En “utländsk medborgare” har gripits för att ha fotograferat ett skyddsobjekt norr om Bålsta. Det handlar förstås om anläggningen främst känd för stridsledningscentralen Grizzly och det finns ingen chans att man råkar fotografera det området eller snubbla på det området av en slump. Det handlar alltså om en medveten handling.
Det är inte tillåtet att beskriva, avbilda, mäta eller fotografera skyddsobjekt av denna kaliber. Därtill ligger de i princip alltid så att man kan passera mycket nära på allmän väg, utan att ha en aning om att de ligger där de ligger.
En fiktiv beskrivning av ett sådant objekt någonstans i Bergslagen finns i min novell Berget, som hittas i antologin I skuldens skugga. En annan fiktiv skildring finns i Midsommargryning, kring den fiktiva anläggningen Albert, där det också finns interiörer från annan verksamhet i Bålstaberget. I nästa års roman Höstsol finns fiktiva skildringar av Berget i Bålsta, som alltså inte beskriver den faktiska anläggningen korrekt. Jag har dock själv besökt en av Försvarsmaktens flygstridsledningscentraler.
För att faktiskt komma så nära att man kan fotografera en sådan här anläggnings yttre avgränsningar måste man avvika från allmän väg. Anläggningarna ligger av självklara anledningar i kuperad terräng, då man vill ha ett berg att bygga anläggningen i. Därtill så ligger de ensligt, dvs inte i direkt anslutning till tät bebyggelse, även om det likt i novellen Berget kan vara nära någon liten by. Ensligheten gör att de omgärdas av skog som agerar insynsskydd. Främst skogen gör att man som oinvigd kan passera inom några hundra meter från anläggningens stängsel utan att ha en aning om att ett skyddsobjekt ligger där. Detta gäller t ex en hel del vinterturister på väg norrut genom Värmland eller Bergslagen för att åka skidor i Sälen eller längre norrut.
Skyltningen på denna typen av anläggning är mycket tydlig och upprepad när man väl avvikit från allmän väg för att köra till ingenstans. Det finns fysiskt yttre skydd. I novellen Berget beskrivs ett stängsel med både concertinatråd överst, såväl som elstängsel utanför. Det finns teknisk övervakning. I novellen finns det t ex synliga övervakningskameror, förmodligen för att visa den intresserade är iakttagen. Man kan förmoda att det även finns väl dolda kameror, som därmed inte ska kunna slås ut eller undvikas lika lätt vid ett penetrationsförsök.
Förbudsskyltarna är på flera språk, men finns först när man når objektets yttre gräns. Symbolerna för fotoförbud är tydliga. Innan dessa kan olika former av varning för tigern vara postade som “här slutar allmän väg”, “fordonstrafik förbjuden”, “vändplats saknas”, “dålig väg”, “tung trafik – mötesplats saknas”, “endast transporter till Telia” beroende på anläggningens placering mm. Dessa avskräckande varningsskyltar kan också upprepas en eller rent av flera gånger innan man når objektet.
Sedan ser man generellt inte själva anläggningarnas inslag, dvs ingången i berget, eller ens några av de byggnader som kan finnas ovan mark annat än eventuell vaktkur, utan att först ta sig in i området. För att faktiskt med kamera fotografera något av värde i själva anläggningen måste man över stängslet. En del anläggningar som är i malpåse eller som inte är kontinuerligt bemannade får ibland besök av sk urban explorers, som publicerar foton, men Bålstaberget är bemannat året runt, dygnet runt, såväl som bevakat dygnet runt, året runt – både av beväpnad personal och via teknisk övervakning av hela området. Det finns också förberedda försvarspositioner sedan det svenska invasionsförsvarets tid – om dessa underhålls och/eller om det finns personal avsedd för att bemanna dessa eldställningar tänker jag inte svara på och det ska ni inte heller försöka ta reda på. Det kan också finnas biologisk övervakning i form av hundar, som inte bara kommer skälla på inkräktare.
Den utländske medborgaren kan knappast tagit sig in på det aktuella området – alternativt gripits omedelbart i så fall, men i det som släppts till allmänheten nämns fotografering och inte intrång.
Så varför har vederbörande fotograferat? Anläggningen är känd, dess plats är känd och hittas med lätthet på diverse karttjänster på nätet, såväl som via ryska Open Skies-flygningar eller ren satellitspaning.
Både Ryssland och t ex Saudi-Arabien, och förmodligen också en lång rad NATO-länder, har under den strategiska blackouten besökt Berget. Det är också rimligt att man under samövningar med våra demokratiska grannar och militärt allierade inom EU har utländsk personal på plats. Platsen och åtminstone delar av innehållet är alltså känd av andra länder, men hemlig för svenska folket. Fortifikatoriskt skydd genom hundratalet meter svenskt urberg gör dock att platsens verksamhet ändå är säker mot angrepp, men innan man faktiskt bränt av ett kärnvapen mot inslaget har man förstås inte facit på om skyddet är teoretiskt eller även fungerar i verkligheten.
