2016-03-29 15:16

Antal mekskyttesoldater har minskat med 55%

Den nya organisationen av de mekaniserade bataljonerna ser vid första anblick ut som en avsevärd höjning av slagkraft, då man gått från tre mekskyttekompanier och ett stridsvagnskompani i tre av bataljonerna till två mekskyttekompanier och två stridsvagnskompanier i fem bataljoner. Men samtidigt har numerären i de nu färre mekskyttekompanierna minskat kraftigt. Antalet mekskyttesoldater per kompani har enligt uppgift minskat med 43% och totalt minskat 55% i armén.
Mindre för mekskyttestaben att hålla reda på. Som gammal pansarattackpärmbärare uppskattas förstås den minskade arbetsbelastningen.
De fem mekaniserade bataljonerna, 72:a, 41:a, 42:, 191:a och 192:a bataljon, är svenska arméns släggor. Det är de tyngsta förbanden, med förmåga att offensivt slå en numerärt underlägsen fiende,  möta en likvärdig motståndare i en duellsituation eller upprätthålla ett kraftfullt försvar mot en överlägsen angripare. Gamla Insatsorganisation 2014 (IO2014) togs inte fram för att försvara Sverige och endast tre stridsvagnskompanier hölls därför, med avsikt att ha ett stridsvagnskompani i tre av mekbataljonerna. Nya organisationen ändrade om samtliga bataljoner till det på pappret betydligt kraftigare klassiska svenska upplägget med två mekskyttekompanier och två stridsvagnskompanier per bataljon. Tillkommer bataljonsgemensamma resurser, som ledningskompaniet (inklusive spaningspluton, luftvärnskanonvagnpluton och granatkastarpluton) och trosskompani.

I den tidigare organisationen hade ett mekskyttekompani fyra plutoner med fyra stridsfordon 9040 och fyra skyttegrupper om sex skyttesoldater per grupp. Till detta kommer stridstrossen, men den bortses från i detta inlägg, som fokuserar p antalet skyttesoldater.

Den tidigare organisationen innebar alltså 16 stycken strf 9040 och 4*4*6=96 skyttesoldater per kompani. Tillkommer samlade resurser i plutonen (plutonchef, ställföreträdande plutonchef, eventuell markstridschef, eventuell  skarpskytt, eventuell plutonssjukvårdare, eventuell signalist - som kan åka med som den sjunde möjliga soldaten bak i strf 9040:s "bollhav"), samt fordonspersonal (förare, skytt, fordonsgruppchef).

Försvarsmakten har haft problem att "fylla raderna (i PRIO)", dvs rekrytera personal, och "rader har gapat tomma". Genom en kraftig reducering av mekskyttet ska man nu enligt uppgift fyllt alla rader i PRIO genom en ny reducerad numerär i mekskyttekompanierna.

I den gamla organisationen hade man alltså  5*3*96=1 440 PRIO-rader mekskyttesoldater.

I den nya organisationen har man inte bara reducerat antalet mekskyttekompanier från femton till tio, och på goda grunder ersatt dessa med stridsvagnskompanier. Man har även minskat antalet plutoner till tre från fyra, antalet stridsfordon per pluton från fyra till tre och med det antalet mekskyttegrupper per pluton från fyra till tre. 
Mekskyttepluton om tre stridsfordon 90.
De nya mekskyttekompanierna innehåller därmed 3*3*6=54 mekskyttesoldater. Det är en reduktion med 43% från 96.

Den nya organisationen innehåller alltså 5*2*54=810 PRIO-rader mekskyttesoldater. En reduktion med 58% från tidigare organisation.

Antalet mekskyttesoldater har alltså inte minskat med 33%, som man kan tro när antalet kompanier per bataljon går från tre till två, utan med 58%. Det samma gäller antalet stridsfordon ute på plutonerna. Stridsgrupp Gotlands enda mekskyttekompani om 54 skyttesoldater drar ner reduceringen till 55%.

Uppgifter gör gällande att man genom reduktionen av mekskyttesoldaterna med 55%, liksom minskningen av stridsfordonspersonalen - som ska omutbildas till stridsvagn, ska ha nått i princip fulla rader i PRIO, och därmed lyckats fullbemanna de nya mekaniserade bataljonerna. Lyckad rekrytering till de mekaniserade bataljonerna! Yrkesförsvarssystemet fungerar!

