2015-03-31 18:44

Gästinlägg: En tjänstemans bekännelser

Nedanstående är ett gästinlägg från "En tjänsteman", som av naturliga skäl vill förbli anonym.

Det gör mig sorgsen är att slösa bort min tid på ett tämligen meningslöst jobb istället för att få ägna mig åt något kreativt. Särskilt som jobbet inte ens bidrar med något egentligt produktivt. Det finns så många jobb nuförtiden som varken är kreativa eller ens produktiva. Trots att var och varannan jobbannons efterlyser just kreativitet. Det är framför allt i den svällande tjänstesektorn man finner de jobb jag talar om.

Naiva unga blivande tjänstemän
vid Lunds Universitet köar till bal.

För att det hela ska kunna fortlöpa måste dessa jobb naturligtvis omgärdas av en skenbar rationalitet och betydelse, med ett sken som dock är tillräckligt skarpt för att upprätthålla många mäns och kvinnors livslögner kring sitt värvs betydelse. Bakom skenet är det bara hittepå och trams eller åtminstone till förskräckligt stor del. Enbart symboler man jonglerar med, siffror man skyfflar, ord som vrängs eller abstrakta men innehållslösa presentationer som tillverkas.

Jobbets skenbara rationalitet gör att det just ter sig nödvändigt och viktigt för utomstående betraktare som tex en chef, en kund eller en myndighet. Dessa utomstående betraktare saknar ofta förmåga och/eller intresse att bedöma dessa arbetens produkter. De vill bara vara en god kugge i ett större maskineri.

Detta maskineri kan vi kalla tjänstesamhällets löpande band.

Föreställningen om nödvändigheten av den produkt som dessa tomma jobb syftar till att frambringa eller processa är alltså det som ensamt berättigar arbetet. För de flesta jobb inom tjänstemannasfären är produkten inte en vara utan information. Det är alltså information som processas av tjänstesamhällets löpande band. Det är enklare att producera meningslös information än meningslösa varor. Redan att producera meningslösa varor är som bekant lätt.

Låt oss ta en snabb titt på Linkedin. Över allt ser man dessa tomhetens kontorsträlar med löjliga titlar, oftast på engelska, som "strategic consultant", "agile coach", "quantitative manager", "project manager", "product manager", "management consultant" och sedan alla dessa titlar som innehåller "analyst" eller "coordinator", bara för att ge några exempel. Man sätter dock skrattet i halsen vid åsynen av dessa titlar då man betänker att de suger ur mänsklig tid, energi och liv. Inte görs det mycket av samhällsvärde av folk som besitter dessa titlar. Jag har sett det med egna ögon.

Vad gör då jag själv som är så på låtsas?

Med hänsyn tagen till att jag av förståeliga skäl vill vara anonym kommer jag att vara lite vag. Man kan om man önskar titulera mig "analytiker jobbandes inom finansbranschen". Jag är bra på siffror och det är det som efterfrågas av mig. Siffrorna ska tillfredsställa två behov. Det ena är myndigheternas krav kring finansiell säkerhet, det andra är interna behov av siffror.

Myndigheternas krav blir allt mer tillkrånglade med minskad transparens som följd. Enligt min mening är enkelhet en dygd särskilt som allt ändå bara är ett gissningsverk där man mäter de risker som man kan mäta och ignorerar resten. Förmodligen är det resten som är det viktiga så villkoren för att klassas som finansiellt säker invaggar oss i falsk trygghet och är kanske direkt kontraproduktiva.

Låt oss förbi se detta.

Utgångspunkten för ett företag måste trots allt vara att tillgodose myndigheterna. Det är åtminstone rationellt oavsett hur rationella villkoren är.

Min erfarenhet är att man tillmötesgår myndigheternas krav och företagets egna behov av siffror genom att krångla till allt ytterligare flera nivåer. Orsaken till det är dels att oron för att misslyckas framlockar ett beteende där man bär flera hängslen och flera livremmar trots att ett eventuellt misslyckande skulle vara harmlöst. I själva verket bidrar den ökande komplexiteten enbart risken för ett misslyckande. Alltså är arbetet rentav kontraproduktivt.

Den andra orsaken och kanske den viktigaste är att det finns nitiska människor som gör saker bara för att man kan, trots att det som gjorts är helt meningslöst. Man kan räkna ut siffror som egentligen inte behövs eller så räknar man ut siffror på ett onödigt tillkrånglat vis där belöningen är att siffrorna känns mer exakta (naturligtvis är de inte exaktare eftersom det bara är ett gissningsverk). Allt detta fastnar sedan och ärvs i verksamheten som rutiner som måste göras. Till slut blir det bara ett oöverskådligt sammelsurium av siffror och rutiner.

Vi en situation där vi har flera led av producenter av siffror och mottagare av siffror. I många av dessa led sitter en siffermakare och skakar på huvudet och undrar hur dessa siffror egentligen kan vara användbara till något. Trots det skickas de vidare till nästa led.