Verksamhetens intensitet kan mätas i antalet bilar som är parkerade på platsen. Eftersom anläggningen är ständigt bemannad finns ingen anledning att dölja bilarna, likt man på andra anläggningar kan göra med carports. Om dessa är i bruk går därmed inte att se via satellit.
Svaret är att det finns två anledningar till att fotografera på plats – dels för att kartlägga aktuell säkerhet inför ett skarpt penetrationsförsök/sabotageförsök, dels för att kartlägga personalen. Det senare sannolikt genom att fotografera parkerade bilars registreringsnummer. Det är också främst av sådana anledningar som platserna är hemliga. Man ska inte kunna kartlägga skyddsåtgärder, aktivitet eller personal.
Denna sorts kartläggning är att betrakta som krigsförberedande. Informationen fyller ingen funktion annars.
Det är mycket bra jobbat av Bergets militära skyddsvakter (hej!) att ha gripit fotografen, som nu är anhållen för brottet. Att det saknades uppsåt kan alltså uteslutas, då vederbörande i så fall endast borde fått kamera eller åtminstone minneskort beslagtaget och blivit släppt på fri fot av åklagaren.
Avslutningsvis från Omfall Edmund:
“D+3 griper Försvarsmakten en grupp individer som utrustade med IED:er är på väg att ta sig in på en hemlig stridsledningscentral. Gruppen säger sig tillhöra OFOG men SÄPO konstaterar senare att ingen av dem har identifierats tidigare och de har dessutom falska ID-handlingar. Massmedia rapporterar dock att det är OFOG som ligger bakom det planerade sabotaget.”
Inför en sådan åtgärd behöver man rekognosera och uppdatera informationen kring aktuella säkerhetssystem. Nu har man också fått testat vad som inte fungerar. Nämligen att försöka dokumentera säkerhet, aktivitet och personal.
Oavsett måste det hela handla om en medveten handling. Man snubblar inte på en sådan här anläggning.
35 kommentarer
Cornu
Hur mycket info om den gripne kommer att släppas till media/allmänheten på sikt? T ex nationalitet etc? Ingen alls förmodar jag, eller?
Eftersom hela ärendet kommer sekretessbeläggas så kommer inget släppas, nej.
Det vill säga inget rättsprocess? Det är safe att vara spion i landet lagom.
Jo, det kan nog bli rättegång om det bedöms som ett tillräckligt grovt brott. En förundersökning i sig är normalt "hemlig" dvs ej offentlig. Sen kan man besluta om sekretess under en rättegång också, vilket innebär att det är lyckta dörrar och att hela eller delar av materialet ändå inte lämnas ut.
Det är ju i grunden ett undantag från offentlighetsprincipen, vilka man kan göra av flera skäl – nationell säkerhet är ett, personlig integritet är ett annat.
Tackar 🙂
Man gick ju ut ganska tidigt med att det var en "EU-medborgare", strax därefter mer specifikt en polack:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6570280
I artikeln ovan står det att läsa att mannen faktiskt släpptes på fri fot samma dag som häktningsframställan lades fram – Uppsala tingsrätt köpte alltså inte åklagarens motivering. Tillförordnad försvarare verkar utöver det mest skratta bort det hela i P4 Upplands intervju med denne, så det lutar nog snarast mot att det inte var något att hänga i julgranen så som man bör med fina ting så här års. En intressant detalj är att man ständigt talar om Ekilla, också som platsen för själva gripandet. Själva anläggningen ligger ju på andra sidan sjön, men strandkanten vid Ekilla är full av offentliga bad- och campingplatser, vindskydd m.m. Jag skulle tippa på att karln traskat runt där och fotograferat, varpå skarpsynta vakter tvärs över vattnet fått syn på honom och skickat folk att möta upp honom vid infarten till badet. Bara spekulation förstås, men de ska ju vara på hugget på det sättet.
Det påminner mig en smula om de tre franska kvinnorna som fotograferade skyddsobjekt i Linköping för några år sedan. Helt oskyldigt visade det sig, men man var på tårna och bra är väl att åtminstone något i organisationen fungerar som det ska.
Beror på hur mtcket ordväxling man vill ha med Ryssland 🙂
Minns en slutövning där ett högre befäl frågade bataljonschefen om det var ok om två gymnasieungdomar kunde närvara i bataljonsstaben för att få underlag för något specialarbete.
4 h senare kom meddelandet, staben utslagen. Ungdomar var alltså infiltratörer.
