13:e säkerhetsbataljonen är ett försvarsgemensamt insatsförband. Till skillnad mot många andra av Sveriges insatsförband har man inga problem att rekrytera och behålla personal efter GMU, eftersom man i praktiken betalar en drägligare lön.
Marinbassäkerhetspersonal från 13:e säkerhetsbataljonen.
Säkerhetsbataljonen, som formellt är förlagd till Livgardet i Kungsängen, bemannar normalt säkerhetspersonal till en rad av Försvarsmaktens anläggningar, i den mån detta inte kan hanteras av inhyrda skyddsvakter. Det handlar om vissa skyddsobjekt och bemannade baser, där det inte räcker med civila skyddsvakter, samt utryckningsberedskap och yttäckande patrullering av många obemannade anläggningar inom flygvapnet, marinen och armén.

"I säkerhetsbataljonen verkar vi med små patruller över stora ytor för att tidigt upptäcka och kunna motverka säkerhetshotande verksamhet innan motståndaren har lyckats utföra sitt uppdrag. Förmågan att verka då det råder låg beredskap är ett framträdande drag för vårt förband."
Översatt till svenska handlar det om vakttjänst, patrullering av skyddsobjekt och beredskapsjour. Det kan handla om marinbaser, flygbaser, stridsledningscentraler mm.

Även om säkerhetsbataljonen inkluderar förband som marinens sjösäkerhetskompani ("marinbasjägarna"), som har krigsuppgifter, verkar säkerhetsbataljonen verkar i sin roll redan till vardags och i fred ("låg beredskap").

Vill man vara raljant och retas kan man kalla 13:e säkerhetsbataljonen för malajbataljonen, då den i mycket fyller samma funktioner som forna tiders sk depå- och säkerhetsvärnpliktiga utgjorde. Det är dock inget nedsättande - det gamla invasionsförsvarets ryggrad var just dessa "malajer", som till vardags och för 29 - 32:- kronor om dagen utförde riktigt jobb som grå arbetskraft och höll hela krigsmakten under armarna, så dess skarpa delar kunde fungera i fredstid och vi hade råd att fokusera på utbildning av funktions- och manöverförband. En flygvapenmalaj i min bekantsskapskrets satt i beredskap vid telefonen på en svensk flygbas nattetid och var den första som skulle få ett larm vid beredskapshöjning, och därmed kontakta och kalla in all personal som behövdes.

Idag är 13:e säkerhetsbataljonen långt ifrån malajer. Det handlar om frivilliga och högt motiverade anställda soldater att jämföra med tidigare militärpolisjägare. Särskilt som dessa i praktiken uppbär en avsevärt högre lön än de flesta GSS/K.

Enligt samstämmiga uppgifter från flera håll har 13:e säkerhetsbataljonen inga som helst problem att rekrytera och behålla personal. Det finns t ex inga utlysta tjänster på bataljonen.

Eftersom man ständigt har roterande jourer, står i vakt eller i beredskap, så får man också lönetillägg för just denna beredskap. Exakt hur det ser ut varierar beroende på placering. Jag har uppgifter om allt från att man jobbar 48 timmar, ledig 96 timmar eller att man jobbar två veckor och är ledig två veckor, samtidigt som man får ett rejält lönepåslag för beredskapen.

Kort sagt gör högre lön att 13:e säkerhetsbataljonen kan rekrytera och behålla personal. Och där hittar man också svaret på Försvarsmaktens problem med att behålla personalen. Högre lön och meningsfulla arbetsuppgifter.

Svårt rekrytera eller behålla personal - höj lönen.

Svårare än så är det inte. 

Skicka en kommentar Blogger

  1. Belagd till.
    Således ej någon samhörighet historiskt med Svea Livgarde.
    Förhoppningsvis.
    Varför?
    Tja, 20/6 1810 och Livgardets obefintliga skyddsinsats i Stockholm den dagen ger i
    alla fall mig bara känslor av ytterlig förakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför inte Karl den XIII som förbjöd skarp ammunition den dagen? Du tycks vara en aningen långsint.

      Radera
    2. Ja, herrn!
      Det är bara förnamnet...
      Den knugen var rätt dement.
      Men jag gillar hans adoptivson skarpt (sic).

      Radera
  2. Kan det vara så att också slippa risken för tvångskommendering till utlandstjänst kan bidraga till attraktiviteten ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, eftersom man ska kunna tjänstgöra internationellt enligt beskrivningen. Svenska förband kan behöva säkerhetspersonal även utomlands, och det kan även ske som säkerhetspersonal åt andra.

      Radera
  3. Kan det vara så att också slippa risken för tvångskommendering till utlandstjänst kan bidraga till attraktiviteten ?

    SvaraRadera
  4. Sverige hade 450 myndigheter vid senaste räkningen. Sen har man gömt undan en massa myndigheter i aktiebolag och stiftelser och andra skumma varianter.

    Man borde kunna klämma alla myndigheter på en miljon var rakt över så har man en halv miljard extra till försvarets löner direkt. Troligen skulle vi inte ens märka skillnad i den "service" myndigheterna levererar.

    SvaraRadera
  5. 13. Bataljonen är väl bara två kompanier på Livgardet, inte så mycket folk med andra ord.

