2016-09-18 16:16

Barndomsnostalgi - nej, det var inte bättre förr

Människans minne och psykologi är fascinerande. Vi har en fantastisk förmåga att bara komma ihåg det bra över tiden och de flesta kommer ihåg sin barndom som att "det var bättre förr". Men saken var att man som barn helt enkelt saknade referensramar. Och oavsett har vi en tendens till att förtränga det negativa, rent av förvandla det till något roande nostalgiskt minne.
"Det var bättre förr."

Alla säger det. Alla drömmer sig tillbaka till 80-talet, 70-talet, 60-talet, 50-talet eller när de nu var barn och ungdomar. Allt var så bra då. Allt var så enkelt. Det fanns inga problem.

Det fanns visst problem. Enorma problem. Problem du inte märkte, för du var ett barn. Du saknade både referensramar och drabbades inte heller av de vuxenproblem du har idag - för dig som barn existerade helt enkelt inte de problembilderna.

Som barn behövde du inte bry dig om ekonomi, brottslighet, politik, arbetsmarknad, räntor, dålig lön, skitjobb och annat du har problem med idag. Det kan komma som en chock för dig, men dina barn kommer drömma sig tillbaka till idag och komma ihåg det som "det var bättre förr". Alla gör det när de blir tillräckligt gamla för att glömma det negativa.

Vi har alla en utmärkt förmåga att över tiden tona ner det som är negativt - även det vi upplevde som negativt då. Istället blir det roande nostalgiska minnen. Fast tänker du efter kanske inte saker var så där fantastiskt ens när du var liten. Du blev varnad för att aldrig åka bil med någon du inte känner. Ta inte emot godis från främlingar. Förklarade dina föräldrar någonsin varför?

Förr tegs mycket undan, då det bara fanns en lokaltidning, en rikstidning, kvällspressen och Sveriges Television att ta till sig information från. Det betydde inte att det var bättre förr. Man hade helt enkelt sämre tillgång till information och du som barn fick absolut inte den negativa informationen. Och tidningarna skrev inte om allt.

Ja, det finns problem idag. Problemen är på vissa punkter inte samma som förr. Men din barndom var inte så där nostalgiskt underbar som du minns den.

Förmågan att förtränga det dåliga och omvandla det till goda minnen följer med upp i åldern. De flesta ärligt talat plågades genom "lumpen". Men så här 10-20-30-40 år senare så har det förvandlats till ett kärt minne. Att torka bort andras bajs i den allmänna toaletten, att gå flera mil med blödande skoskav, ingen sömn, ingen mat, fysisk bestraffning från psykopatiska befäl, mobbning, översittarfasoner, meningslösa uppgifter, väntan, uttråkning, sova på ett liggunderlag direkt på marken, alla jävla idioter man träffade på. Allt det där förvandlar vi till goda minnen trots att vi tyckte det var rent ut sagt för djävligt där och då. Karaktärsdanande, träffade olika slags människor, lärde sig veta hut. Har du glömt de som bröt ihop i gråt och omplacerades? Antagligen har de också kära minnen av lumpen 30 år senare.

När jag läste Kalle Kniiviläs Krim tillhör oss, så blev det tydligt att man till och med i forna Sovjetunionen minns den kommunistiska diktaturens fullständiga misär som något underbart och längtade tillbaka till Ryssland i tron om att sina lyckliga barndomsår skulle återvända. Detta för de Krimbor som idag är i 30- eller 40-årsåldern och var barn under den kommunistiska diktaturen. För barn är lyckliga, även om de bara har en pinne att leka med och där en festmåltid var rysk sallad1.. Att köa efter mat blir ett nostalgiskt minne. Det var så trevligt att stå och prata i kön. Alla var där. Diktaturens skräckvälde var inget de flesta barn märkte av - om inte annat försökte föräldrarna skydda barnen från att uppleva detta. Och i slutändan finns minnet av hur lycklig man var som barn. Hur kan det vara på något annat sätt, när man saknar referensramar?

Hur kan det bli så här? Varför minns vi inte de konstanta allerstädes närvarande negativa upplevelserna? Varför minns vi med nostalgi hur vi tittade på testbilden på TV:n i väntan på att den skulle förvandlas till klockan och sedan följas av något fullständigt horribelt ointressant TV-program? Varför minns vi inte trasiga skolböcker, mobbning i skolan, eleven som drog kniv mot läraren, klasskamraten som begick självmord, kompisens alkoholiserade farsa och kompisens blåmärken? Hur ni mobbade klassens mobboffer? Läraren som tafsade på flickorna. Läraren som stank sprit. Mamma och pappa som grälade.

