2015-05-31 11:29

Läskoma: Seveneves - 100 sidor kvar

Ni kanske noterat att bloggen varit lite sämre uppdaterad än vanligt de senaste dagarna. Orsaken består i att jag håller på att jag plöjer Neal Stephensons mästerliga hårda science fiction (eng hard science fiction) Seveneves sedan i torsdags. Av 867 sidor är nu bara 100 sidor kvar, sedan blir det recension.

Nu är som sagt upplösningen på gång, så jag ska inte föregå ett slutomdöme om boken, men än så länge är detta kanske Neal Stephensons bästa. Inte mest underhållande, men bästa. 

Detta är hård SF när den är som bäst. Grundad i ren, rå vetenskap, men med Stephensons fantasi och mytologiserande historieberättande.

Som god SF ställer den alla frågor om mänskligheten man inte visste man behövde ställa. Frågor om sociala medier, massövervakning, resursbrist och ändliga resurser, energi, genmanipulation, teknologi och framför allt om religion. De första två tredjedelarna av boken hänvisas i den sista tredjedelen till som The Epic, och utgör i själva verket framtidens motsvarighet till Bibeln. Och nog är det en episk berättelse. Mer episkt än att utplåna jorden och alla dess sju miljarder invånare, samt allt annat liv på jordklotet ner till bakterier, kan det nog inte bli.

Vad som saknas är den humor och satir som man normalt hittar i Stephensons böcker (ingen självsatir som Skeletor och Skeletors nemesis, som i förra eposet Reamde), även om det här och var glimtar till viss svart humor. Men visst, det är svårt att skämta om en undergångsroman där alla jordens sju miljarder människor dör, och därefter dåligt uppträdande på sociala medier (på alla rymdfarkoster distribuerade Spacebook - verkligen en jättebra idé) har ihjäl runt 99.5% av överlevarna, så till den grad att man i framtiden, trots att man har möjligheten, av religiösa skäl (amishitet - aktivt välja bort viss teknologi annars tillgänglig) väljer bort sociala medier, trådlös kommunikation och portabla enheter kapabla att innehålla mycket mer än en bok eller en specifik app i taget...

Tänk vad Facebookrykten och -förtal kan orsaka när mänsklighetens överlevnad står på spel och alla som använder systemet samtidigt lider av någon form av post-traumatisk stress och oavsett lever under konstant dödshot.

Nåja, good shit, men inte din första Stephensonbok

Seveneves
Man behöver  först uppfostras med andra stephensonesker, t ex Cryptonomicon, så man lär sig acceptera att du kommer få både tiosidiga infodumpar och show-not-tell som lär dig allt om omloppsbanemekanik du inte visste du behövde kunna för att följa handling och actionsekvenser. På samma sätt som Cryptonomicon lärde dig allt du inte visste du behövde kunna om krypto (om du inte läst Simon Singhs The Code Book).

Kan man sin SF kan man lista influenser, allt från HG Wells Tidsmaskinen, via Niven/Pournelles 80-talsepos som Footfall och Luficer's Hammer via Kim Stanley Robinsons Mars-trilogi (som i all sin detaljrikedom framstår som lågstadieböcker jämfört med Seveneves) till Firefly-filmen Serenity.

Återkommer med en riktig recension senare. Behöver plöja ut de sista hundra sidorna bara. Sedan kan jag komma ur läskoman.

VARNING: Om du köper åtminstone inbunden premiumutgåva av Seveneves finns det en illustration bland bokens första sidor, som du inte ska läsa nyckeln till förrän du nått del tre, då den avslöjar några av de där 0.05% som inte dog och själva anledningen till titeln.

Ni hittar själva boken hos Adlibris för 265:- SEK inbundet eller 141:- SEK som storpocket eller för omedelbart upplockande hos SF-bokhandeln i Stockholm, Göteborg och Malmö. Älskar du författare som nördar ut i tangentens riktning är Stephenson det bästa du kan läsa. På köpet lär du dig något om det så är nanoteknikens potential (Diamond Age), kryptologi (Cryptonomicon), vetenskapsteori och allt du inte visste om upplysningstiden samt pengasystem (The Baroque Cycle), vetenskapsteori och filosofi (Anathem - även om Stephenson för att jävlas bytt namn på alla klassiska filosofer, så du inte kan skryta med "enligt Platon"...) eller nu allt om rymdfart.

19 kommentarer:

  1. 100 sidor, det borde du klippa på en timme då eller? Kanske är det lite mer tungläst än vanlig litteratur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, läst ca 750 sidor på ca 15 timmar. Trettio sidor i timmen, två minuter per sida. Tar väl tre timmar att avrunda.

      Radera
    2. Den är ju på engelska också.

      Radera
  2. Hmm... håller precis på att läsa om alla Tom Clancys fantastiska böcker (självklart endast de riktiga Clancy-böckerna, allt efter The Teeth of the Tiger från 2003 är skrivna av spökskrivare, och det märks).

