2016-05-03 12:06

Problemet kulturhögern

Det finns en felaktig tro att Sveriges kulturarbetare är utpräglat vänster. Men den som skriker högst är inte nödvändigtvis flest och med viss insyn bland åtminstone författarkollegor kan jag konstatera att det finns en omfattande kulturhöger. Av olika skäl finner dessa dock få anledningar att vifta med några politiska åsikter, då man tror på frihet och individen istället för att tvinga på någon åsikter och kollektivism.
Foto på undertecknad i katakomberna under SF-bokhandeln under Kulturnatt Stockholm härom helgen. Undviker att lägga ut foton från kulturelitens efterfest på grund av anledningar.
Problemet är att kulturvänstern tror att alla kulturarbetare är just vänster, och när en av de kanske mest hyllande inom den svenska kultureliten, författargeniet Lena Andersson, uttryckligen uttrycker uttryckliga liberala högeråsikter, så blir den kognitiva dissonansen fullkomlig. Lena Andersson kan ju inte ens angripas för att vara en vit medelålders man. Istället är hon en vit medelålders kvinna, som dessutom skrivit en minst en bok som hyllats som feministisk, nämligen Egenmäktigt förfarande. Den ledde till och med till att begreppet kulturmannen etablerats, som beskrivande de män inom svensk kultur som använder branschen för att få ligga och använda kvinnor som förbrukningsvaror (och här har jag mycket mer att berätta, men tiger om).

Så hur ska kulturvänstern hantera när en hyllad ikon som Lena Andersson uttrycker sådant här:
"Ifall staten eller kollektivet under hot om våld får ta pengar från dig får den i princip också använda dig till annat där du anses behövas; till reservdelar, slavarbete eller som soldat."
Och det här är inte enda gången Lena Andersson kommer ut som höger eller liberal. Hon har t ex föreläst på en ultraliberalt seminarium, typ (men inte nödvändigtvis) FreedomFest, men jag hittar inte någon referens till det just nu. Finns eventuellt på YouTube, om någon vill leta reda på det.

Kognitiv dissonans som sagt.

Då brister Lisa Magnusson ut i sådant här:
"Och hur skulle det ha gått med Lena Anderssons egen klassresa i Lena Anderssons utopi? En filosofie kandidatexamen är inte gratis. Skattebetalarna bekostade utbildningen åt henne, i tron att hon i gengäld kommer att bidra så gott hon kan för att andra ska få samma chans. Men det har hon alltså ingen lust med."
Tja, en koll av Lena Anderssons aktiebolags omsättning (bokslut ej inne) visar utifrån momsredovisningar att bolaget omsätter 1 - 1.5 MSEK om året. Hon har kort sagt betalat mer än en filosofie kandidatexamen i skatt på bara ett år. I själva verket flera kandidatexamina, då schablonmässigt över 50% av bruttointäkterna i ett bolag går i skatt (inklusive arbetsgivaravgifter), åtminstone för en författare som tar ut full lön. Så Lena Andersson har betalat tillbaka med råge. Att vänstern har svårt med kunskaper, enkla siffror och faktakoll förvånar dock ingen.

Till saken hör att Lena Andersson har en politisk plattform som kolumnist hos DN. Det finna andra inom kulturhögern som har detta, t ex den gode och geniale kollegan Thomas Engström via SvD och Fokus.

Fast de flesta inom kulturhögern gör inte så mycket väsen av sig. De jobbar nämligen på med sitt och ser som höger och liberala inget självändamål att likt den så självgoda vänstern försöka tvinga på sina åsikter på någon. Har man rätt så har man, inte liberalens problem att andra har fel.

Jag skulle kunna lista en lång rad personer jag vet tillhör kulturhögern. Men det tänker jag inte göra.

Hur vet jag detta? Förra året drog jag igång ett initiativ om upprop i en politisk fråga, där ett gäng kulturvänster försökt ta på sig talesmannarollen för svensk kulturelit. Jag fick på kort tid ihop en lång lista av namnkunnig kulturhöger som var beredd att skriva på en hyfsat välformulerad debattext avsedd för en stor huvudstadstidning, men sedan började avhoppen komma när kulturhögern fick kalla fötter.

Till en början tackade antagligen tre fjärdedelar nej från början, av främst fem anledningar.

1. De höll helt med om åsikt, text och budskap, men ansåg att debatt ska begränsas till sakkunniga (vilket iofs jag och medförfattare var). Bara för att man är kulturelit ska man inte ta på sig rollen att uttala sig i frågor utanför sin specialitet.

2. De anser att upprop är kollektivistiskt vänsterfjanteri, som helst bör begränsas till den drogskadade och åldrande 68-vänstern.