Svaret är enkelt. Om vi inte skulle förtränga våra negativa minnen så skulle vi alla för länge sedan begått självmord. Att förtränga det negativa och förvandla till goda minnen respektive förstärka de goda minnena är ett resultat av tusentals år av evolution. Ren darwinism. Med intelligens och långtidsminnen är det nödvändigt för oss att kunna förtränga. Annars orkar vi helt enkelt inte leva.

Så sluta lura dig själv att det var bättre förr. Det var det inte. Problemen var annorlunda i vissa fall, men de fanns där. Du var bara för liten för att förstå. Och tiden har fått dig att förvandla allt till goda minnen. De som inte klarade av att förtränga finns inte hos oss längre.

Det finns också en erfarenhet för investeraren här. Vi har en tendens att lura oss själva och bara komma ihåg de bra affärerna vi gjort. Alla misstag förtränger vi och glömmer bort. Det blir för jobbigt annars. Speciellt om du börjar summera förlustaffärerna och jämför summan av dem med dina tillgångar idag.

Och vet du vad? Förr kommer inte tillbaka. Du har bara nu. Du kommer dö gammal och bitter och dina sista ord kommer vara "det var bättre förr".

1. Majonäs, konserverade ärtor och morötter på burk, tärnat kokt ägg, hackad lök, och om man hade fått tag på det även finhackad skinka för att det skulle verka var mer än det var.

91 kommentarer:

  1. Den tekniska utvecklingen gör det lite svårt att tycka att det var bättre förr. Livet före mobila internetuppkopplade enheter som det går att läsa och skriva med mm var definitivt ganska fattigt och begränsat. Jag värdesätter också högt en del annan friluftsrelaterad teknik som kommit på senare år. Och så kan den medicinska teknikens utveckling betyda hur mycket som helst. Att ha varit född på fjortonhundratalet hade varit ganska hemskt även om man hade varit kung. Trist käk och inga preventivmedel. Men den egna barndomen framstår som du påpekar gärna i ett rosigt skimmer. Allt negativt är dock inte glömt eller förbisett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intelligent kommentar Kuckeliku! Tur att du hann före den där bränd-Ove som mest bara bubblar om andras morsor! Respektlöst mot bloggaren, tycker jag!

      Radera
  2. Det VAR bättre förr. Män var män, sillen var salt och kungen var bög och nazist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det var inte bättre förr, det är bara så mycket sämre nu.

      Radera
    2. O kvinnorna var Quinnor?

      Radera
    3. Nej, kvinnorna var också män. Det var först kring 50-talet kvinnor infördes under det fejkade fotbolls VM 58 du vet. Innan dess kläcktes barn ur ägg. Det var därför månlandningen fejkades, för att avleda uppmärksamheten från att dykt upp en massa "kvinnor" helt plötsligt.

      Radera
    4. Nja, ägg och ägg - det var ju runt 1958 ungefär som höhässjorna på landsbygden började försvinna på allvar så jag tror nog att innan dess odlade man barn (både flickor och pojkar) rätt upp ur marken. Sex var ju inte att tänka på enligt kyrkan och majstångar potent körda rätt ner i myllan är ju fortfarande en fertilitetssymbol.

      Radera
    5. Möjligt. Det vi vet är i alla fall att Kennedy tänkte gå ut med detta. Han var som bekant en av få katolska presidenter och därmed ytterst missnöjd med att man skulle använda kvinnor för att få barn. Och vi vet ju vad som hände Kennedy, eller hur?

      Radera
    6. Jag trodde alla männen gick åt i kriget. Ialla fall låg de i det militära. Dra vilka slutsatser du vill om det involverande en homosexuell kung och nazister på andra sidan Kölen.

      Radera
    7. Det är så klart det dom vill att du ska tro. Andra världskriget är bara en påhittad myt.

      Radera
  3. Helt riktigt att det subjektiva minnet tenderar att selektivt belysa de positiva aspekterna av ens egen historia. Men att t ex film och musik var bättre på sjuttio- och åttitalet kan man ju nu rent objektivt konstatera.

    Förresten, det fungerar inte att kommentera eller betygsätta inlägg med Google Chrome sen du bytte layouten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, film och musik var inte bättre förr. Det kan verka så, eftersom det enda som finns kvar idag och fortfarande ses/hörs är det allra bästa från denna tid. All värdelöst skit som också släpptes då har förpassats till historiens sophög. När vi i framtiden ser tillbaka på dagens musik och filmer kommer de verka vara betydligt bättre än vad vi uppfattar dem som nu, eftersom vi idag även utsätts för all skit, inte bara ett urval av det allra bästa.

