Aftonbladet: Ungdomar negativa till 2016

Min uppfattning är att det är svårt att förstå vad som händer i Sverige och varför det händer om man inte sätter sig in i vad kulturmarxism är för något. Jag menar att just din argumentation ofta (som idag) är skolexempel på kulturmarxistisk argumentation. Om du är kulturmarxist per definition vet jag ej men dina kommentarer är mycket sådana. Denna gång (typ femtioelfte) försöker du förlöjliga mig och i tillägg komma med ett lögnaktigt eller okunnigt uttalande om att kulturmarxist är ett innehållslöst ord. Gissar att du är orolig för att andra människor skall ta reda på vad kulturmarxism är för något för att de då skall se på debatt och media med andra och nyöppnade ögon.

Är Sions vise verkligt bara för att nån tok trodde på det? Definiera begreppet, kan man inte det (eller hänvisa till nån annans definition) ska man givetvis inte använda det i en diskussion.

Jag är bekant med Derrida och de andra piprökande mosaikerna men när man kopplar ihop dem med "gammelmedia" och "alla partier", etc osv blir det så brett att det blir helt innehållslöst.

Annars vore det ju jättespännande att höra hur hela mediaetablissemanget tydligen anammat Adornos kritik, enligt RB. Tror du själv på det?

Se där,du förstod vad jag menade. Habermas kanske har en poäng med sin kommunikativa rationalitet eller whatever.

Få samhällen kan som Sverige bygga ett system kring medelsvensson (en filur som inte existerar i verkligheten – bara som en saga konstruerad inte utav vilja, utan av undermålig matematisk kompetens). Det är inte unikt för Sverige. Unikt är dock tron på att konstruktionen inte bara är rimlig, utan att det asymmetriskt belagda våldet som utförs på alla andra än medelsvensson (återigen en filur som inte finns) är objektivt moraliskt korrekt.

För att finna ursprunget till den problematiken kan vi bland annat titta på det historiska arvet där Sverige har utmärkt sig starkt (även inom norden) för en övertro på siffror – enkla approximationer av dåligt underlag, som sedan extrapoleras långt bortom matematikens lagar (därmed rent fluff; ren godtycklighet, inte längre en approximation av något alls) och sedan kallas "inte perfekt, men det mest rättvisa vi har".

Den typen av historiska arv kommer besvara väldigt många fler av era frågor än att försöka pussla ihop en toppstyrd konspiration, så som "kulturmarxism". Ett samhälles utveckling är nämligen med nödvändighet organisk och decentraliserad givet tid. Att då istället leta toppstyrda konvergenser, så som en "större [gärna elak] plan" – eller varför inte en "storskalig sammansvärjning", är tankar som har sitt ursprung i samma typ av bristande intellekt som givit oss den svenska statliga moralen. Den som fastnar i dessa tankar tolkar sig själv ofta som en mer tänkande människa, när vad som egentligen hänt är att personen försökt tolka världen linjär och toppstyrd vilket med nödvändighet ger fel svar.

Lång historia kapad: förmågan att tolka världen i en linjär och statisk modell är bland de tidigaste förmågor som skiljer oss från andra djur. Förmågan att förstå att det linjära och statiska endast är en giltig ansats för att överleva i sin egen mikro-omgivning och under ett mycket kort tidsintervall (ögonblicksbild) – och att ansatsen är helt katastrofal för att analysera ett samhälles löpande utveckling – kommer när hjärnan har utvecklats ett par snäpp till. Detta händer för vissa, andra inte.

Vad gäller politiskt relaterade diskussioner så som denna har vi alltså problemet att både gruppen som kallas kulturmarxister och gruppen som kallar dem för kulturmarxister är de som för diskussionen. Den politiska diskussionen förs därmed naturligt i synnerhet av människor med lägre kompetens än genomsnittet.

Pärlor för svin, Linus… intressant, tackar.