Kan tänka mig liknande scenarier i ett skymningsläge. I fredstid kartläggs det vilka som tjänstgör i dylika anläggningar, t.ex. familjefäder. När det är dags så tar Spetnaz-gruppen familjen i gisslan, vill vederbörande att familjen ska leva så får måste han ta in ett "paket"…
Jag tror snarare att han var mykolog, svamparna är ovanligt stora och lockande i november däromkring Bålsta har jag hört. Han fotograferade förmodligen några fina exemplar av Phallus impudicus eller liknande.
Han torde ha bättre lycka I humlegården
Att plocka svamp i november är inte riktigt så korkat som man kan tro, åtminstone inte här i Skåne. För några dagar sedan plockade jag ett antal Judasöron som jag stekte i smör (sant). Judasöra låter som någon slags lömsk avlyssningsapparat men de växer milda vintrar på fläderbuskar i min hemtrakt.
De smakar absolut ingenting och de är hårda och sega, ungefär som att tugga på brosk. Men de lär vara nyttiga och är påstås vara bra mot åderförkalkning, vilket är intressant i min ålder. Jag har inte provat att röka dem.
Dessa svampar finns inte så långt norrut som Bålsta så det var nog en Narrkantarell, en Dystersopp eller en Stor flåhätta som han fotograferade.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Intressant post men du ger lite väl bra beskrivning hur man ska hitta sådana anläggningar, Cornu
Du är välkommen att köra in i skogen på varenda väg markerad som "privat väg", "mötesplats saknas" etc. Återkom om 50 år när du är klar med alla.
Meh, att det finns nåt slags installation är ju sällan helt hemligt, det brukar lokalbefolkningen ha koll på.
Betalar du? Jag tänkte mer att man som alltid har lite koll til en början. (Sen tror jag ju att mycket är känt redan)
Hemlig för de som betalat den, dvs svenska folket…alla andra har kartor.
Vi kanske kan utväxla honom mot Ukrainska soldater som ryssarna kidnappat?
Efter några dagars water boarding förstås. 😉
Vad gäller test av vad som fungerar respektive inte fungerar, så blir i alla fall jag orolig om detta pågår i större skala och denna gopniken är den enda som har fastnat.
Det pågår mycket under ytan som aldrig når allmänheten.
Om man inte vill markera i media så är det nog bättre att övervaka sådana här individer och kartlägga nätverket som personen verkar i. Då kanske man kan avslöja en större konspiration eller värva vederbörande som dubbelagent.
Kanske vaktstyrkan var lite väl snabb här att ingripa?
Med tanke på ditt användarnamn så vet du kanske vad du talar om, eller hur? 😀
Men annars borde det ju gå att kartlägga personens kontaktkrets nu också?
Hahaha gopnik, vad fan, börjar folk köra med rysk gatuslang också. Iofs en lustig tanke att alla spioner smyger runt Bålsta med adidasoverall, spetsiga skinnskor, extra hårgele och cigarett bakom örat.
hur många incidenter har vi haft det här året egentligen?
Fler än du känner till.
Men varför väljer man att offentliggöra just denna incident?
En artikel nedan om ett internationellt center mot hybridkrigföring som är på gång.
https://www.hbl.fi/artikel/helsingfors-far-internationellt-center-mot-hybridhot-ocksa-usa-ar-med/
Wennerström avslöjade våra berganläggningar för länge sedan, inkl gamla puman, håller med om att man inte snubblar in på denna av misstag, utan det är sannolikt någon form av kartläggning. Har förövrigt varit inne i både denna och annan fd RRGC är det begav sig..
Där jag bor finns det rätt många gamla radaranläggningar och "bunkrar" (för att samla alla byggnader med betong i ett ord) utspridda längs med kusten och på diverse holmar och öar. Förra sommaren exempelvis så var jag ute på en holme på Vindö och utforskade lite. Vandrade mer eller mindre rakt in på en gammal radaranläggning när jag gick längs med vattnet. Blev lite nyfiken och utforskade området ytterligare och hittade grinden som berättade att det var ett skyddsobjekt. Jag höll mig dock utanför stängslet hela tiden även om det hade varit skrattretande enkelt att gå in längs med vattnet. Kort därefter kom en Volvo med försvarets regplåtar åkandes på grusvägen och in genom grindarna. Jag vinkade och dom vinkade tillbaka, som sig bör på landet.
Vad hade hänt om jag råkat snorkla mig in på skyddsobjektets mark medans jag letade snäckor?
Vad finns det för regler kring vad man får göra i ett skyddsobjekts direkta närhet? Får jag tälta på gräsmattan bredvid?
Vilken typ av information får jag anteckna?