      Radera
  4. Mina döttrar blev åtminstone inte kallade hora och tafsade på av vuxna arabiska män förr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske för att de inte fanns då?

      Radera
    2. Ny fru,nya döttrar.

      Radera
    3. Din fru är knappast ny, hon är rätt begagnad. Tro mig, jag vet.

      Radera
    4. Är du bekant med skämtet "men efter de första fem centimetrarna känns hon helt oanvänd"? ;-)

      Radera
    5. Nej, men det beror antagligen på att jag är välutrustad till skillnad från dig.

      Radera
    6. Vad hjälper det när du stoppar den i fel hål?

      Radera
    7. Jo, men alla hål är ju fel på din mamma så hur skulle det kunna vara annat än fel?

      Radera
    8. Precis det som är min poäng, alla morsor du gått över. Kan det bli mer fel eftersom det är din egen du hela tiden ser framför dig?

      Radera
    9. Det är sällan jag ser morsor framför mig öht faktiskt. När det gäller din är det nästan alltid jag ser henne under mig...

      Radera
    10. Ja, det må vara, visste inte att du utövade fallskärmshoppning?

      Din vill man ju helst bara se ryggtavlan på. Med påse på huvudet.

      Radera
    11. Varför går du omkring med påse på huvudet? Är det för att du är med i Maranatha? Makes sense, därför vågar du inte heller säga "knulla" utan säger "fallskärmshoppning" istället.

      Radera
    12. Nej, din morsa är inte en two-bag-whoe. Räcker med en. To risky.

      Jag brukar inte sätta fallskärmshoppning synonymt med att knulla men jag förstår att du gör det eftersom ett uthopp från 3500 m tar ungefär lika lång tid som ditt genomsnittliga knull, innan utlösning alltså. Glöm inte packa reserven bara.

      Radera
    13. Det var ett märkligt inlägg, man kan notera att du delvis kommunicerar på ett okänt språk, men framför allt att du känner dig tvungen att påpeka att samlag sker före utlösning. Intriguing - när skulle det annars ske?

      Radera
    14. Det är du som likasätter fallskärmshoppning med omslutande samvaro. Jag försöker bara kommunicera på lika villkor men det verkar inte gå något vidare, kanske om jag övergår till metaforer involverande mammor?
      Din mamma är en metafor för din syrra föresten...

      Radera
  5. Framtiden var bättre förr.

    På 70-talet fanns det problem men alla problem hade en lösning. Vuxna bråkade om vilken lösning som var bäst (T ex vilken form av kommunism som var den rätta) men inget problem existerade som inte hade en lösning.

    Snart skulle vi börja kolonisera rymden. Fast befolkning på månen inom kort.

    Energi skulle vi ha i överflöd när bara atomkraften kom igång

    Mat skulle vi ha i överflöd bara den gröna revolutionen kom igång

    Framtidens barn skulle bli lyckliga bara man avskaffade barnuppfostran

    Sexualbrotten skulle försvinna bara man släppte porren fri

    De kriminella skulle bli snälla bara man avskaffade alla straff

    FRAMTIDEN VAR BÄTTRE FÖRR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärnvapen oroade redan från krigsslutet. Befolkningsexplosionen talades det om redan på sextiotalet. Liksom om miljöförgiftningen. Istidshotet oroade en del. Liksom sinande olja, men sedan kom ny borrteknik.

      Radera
    2. På typ 50-talet fick man inte hoppa i lövhögar för då kunde man få polio.

      Radera
  6. Det VAR bättre förr. Synd bara att man inte visste det då...

    SvaraRadera
  7. Det där är ju bull. Eller ett narrativ som propagandaministeriet försöker köra in i huvet på västs befolkning för att hålla dem på mattan. Syns lite varstans i systemmedia. Ungefär som BNP och att folket är rikare nu.. för att bostadspriserna gått upp :)