Sedan har vi ett tredje skäl till varför allt blir krångligare. Nya moderna it-system införskaffas samtidigt som de gamla måste finnas kvar. Om man ska vara cynisk verkar den enda fördelen med det nya it-systemet vara ett snyggare gränssnitt (men här kan jag, med en visserligen liten sannolikhet, ha fel).

Låt mig ge ytterligare ett för mig aktuellt exempel på hur det kan gå till.

Managementkonsult är ju tex ett eftertraktat yrke nuförtiden. Två sådana lirare blev anställda av mitt företag för att utvärdera effektivitetsåtgärder för mitt skrå av tjänstemän. Varför krävs det oavbrutet fler av oss, även om det anställs en ny uppstår omedelbart behov av ytterligare en till?

Dessa båda herrar arbetade under ett år på deltid och presenterade då och då vad de funnit för resultat för hela vår avdelning. Helt ofelbart var det ren abstrakt smörja av olika bilder och punktlistor med professionella formuleringar. Kort och gott, sådant man med fördel visar för olika chefer som blir omåttligt nöjda över de nya uttryckssätt och bilder som de i sin tur kan återanvända för att ge sken av att här händer det minsann saker, vi är på väg mot något bättre.

Inget konkret föll någonsin ut av detta. Det var ett rent symbolarbete.

Att jobba för att förbättra effektivitet är bra ur chefers perspektiv. En chef som inleder ett dylikt arbete känner att de uppvisar handlingskraft och kompetens för sina överordnade och kanske även för sig själv. De gör vad som förväntas av dem även om inget blir bättre. Denna symbolverkan var alltså förmodligen det enda resultatet av dessa två välbetalda konsulters arbete. Dessa båda herrar var dock slipade då de utförde presentationerna med full självsäkerhet. Jag har sett yngre förmågor bete sig skakigt i avsaknad av det mått av självsäkerhet (och kanske brist på självkritik) som krävs för att ha mage att presentera nonsens för så många åhörare. Överhuvud taget så har inga av de konsultuppdrag som inletts för att förbättra organisationen, som jag har sett, slutat med bättre utfall än det nyss nämnda.

Ibland har den allmänna meningen efter något år fastslagit att hela resultatet av ett givet konsultuppdrag är helt idiotiskt. Trots det har man kort därpå anställt nya konsulter med samma uppdrag i hopp om att man denna gång ska nå användbara resultat. Resultatet blir visserligen annorlunda men det är precis lika oanvändbart och idiotiskt som det föregående.

Min grova bedömning är att en av tre tjänstemän vid tjänstesamhällets löpande band fattar att de producerar nonsens. 

Resten lever med en livslögn om sitt arbetes betydelse eller bidrar faktiskt med betydelsefull information. Samtidigt har svenska politiker tjatat om att det är tjänstesamhället som är Sveriges framtid det är här jobben ska skapas.

Jag betvivlar inte att jobb kan skapas men då de allra flesta jobben varken är produktiva eller kreativa varför skapa dem? 

Vi kanske inte behöver arbeta i den omfattning vi gör i dagens Sverige eller så ser vi till att lägga mer tid på kvalitet inom det vi verkligen behöver. Oavsett vad är det hög tid att vi tillsammans erkänner den enorma omfattning av tid vi förspiller i Sverige.

Tjänstesamhället är varken rationellt eller effektivt utan till stor del en gigantisk manifestation av mänsklig dumhet och skyldig till fallande avkastning på arbete. Jag väntar på det barn som ska utropa att "tjänstesamhället är naket, det är ju nästan ingen som gör något viktigt!"

//En Tjänsteman

34 kommentarer:

  1. Tack för detta klarspråk!

    SvaraRadera
  2. Jag gissar på Aktuarie eller kanske mer specifikt Kredit-/Riskanalytiker på Nordea.

    Kaaaaaaaanske Folksam men förmodligen Nordea.

    SvaraRadera
  3. Icke att förglömma kontrollsystemen. Räknade ut en gång att ett inköp på 50 kr kostade 500kr i "kontrollavgift" innan det malts igenom alla instanser. Min uppskattning, som förövrigt gjordes på arbetstid och var mycket noggrann, var att organisationen jag då var verksam i lade 30% av resurserna på kontrollera sig själv. En ökning från 8% tio år tidigare eftersom organisationen skulle "proffessionaliseras" dvs ägna tiden åt att beskriva och dokumentera sitt jobb istället för att utföra det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På min förra arbetsplats hade de räknat ut att det kostade företaget drygt 400 kr att hantera en faktura. Man undrar ju hur ineffektivt något kan bedrivas. För min egen del hanterar jag väl ett 20-tal fakturor på en timme.

