Nedanstående är ett gästinlägg från läsaren Magnus Redin.
Då vart det av att få iväg avsägelsen till Linköpings djurförsöksetiska nämnd, en av sex regionala nämnder med hälften forskare och hälften lekmän från partier och djurrättsorganisationer som granskar föreslagna djurförsök. Nu skall jag få tid och framförallt energi till att göra mer för människor, mycket med tanke på att jag bor i utanförskapsområdet Skäggetorp.
Jag kan bjuda på några blandande hög och lågpunkter från åren i nämnden utan identifierande referenser.
Märkligaste ansökan var veterinären som ville utföra försök på kor utan att kunna förklara vad han egentligen skulle göra och varför, det vart avslag.
Den ovanligaste invändningen var ärendet då jag fick med alla på att öka antalet djur i försöket då det var för få för att det skulle vara rimligt att dra någon slutsats och då vore lidandet helt meningslöst.
Att provfiske lagstiftades till att bli djurförsök gav kulturkrockar och absurditeter, är försöket på 50 000 eller 100 000 djur? Bäst att dra till med 150 000. Jag hoppas fortfarande att provfiskare passar på att fixa sig lunch på jobbet även om det får regelverket att självantända…
En annan höjdare är att väldigt mycket utbildning räknas som djurförsök så jag har varit med att godkänna att sitta i gömslen och titta på djur i hägn på bland annat Kolmården.
Den största mobiliseringen av politisk kraft jag har varit med om inom nämnden var försöken att byta plats på vargungar mellan olika djurparker för att prova om inplantering av valpar skulle kunna användas för att tillföra nytt blod till den svenska vargstammen. Projektet höll på att välta när jag påpekade att det som för alla andra djurförsök måste finnas kriterier för när försöket behöver avbrytas och hur avbrytandet då skall utföras. Avbryta är fikonspråk för att avliva djuren, döden är alltid ett förstahandsalternativ för att lösa problem då den inte ger någon risk för formaliafel eller mera positivt att något blir ännu värre. Projektet skulle vara gullig och ofarligt för att inte förarga vargvänner och så ställde jag till det. På nästa möte fanns det en plan och personal väntade i telefon under sittande möte om det skulle vara ännu fler frågor.
Knarket var återkommande, varje gång det föreslogs djurförsök för att testa “nätdrogers” farlighet eller däggdjurshjärnans belöningsmekanismer var djurskyddet envist med att det var onödig och omoralisk forskning då människor helt enkelt får se till att sluta knarka för att därmed skydda djuren från forskning. Sista ärendet i nämnden för mig i den genren var forskning om hur social samvaro påverkar beroende. Det klassades med rätta som svårt för djuren då poängen är att kolla om isolerade djur som då mår psykiskt dåligt kompenserar med knarkande och om sällskap gör droger mindre intressanta. Kanonviktigt om det ger resultat och de var som vanligt tväremot. Då jag bor i ett samhälle med kollapsande polismyndighet och grannskap som kan förfalla till kriminella träsk känns det intressant att förhoppningsvis finna teoretisk grund till andra sätt att lösa drogmissbruk än repression.
Apropå statens fallerande grundfunktioner kan jag nämna att den klassiska verksamheten att öva traumakirurgi på grisar genom att söva ned dem, skjuta dem med olika vapen och därefter lappa ihop dem kirurgiskt är tillbaka, grisarna får aldrig vakna utan avlivas medan de är sövda. Obstruktionsförsöket mot detta var att kräva destinationsuppfödning av speciella försöksgrisar och inte bara vanliga matgrisar som sövs och sedan aldrig vaknar, det vart vanliga grisar.
Det bästa var att hitta småfel i olika forskningsupplägg så kvaliteten höjdes ett snäpp och sedan tvingades en hel del forskare att beskriva sig populärvetenskapligt vilket ger möjlighet till samhällsnytta.
Det värsta var djurskyddets mycket jobbiga taktik att obstruera genom att nöta formaliafrågor. Det som verkligen nötte på mig var att de hade bra kritik som späddes ut med svag kritik.
Sista mötet jag var på hade en principiellt intressant ansökan som berörde hur läkemedelssubstanstestning i större skala skulle kunna hanteras etiskt inom en verksamhet som försöker etablera sig i lokaler och med personal som vart över efter Astrazeneca nedläggningarna i Södertälje. Jag tog inte den mest fördelaktiga positionen för den ansökan då upplägget var fel i förhållande till nämndens roll. Men vilken nytta gör vi egentligen?
Jag har en uppgiven känsla av att för mycket slår över i esoteriska principer och det känns på sätt och vis bra att få reda på att det byggs gigantiska djurförsöksanläggningar i bland annat Kina och Taiwan, då kan vi vara extrema och lägga ner forskandet och medicinutvecklingen vilket inte är konstigare än att lägga ner jordbruket. När andra tar över finns det fortfarande en chans att vi kan köpa nya läkemedel, det är bara att hoppas att något genererar pengar att betala med och att de även forskar på de små nordiska folkens udda gener och sjukdomar.
Det finns förvisso även en rejäl trötthet över att fokusera på optimal smärtlindring för råttor medan resten av samhället försöker utrota råttor och diverse saker går åt helvete lokalt, nationellt och globalt. Dissonanserna inom detta tar energi som påverkar mer än timmarna i kalendern, det skall bli skönt att göra mera direkt nytta för människor.