    Har diskuterats så många ggr så orkar inte. Men kan sammanfattas med att nej, folk vill ofta inte gå tillbaka.. pga att de är vanedjur. Man lär sig nya saker med tiden som man itne vill bli av med.
    Folk är bekväma.. även om det resulterar i en försämring i längden för dem.
    Vi har väldigt lite behov av de grjerna vi håller på med. Det är inte särskillt viktiga saker vi fokuserar på. Men vi låtsas att det är viktigt.
    Vi har så att säga bytt möjligheten att kunna ta en spontan avkopplande promenad i naturen i vilket område som helst kl 2 på natten utan att riskera att bli rånad eller våldtagen.. mot att kunna köpa en ny iPhone varje år.
    Finns många som på pappret skulle kryssa för att de hellre tar iPhonen. Men det hänger mer ihop med tidsandan och vad folk indiktrinerats med. Samt kortsiktighet. Det är dock alltid våra mest fundamentala behov som tar överhanden i slutändan. Just nu håller vi på att erodera Maslows behovstrappa underifrån. Du ska förverkliga dig själv i nån jävla hbqt- och dykarkurs på maldiverna.. men.. du har inte råd med tak över huvet för egna pengar. Fler o fler lever ensamma osv.
    Däremot har självfallet teknikutvecklingen gått framåt.. Men teknik kan användas på både bra o dåliga sätt så det säger inte så mkt om människors mentala hälsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, t ex cellgifter och antibiotika är ju helt onödigt.

      Radera
    2. Canceröverlevanden har inte förbättrats på något avgörande sätt sedan 1970-talet. Vi har heller inte sett några nya antibiotika sedan dess, däremot har vi nu omfattande antibiotikaresistens som gör tidigare behandlingsbara sjukdomar dödliga. Så vet inte riktigt vad du vill säga med ditt inlägg.

      Radera
    3. Va? Du är ju dum på riktigt. Leukemi = döden för barn på 70-talet. Idag är överlevnaden 80%.

      And so on...

      Bristen på effektiva antibiotika beror på att läkemedelsbolagen väntar tills situationen är akut, då kan de ta vad som helst för nya sorters antibiotika som snabbskörs genom systemet, lite som läkemedel utvecklades förr i tiden. Fuck biverkningar, färre dör ändå genom insatta läkemedel

      Radera
    4. @Gustav:

      Är det just 70-talet vi jämför med 2016 alltså? Medellivslängden har ökat sådär 7-8 år sedan 70-talet så nånting måste vi rimligtvis ha gjort rätt. Gillar du inte att leva längre så kan du slänga dig under tåget redan idag.

      Radera
    5. Richard Ohlin:

      Mortaliteten i maligna diagnoser ligger fortfarande på cirka 50 procent i Sverige. Här har inget avgörande skett vare sig på 10 eller 20 års sikt. Stora framsteg har gjorts i enskilda indikationer, t ex mha Car-T-cellsteknologi inom olika former av blodcancer. De framsteg som kan ha skett inom immunonkologin de senaste åren är det ännu för tidigt att bedöma effekterna på långsiktig överlevnad av. Tex presenterades tidiga resultat för Opdivo + Yervoy mot melanom så sent som förra sommaren men vi vet ännu inte hur den långsiktiga överlevnaden för hela patientgruppen påverkas av detta nya behandlingsalternativ. Det är vanligt att människor precis som du gör tror att de medicinska framstegen går fortare än de gör, men cancerstatistiken är som den är, tyvärr.

      När det gäller antibiotikaresistens har läkemedelsbolagen ingen skuld. Det är kvacksalvare i diverse skräpländer som överförskriver antibiotika och på så sätt skapar resistens. Sen invandrar människor från dessa skräpländer till Sverige och bara så där han vi multiresistenta bakterier på våra sjukhus.

      Radera
    6. Och så har vi fakta http://cornucopia.cornubot.se/2014/05/sverige-bast-pa-cancervard-i-norden.html

      Radera
    7. Du skrev 70-talet, det tog slut för över 35 år sedan och så jämför du med hur det var från mitten av 90-talet o framåt.

      Que?

      Har överlevnaden för cancerdiagnosser förbättrats sedan 70-talet.
      Ja eller nej? Kort svar duger.

      Radera
    8. Du skrev 70-talet, det tog slut för över 35 år sedan och så jämför du med hur det var från mitten av 90-talet o framåt.

      Que?

      Har överlevnaden för cancerdiagnosser förbättrats sedan 70-talet.
      Ja eller nej? Kort svar duger.

      Radera
    9. Gustav:
      Du är medveten om att över hälften av all producerad antibiotika ges till djur i förebyggande syfte?
      Du vet för att hålla tillbaka smittspridningen i de trånga utrymmen de hålls i?
      Som man gör rätt intensivt i Tyskland.

      Radera
    10. CC: Ditt inlägg redovisar inte mortalitet i maligna diagnoser utan redogör för 5- resp 10-årsöverlevnad. De båda begreppen är inte synonyma.

      Radera
    11. Richard Ohlin: Nej, mortalitet i maligna diagnoser har inte förändrats på något avgörande sätt på åtskilliga årtionden. Med tanke på upprördheten bland de medicinskt okunniga här i tråden skulle man nästan kunna tro att det jag skriver är omtvistat. Så är inte fallet.

