2015-09-02 10:04

Arméövning 2015: STA ett avgörande verktyg för övningar

Markstridsskolans träningssystem STA (stridsträningsanläggning) är ett avgörande verktyg för att inte bara göra markstridskrafternas övningar realistiska, utan också ett verktyg för att få ut mångfaldigt mer ur en övning genom att kunna göra detaljerade utvärderingar.

Som en del av måndagens studiebesök på Arméövning 2015 fick jag ta del av hur Markstridskolans träningssystem STA, stridsträningsanläggning, fungerar. Systemet hanterar hundratals fordon, pansarvärnsvapen, mineringar, indirekt eld (artilleri) och även ammunitionstillgång, vilket ger en hög realism i övningarna. Det finns dock luckor i systemet, som avsutten strid (undantaget pansarvärnsvapen).
Situation motsvarande den där en
blue-on-blue utlöstes på grund
av studs i vägskylt.

Fordonsstriden och pansarvärnsvapnen hanteras via de laserbaserade BT-systemen. Ibland har de en del brister, som de blågula övningsledarna kan gå in och rätta till via sina datorterminaler. Exempel under övningen var ett stridsfordon 90 som slogs ut av en pansarvärnsrobot, men där skytten var så dåligt grupperad att han redan hade dömts ut innan han sköt. I det läget går blågul in och återställer det utslagna stridsfordonet. Ett annat exempel var två stridsfordon 90 på blå sida, som ryckte fram bredvid varandra på en väg, där den enda blev utslagen av blue-on-blue av den andras eldgivning. I själva verket studsade BT-lasern mot en vägskylt när fordonen låg bredvid varandra, och blågul fick gå in och återställa.

Alla fordon på övningsfältet kan följas i realtid, och allt som sker spelas in, inklusive radiotrafiken. Man kan följa enskilda skott, om och var de träffar på målet, och vad för verkan de får. Ammunitionen i varje enskild vagn spåras, och när den är slut måste fordon tillbaka till en TOLO-omgång för att få ammunitionen påfylld i STA. Även pansarvärnsvapen har begränsat med ammunition och blir förbrukade.

120 mm granatkastare under omgruppering.
Artilleri hanteras på samma sätt - där orderkedjan för artillerield måste gå så långt tillbaka i linjen som det är möjligt under övningen för att salvor ska avfyras. Under denna brigadövning tillbaka till haubitsbataljon eller oftare till en av de numera två plutonerna med 120 mm granatkastare (kraftig upprustning av bataljonernas förmåga, som bland annat medger att man kan gruppera växelvis, alternativt har dubbla förmågan vid försvar) som finns på de mekaniserade bataljonerna. Även granatkastarplutonerna har begränsat med ammunition i STA och måste också tillbaka till TOLO om man skjuter slut på ammunitionen. Artillerielden i STA, vilket jag under förevisningen såg ett antal salvor av, kan alltså slå ut pansarfordon i realtid. Samtidigt får blågula övningsledare åka runt och använda krevadkarbiner eller krevadpistoler för att det ska smälla ordentligt när artillerield sätts in via STA, och för att eldledningsvagnarna ska ha rök att mäta in med laser och leda om eldgivningen utifrån. Blue-on-blue är fullt möjligt och leds elden fel kan man med artilleri slå ut egna enheter.

Ingenjörer från mekskyttekompanis
underställda ingenjörspluton gör sig
redo för att gå minpatrull vid en flaskhals,
som misstänks vara minerad.
Mekskyttekompaniet står i eldställning och täcker
med tre stridsfordon fotpatrullens framryckning
mot fiendens misstänkta gruppering och minering.
Mineringar och fältarbeten hanteras också i systemet, men endast om ingenjörstrupper faktiskt utför riktiga fältarbeten, eller röjer på riktigt. Om ingenjörerna placerar ut 20 minor i ett område, så kommer systemet simulera 20 stycken minor i det minerade området och fordon som kör in där riskerar att bli utslagna av STA.

På samma sätt kommer fordon som bryter mot skyltning om att t ex en bro är sprängd att slås ut automatiskt av STA, när de kör över kanten och rätt ner i bäcken eller ån...
Två STA-trailers. 