    Kanske måste kolla upp Stephenson sedan, har aldrig läst något av honom. Är det bäst att läsa i utgivingsordningen? Finns det några sämre böcker av honom som man lika gärna kan hoppa över?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cryptonomicon eller Diamond Age är en bra start för "klassisk Stephenson", men "Snow Crash" är hans genombrott och mest underhållande bok och även den en utmärkt startpunkt. Saknar dock de massiva infodumparna och vetenskapen, utan är bara en helfestlig och mkt underhållande bok. Äldre titlar än så kan man klara sig utan.

      En varning är dock på sin plats och att det är först med Barockcykeln som han lärde sig att faktiskt avsluta böcker (fast då måste man läsa alla tre för att få ett slut). Både Snow Crash, Diamond Age och Cryptonomicon har usla slut. Därefter skärper han till sig.

      Radera
    2. Tack, då vet jag var jag ska börja läsa!

      Radera
  3. Läste mycket SF i tonåren. Känner att termen hard SF var det jag gillade bäst då. Fick stor betydelse för vanligt lönearbete och aktieinvesteringar. Har bara varit i SF-bokhandeln i Gamla Stan en gång och där stått i en lång kö. Blir nog ett nytt besök när jag får tid i sommar. Förmodligen är det inte alltid lång kö. Bläddra och sedan köpa Diamond Age som start.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  4. För "rå vetenskapligt baserad" science fiction kan jag rekommendera "The Martian" av Andy Weir. Hans debutroman från ifjol som görs till film i år. Den börjar i en nära framtid med att en astronaut blir strandsatt på Mars. Två misstag har påpekats som han erkänt var misstag. Ett var en kemisk formel utan betydelse för handlingen. Ett annat var effekten av sandstorm på Mars, som ju har en extremt tunn atmosfär. Den hyllas av fysiker som kan det här. Hela kedjan av händelser är dock omöjlig, blir man strandsatt på Mars så lever man inte tillräckligt länge för att det ska bli en bok av det, men man behöver inte irritera sig på rena omöjligheter, som i så gott som all annan science fiction. Välläst som ljudbok.

    Är Sveneves vetenskapligt baserad? Månen bryts spontant sönder? Och 5000 år är en irrelevant kort epok i sammanhang som har att göra med månar som bryts upp för att bilda ringsystem, vilket är det som hänt vid Saturnus t.ex. Och det är de två saker som framhävs i reklamen för boken. Så jag avfärdade den direkt som en irritationskälla av okunskap. Men jag ska ta en titt trots allt.

    Och uppenbarligen handlar den om att några människor lyckas fly från Jorden. Faktum är att om vi hittade en komet som kommer att förinta allt liv på Jorden om ett år, så finns det ingenting alls vi kan göra åt det. Om 0.01% av ett enda års BNP ($8bn) investerades i att tillverka en sond i beredskap, så skulle vi kunna undvika det, den enda typen av naturkatastrof som vi KAN undvika med dagens teknologi och ekonomi. Då handlar det om att rubba kometens bana så att den missar Jorden, inte kolonialisera rymden. Inte ens astronauterna på ISS skulle överleva mer än veckor utan stöd från folk på Jorden som fjärradministrerar olika system ombord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ringsystemet är ett artificiellt ringsystem och skapat med människohand, inte naturligt formerat på 5000 år.

      Varför månen splittras upp finns med några gånger, men eftersom man inte kan vara säker på hypotesen så famställs den inte som en sanning, utan just som en hypotes. Även den fullt vetenskapligt korrekt i sin osannolikhet.

      Gillar du The Martian, så kommer du älska Seveneves, även om den ställer lite högre krav på läsaren pga sin längd.

      Radera
    2. Ska inte spoila dina frågetecken, utan de besvaras fullt ut i boken, som för övrigt utspelar sig ett onämnt antal år framåt, säg 10-15 år. ISS är t ex större och dockad med en liten asteroid infångad av en Bezos/Musk-liknande entreprenör och multimiljardärs startupbolag inom asteroidgruvor.

      Men inte ens det ändrar ju något i sak. Läs boken, så kan vi diskutera det hela sedan, då jag inte vill spoila det som helt förklarar dina fullt relevanta invändningar. Tror du får ett fullgott svar någonstans halvvägs in.

      Radera
    3. Den som följer rymdindustrin tar sig för pannan och har svårt att njuta sån underhållning. Lika lite som folk skulle gilla TV-serier om relationer där människor flyger genom väggarna och pratar i tungor. Planen är att om 10 år ska ISS brännas upp i atmosfären. Ingen, utom möjligen Kina, har några planer på att skicka människor ens till månen. Och ISS skulle aldrig i H-te tillåta ett "hostile object", som de inte kan fjärrstyra eller vars komposition inte är mycket utförligt dokumenterad, komma i närheten av dess omloppsbana. En liten asteroid kan faktiskt spontant brytas upp till ett hårt regn eftersom den saknar tyngdkraft.

      Den enda farkost (utom en nästan lika gammeldags kinesisk rysskopia) som kan skicka upp människor till omloppsbana idag är Soyuz, som är en måttlig vidareutveckling av raketen som skickade upp Sputnik anno 1957, vem som helst ser att de har samma första raketsteg. Så drömmarna om meningsfull mänsklig rymdfart de närmaste par decennierna är helt ogrundade. Ambitionen finns inte. Finansieringen finns inte. Teknologin finns men tillämpas inte.

