2015-04-29 13:14

Välkommen debatt om särskilt begåvade barn

Responsen på mitt debattinlägg om särskilt begåvade barn hos SVT Opinion har varit omfattande i sociala medier. Tydligen är det här en fråga som behöver upp på agendan, så att Skolverket faktiskt gör något i ämnet ses rimligtvis som positivt.

Enligt Facebook har debattinlägget i hos SVT Opinion i skrivande stund nu delats 262 266 gånger och fått 1 930 2 180 likes och kommentarer. På Twitter har inlägget länkats och retweetats 154 gånger. Detta kan jämföras med andra inlägg om skolan hos SVT Opinion, t ex om skärmtid, som uppmärksammats på Facebook 89 gånger och 38 gånger på Twitter. Det jag vid en snabb kontroll hittar med mest uppmärksamhet i sociala medier handlar om Miljöpartiets jakt på friskolor. Det har 371 likes och kommentarer på Facebook och 133 på Twitter.

Inlägget om särbegåvade barn har alltså fått en omfattande uppmärksamhet än så länge. Generellt har jag inte sett någon direkt negativ respons, även om den del klagat på min avsiktligt provocerande avslutning om politiker.

En relevant replik har TV4:as Julia Skott skrivit. Hon angriper mig för mitt retoriska användande av extremfall, vilket förstås är en helt korrekt invändning. Alla särbegåvade blir inte svarta svanar längst ut på normalfördelningen, men mitt grepp var förstås retoriskt, så jag har inget att invända mot Skotts synpunkter. Även ingenjörer och revisorer är också värdefulla för samhället, för att ta hennes exempel.

Skott skriver:
"Men det andra är att det är fan lite sunkigt att tycka att vi ska ge stöd till barn för att få Einsteins och Teslor och Darwinar.
Vi ska ge stöd till dem för att så många av dem inte mår bra. För att de är understimulerade, mår dåligt, är osäkra, kanske mobbade, inte får utvecklas, inte känner att skolan bryr sig om dem. De förtjänar satsningar och stimulans för att de är människor, inte för att de är något slags hypotetiskt potential och det kommer att ”löna sig för samhället”.
De förtjänar stöd för att antingen kunna göra bra saker, eller för att de aldrig ska kunna skylla på att de kunde ha gjort saker om de bara fått mer stöd i skolan."
Inget att invända mot där. Mitt egna debattinlägg led bland annat av utrymmesbrist, och mycket ströks av platsskäl.

Sedan anser jag att hon har fel i detta stycke:
"Vissa särbegåvade barn kan antingen växa ifrån sin genialitet, eller växa ikapp den – alltså att de är vuxensmarta som femåringar och fortsätter vara vuxensmarta som tjugofemåringar men då är det inte lika imponerande. (Inte samma sak som att man inte lärt sig studieteknik och ansträngning och därför misslyckas senare i livet, även om det säkert också kan spela in.)"
Även särbegåvade kan
antagligen behöva miniräknare
ibland.
En särbegåvad är alltid särbegåvad, om personen inte dragit på sig hjärnskador genom att inte vaccineras mot t ex mässlingen, eller knarkat IQ-sänkande cannabis under uppväxten eller vuxenlivet, eller råkat ut för en olycka.

Vuxna särbegåvade har däremot ofta lärt sig att dölja sin särbegåvning, och kan dessutom välja att inte sträva mot stjärnorna. En särbegåvad kan nämligen vara lycklig ändå, speciellt som med vuxenlivet kommer inkomster och med det möjligheter att ägna sig åt hobbies eller andra stimulerande fritidsintressen.

Sedan kan man fråga sig hur många särbegåvade vuxna, som har "normala" jobb, därför att skolan struntade i dem när de var barn? Vad kunde Sverige åstakommit om vi under åren ca 1970 - 2014 gett dem den stimulans de behövt?

Det kommer vi aldrig få reda på, och där är kärnpunkten är det Skott avslutar sin replik med. Upprepas nedan:
"De förtjänar stöd för att antingen kunna göra bra saker, eller för att de aldrig ska kunna skylla på att de kunde ha gjort saker om de bara fått mer stöd i skolan."
Debatten och uppmärksamheten i ämnet är uppenbarligen efterfrågad, med tanke på gensvaret i sociala medier. Slutsatsen måste vara att Skolverkets initiativ är välkommet, även om de insisterar på att alla barn är intellektuellt begåvade, vilket förstås är felaktigt.