      Radera
    12. Cellgifter kom ju betydligt tidigare än 70-talet så det känns ju ganska mycket cherry picking att du valde den perioden efter att jag tog upp just Cellgifter. På samma sätt kan vi ju blicka tillbaka till 70-talet och hävda att ett militärt försvar är helt onödigt i så fall. Vi har ju inte varit i krig sedan dess.

      Radera
    13. Ja, till slut dör man väl i cancer. Eller något annat. Men man kan leva längre med diagnoserna. Och dödligheten har faktiskt minskat.
      Inte dramatiskt men något. Sedan motverkas detta såklart att fler får diagnoser i allt högre ålder vilket gör att terapierna kanske inte går att använda eller får begränsas.



      Gällande antibiotikaresistens är inte läkemedelsindustrin utan skuld. Ser du läkemedelsindustrin aktivt beivra överutskrivning trots att de vet att deras mediciner på sikt blir verkningslösa? Nej.
      De vet att de kommer tjäna mycket på lite sikt när nya mediciner utvecklas i snabbspår vilket dramatiskt sänker kostnaderna.


      Människor som du inser såklart inte detta eftersom de ser allt som skitländer vilket lätt fördunklar deras sinnen.

      Radera
    14. Klart industrin är medskyldig:

      http://www.forbes.com/sites/judystone/2015/01/22/who-is-responsible-for-antibiotic-resistance/#34a745fc4dff

      Radera
    15. Bäst i Norden?
      Kanske de som inte hinner dö i kön...

      Radera
  8. Det var även bättre förr för att bokhyllan Billy tillverkades av östtyska samvetsfångar. Heil Ingvar Meinkampfrad!

    SvaraRadera
  9. Lite logik: Om nutiden är ytligare version av det förflutna så är den (nutiden) ju en s.k kulturell appropriering och därmed förkastlig. Således VAR DET VERKLIGEN bättre förr!

    SvaraRadera
  10. Folk är då räddare nu än förr tycker jag, räddare och mer ängsliga för allt. Kom på mig själv att köra förbi två stackars liftare när jag tänkte för mig själv:'Kan ju vara mördare..'

    För 10 år sen hade jag tvärnitat och tyckt att det skulle vara kul att träffa ilte nya ansikten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men det var ju innan jag började lifta.

      Radera
  11. Vad jag vet så förekom inga omfattande bilbränder på 70-talet, på 60-talet när man var ute och "härjade" räckte ofta en åthutning från farbror blå för att det skulle bli lugnt. Vad jag vet så förkom ingen stenkastning mot blåljuspersonal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan slog folk ihjäl sina fruar och barn oftare på 70-talet. Och bögknackning har nog upphört i rätt hög grad också.

      Radera
    2. Haha :-) Det skedde väl typ 1 gång per år eller nåt på den tiden :) Inga som av en olyckshändelse hoppade från balkongen då.

      Radera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. Frågan är väl vad som är bättre idag och vad som var bättre förr. Någon form av "totalläge" är möjligen bättre idag men det finns säkert sådant som faktisk var bättre förr. Dessutom handlar "det" om hur gammal man är och hur ens liv sett ut när man yttrar orden "det var bättre förr".

    Be en person född på 20-talet som fortfarande är klar i huvudet att reflektera kring "om det var bättre förr" så får ni nog en del intressant att fundera på.

    Jag gjorde detta till min far (född 1928) samt till hans vän sedan barndomen (född 1925) och detta var högst intressant. Båda var överens om att "det" inte var bättre på 30-, 40- och 50-talet. Dock var det mest intressanta att båda hävdade att slutet på 60-talet var den period som de upplevt som bäst. När jag frågade kring varför så fick jag en hel rad med exempel på sådant som uppenbart hade blivit rejält mycket bättre fram till slutet på 60-talet men som därefter knappt blivit bättre eller till och med blivit sämre.

    Jag fick höra berättelser om enkla sjukdomar som på 30-tal till 50-tal ofta var dödliga men som man på 60-talet lätt behandlade. Jag fick höra historier om ekonomiska, familjemässiga och utbildningsmässiga förhållanden som drastiskt hade förbättrat sig. Bland annat om bara en sådan sak som ca 10% i skatt och att det gick att försörja en hel familj på en enda arbetarlön utan andra bidrag än barnbidrag.

    Jag fick höra om hur grundskolan samt gymnasieskolan infördes och hur detta sågs som en bättre möjlighet för arbetarnas barn att kunna studera vidare. Jag fick också en intressant vinkling kring hur hanteringen av äldre ändrats. Från fattighus på undantaget till en allmän äldreomsorg med hemtjänst och vårdhem.