STA är ett mobilt träningssystem (ej ledningssystem) och kan grupperas var som helst i Sverige. På brigadövningen väster om Vättern använde man två trailers, där vardera kan hantera 100 stycken enheter (fordon), vilket säger något om hur många fordon och pjäser som var inblandade i denna halva av Arméövning 2015.

Systemet är oförlåtande och under övningen återställs inte utslagna fordon och personal inför varje moment. Istället tar det sex timmar innan utslagna kommer tillbaka, vilket gör att taktik måste anpassas till förluster och att kraften i anfallen till slut ebbar ut på grund av förlusterna vid en effektiv försvarsstrid. Blågul kan dock tillåta reparationer av fordon, som har mindre skador, om man "utför" dessa reparationer, t ex genom bärgning till trosskompaniet Xerxes mekpluton eller kompaniets driftstödsgrupp.
Tre utslagna stridsfordon 9040 och en utslagen luftvärnskanonvagn 9040, som bärgats tillbaka av bärgarbandvagn.
Utslagen vagnspersonal passar på att sova, då man varit i strid i över 24 timmar och inte gick i förläggning under natten.
Sextimmarsregeln för fordonsförarvila gäller inte under denna del av övningen, utan förarnas trafiksäkerhetsstatus
fastställs under gemensamt ansvar mellan fordonschef och förare.
Utslagna fordon eleverar sitt eldrör för att indikera sin status när BT-systemet inte blinkar och låter längre.
Det finns förstås önskemål om att systemet ska utvecklas. Helst vill man få in varje enskild soldat i systemet, vilket kan vara möjligt eftersom enheterna ("modemen") blivit så mycket mindre med tiden. En begränsande faktor där kan dock vara räckvidden på radio, som inte har samma styrka på individuell nivå som fordonsradio - i teorin kan man tänka sig ett system där fordonen reläar de enskilda soldaternas telemetri.

Ett särskilt uttryckt önskemål jag fick från flera håll - från övningsledning ner till enskilda soldater, speciellt stridsfordonsförare, är att man ska få in batterier och sändare i varje enskild mina. Som det är nu simuleras de utplacerade minorna. Även om ingenjörerna placerat ut 20 st minor synligt på vägen, så är de alla "dolda" STA-mässigt och det går inte att sick-sacka sig emellan de faktiska fysiska minorna - vagnen kan bli utslagen ändå eftersom minornas exakta placering är simulerad i STA. Med batterier och sändare i de faktiska minorna skulle man kunna köra mellan dåligt placerade minor. 
STA-skärmen på duk. En enklare
variant finns på blågulas portabla
laptops. Foto godkänt av STA-ledningen.

Skulle enskilda soldater också vara inne i systemen, skulle även artillerielden vara betydligt mer exakt i sitt utfall.

Allting i systemet spelas in och används sedan för utvärdering. En del data kommer in med fördröjning om ett enskilt fordon tillfällig är i radioskugga. 

Enskilda fordonsdueller kan följas ner till skott för skott, inklusive var de träffar och vad för verkan de får.

STA-ledningen förklarade att man kan se systemet som en värmepump. Man stoppar in en övning och får minst tre gånger så mycket ut, eftersom allt agerande kan spelas upp på kartor i efterhand, tillsammans med radiotrafik, och utvärderas i detalj. Erfarenheter kan dras, som att det kunde varit en idé att stänga av sina motorer vid förmodad stridspaus, så man hade hört att man höll på att bli anfallna i flanken av "de fuskande röda från I 19, som grupperat där ingen på P 4 någonsin grupperat förut".

Över till aktuellt läge på måndag strax innan klockan halv tolv. Mina enkla anteckningar i bilden. Ni ser bland annat kompanisamlingsplatsen för mekskyttekompaniet från tidigare artikel.

Blå sida är en bataljon om två mekskyttekompanier och ett stridsvagnskompani, plus ett halvt underställt ingenjörskompani och bataljonens ledningskompani, inklusive spaningsplutonens stridsfordon, två granatkastarplutoner och en pluton med luftvärnskanonvagnar. Röd sida är ett mekskyttekompani och en stridsvagnspluton, plus en pluton ingenjörer. Denna pluton ingenjörer hade under natten fysiskt genomfört samtliga mineringar på kartan, som visar Skövde övningsfält. Man var rent av så listiga att man i ett läge slog ut blå sidas ingenjörer, som gick fram för att röja en synlig minering och missade den dolda...