Förhoppningsvis fortsätter debatten och insikten att även särbegåvade behöver stöd i skolan. Kom också ihåg att högpresterare och särbegåvade är två olika saker, även om det antagligen finns en liten del som är både och. Professor Roland S Persson sätter högpresterare (dvs de som pluggar till sig höga resultat och lär genom imitation och upprepning) till 15% och särbegåvade intellektuella talanger till 5%.

Synd bara att inte fler läst professor Roland S Perssons texter. Endast 30 nedladdningar är angivna på DIVA.

37 kommentarer:

  1. På detta tema rekommenderas Zarembas "gamla" artikel http://www.dn.se/kultur-noje/det-ar-ingen-vacker-syn-sa-tog-teknokraterna-kommandot-over-skolan/ varmt! Den är rätt lång, men både intressant och inte så lite skrämmande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att läsa Maciej Zaremba brukar alltid lysa upp min dag, även om det oftast är svåra och tråkiga ämnen, så visar han ändå att den undersökande journalistiken fortfarande lever, om än inte frodas.

      Radera
  2. Växa ifrån en särbegåvning... joråsåatte... Nej, det är nog snarare en social anpassning som får dem att ligga lågt och bara betrakta populationen som idioter. Den som rättar felaktigheter blir oftast bara ogillad. Få individer kan ta kritik konstruktivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det spelar i regel ingen roll hur man lägger fram kritik. Lindar man in det för mycket så fattar ingen i alla fall vad man menar. Går man rakt på sak är man konfrontativ och en buffel.

      Min personliga erfarenhet är att kritik ska göras tydlig, annars är den bortkastad, att man anses som en buffel får man ta om man anser ämnet tillräckligt viktigt.

      Radera
    2. Greenious, Du missade poängen.

      Radera
    3. Finns ingen anledning att tro att de skulle betrakta resten av populationen som idioter. Snarare är det nog så som ca häften av befolkningen upptäcker, att man måste anpassa sig hur man interagerar med de som är lite mindre begåvade. Det blir bara lite extra mycket av sådant för de som råkar tillhöra de högre sfärerna, kanske till och med lite ensamt. Speciellt om de även är motsvarande mindre begåvade på det sociala planet, vilket jag förstått inte är helt ovanligt.

      Radera
  3. Jag hörde en intervju med en specialiserad ungdomsidrottstränare i USA som anlitas för att hjälpa spelare mellan säsongerna. Han sa att den viktigaste och svåraste delen av hans jobb var att ständigt ligga steget före ungdomarna som individer och se till att de hela tiden utmanas; blir det stiltje så ledsnar de snabbt och även den största talangen går lätt förlorad. Man önskar att samma tänk fanns i skolan, särskilt inom matten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skolan idag är ju så neddummad att man undrar hur många av de som får diagnosen ADHD som egentligen är understimulerade. Jag tror inte ens man behöver vara särbegåvad idag för att vara understimluerad i skolan.

      Radera
  4. Det som skavde var när Roland S Persson ville utesluta vissa ur gruppen "begåvade" barn.
    Men jag gissar att han ser sig som special-begåvad och kanske därmed saknar förmågor som andra har.
    Detta med rangordning kan ställa till problem. Det är inte alla som sporras av att inte vara högst rankad.
    Cornucopia är definitivt inte en av dem! Mätandet är en sport!

    SvaraRadera
  5. http://samhallsbloggen.blogspot.se/

    SvaraRadera
  6. Tycker inte alls det är sunkigt att ge stöd till barn för att de ska utmanas och utvecklas till sin fulla potential, så länge man OCKSÅ är beredd att stötta de som mår dåligt av en eller annan anledning. Man måste liksom inte välja däremellan vilket Skott verkar utgå ifrån.

    Är det så jävla konstigt egentligen? Det är väl helt självklart att skolgången ska vara individuellt anpassad och att det inte bara ska gälla underbegåvade utan också överbegåvade. Sen faller man säkert på målsnöret, dels på grund av praktiska problem av alla sorter (tekniska, byråkratiska, ekonomiska, etc) men det gäller självklart också lika mycket för underbegåvade som överbegåvade. Särskolan har inte obegränsat med resurser och det kommer inte en "elitskola" heller ha hur mycket man än önskar det.