    Det jag kan konstatera är att uttrycket "det var bättre förr" beror helt på i vilken epok och under vilka förhållanden man levat. Om ni frågar mig idag så skulle jag personligen svara att det "förr" jag upplevt som bäst var slutet på 90-talet. Då hade framtidsoptimismen återkommit efter krisen i början på 90-talet och jag var sedan ett par år etablerad civilingenjör på arbetsmarknaden. Framtiden och omvärlden såg då tämligen ljus ut. Jag skulle alltså inte svara att det var bättre under min barndom på 70- och 80-tal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nån som är född 1928 har nog aldrig haft så låg skatt som 10%.

      Radera
    2. Och när det gäller "försörja en familj" så går det utmärkt även idag om man bor fem personer i en tvåa och cyklar till jobbet som folk gjorde förr.

      Radera
    3. @Ben Dover. I fallet med skatten har du fel. Likaså i fallet med levnadsstandarden på 60-talet.

      Under mitten av 60-talet kunde både min far och hans vän bygga hus till sina familjer. De räknade med att kunna amortera husen på 10-12 år. Den uträkningen gick dock åt skogen då skatter på löner och konsumtion drastiskt ökade på några få år samtidigt som inflationen sköt i höjden. Totalt sett ledde det till att levnadskostnaderna skenade och respektives fruar blev tvungna att börja yrkesarbeta.

      Min far hade dessutom under perioden 1957-69 råd att med sparade medel byta till en ny Volvo vartannat år så fortskaffningsmedlet var inte cykel. Vårt konsumtionsmönster har ju ändrat sig sedan dess men så olikt är det inte sett till de stora kostnaderna för boende och bil.

      Radera
    4. Verkligen? Vilket var sista året som skatten var 10% då?

      Radera
    5. http://www.alltomspara.se/kommunalskatt

      1997 hade vi den högsta genomsnittliga kommunalskatten i Sveriges historia. Och historiskt sett så skenade skatten iväg under 1970- och 1980-talet. Och på 1960-talet låg skatten på mellan 14 - 20 procent.

      Under hela 1960-talet fluktuerade inflationen mellan 2-6%. Det tror jag inte upplevdes som särskilt anmärkningsvärt eftersom enstaka år på 50-talet haft 5% inflation. Det var inte förrän 74-75 som inflationen gick upp mot 10%. Men då hade din farsa ju redan kunnat amortera en 9-10 år på huset.

      Det låter som en väldigt tillrättalagd historieskrivning du kör med.

      Att det gick att byta bil kan jag säkert tro om man hade det hyfsat gott ställt. Bilarna var rätt mycket billigare förr, eftersom de var mycket enklare byggda. Man kan byta bil rätt ofta nu också. En Tata Nano, som har samma bekvämligheter som en 1963:ans Volvo, kostar inte ens 30 kkr.

      Radera
    6. @Ben Dover. Eftersom att du hakar upp dig på detaljer kan du väl då också söka och läsa fler detaljerna kring den information du Googlar. Du har hittat uppgifter om den genomsnittliga skatten på 60-talet. Notera ordet genomsnittliga. Läget var då att flera tillväxtkommuner vilka ännu inte expanderat de kommunala verksamheterna faktiskt hade kommunalskatter på ca 10%. När de olika kommunerna sedan höjde skatterna gjorde de det många gånger drastiskt.

      Dessutom skärpte man hanteringen kring beskattningen vilket gjorde att en del mindre moraliska arbetsgivare inte längre lika enkelt kunde manipulera vilken skatt som betalades in. Här har du ett område att Googla men jag tror att du får mer intressanta reflektioner om du besöker närmsta lokalavdelning av PRO eller SPF och frågar några pigga 90-åringar kring hur löner och skatt i praktiken betalades på 40-, 50- och 60-tal. Skattemoralen var inte bättre förr.

      Likaså hakar du upp dig på detaljer kring inflation. Vad som var på pappret beräknad inflation och vad som i verkligheten var upplevd inflation är inte det samma. Detta borde du som påläst givetvis veta.

      Det jag skrivit ned är en historiebeskrivning från två personer som faktiskt upplevde 60-talet som vuxna människor. Att den kan ha sina bristande vinklingar ligger i sakens natur.

      Radera
    7. Jaha. Folk nolltaxerar hela tiden. Skatten i Sverige är alltså 0% och välfärden finansieras med magi. Diskutera.

