agda skall få hemtjänst eller äldreboende och erfarenhetsmässigt får hon då ligga inne 5-10 dygn.

      På mitt länssjukhus med 350 vårdplatser ligger där 15-20 Agdor idag och -6 platser för en timme sedan.

      Minskar man antalet Agdor genom en fungerande primärvård och en rimlig kommunal organisation för hemtjänst/boende så är majoriteten av problemet löst. Lägg sedan till lite nytänk inom slutenvårdens organisation och ledning så är skutan vänd.


      Radera
    3. Ja, jag har väl, kan man säga, anekdotiskt upplevt ungefär samma sak. Den kommunala vårdapparaten mal för långsamt i förhållande till äldre patienter som ganska snabbt kan försämras i skick och förmåga att ta hand om sig själva.

      En person som börjar få svårt att klara sig själv får så att säga inte hemtjänst förrän hemtjänst ändå är inaktuell för att personen är så pass dlig att den måste in på hem ganska snabbt. Lite tillspetsat, men det finns en tröghet i systemet som inte stämmer med verkligheten. Alla kan vänta 10 veckor på ett bygglov, men man kan inte planera när man blir sjuk.

      Förr fanns väl s k beredskapsarbetare som hjälpte till på långvården och sånt där, det känns som om man borde införa det. Fas3-jobbare borde man ju kunna skicka hem att leverera mat, diska och städa hos gamlingar liksom.

      Radera
    4. Psykiatrireformen har ju åtminstone den fördelen att samhället blivit mer underhållande. Väntar man på bussen vid Värnhemstorget kan man ha väldigt intressanta samtal med personer som förr förmodligen hade vårdats på sluten avdelning, t ex. Då får man veta ungefär samma sak om Bilderberg och Soros som man kan läsa här i kommentarsfältet ibland.

      Radera
    5. "Förr fanns väl s k beredskapsarbetare som hjälpte till på långvården och sånt där, det känns som om man borde införa det. Fas3-jobbare borde man ju kunna skicka hem att leverera mat, diska och städa hos gamlingar liksom."

      +1

      Radera
  4. https://henrikwidegren.files.wordpress.com/2016/07/03-omorganisera.mp3

    En stor del av läkares tid går åt till att ringa runt och jaga vårdplatser, tom intensivvården...

    SvaraRadera
  5. Jag jobbar inom Rättsspykiatrin och kan konstatera att det har blivit en väldig förändring av vårat klientel dom senaste 10-15 åren. Förut hade vi mestadels grova våldsbrottslingar och mördare, men nu mer har vi mycket blandmissbrukare och självskadetjejer. Ofta har dom kastats ut ifrån allmänpsykiatrin och i ren desperation begått nåt skitbrott för att få vård hos oss på rättspsyk eftersom dom inte är välkommna på allmänpsyk längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När psykiatrireformen infördes sade folk som jobbade i branschen att "en tredjedel av de utsläppta fick eget boende, en tredjedel hamnade inom kriminalvården och en tredjedel bara försvann"....
      Effekten var ganska omedelbar, kan man säga... Gamla Restad i Vänersborg (där alla psykfall och dementa samlades förr) var på tapeten häromdagen. Om någon minns...

      Radera
  6. Vårdeffektivitet i ett medelstort landsting:

    Distriktsläkare Emma lystnar på patientens hjärta och hör ett blåsljud. Troligtvis benignt men hon tycker att detta bör undersökas med ultraljud för att utesluta skada på en hjärtklaff.

    Så Emma dikterar en remiss till klinisk fysiologi. Remissen skrivs ut av en sekreterare. Sekreteraren lägger den i Emmas postfack. Emma signerar remissen och lägger den i sekreterarens fack. Sekreteraren stoppar remissen i internposten.

    Remissen anländer till klinisk fysiologi. Här scannas remissen till arkivet och förs manuellt in i tidbokningen. En skriftlig kallelse skickas ut till patienten. Undersökningen utförs. Svar skrives och skickas i pappersformat till Emmas arbetsplats. Emma läser det skriftliga svaret och signerar det. Lägger pappret i sekreterarens postfack för scanning. Sekreteraren scannar pappret med signaturen. Då får Emma svaret i datorn och måste än en gång signera att hon sett det papper hon satt sin signatur på.

    Total tidsåtgång för undersökningen 20min. Total tidsåtgång för administration 3h.

    På mitt sjukhus finns där lika många läkarsekreterare som det finns läkare. Ändå är det administrativa stödet helt obefintligt för de har fullt upp att scanna papper och fylla i onödiga blanketter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det förefaller ganska märkligt att ett landsting inte kan ha ett och samma administrativa datorsystem som funkar överallt.

      Radera
    2. Resultatet efter 202,5 år av fred...

      Radera
    3. Nej, jag tror det är resultatet av att landstingen förmodligen är kassa på att handla upp IT-system samt att en massa överläkare har för mycket att säga till om. Bland annat.

      Radera
  7. Cancervårdens framsteg tror jag påverkat mycket också. Förr i tiden var det ligga inne på sjukhuset som gällde när man fick cellkurer. En närstående har behandlats med cellkurer i 1½ år nu och inte spenderat en natt på sjukhuset än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det krävs alltså platser, men man roterar dessa och stannar i 2-4h ungefär.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...