Jag tycker om att kartlägga saker och hitta samband, det tilltalar min hjärna. Skulle få ett stort utbyte av att exempelvis campa utanför diverse skyddsobjekt på semestern och själv notera vilken typ av trafik som åker in och ut. Hur ofta, vid vilka tider och se om man kan se samband mellan händelser i vår omvärld och aktiviteten på ett specifikt skyddsobjekt. Inte för att jag skulle vilja sprida informationen utan bara för att själv veta. Och utifrån det försöka skapa en bild av vad som händer och vilka åtgärder försvaret vidtar.
Hur många lagar bryter jag mot i ett sådant exempel? Bryter jag mot lagen bara genom att skriva den här kommentaren? Kan inte någon vara så snäll och ge mig en grundkurs i uppförande runt ett "vanligt" skyddsobjekt, "Berget" känns som ett dåligt exempel eftersom reglerna där borde vara striktare.
Vad som specifikt gäller skyddsobjekt regleras i Skyddslagen (2010:305)
7 § Ett beslut om skyddsobjekt innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet.
Genom särskilt beslut kan tillträdesförbudet förenas med ett förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet.
Om det räcker för att tillgodose skyddsbehovet, kan tillträdesförbudet ersättas av ett avbildningsförbud eller av ett förbud mot att bada, dyka, ankra eller fiska.
Vilka förbud som omfattar ett specifikt skyddsobjekt kan man se på de skyltar som talar om att det är ett skyddsobjekt. Förbud mot tillträde och att göra avbildningar, beskrivningar och mätningar bör tas på allvar eftersom de är straffbelagda i sig oavsett om man kan bevisa uppsåt till spioneri eller sabotage.
30 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud som avses i 7 § döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.
Skyddsvakter har ganska långtgående befogenheter att ingripa mot personer på och i anslutning till skyddsobjektet.
12 § Den som bevakar ett skyddsobjekt får om det behövs för att bevakningsuppgiften ska kunna fullgöras avvisa, avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person inom eller invid skyddsobjektet, om personen
1. överträder något förbud som gäller på grund av beslut enligt denna lag,
2. vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist eller lämnar uppgift om detta som skäligen kan antas vara oriktig,
3. vägrar att underkasta sig kroppsvisitation, eller
4. vägrar att finna sig i undersökning av fordon, fartyg eller luftfartyg.
13 § En skyddsvakt har inom skyddsobjektet och i dess närhet samma befogenhet som en polisman att gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage, terroristbrott, grovt rån eller förberedelse till ett sådant brott samt att ta i beslag föremål som personen för med sig. Detta gäller också om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet.
14 § Den som bevakar ett skyddsobjekt får ta föremål i beslag, som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag eller vara förverkade.
Om någon uppehåller sig invid ett skyddsobjekt och antecknar vilka som åker in och ut skulle jag som skyddsvakt bedömma uppfylla kriteriet för att gripa enligt 13 §. Sedan skulle personen, efter kroppsvisitation och beslag, överlämnas till rättsvårdande myndigheter. Om en åklagare sedan inte finner tillräcklig grund för att väcka åtal för t ex spioneri så kommer man oavsett ha haft en mindre angenäm upplevelse. Sedan återstår fortfarande möjligheten att man blir åtalad för brott mot skyddslagens förbud mot att göra beskrivningar och mätningar. Är man i övrigt laglydig och ostraffad stannar då straffet förmodligen vid böter eller villkorlig dom.
Att hobby-kartlägga skyddsobjekt och verksamheten där utan att först ha skaffat tillstånd kan alltså kort sagt bli en obehaglig upplevelse även om man inte har något ont uppsåt.
Tack för att du tog dig tid att svara, får väl skicka en förfrågan om tillstånd innan jag sätter mig i en brassestol utanför grindarna 🙂
Själv låg jag vid strilc "Kobran" på min tid. Skulle nog påstå att det i teorin är fullt möjligt att råka köra dit om man är lite nyfiken av sig, försvarsmakten tog beslutet att asfaltera vägen dit vilket blev lite udda i ett område som annars består av små grusvägar. Det går dock inte att missuppfatta var man har hamnat i god tid, det är tydligt skyltat.
Det där med att fota regplåtar utanför berget hade inte funkat förr i tiden, all transport dit skedde i försvarsmaktens buss eller vid tpc lånad fm-bil.
I vilket fall, riktigt fin anläggning. Var nära att läggas ner, nåt enstaka år efter att de moderniserat rubbet för gripen.
Lyckligtvis är den kvar! Pax Vigilans!
Var själv på Rockan O1S som även den förberedes för modernisering men den hamnade i malpåsen.. interceptores controllans
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Man ska nog inte stirra sig blind på kameran :-), gissningsvis är den bara ett attribut för att ge en ursäkt för den nyttiga hjälparen. Möjligen kan ett foto användas för att redovisa för uppdragsgivaren hur nära objektet hjälparen kom. Men i stort så tror jag testet gick ut på att mäta hur nära det gick att komma i syfte att testa vakterna. Eller så är det ett projekt på konstfack.