      Radera
  14. Håller med Ben Dover men vi var faktiskt på rätt väg. Det var inte bättre förr men samhällsutvecklingen var på väg mot en frihet att kunna göra vad som helst när som helst för både män och kvinnor oavsett läggning. Mycket berodde på att de religiösa galningarna trycktes bort från samhället och in i sina tempel. På 70 talet var långfredagen lååååång. Vem bryr sig idag? Skönt med en ledig dag. Tyvärr så har bakslaget kommit nu. Jag tror dock att vi kan ta oss ur det här också men då måste feministerna och vänstern, som av någon underlig anledning blivit religiösa, fatta vart hän det barkar.

    SvaraRadera
  15. Lyssnade mycket på min morfar som gärna berättade hur det var förr, på 30-40-50 talet.
    Han berättade bla om sina vänner, hela familjer som dog i TBC, och om att de själva höll på stryka med nån vinter då koksen tog slut, om att hans far blev utskickad hemifrån som 12-åring för att föräldrarna inte kunde skaffa mat till alla.

    Mycket var inte bättre förr, men han berättade också om att det blev bättre efter WW2 och att det fanns jobb och hur han fick råd att skaffa familj, bygga hus osv..
    Och att efter det så blev det bara bättre och att allting nuförtiden (ca 2003 då han var pensionär sedan länge och inne på sista sträckan) var så jäkla fint.

    Och visst lärde man sig säkert en massa i lumpen som var nyttigt, men jag minns den som ett slags helvete. Precis som grundskolan var på ännu ett annat sätt.

    Men det brann inga bilar då och ingen skulle komma på tanken att kasta sten på blåljusen, eller sätta ihop meningen "Jag ska k****a din mamma".. Ordet "gruppvåldtäkt" fanns inte heller i någons ordförråd. osv, ni vet..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skolan och lumpen var kanske jobbigt för att du är en vekling och syltrygg?

      Radera
    2. Uttrycken var bättre förr också. Syltrygg och dagtinga.

      Radera
    3. @Ben
      Så är vi där igen, du har ingen aning och försöker trycka till mig med nån låg skitkommentar. Jag skulle kunna göra detsamma..och lite till, men väljer att inte göra det. Ett val som du inte gör.

      Radera
    4. Det var en fråga, så det är inte som om jag påstod att jag vet. Men jag har givetvis mina aningar.

      Radera
  16. En av de mer intressanta aspekterna jag upplever med nostalgin om lumpen är att de som är nostalgiska oftast har varit befäl (KB/PB motsv) sällan man hör någon skyttesoldat som utbildades till ib66m (traktorbrigader...) säga "oj vad kul vi hade"
    Eller farsans klagomål som riktare på artilleriet "varför var de tvingade att ha med alla soldaterna när det enda vi gjorde på repövningen var att sitta i lastbilen och åka runt" (Första dagarna på repövning var skjutning, sen var det "strid" vilket för dem innebar att åka runt och sitta på lastbilsflak)

    Men det gäller ju i allt som cornu säger, det var inte bättre förr, väldigt väldigt få saker var bättre förr.

    SvaraRadera
  17. http://denbrunamaten.se/2012/10/10/kycklinglever-surprise/

    Maten var i alla fall inte bättre förr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog samma som med det mesta. Det ser bättre ut på ytan nu :)
      Men totalt näringslöst och fullproppat med kemikalier istället.

      Radera
  18. Nej, det räcker man tittat på några avsnitt av Historieätarna. Friterade gråsparvar och annat lafs.

    Om man klarar av att se Erik Haag tråna efter Lotta Lundgren hela tiden dvs.

    SvaraRadera
  19. Det finns de som säger att oljekrisen på mitten av 70-talet var vändpunkten för västs (USA-EU) ekonomiska utveckling samt anledningen till att Japan gått i stagnation. Därför slutade Apollo-programmet och Rymdförjeprogrammet fick ingen uppföljare. Det går alltså utför för oss alla, inklusive Sverige (enligt de som säger så..). Och nu har Kina stagnerat samt Ryssland stagnerat till den grad att den skapar konflikt med grannländer. Massa flyktingar drivs omkring i världen. Oroande om man tittar på en 25 års period.

    SvaraRadera
  20. Det är en sak som är betydligt bättre nu än i min barndom och ungdom. På den tiden var det tvång för alla äldre personer att kommentera allt med något i stil med, "men på trettiotalet när jag var ung", sedan följde en tirad av det ena tristare än det andra.

    Möjligtvis är jag okänslig när jag skriver att jag har inte hört någon sådan kommentar på många år, och jag tycker att det är sååå skönt att dessa trettiotalstristesser har försvunnit från jordens yta.