    Det är nästan bara Manöverbataljonerna som har 4 kompanier eller mer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man är minst tre skvadroner/kompanier fördelade på Stockholm, Göteborg och Uppsala. Går att läsa på mil.se.

      Radera
  6. Visst var malajerna billiga för FM, men vad kunde dessa personer gjort på andra ställen i samhället? Kanske jobbat på ett "riktigt" jobb och bidragit stort till BNP och skatteinkomsterna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fokus på bollen nu grabben - om Sverige går förlorat i krig finns det inga "andra ställen i samhället" kvar att bidraga till.

      Radera
  7. Ja, det där med meningsfulla arbetsuppgifter är nog en del av det hela. Nu har jag ju bara värnplikten att jämföra med, men där kunde en dag lätt kännas lika meningsfull som att sitta och packa kakor i en bakfabrik. Respekten för arbetsgivaren och den värnpliktiges tid var också låg bland befälen vilket förstås smittade av sig.

    SvaraRadera
  8. Intressanta arbetsuppgifter och relevanta uppdrag är nog en stor del av svaret på hur man behåller personal, förutom lön. Man att jämföra 13.säkbat med malajer eller vaktsoldater är direkt felaktigt.
    13.Säkbat ska närmast jämföras med de MP-jäg förband som tidigare fanns på bla Livgardet, Flottans bassäk och Flygvapnets basjägare. En stor del av deras personal är Militärpolisutbildade soldater och soldater med klassiska uppgifter inom säkerhetstjänst, dvs skydd och bevakning av särskilda objekt och förmåga att ingripa mot säkerhetshotande verksamhet. Det är alltså inte 13.säkbat som bemannar vaktkurer vid regementen och flottiljer runt om i riket vilket man kan få intrycket av i blogginlägget.
    De vaktsoldater som finns idag är i sin tur något annat än gamla tiders vaktsoldater, de H-värnpliktiga i depåtjänst, som vaktade regementen och flottiljer.
    Mer kan läsas på 13.säkbat hemsida under LG:
    http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/livgardet/insatsforband/13e-sakerhetsbataljonen/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte vad som var otydligt med fetstilen: "Idag är 13:e säkerhetsbataljonen långt ifrån malajer."

      Radera
    2. Jag har inte skrivit att man bemannar vaktkurer vid regementen. Jag skrev en lös formulering "skyddsobjekt och beredskapsjour. Det kan handla om marinbaser, flygbaser, stridsledningscentraler mm."

      Kan handla om... Vill du jag ska lista specifika skyddsobjekt? Det tänker jag inte göra.

      Radera
    3. @Band
      Tack för ett bra förtydligande.

      Radera
  9. Förvisso så får de en högre inkomst än oss andra "vanliga bassar" men detta är ju ändå pga tillägg. Grundlönen skiljer sig dock inte så mycket från andra förband. Klart att en själv blir glad av att få sina ÖD-tillägg men då har man ändå legat ute i fält 24h/dygn i x antal dagar, exempelvis. Jag tror att i själva verket så stannar soldaterna kvar för att de har
    1. En betydelsefull uppgift. De känner sig (och är) viktiga.
    2. De agerar med mycket frihet under ansvar vilket brukar få folk att trivas.
    3. De får skarpt genomföra det de tränats inför.

    Givetvis är tilläggen som ger en högre lön alltid uppskattat men jag tror att för just denna typ av förband så är det andra viktiga faktorer som styr väldigt mycket.

    SvaraRadera
  10. Förvisso så får de en högre inkomst än oss andra "vanliga bassar" men detta är ju ändå pga tillägg. Grundlönen skiljer sig dock inte så mycket från andra förband. Klart att en själv blir glad av att få sina ÖD-tillägg men då har man ändå legat ute i fält 24h/dygn i x antal dagar, exempelvis. Jag tror att i själva verket så stannar soldaterna kvar för att de har
    1. En betydelsefull uppgift. De känner sig (och är) viktiga.
    2. De agerar med mycket frihet under ansvar vilket brukar få folk att trivas.
    3. De får skarpt genomföra det de tränats inför.

    Givetvis är tilläggen som ger en högre lön alltid uppskattat men jag tror att för just denna typ av förband så är det andra viktiga faktorer som styr väldigt mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte annat än hålla med. Det finns en viss kategori av gss som letar efter mer än att bara träna träna träna och aldrig få testas på riktigt. Speciellt när man börjar bli gammal i gemet och ökar på sin erfarenhet.

      Jag är helt övertygad att en del av nyckeln (förutom att höja lönerna till skälig inkomst) är att faktiskt använda personalen på riktigt. Att få dem att känna sig uppskattade och att få jobba med utmaningar på riktigt.
      Att endast få ÖD under ett par år tar knäcken av många med större ambitioner.

      Radera
    2. Kan inte annat än hålla med. Det finns en viss kategori av gss som letar efter mer än att bara träna träna träna och aldrig få testas på riktigt. Speciellt när man börjar bli gammal i gemet och ökar på sin erfarenhet.

      Jag är helt övertygad att en del av nyckeln (förutom att höja lönerna till skälig inkomst) är att faktiskt använda personalen på riktigt. Att få dem att känna sig uppskattade och att få jobba med utmaningar på riktigt.
      Att endast få ÖD under ett par år tar knäcken av många med större ambitioner.

      Radera

 
Top