Att antalet stridsvagnar ökat till att omfatta alla 120 svenska stridsvagnar i de elva stridsvagnskompanier vi nu har (det elfte hittas tillsammans med en elfte mekskyttekompani i Stridsgrupp Gotland - 18:e stridsgruppen, som alltså på marken ser ut som i min roman Midvintermörker (2011) och även råkar heta det samma - naturligtvis en slump eller bara god research från min sida) är förstås positivt. Men mekskyttet i armén har ändå alltså reducerats kraftigt. 

Samtidigt har även stridsvagnskompanierna gått från 14 stridsvagnar per kompani (4x3 + kompanichef + stf kompanichef) till tio (3x3 + kompanichef) eller möjligen elva (3x3 + kompanichef + stf kompanichef). Stridstrossens storlek skiljer sig inte mellan mekskytte och stridsvagnskompanier, även om typen av bärgarfordon ändras. Forna tiders reservbesättningar för stridsvagnarna finns dock inte kvar, vilket gör att uthålligheten för stridsvagnskompanierna är kraftigt reducerad, när besättningar inte kan roteras för att få vila ut och kompaniet därmed inte kan verka dygnet runt. Ej heller finns reservpersonal att ersätta enskilda besättningsmedlemmar som drabbats av dålig stämning och skickats bakåt i vårdkedjan eller till krigsgravtjänsten vid stridskontakt. En stridsvagn är en kropp, som inte fungerar utan samtliga besättningsmedlemmar - fordonschef, förare, skytt och laddare. Om en av dessa saknas har man inte en stridsvagn, utan en 62.5 ton tung klump metall och skenmål.

De motoriserade pansarterrängbil 360-bataljonerna 71:a och den nya 12:e motoriserade bataljonen på Livgardet har också tre plutoner om tre fordon och grupper skytte per kompani, vilket man t ex kan se i ORBAT (order of battle) för Nordic Battlegroup 2015 (71. Core Batallion). Man kommer nu alltså uppnått en standardisering i armén i kompanierna om 3x3 plutoner gånger grupper. Eventuellt kan detta även gälla för lätta ("luftburna") 31:a bataljonen (fd 7:e bataljonen) vid Karlsborg, som är svenska arméns åttonde och sista manöverbataljon. Åtminstone de motoriserade bataljonerna bör dock ha större grupper än sex man, då patgb 360 tar fler passagerare i sitt rymliga och bekvämare bollhav.

I ett slag har man alltså i princip lyckats med full rekrytering till arméns manöverkompanier, genom en reduktion av antalet skyttesoldater. På pappret ser det dock inte ut som en reduktion om man bara talar om antalet bataljoner och kompanier, men ignorerar innehållet i dessa.

På den positiva sidan innebär att plutonerna reducerats från 4x4 fordon och grupper till 3x3 att plutoncheferna får mer tid över till förmågehöjande aktiviteter i sina plutoner, istället för att administrera plutonerna i PRIO. Man skulle annars kunna tänka sig att Försvarsmakten kan anställa civila kompaniadministratörer som helt tar över PRIO-arbetet från pluton- och kompanichef i fredstid, så dessa kan ägna sig åt att höja Sveriges försvarsförmåga istället för att sitta och administrera vid en datorskärm. En sorts Försvarsmaktens motsvarighet till Polismyndighetens civila handläggare/utredare och en specialiseringi, vilket generellt innebär effektivare användning av resurser.

14 kommentarer:

  1. Reinfeldt bestämde att försvaret skulle vara ett särintresse,inget nytt här inte.
    Försvaret mfl kommer givetvis bli ännu sämre rustade än i dagsläget.
    Vi har bara sett början av vad som komma skall.
    Stackars tjejer i sommar,sommaren som kommer att gå till historien då det sket sig totalt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur kommer det att skita sig i sommar?

      Radera
    2. Tyvärr kommer det hamna mycket under R 291,eller nykoden.
      Har du inte uppmärksammat de ökande kvinnoövergreppen i sverige senaste tiden,många badhus har haft fler anmälningar på tre månader än vad det varit på flera år.
      Otryggheten har ökat markant.
      Tullen har som sagt inte en aning om varför beslagen av självförsvarsprylar formligen har exploderat.
      Vad tror du själv?
      Varför?