Övningen innefattar även Skövde skjutfält längre söderut, men den blå bataljonens anfall gick snabbare än väntat och man tog sig hela vägen upp till övningsfältet, där man dock körde fast i mineringarna.

I nuvarande läge har bägge sidor tagit stora förluster. Mekskyttekompaniet är nere på fyra stridsfordon i mekskytteplutonerna och stridsvagnskompaniet har fyra stridsvagnar kvar, medan röd sida har en stridsvagn kvar och enskilda stridsfordon, men har stoppat anfallet. Strid pågår fortfarande i den inbrytning blå sida gjort i norr, som jag uppfattade det mest avsutten strid och vissa artilleridueller. Bland förlusterna på röd sida hittas röd bataljonschef, vars vagn blev bortskjuten. Bland förlusterna på blå sida hittas förutom på själva manöverplutonerna t ex kompanichefen på ena mekskyttekompaniet, samma kompanis driftstödsvagn, som sköts bort av en pansarvärnsrobot, samt minst en luftvärnskanonvagn, vilket är ett mycket värdefullt mål för fienden. Ett tjugotal sårade på blå sida har fått medevac med helikopter hela vägen till sjukvårdskompaniet, som deltog i brigadövningen. Sjukvårdskompaniet har också hela tiden fått realistiska skademarkörer transporterade från stridszonerna, där frivilliga Bilkåren har hanterat logistiken med att köra ut skademarkörerna till striderna, så till den grad att viss stridströtthet kan ha uppnåtts för Bilkårens chaufförer. Sjukvårdskompaniet från FöMedC i Göteborg ska ha haft fullt upp.
Blå streckade linjer visar gränserna på övningsfältet. Den nya riksvägen skär rakt genom övningsfältet och
kan betraktas som ännu en bäckravin, där övergångar och undergångar förbi den civila vägen kan betraktas
som broar eller vad. Övriga mineringar är också generellt vid övergångar genom bäckravinerna.
I kartan ovan finns ett utslaget stridsfordon och en stridsvagn utpekad. Dessa återkommer på bild nedan. Generellt ovan har utslagna fordon ett svagt lutande streck rätt över sig.

Det utslagna stridsfordonet hade en sårad som väntade på medevac när jag passerade. När ambulansen anlände omgrupperade den kvarvarande stridsvagnen för att (min bedömning) skydda medevac mot de elaka blå, som tydligen inte respekterar det röda korset, vilket ni har på bild nedan.
Röd sidas kvarvarande stridsvagn 122 från I 19 skyddar utslaget stridsfordon 9040 (eldröret eleverat, vilket markerar utslagen) inför medevac. Till höger och vidare åt höger är fältet minerat, och enda säkra passagen är just här till vänster längs skogskanten. Kör man för långt åt höger här riskerar man bli utslagen av STA.

34 kommentarer:

  1. Är det ingen som kommer skriva ett skojigt skämt om helikopterskylt på lastbilen??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det något telekrig på övningen?

      Radera
    2. Haha... STA saknar humor... obetalbart.
      Prio verkar dock innehålla en del svart humor...

      Radera
    3. Det fanns personal från telekrigbat närvarande, iaf som blågula och på brigadstaben. Mer än så vet jag inte.

      Radera
    4. du behöver inte gå in mer på det heller

      Radera
  2. Så kul att du gör dessa reportage, mycket intressant att följa.

    Dessa STA övningar torde ju öka vikten av det taktiska begreppet "skydd". Jag minns från de övningar jag var med på att vi alltid var duktiga på "eld" och "rörelse" men alltid fuskade med "skydd".
    Nu blir det svårt att fuska med den faktorn när man taktik anpassar sina stridsmetoder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker man överlag var mkt duktiga på skydd och gruppera dolt och rycka fram dolt. Dock sattes det in föranmäld artillerield mot vissa platser när röd sida hörde framryckning, men vid ett tillfälle jag observerade sköt man elden flera hundra meter fel. Inte alltid helt enkelt att slå fast varifrån motorljuden kommer...