3. Om de vill uttala sig politiskt gör de det själva via sina egna kanaler (t ex krönikor) där de också kan få betalt.

4. Folk får tycka vad de vill, det är inte förbjudet att vara dum i huvudet (="vänster").

5. En sista grupp hade anställningar vid sidan av, eller som en del av sitt kulturarbete, som gjorde att de inte får uttala sig politiskt, eller åtminstone inte bör göra det. T ex anställningar hos Public Service eller som journalister. Och till skillnad mot kulturvänstern så respekterar de riktlinjerna kring politiska uttalanden.

Så man kan glömma några kulturhögerupprop var min slutsats. Antalet sympatisörer var lätt över hundra kulturarbetare, högt som lågt, extremt folkkära såväl som ganska obskyra. Kulturhögern finns, kulturhögern lever. Men de ser ingen anledning att vifta med armarna och skrika i högan sky.

Under tiden får kulturvänstern leva vidare i sin kognitiva dissonans över att Lena Andersson faktiskt både kan vara feminist i ordets korrekta bemärkelse och ändå uppenbarligen vara högerliberal, rent av ultraliberal. Men så är förstås riktig feminism friheteligt liberal och inte förtryckande vänster.

Slutsatsen är oavsett att kulturvänstern inte representerar svenska kulturarbetare, lika lite som de representerar den svenska folkviljan. Samt att liberaler aldrig kommer ta över världen, eftersom de inte vill tvinga sig på någon.

Lars Wilderäng 

Tillägg: En del av de som var redo att skriva på det där uppropet var dokumenterat vänster, även om det handlade om en mer traditionell högeråsikt. Verkligheten är nämligen inte svart-vit. Det finns människor i vänstern som är nyanserade och kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Låt oss kalla dem vänsterliberaler.

22 kommentarer:

  1. Akta dig för knarkaren Thomas Engström. Mitt i allt kanske han bjuder dig på en joint och sen sitter ni där ett par veckor senare med varsin kanyl i armen.

    Var försiktig Lars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Legalize it


      Mvh,

      Thomas Engström

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Tänk vilka problem som skulle försvinna om man avkriminaliserade användandet av droger.

      Radera
  2. Verkar öht dumt att försöka föra talan för ett gäng människor som inte bett om det. Vilket var detta vänsterinitiativ som skulle ta på sig tolkningsföreträdet?

    SvaraRadera
  3. Birger Schlaug hade ett inlägg om Lena Andersson nyligen, med intressanta (?) kommentarer bland annat av mig. Synd att någon miljöpartist (?) släckt ner hans blogg för att han inte skall kunna påverka miljöpartiet inför kongressen om nya språkrör mm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va, varför är hans blogg invite only? Har han gett någon förklaring?

      Radera
    2. Det har stått om det i rikspressen. Sök i google news. Han kommer inte åt sina bloggar. I värsta fall raderar någon alltsammans.

      Se upp Cornu så du inte råkar ut för samma sak!

      Radera
  4. Lena Anderssons första inlägg gav en hel del reaktioner från vänsterhåll. Roland Paulsen trodde det var ironi men Åsa Linderborg tyckte det luktade elitism och påstod att tunnelbanebiljetten skulle kosta Lena 1000kr utan skattesubventioner (när en tjuga räcker). Efter senaste artikeln kommer inga reaktioner - det gäller att tysta en obehaglig debatt.

    SvaraRadera
  5. Det vore säkert bra med något slags "kulturhöger", men då inte bara befolkad av korkade "liberaler" som vill förstöra civilisationen med öppna gränser mm utan också en mer ekologiskt inriktad höger som inser att det finns en massa systemgränser och att man ansluter sig till en stat inte främst för att få "frihet" utan för att få hållbara samhällsordningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kulturen ska ju spegla samhället. Samtidigt blir det ju ofta lite special olympics när kulturpersoner ska diskutera ekonomisk fördelningspolitik. Inte så att jag är för censur, har man en spalt i DN får man väl skriva vad man vill. Men vad debatten verkligen behöver är bra argument, och där sviker Lena Andersson oss minst lika mycket som Åsa Linderborg. Åtminstone i sina snuttifierade kolumner. Båda trots sina respektive akademiska meriter, Linderborg är väl fil dr i historia eller nåt sånt.

      Radera
    2. Ett problem är väl att vissa kulturpersoner tror att bara för att de lyckats i kulturen så är de genast experter på allt möjligt och uttalar sig med det som plattform i media om allt möjligt som de inte vet något om.