    Sen består ju livet av så mycket mer än jobb och utbildning. Det finns en i princip obegränsad efterfrågan på överbegåvade talanger inom det akademiska, och de kan naturligtvis skaffa sig arbetsveckor på 100+ timmar inom akademia eller arbetslivet. Men är det det som är livets mening?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skolan är inte livet!
      Varför skall skolan ge överbegåvade stöd som de kan finna på annat håll?
      En lärare nämnde vid en avslutning.
      Nu kommer flertalet av er att uppnå ett högre kunnande än vad jag har kunnat förmedla en del även högre än jag erhållit.
      Vis man!

      Radera
  7. Var är källan på att Cannabis är IQ-sänkande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Googla på "cannabis lowers IQ". Det är inte ens kontroversiellt.

      Radera
    2. Om det var den här http://www.pnas.org/content/109/40/E2657.abstract så var det ju en tveksam studie. I t ex http://www.pnas.org/content/110/11/4251.abstract verkar det som om alkoholanvändning påverkade IQ mer negativt.

      Tveksam forskning oavsett. Leta upp en 13-åring som röker marijuana 5 gånger i veckan och låt hen vara en representant för oss allihopa. Toppen.

      I en annan studie visade det sig att de som övningskörde i en Lexus hade högre månadslön i vuxen ålder än de som aldrig tagit körkort.

      Radera
  8. Jätteviktigt. Jag har faktiskt aldrig lärt mig studieteknik eller att plugga. Är verkligen inte särbegåvad, men 1.8 på högskoleprovet (vilket visserligen inte är ett IQ-test men jag gissar på en viss korrelation) tyder på att man inte är helt dum i huvudet. Klarade grundskolan och naturvetarlinjen bra utan att i princip plugga. På juristlinjen tog det tvärstopp. Såg samma sak med en vän (som var smartare än mig) gick från gymnasiet till högskolan. Andra vänner, som visserligen är intelligenta, men behövde plugga mer under gymnasiet, gick högskolan avsevärt mycket bättre för.

    Jag tänker inte skylla min egna lathet och brist på disciplin på andra. Är inte bitter på skolan, jag ansvarar själv för mina val, men klart att man frågar sig om det hade gått annorlunda om man behövt plugga i grundskolan och gymnasiet.

    SvaraRadera
  9. Jätteviktigt. Jag har faktiskt aldrig lärt mig studieteknik eller att plugga. Är verkligen inte särbegåvad, men 1.8 på högskoleprovet (vilket visserligen inte är ett IQ-test men jag gissar på en viss korrelation) tyder på att man inte är helt dum i huvudet. Klarade grundskolan och naturvetarlinjen bra utan att i princip plugga. På juristlinjen tog det tvärstopp. Såg samma sak med en vän (som var smartare än mig) gick från gymnasiet till högskolan. Andra vänner, som visserligen är intelligenta, men behövde plugga mer under gymnasiet, gick högskolan avsevärt mycket bättre för.

    Jag tänker inte skylla min egna lathet och brist på disciplin på andra. Är inte bitter på skolan, jag ansvarar själv för mina val, men klart att man frågar sig om det hade gått annorlunda om man behövt plugga i grundskolan och gymnasiet.

    SvaraRadera
  10. Har numera förstått, efter en lång resa, att det är stor skillnad mellan olika personlighetstyper. Detta är givetvis en ej PK kunskap i nutidens Swe, och som motarbetas av alla officiella organisationer och partier osv, förutom ett fåtal duktiga experter.
    Men folk är olika, och har väldigt olika förutsättnigar. Introverta, Extroverta, smarta, dumma, mer el mindre testosteron, mer el mindre empati, osv. Självklart bör skolan i dom lägre klasserna anpassas efter detta, ( dvs innan folk har hunnit fatta det själva ... ) !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myers-Briggs är väl det första som man tänker på, som ett exempel på att förstå särbegåvades individuella behov. Är det kontroversiellt att testa barn för att ge dem bästa möjliga stöd för att de i längden ska nå sin fulla potential?

      Ser framför mig en indelning i matrisform med personlighetstyper på den ena axeln och IQ på den andra! Finns säkert en tredje dimension som man kan klassa ungarna i. I en sådan form kommer barnen må bra och lära för livet. Samhället kommer däremot döma och fördöma!

      http://goo.gl/OVXeAo

      Radera
    2. Take the test and check it out ! http://www.humanmetrics.com/
      Själv är jag naturligtvis en INTJ ! http://typelogic.com/intj.html

      Radera
    3. Eftersom jag precis tvingats genomföra ett märkligt Myers-Briggstest på jobbet som ett led i en kurs måste jag säga att det finns en del kritik mot testen också. Men visst om man tror på jungianska arketyper kanske det är bra, annars känns det mest som en bra affärsidé för att snabbt placera folk i olika påhittade fack.
      http://www.vox.com/2014/7/15/5881947/myers-briggs-personality-test-meaningless

      Radera
    4. Finns ju massa andra psykologiska tester som kanske har bättre stöd i "verkligheten", t.ex. Big 5 (som kan uppfattas som mindre dömande). Självklart måste man finna de bästa testerna som har högsta relevans för det ändamål man vill uppnå!