Magnus Redin
13 kommentarer
Som forskare kan jag inte tänka mig någonting nyttigare än att du som vettig människa deltar i dessa pajas-nämnder och förhindrar obstruktion. Det finns vissa fall där nämnderna stoppar ogenomtänkta eller dåliga försök men det är svårt att väga dessa mot det faktum att vi i praktiken dödar bra försöksverksamhet i Sverige och lämpar över verksamheten på länder där det görs sämre.
Cool story bro.
Är det någonting som inte behöver testas på djur, så är det väl droger. Det sköter människan gladeligen och utmärkt. Resultatet kan beskådas hos Miljöpartiet.
Höhöhö, den var bra.
Nja, frågan är om de är ett bra tvärsnitt av befolkningen.
Apropå motsatsförhållandet om att ge smärtlindring för råttor i laboratorier, samtidigt som myndigheterna åker runt och tar kål på dem med gift, så kan man ur ett generellt perspektiv också resa frågan om lagen mot djurplågeri kontra industriella djurförsök i statlig och privat regi.
Glömde förresten berömma fotografiet till inlägget. Riktigt bra konstnärlig kvalité, välbalanserat och fina färger.
Det finns fler sidor med detta, lidande som biologiskt innebär stress kan bokstavligen störa olika försök så att minimera lidande är ofta men inte alltid bra för försöksresultatens pålitlighet.
Det går att föra intressanta filosofiska resonemang om människors ansvar vid olika typer av handlingar. Den skarpaste gränsen i detta komplex av frågor tror jag är mellan dem som anser att människan är viktigast och de som tycker att djur är lika viktiga som människor, eller viktigare. De senare kan bli väldigt jobbiga för andra människor när de flippar ur och ägnar sig åt terrorism, när de inte har flippat ur är det svårt att vara kritisk mot att andra människor har en väl utvecklad empatisk förmåga. Min egen empati är starkast för människor, människors välmående är viktigare än djurs välmående. Ibland blir jag dock lite cynisk och analyserar extremare djuromsorg som en ursäkt för att friare få konkurrera med andra människor utan att det ger negativa sociala konsekvenser.
Cornucopia, det här var ett intressant ämne men jag har aldrig läst sämre retorik på din blogg. Artikeln verkar vara skriven utefter författarens hoppande tankar och är så fullproppad med insuniationer att det för en utomstående framstår som lösryckt svammel. Högre krav på redaktionell kvalitet tack!
Det är helt korrekt att det är en liten samling anekdoter och funderingar som inte är till för att framföra en viss sanningen på ett retoriskt effektivt sätt. Jag har inget färdigt svar att framföra, jag vet inte hur en perfekt etisk bedömningsprocess skulle se ut.
Det jag tror syns på raderna är frustrationer och sådant som kan väcka egna tankar, du har nästan förstått vad jag är ute efter när du kallar det för insinuationer. Det jag hoppas syns mellan raderna är att förfinande av både djurförsök och etik är processer där det är tveksamt om det som jag har varit del av fungerar så bra, det kan säkert bli bättre.
Om någon skulle vara diskussionssugen om etik eller spekulerande om vad som skulle kunna vara bättre och hur det skulle kunna göras eller bara är nyfiken på vad en djurförsöksetisk nämnd är, så är kommentarsfältet öppet.
Etikfrågan är intressant att diskutera, efter att ha läst din artikel så verkar Sverige inte vara särskilt konsekvent vad gäller djuretik. När det gäller matproduktion verkar de flesta tycka att det är ok att lägga etiken åt sidan. Två exempel –
1. Grisindustrin – vid slakt låser vi in grisar i en bur som sedan sänks ned i ett schakt med hög koncentration av koldioxid. Det framkallar kvävningskänslor hos grisarna och de får panik innan de blir medvetslösa. Det finns flera videoklipp på Youtube som visar denna process för den intresserade. Om en forskare skulle vilja lära sig mer om "kvävningskänslors påverkan på adrenalinproduktion i kroppen" och planerade att genomföra ett experiment där grisar kvävs på detta sätt så skulle det kanske bli stoppat. Det är alltså bara ok att behandla grisar på detta sätt om vi planerar att göra mat av dem.
2. Kycklingindustrin – branschen har avlat fram raser som växer så snabbt att kycklingarna får problem att stå upp, andningsbesvär mm. Skulle ett sådant "experiment" bli godkänt om det inte gällde mat?
Personligen så tycker jag att lidandet och nyttan behöver kvantifieras för att avgöra om något är rätt eller fel. Deltar de i experimentet frivilligt? Hur intelligent är arten som lider? Hur länge och hur mycket kommer de lida? Hur många kommer ta del av nyttan lidandet skapar?
Kanske vet vi tillräckligt mycket om nocireceptorer och intelligens hos de arter vi handskas med för att kunna bygga en hedonisk modell som hjälper oss att fatta "rätt" beslut. Tror du att det skulle vara möjligt och tycker du att det skulle vara bra?
Vad är dina tankar kring etik och djur i livsmedelsindustrin?
Otroligt svårt att kvantifiera sådant här. Helst att kvantifiera hur viktig forskningen är. Borderline omöjligt.
Intressant Magnus. Lycka till med annan form av nytta för oss. Vet inte vilket parti du arbetar i men bra insatser behövs i alla. Problemet är att ibland är alla givetvis inte överens om vad som är bra.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Intresant och tankeväckande redogörelse. Tyvärr har jag själv för dålig fantasi för att kunna ifrågasätta uppläggen på ett lika bra sätt. Men jag är glad över din insats.