      Radera
  6. Var Lena Andersson ironisk?
    http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/roland-paulsen-lena-anderssons-ironi-om-skatten-ar-mycket-svarupptackt/

    http://ng.se/artiklar/brakrecap-lena-andersson-vs-konceptet-skatt-eller-en-svartydd-studie-i-ironi

    Rolan Paulsen antydde det och sedan fick det hela hänga i luften.

    SvaraRadera
  7. Nej, Roland P driver ju bara för att göra nån slags poäng av att sådär kan man ju inte tycka (vad nu Lena A tycker, hon för mest fram frågor om principer tycker jag).

    SvaraRadera
  8. "Liberaler" föredrar att spela under täcket, eftersom deras ideologi (liksom de andra ideologierna) är för svårförsvarad. Liberaler driver alltså sin politik mer i det fördolda, vilket George Monbiot har en hel del att säga om i den här artikeln i The Guardian: http://www.theguardian.com/books/2016/apr/15/neoliberalism-ideology-problem-george-monbiot?CMP=share_btn_fb

    SvaraRadera
  9. Jag läste det här inlägget med en hyfsad mängd intresse, tyckte framförallt det var intressant med den s.k. "kulturmannen". Sedan ägnade jag mig åt min dagliga meditation, och efteråt fick jag en insikt. Nämligen att den svenska kulturscenen är verkligen rent kvasiintellektuellt bajs. Ingen verkanshöjd. Det är sådant som kulturarbetare får betalt för, att producera begrepp som "kulturmannen" som utnyttjar sin kulturella prestige för att ligga med kvinnor och sedan dumpa dem. Tänk igenom detta. Det är inget mer än ännu en "quick and dirty grab" som rider på axlarna av den pågående identitetspolitiken i samtidsdiskursen. Ett pågående narrativ som är alldeles för tydligt, med en tydlig antagonist och ideologiskt uppsamlande syfte för målgruppen (feminister m fl). Om vi nu synar den här "kulturmannen", vem är han egentligen? En stereotyp som vi känner till väl, alldeles säkert. Kulturchefen som med intellekt, socialt kapital och sexuell lystnad erövrar sin miljö och unga, oerfarna kvinnor, samtidigt som han utmanövrerar duktiga och kompetenta kvinnor från arbetsplatsen? Ska vi automatiskt tro på den här typen av kollektiva beskrivningar av patriarkala strukturer? Vem är då individen, egentligen? Är det kulturchefen som utvecklar en ömsesidig attraktion med en av sina yngre medarbetare, efter sin andra skilsmässa? Kulturchefen som sexmissbrukar för att fly från sina kreativa depressioner? Kulturchefen som är otrogen före det att han hämtar sina barn på skolan och kör hem till sin villa och fru? Jag tillhör inte dem som tror på kollektiva beskrivningar av streotypiserande slag. Om du Lars, har massa saker att tillföra men du istället tiger, varför inte istället tillföra oss din kunskap (du kan göra det anonymiserat).

    Detta är ingen kritik mot det här inlägget i sig - den ekonomiska analysen av skatteintäkter från Lena Anderssons näringsverksamhet känns värdefull. Men jag tycker det är dags att kräva en mer nyanserad bild av den svenska kulturscenen. Den fokuserar alltför mycket på enkla narrativ med tydliga antagonister och olika "undertryckta grupper". Om nu det finns någon "kulturman" där ute som knullar runt, så finns det även någon som ville knulla med kulturmannen. Var det någon som ville knulla sig till toppen, eller var det pga attraktion? Eller trodde "offret" att det skulle vara en romans, men det var bara ytligt? Välkommen till livet! PS: Livet styrs inte av en kulturredaktion med en kulturman i toppen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var har du letat efter nyansering? DN:s kultursida?

      Radera
  10. Känner mig väldigt nöjd med att vara lite vetenskapligt lagd. Mitt java-program fungerar eller fungerar inte. Samma sak med rymdsonderna till Mars och Pluto, eller Cern, i dom brancherna slipper man negerKung-diskussioner.
    Det finns inte 300 olika nyanser av ord-bajs och åsikter att tänka på för att få ett jobb eller en befodran.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, betänk "shirtgate" efter den lyckade kometlandningen. Nyvänstern är mycket skicklig på att nästla sig in i nya sammanhang och piggybacka på andras kreativitet och prestationer för att få uppmärksamhet och makt. Men visst, du har en poäng.

      Radera
  11. Kvalitetsjusterat är den svenska kulturvänstern helt dominerande.

    SvaraRadera
  12. "uttryckligen uttrycker uttryckliga liberala högeråsikter"
    Haha, ett tungvrickande mästerverk!

    SvaraRadera
  13. Bra artikel, en liten anmärkning dock. De som du vill positivt framhålla som "vänsterliberala" borde kanske liberal vänster passa lite bättre.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...