      Man testar hundar baserat på big-5 framgångsrikt för olika ändamål, efter testerna vet hundägaren mer hur denna bäst ska dressera hunden. Människan och hunden delar dessa fem "personlighetsdrag", troligtvis för vi har ett gemensamt ursprung (däggdjur). Bara för vi är människor betyder inte att vi är o-testbara, särskilt inte i unga år!

      Radera
  11. Gissar att 19 av 20 av de som har särbegåvning är pojkar. Så nej det kommer aldrig att hända i en skola där pojkarna har högsta resultaten på alla standardiserade prov men får de lägsta betygen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bygger du det på? Flickor gör väl bättre ifrån sig i skolan?

      Radera
    2. Kolla upp några tester där man har jämfört IQ mellan könen. Oftast verkar det som att männens normalfördelningskurva är lite tjockare och har sin medelpunkt lite till höger om kvinnornas kurva. 19 av 20 låter dock som en rejäl överdrift!

      Radera
    3. Mikael Högström, Spridningen är större bland pojkar än flickor. Det finns alltså fler pojkar än flickor både bland de underbegåvade och de överbegåvade och bland de normalbegåvade finns det fler flickor.

      Radera
    4. Nja, skillnaden mellan män och kvinnor, flickor och pojkar ligger i den extrema ändan. Inte 2%-särbegåvningar, utan 0.1%-särbegåvningar.

      Radera
    5. Om vi antar att intelligensen/begåvningen i disciplinen logiskt och abstrakt tänkande (= i regel de flesta matematikämnena) följer en normalfördelningskurva, där begåvningen är på x-axeln och antalet individer på y-axeln i ett diagram, så har vi att bolla med två parametrar. Dels kurvornas medelvärden, dels hur smala respektive breda kurvorna är kring sitt medelvärde.

      Jag har jag aldrig sett att flickors medelvärde ligger högre än pojkars medelvärde i seriöst gjorde studier. Däremot finns det motsatta. Till exempel lyckas pojkar i genomsnitt bättre än flickor i logikdelen i de svenska högskoleproven. Så var i alla fall fallet för några år sedan. För jämlikhetens skull och för att kompensera flickornas sämre resultat i logikdelen har man därför lagt in i "ord"-delen sådan ord, som pojkar i regel inte känner till utan har med det traditionellt kvinnliga att göra, såsom sytermer et cetera.

      När man ser den kraftiga övervikten av antalet män jämfört med antalet kvinnor på matematikintensiva högskoleutbildningar (trots riktade värvningssatsningar till kvinnor) eller bland matematikprofessorerna världen över, så är mitt bestämda intryck att också pojkars normalfördelningskurva är bredare än flickornas dito för nämnda disciplin.

      Jag håller med Ronny Paulsson, bara man går tillräckligt långt till höger på x-axeln från de normalfördelade kurvornas medelvärden.

      Det finns djävligt smarta kvinnor, som är mycket smartare än de flesta män. Men det finns något fler män som kan matcha dessa kvinnor begåvningsmässigt.

      Radera
  12. Hade den här boken funnits när jag var ung hade jag varit ingenjör eller läkare i dag:

    http://www.bokus.com/bok/9789197706391/mvg-i-allt-hemligheterna-med-att-fa-hogsta-betyg-i-skolan/

    SvaraRadera
  13. En viktig fråga när man pratar om skolan är att fundera kring syftet varför vi har allmän skola i Sverige idag? Att alla ska med och att vi ska lyfta alla skolbarn till en godtagbar nivå i grundämnena är självklart viktigt men en lika viktig fråga är att ge de elever som kommer studera vidare och som kommer utgöra basen i Sveriges kunskapsindustrier i framtiden en bra bas att stå på. Helst också en bättre bas än våra konkurrentländer, som tex Sydkorea, Tyskland och Finland. Jag tror inte jag är ensam om att ha känslan av att Sverige befinner sig på ett sluttande plan där fokus under allt för lång tid legat på lika (låg nivå) för alla istället för att möjliggöra allas utvecklingspotential.