      Radera
    2. Kul att höra. Det är nog så att de mekaniserade styrkorna alltid varit duktiga på skydd och tänker i begrepp som front, sido pansar etc. Jag tillhörde en norrlandsbrigad, och det räcker att titta på en bandvagn 206 för att förstå vad som prioriterats i ekvationen "eld, rörelse, skydd". Det var ändå inte fel tänkt, då strid i övre norrland kommer att avgöras av logistik snarare än eldkraft. Fanns dock pansar för att neutralisera fiendens täter.

      När det gäller artilleri, ska man inte tveka att skjuta (behöver man snåla på granater har man feldimensionerat). I rörlig strid är sedan snabb eldreglering a och o. Att få träff med första eldöppnandet är lite av en utopi.

      Radera
    3. Luxury, we would have been happy to go around in a BV206 osv...:-)

      Radera
    4. Du kan säkert söka till K3 om du vill, de omgrupperar nog ganska mycket till fots fortfarande.

      Radera
    5. Hmmmm, en snabb blick i spegeln säger nja, detta är ingen jägarsoldat (Min kommentar syftade på att vi körde omkring med traktorer fortfarande 1995)

      Radera
  3. Ang radio förstärkning ligger ju övningsfälten där de ligger. Man kanske kan sätta upp några master, typ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Och man kan placera STA-trailarna, som har sina egna teleskopmaster, på bästa plats.

      Radera
  4. Får intrycket att förbandens förmåga är högre än jag befarat. (baserat på min ringa insikt). Det riktigt värmer. Bra för moralen.

    SvaraRadera
  5. Jätteintressant inlägg. Jag är dock lite tveksam till att förse enskilda minor med positionering. Det skulle behövas cm-precision och även om det finns för lantmäteriprylar så tror jag det skulle bli skitdyrt utan att det egentligen ger så mycket i taktisk utvärdering. Ty även en omaskerad ströminering kan ju innehålla maskerade och röjskyddade minor. Så skulle jag göra om tid gavs. Eller soldaterna missdömer minornas position och kör på dem ändå. Enklare och billigare att införa en ny minfältsklass i STA för omaskerade mineringar där fordon som väljer att köra igenom kan få en lägre sannolikhet för att köra på en 'riktig' mina än i en maskerad minering. Verkan av minan lär ju ändå baseras på skattade skadesannolikheter så det är ju ingen större skillnad att också simulera minträffen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  6. Två grkplutoner är ju ett absolut minimum för att understödet inte ska bli löjeväckande. Kort räckvidd och modernt pansars höga hastighet innebär ju att man måste omgruppera hela tiden.

    Under motsvarande övningar på 90-talet kunde man nog omgruppera en 20-30 ggr per dag.

    SvaraRadera
  7. Är det verkligen lamplight att belöna attt man blivit utslagen med vila?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast ska de återuppstå som förstärkningar senare kanske det är mer realistiskt att de är mer utvilade än de som varit inne i striden ett tag. Jag tror att soldaterna är tillräckligt seriösa och motiverade för att inte låta sig "låtsasdödas" för att få löka lite. Det är ju inte vpl och repgubbar vi snackar om här..

      Radera
  8. Nja blå sidas ingenjörer blev mig veterligen aldrig utslagna, 2 st skadade i eldstrid men det var allt.


    Dock så skulle antalet utslagna av minor vara bra mycket högre då övriga förband totalt verkar sakna någon typ av förförståelse, Går rätt in i trådminieringar, pikar strvmina 6,flyttar apterade minor med 15 tändare. Lämnar ouppmärkta minupplag i vägkanterna. Kör rätt in i uppenbara mineringar. Då skall det även sägas att inga minor las med försåt och inga truppminor användes.

    Samt köra genom en synlig minering. Är du spritt språngande galen, säkrare att spela rysk roulette med 5 skott i revolvern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Appropå det, har förbanden mintröskor nuförtiden?

      Radera
    2. Sades att det fanns en "minplog" i övningen. Men såg inte detta själv och det var uppgifter från soldatnivå, så det kan vara rykten.

      Radera
    3. Enligt uppgift till mig slogs blå sidas ingenjörers fordon ut då de gick fram för att röja en synlig minering, och missade nedgrävda sexor framför de synliga minorna...