    SvaraRadera
  21. Äldreomsorgen är mycket bättre idag, vården på hospice och säbo ofantligt mycket bättre. Förr kunde man se otrolig misär och vårdskandaler var som helst. Ingen ordning på mediciner eller vårdkontakter. Nu är det för det mesta väl fungerande vårdteam som arbetar förebyggande.

    Det är mycket som lärs ut på vårdutbildningarna som jag aldrig efter tolv års erfarenhet sett, eller möjligen sett någon enstaka gång, till exempel ett fulminant lungödem eller ett trycksår in till benet.

    Psykiatrin är så mycket bättre att det är löjligt. På den "gamla goda tiden" fick hjärnskadade patienter gå i grupp-terapi i gammal god freudiansk pseudovetenskaplig anda. Mediciner fanns men användes fel och för sent. Jag tvivlar på att Harry Martinsson hade fått tillgång till saxen han begick sepukku med 1978 om han varit inlagd på psyket idag. De "kroniker" (schizofrena) som befolkade stormen och avdelningarna börjar bli gamla och kommer snart försvinna. De unga som visar tecken på att insjukna får oftast hjälp i tid och blir inte kroniker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Återigen läge att reflektera över om det faktiskt funnits tider då vissa saker varit bättre. T.ex. under 70-talet och en bit in på 80-talet fanns det gott om olika typer av det man i dag kallar omsorgsplatser för äldre. Detta innebar t.ex. att en 75-årig änka kunde få ett boende på ett ålderdomshem eller serviceboende utan särskilda behov.

      Idag är det i de flesta kommuner så pass ont om platser att det är behovsprövning som gäller oavsett hur gammal du än är. Min far är änkling och 88 år men anses inte ha av biståndshandläggarna ha tillräckliga behov av en plats på serviceboende.

      Inom vården kan man rent kunskapsmässigt och tekniskt oerhört mycket mer än förr. Dock är effektiviteten rejält försämrad inom flertalet vårdslag då organisationerna med deras ekonomiska suboptimeringar är helt trasig.

      Inom omsorgen är dagens problem till största delen underdimensionering (för lite platser och för lite personal) vilket har många orsaker men främst beror det på politiska och ekonomiska prioriteringar i kommunerna under de senaste 30 åren.

      Det som var avsevärt bättre under t.ex. 80-talet (fram till dess att bl.a. ÄDEL-reformen började få genomslag) var samordningen mellan t.ex. äldreomsorgen, vårdcentralerna och sjukhusen. Dessa fanns då huvudsakligen i samma organisation. Idag är det splittrat mellan kommun, landsting och privata aktörer.

      Radera
    2. Sedan kan vi i sammanhanget reflektera kring psykiatrireformen (Psyk-ÄDEL) som genomfördes under mitten på 90-talet. Frågan är när i tiden denna reform kommer att våga skärskådas. Denna i mina ögon otroligt cyniska reform var och är en nationell skandal som vi än idag 20 år senare inte vågat diskutera och hantera konsekvenserna av.

      Radera
  22. Lite annat Har besökt lite försvarsbloggar i kväll, men Norton varnar blockerar flera sidor bland annat Skippers blogg Skumt!

    SvaraRadera
  23. Jzg vet inte när din barndom inföll men min egen uppväxt i detta skräcksamhälle , bra skola tex . Så Cornu håna inte dem som har erfarenhet av det du har intet. Även på dina ängder stod blomster i mängder. Om inte är du beklagansvärd. DDRSverige var ett bra samnälle.

    SvaraRadera
  24. Ja fy va eländigt det var förr. Tänk er bara det faktum att jag var tvungen att genomlida vindens brus och fåglarnas kvitter där jag satt och läste mina stentavlor i stearinljusets sken.
    Idag däremot har jag förmånen att njuta av handgranaternas brus där de briserar i fjärran under ackompanjemang automatvapnens tjatter och rikoschetternas sus. De är som ljuv musik där jag sitter och läser min iPad i de brinnande bilarnas ljus. Usch vad det var illa förr 😉

    SvaraRadera
  25. Undrar vilket umgänge Corny har "Alla säger det" påstår han och påstår att om man är barn så blir det si och så i den här frågan! Varför bara fråga folk hur det var när dom var barn som jämförelse. Man kan fråga fullt "mogna människor kring 70-80 hur det var när dom var 30-40! Om man nu vill ha en mätare på hur det var "förr"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cornu, skulle det ju vara förståss!

      Radera
  26. Det var visst bättre förr, då kostade ett rum i Bangkok 25 kr, och en öl ca 4.

    SvaraRadera
  27. Det var bättre förr, och ju förr desto bättre.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...