    Jag har funderat en del på frågorna eftersom jag har ett barn hemma som hittills varit väldigt tidig i många teoretiska ämnen (tex lärde sig läsa flytande vid 3,5 år). Nu när han börjat på skolan kan man lätt konstatera att det inte verkar finns någon plan hur man hanterar elever som redan kan väldigt mycket/lär sig snabbare än de andra. Skolan är inte dålig men vi märker redan nu en tendens att ämnen som före skolan var fascinerande och roliga, typ att läsa böcker eller klura på mattetal blir allt mer ointressanta. Att flytta upp en eller två klasser känns inte aktuellt men han skulle behöva större utmaningar. Jag tror inte det kräver några extra resurser utan snarare ett system för hur hanterar frågan och där skulle skolverket kunna vara till hjälp om de vill ta i frågan och sätta upp nationella riktlinjer kring tidiga/särbegåvade barn.

    SvaraRadera
  14. Det är destruktivt att Sverige inte har tagit höjd för att ta hand om, utveckla och stimulera de begåvade eleverna i skolan. (Gillar inte uttrycket särbegåvad.) Speciellt allvarligt blir problemet i den enhetliga grundskolan för dessa elever.

    Tidigare fanns det i högstadiet åtminstone allmän och särskild kurs i matematik, engelska, B-språk och svenska. Detta system tycker jag att vi ska gå tillbaka till. Det tjänar alla elever på i högstadiet. Disciplinen blir då generellt bättre. PISA-resultaten kommer därmed också förbättras.

    Gustav II Adolf, som befäste Sveriges roll som en europeisk stormakt på 1600-talet, insåg att för att kunna besätta alla ämbeten i det befolkningsfattiga Sverige så var man tvungen att ta tillvara alla som hade läshuvuden, även om dessa kom från de lägre stånden. Prästerna var här viktiga, eftersom de visste vilka i deras församlingar som hade läshuvud, och kunde bli föremål för vidare studier och högre ämbeten.

    Högre ämbeten och högre militära grader krävde dock adelsköldar. Därför kännetecknades Sverige på den tiden också av ståndscirkulation. För gemene man fanns det relativt goda möjligheter att avancera och så småningom bli adelsman om man var riktigt begåvad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där låter som en ganska tillrättalagd historieskrivning.

      1. Anledningen till adlande anges i gamla lagar, om jag minns rätt, till "dygd och tapperhet". Ser inte riktigt hur det passar ihop med särbegåvade människor, är de dygdiga och tappra?

      2. Ståndscirkulation och begåvning, tja, var det inte under Gustav II Adolf som det s k Collegium Illustre grundades? En skola vars enda intagningskrav var att pappa var adlig.

      Radera
    2. Helt fel ute är väl inte gruelse. Det var väl i Sverige lättare för lägreståndspersoner att avancera jämfört med andra länder och kungamakten använde väl detta som ett vapen mot högadeln.

      Radera
    3. @Ben Dover 07:54
      Du måste ha varit sjuk den dagen i historieundervisningen när ståndscirkulationen berördes under stormaktstiden.

      "Ett klassiskt exempel på en sådan tidig klassresenär är Johan Skytte, son till en vanlig köpman i Nyköping. Ynglingen, som ursprungligen gick under namnet Johannes Schroderus, gjorde sig känd som begåvad plugghäst redan på skolbänken hemma i Nyköping. Via universitetsstudier i Tyskland svingade han sig sedan upp till positionen av en av rikets herrar. Hos hertig Karl låg han bra till, och som Gustaf II Adolfs lärare kom han att under dennes regemente fortsätta frammarschen. 27 år gammal blev han adlad och antog då namnet Johan Skytte, med tiden blev han universitetskansler, riksråd, friherre, generalguvernör i Livland, Ingermanland och Karelen, ledare för kammarkollegiet, huvudperson i diplomatiska beskickningar till både Nederländerna och England, grundare av hovrätten i Riga och universitetet i Dorpat, i praktiken också den som blåste liv i moderlandets enda dåvarande universitet, det kungliga i Uppsala. Eller för att uttrycka det kortare: Johan Skytte hann bli en av vårt lands mäktigaste män."
      http://tottestidning.blogspot.se/2011/12/standscirkulation-intressantare-man.html

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...