      Radera
  2. Svårbegripligt: FMV lär ha lagt en megabeställning för att ta hand om stridsfordon. Finns de pengarna inte i planerna? Officerstidningen skriver att pengarna är slut.
    Hur mycket är på väg till nysvenskarna?

    SvaraRadera
  3. "Lyckad rekrytering... Yrkesförsvarssystemet fungerar!" Dyligt resonemang, är som sälja resårband i metervara. F ö måste man ju hålla med om det är rätt att på kort sikt göra om organisation på detta sätt. Nu kan man öva fulla förband, även om de är klenare. Ett fall framåt. På sikt finns ju förutsättningar att nå mer kraftfulla förband (läs:ny personalförsörjning).

    SvaraRadera
  4. Gjorde inte Nazityskland något liknande i slutet av kriget. En bataljon var i själva verket inte mer än en pluton till storleken. Men Hitler var nöjd för han hade helt plötsligt en hel uppsjö av bataljoner att sätta in mot sovjet och de västallierade.
    Allt var bara ett spel för gallerierna från tyska krigsmakten för att tillfredsställa makten, när allt var förlorat. Samma sak verkar sker inom den svenska försvarsmakten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett infanterikompani var över 300 man i början av kriget om jag kommer ihåg rätt. Stridserfarenhet visade att det var för stort för att leda effektivt så kompaniernas storlek minskades successivt och mot slutet var dom på runt 120. Men det är klart att bristen på folk också var en orsak.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Nja inte riktigt. 1939 så hade man 13 manna grupper på skyttekompanierna men efter invasionen av Polen visade det sig att en gruppchef kan inte effektivt leda 13 man i strid och man gick ner till 10 manna grupper dock minskade man inte eldkraften på plutonen då man istället ökade plutonerna från 3 till 4 skyttegrupper (Plus 1 lednings och understödsgrupp).

      1942 i takt med att man inte kunde utbilda tillräckligt många soldater för att ersätta förlusterna på östfronten så gick man ner till 9 soldater per skyttegrupp och 3 skyttegrupper per pluton (Plus lednings och understödsgrupp). Det var det som blev slutorganisationen för infanteriet.

      Radera
  5. Om jag fattar det här rätt så innebär det mer material (stridsfordon) och färre soldater?

    Det är väl rätt vettigt isåfall? Färre liv som kan förloras. Den gamla värnpliktsarmén var väl dessutom överbemannad eftersom manskap var billigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Material utan soldater är bara dyrt skrot.

      Nu vet jag inte hur du menar men anledningen till att man överbemannar armén är så att när soldater faller bort på grund av dålig stämning så kan man ersätta dem eftersom det finns färdig utbildade soldater som bara behöver gå en repetitions utbildning istället för en 3 månader lång grund utbildning plus de 6-12 månadernas befattningsutbildning.

      Radera
  6. Du har missat faktorn som heter brigadspanisngskompanier i din analys. Det tillkommer två sådana i den nya organisation vi nu intar. Brigadspaningskompanierna är allt väsentligt organiserade och utrustade på samma sätt som pansarskyttekompanierna. Brigadspaningskompanierna har stridsspaning som huvuvuppgift. Granatkastarplutonerna ökar från en till två per mekbat(totalt 8 pjäser) för att höja duellvärdet på mekbataljonerna. Vidare växer Livbataljonen från två fotburna bevakningskompanier till en "fullvärdig" skyttebataljon bestående av 3 skyttekompanier och ett lednings/understödskompani(med bla pionjärpluton, spaningspluton och grk-pluton). Bataljonen tillförs även relevanta fordon. Bataljonen är fortsatt i sin helhet grupperad på kavallerikasern.

    I övrigt har Orbat för NBG 15 ingenting att göra med ny org, utan speglar snarare de delar av 71.motskbat som var /K vid tillfället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämnde brigadspaningskompanierna i förra blogginlägget i ämnet. Men du har förstås rätt, de är ju ungefär mekskyttekompanier, bara de att de ska bli bortskjutna först.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...