      Den som följer rymdfartsnytt vet också att Asteroid Retrieval Mission är ett skämt. Världens främsta asteroidforskare hatar det eftersom de redan har tusentals meteoriter i muséerna och av statistiska skäl är intresserade av små (enstaka gram duger) stickprov från många asteroider. Japanerna har redan hämtat sådana och deras Hayabusa2 är redan på väg till nästa, och USA skickar om ett par upp sin OsirisRex med samma syfte. Det är billigare och snabbare och säkrare och ger mer information. Så här kom till: Bush proklamerade en plan för att återvända till månen. Obama "måste" ändra på det av propagandaskäl, så han höjde ambitionen och deklarerade att NASA ska landa människor på en asteroid istället. Han var tyvärr inte informerad om att det är omöjligt med mindre än att NASA's budget för mänsklig rymdfart minst fördubblas, och inte förrän om 20 år. Så NASA retirerade till någon fyndig snubbes uppslag om att man kan förflytta en liten asteroid till Månens omloppsbana, dit NASA faktiskt kan flyga ett par astronauter inom ett par presidentperioder. Det har sen krympt till att plocka upp en stenbumling från en stor asteroid och parkera den i månens omloppsbana. Sen ska astronauter i omloppsbana rymdpromenera och göra nånting med denna meteoroid, ingen vet vad, kanske tafsa snuskigt på den. Förhoppningsvis utan att omkomma. Det är görligt men det är tyvärr den enda motiveringen så det kommer gudskelov inte att hända. Asteroidbumlingens omparkering är ett skuggspel av NASA för att fortsätta utveckla teknologin för att återvända till månen, vilket nästa president, oavsett vem, kommer att ändra NASA:s målsättning till av propagandaskäl. Det har alla presidenter alltid gjort, utom vicepresidenten som efterträdde mördade JFK (som ironiskt nog var på väg att stoppa Apollo-programmet för att han tyckte att rymdfart var meningslöst!)

      NASA har potential att komma upp i presidentvalskampanjen, för en gångs skull. Den totala avsaknaden av officiell plan för mänsklig rymdfart, och beroendet av den ryska Soyuz och Rysslands fortsatta deltagande i ISS samtidigt som Kina avancerar med första mekaniska månlandningen sedan 40 år och redan har skickat astronauter till sin egna lilla tillfälliga rymdstation med sin egen raket, är skandal för alla som följer de 0.5% av den federala budgeten som är NASA:s anslag.

      Radera
    4. Då SpaceX har seriösa planer för att åka till Mars är SF vibbarna i verkligheten starka.

      Radera
    5. @Magnus Redin De kanske gör det, men NASA kommer inte att göra det. De snurrar omkring utan destination i lägsta möjliga omloppsbana. Vet du förresten vad svenska statens budget för rymdstyrelsen är, varav det mesta går till ESA? En knapp miljard om året, 0.1% av statsbudgeten 0.025% av BNP. SL budgeterade nyligen 1 miljard till nya rulltrappor på centralen. Det är som om folk inte har sett att det finns en kontinent som svävar över våra huvuden hittills helt outnyttjad.

      Radera
    6. På tal om "vetenskaplig baserad SF" så rekommenderas starkt Wool trilogin/silo series från Hugh Howey:

      http://en.m.wikipedia.org/wiki/Silo_%28series%29

      Första boken i trilogin är riktigt bra läsning för den som inte är allt för klaustrofobiskt.

      Radera
  5. Sträckläste den på 3 dygn när den kom (hjälpte att vara ute på 'rulla tummarna' konsultuppdrag samtidigt). Delar din bedömning, stephensons bästa hittils. :D

    Man slås av hur stor snöbollseffekten blir av enskilda beslut eller slumpmässiga händelser. Säkert korrekt även om det är dramatiskt tillrättalagt. Är det bara jag som önskar att mikrometeroiten(eller kulan) hade träffat den andra passageraren i sista skeppet att lämna jorden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jävlar vad man avskyr den personen. Fy f-n. Onekligen lyfte boken en hel del med införandet av en skurk när väl den opersonliga katastrofen väl passerat.

      Radera
  6. Kapitalist:

    "Asteroidbumlingens omparkering är ett skuggspel av NASA för att fortsätta utveckla teknologin för att återvända till månen, vilket nästa president, oavsett vem, kommer att ändra NASA:s målsättning till av propagandaskäl."

    Hillary Clinton? :-)

    SvaraRadera
  7. Nu har jag läst början. Hur och varför tittar astronomen i teleskopet? Har han öppnat det? Försöker han reparera det? Och sen är han utomhus och fryser utan förklaring. Det är en märklig blandning av såna lustiga påhitt trots att andra detaljer avslöjar att han uppenbarligen vet bättre. En slags poetisk omskrivning av verkligheten. Att folk får intrycket att en asteroid kan flyga rakt genom månen (föreslås på sida 1 eller 2, det kallar jag inte spoiler) spelar egentligen ingen roll. Literärt måste det klassas som hard sci fi. Välskrivet.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...