      Radera
    4. Det stående skämtet gällande minvälten, förr iaf, var att den hade stora likheter med Jesus. Alla hade hört talas om den men ingen någonsin sett en med egna ögon..

      @Stridsvagnsmina
      Din utvärdering är något märklig. Är man beredd på viss risktagning, vilket man är i krig, är samtliga ovan givna exempel helt acceptabla ev med undantaget att köra igenom en synlig minering som får anses vara dåligt hushållande med resurser.

      Radera
    5. Märkligt inget jag har hört något om får dubbelkolla med mina källor vad de säger om saken. Ingbv var på plats och arbetade många timmar 1 med plog och 1 utan plogen monterad.

      Om jag minns siffrorna rätt så räknar Ing med att när man gör en minbrytning med högsta möjliga hastighet och därmed även den högsta risktagningen då räknar man med 20-30% i förluster. Detta gäller då tränat folk med rätt utrustning, så jag skulle inte kalla det en viss risktagning att gör en sådan uppgift. Vi har inte soldater nog att röja minfälten genom att trampa oss igenom.

      Radera
    6. Tyvärr inget nytt, det saknas ibland förståelse för både funktion och verkan av våra egna minor och tändare, 9040 gränslar dubbla Strv mina 5 och vagnschefen försöker argumentera med blågul om att vagnen, inte är utslagen.

      Radera
    7. @capivara
      Och vad menar du skulle vara problemet med att gränsla (gränsla=ett ben på varje sida om objektet. I detta fall ett band på vardera sidan av minan/minorna) en tryckutlöst mina? Eftersom du inte anger mintändare förutsätter jag normalfall = tryckutlöst.

      Radera
    8. Ocke, varför skulle jag mena tryckutlöst när jag berättar att vagnen gränslade minan?

      Självklart en fullbreddutlösande tändare eller som i mitt exempel, med hjälp av avståndständare samt larmmina 2b för markering.

      Dock förstår jag inte varför det inte skulle gå att flytta på en mina med apterad tändare 15 eller pika för att kontrollera efter rubbningskyddet på en 6a? Om man av någon anledning inte kan spränga på plats och har tid.

      Blågul dömde förövrigt ut vagnen, trots protester.


      Radera
    9. Mintändare 16, broder, mintändare 16...Det är den moderna mintändare. .Annars kan man lika gärna utgå från att ingenjörsplutonen saknade mintändare helt för att lastbilen där de låg hade åkt till Biltema för att köpa reservdelar till katapulten. Mintändare 4 är 60 år gammal och mintändare 14 har ett spröt som skriker - "här är jag". Fast å andra sidan är det perfekt för skenminering. Ett knep är att sätta ned ett gäng spröt för att gräva ned minor med 16 ca 100 meter längre bort.

      Radera
    10. World of Tanks har gett världen många nya experter på enskild pansarstrid. Simuleringar i ryskutvecklade spel överträffar lärdomar från verkligheten !

      Radera
  9. STA är verkligen ett fantastiskt verktyg för att kunna utvärdera övningar samt för att utveckla chefer på alla nivåer och deras samarbete. Public Service borde beordras att sända minst en timme STA-skärm från nästa brigadövning. Torde vara extremt folkbildande rörande hur markstrid bedrivs och alla med minsta MÖP-ådra inom sig skulle älska programmet.

    SvaraRadera
  10. Är det bara jag som blir nostalgisk och tänker på Nordanvind -91 när jag läser det här? Då var det 20 000 gubbar ute i busken och vi övade samverkan med flygvapnet.

    Ändå kallades den övningen för "snålblåst" i pressen pga besparingar inom försvaret...

    SvaraRadera
  11. Klåsikken va modernt det verkar vara, 'på min tid' strök det med nån häst emellanåt sådär, även på kompaniövning.
    En BM Viktor kom ungefär 100meter i timmen på vintern i djupsnön, i skogen snabbare, då spelet kunde användas.
    En BM 35 eller nått kunde föra fram LTAC eller TTAC (frambroms, Calr Gustav vägde väl nån 10kg) i uppemot 40km/h med najad varvtalsfjäder, alltså snabba förflyttningar av nån 20-gubb för att överraska fienden mens dom satt och 'stoppa' pipan..

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...