      Nåväl lösningen blev att fakturahanteringen lades ut på de personer som gjorde inköpen. Vips så satt där massor med folk och slet sitt hår, och funderade över på vilka poster de skulle bokföra sina senaste inköp. Istället för att sköta de arbeten de var anställda för att utföra. Det bokfördes naturligtvis på fel ställen och så skulle det rättas med ännu mer tid som slösades bort.

      Radera
  4. Intressant perspektiv på det omhuldade tjänstesamhälle och dessutom bloggens mest kafkaeska inlägg.

    SvaraRadera
  5. Det är väl känt att byråkrati över en viss kritisk massa är självgenererande. Det enda sättet att motverka det är att likt styrstavarna i ett kärnkraftverk bryta upp verksamheten, och riva ner verksamheten i en lagom takt. Ett sätt som industrin tillämpar är kontinuerliga omorganisationer som håller cheferna sysselsatta med låtsasjobb, samt återkommande vågor av uppsägningar och anställningar. Det ser till att så fort man börjat få till en "process" som fungerar så rivs det ner och man får börja om från början igen.

    SvaraRadera
  6. Kanske kan du återkomma med en artikel rörande den fråga jag nu ställer:

    Hur ser du på att myndigheter är registrerade som förtag med F-skatt och moms?
    Ex. http://www.solidinfo.se/foretag/tullverket-0270, http://www.solidinfo.se/foretag/rikspolisstyrelsen-9919 mm

    SvaraRadera
  7. Antagligen befinner vi oss mitt i kollapsen. Det finns historiska beskrivningar av hur alla samhällets konstruktionsfel blir "synliga" precis innan kollapsen. Sekelskiftets Wien är ett vanligt exempel, liksom 1980-talets Moskva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Jag tror att vi befinner oss i tidigt kollaps - skatterna höjs, boende kostar på slavnivå (slav till banken), samhällets komplexitet bara ökar, stora företag lobbar genom vad som helst och samhällets sammanhållning håller på att falla sönder. ...och politikerna har helt tappat kontakten med verkligeheten och vad som håller på att gå snett - Försvaret, integrationen samt "boendesystemen".

      Radera
  8. Detta får mig också att tänka på Roland Paulsens forskning om "tomt arbete", t.ex. denna artikel:
    http://www.academia.edu/9057003/Maskning_Motst%C3%A5nd_En_typologi_%C3%B6ver_tomt_arbete

    SvaraRadera
  9. Läste i senaste numret av Sans att ineffektivitet är närmast en naturlag enligt "Shirky-principen";
    "Alla institutioner försöker vidmakthålla det problem de är satta att lösa"

    SvaraRadera
  10. Jag förstår precis vad han talar om.
    Efter 6 års studier vid universitet så prövade jag på 3 olika arbetsplatser som programutvecklare.
    Tycker att det mesta var rätt irrelevant, inget som egentligen behövdes i samhället.
    Har relativt nyligen slutat på det sista jobbet då jag snålat ihop tillräckligt för att lösa alla lån och planerar nu att leva som luspank mångsysslare/lantbrukare istället.
    Känner mig redan enormt mycket mer lycklig och tillfredställd.
    Min hälsa har förbättrats och mina relationer har blivit bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis! För många tar det nästan hela livet att nå fram till det mål du nu har nått. Jag är nybliven pensionär och den glädje jag känner över att äntligen få kasta av mig oket och äga mitt liv själv går inte att beskriva med ord. Lycka till med lantbruket och akta ryggen. :)

      Radera
  11. Äh vafan.. de flesta jag känner, med några få lysande undantag, tycker att deras arbeten är monotona, onödiga och på många sätt deprimerande, så också jag. Detta trots att jag har ett s.k kreativt jobb, där jag ibland faktiskt får skapa något. Men detta "något" är tyvärr inte direkt det jag skulle vilja skapa. Det är inte produkter som jag brinner för direkt. MEN det är ett jobb som jag gör för att få råd att bo bra och ge mina barn en hyfsat trygg och lagom materialistisk uppväxt .
    Det riktigt kreativa det får jag spara till fritiden. Det finns mängder av kreativa hobbies att pyssla med. En del av dem kan man ju dessutom tjäna lite extra pengar på om man är lite driftig. Det är dock inte jag. Jag bara betalar för mina hobbies.

    När det gäller konsulter är min erfarenhet att många av dem har som syfte att säga det som de anställda, som ju oftast har en bra bild av vad som kan förbättras, säger, men eftersom konsulterna tar betalt för att säga det så kommer ledningen i högre grad hörsamma det som sägs av konsulten än vad de bryr sig om det som kommer från "golvet".

    SvaraRadera
  12. Slår ett slag för "Tomhetens triumf" av Mats Alvesson.

    Ger ett vetenskapligt perspektiv på det artikelförfattaren beskriver.

    Arbetar en del mot kommuner och landsting - förutom meningslösa arbeten är slöseriet med pengar monumentalt.

    SvaraRadera
  13. Är inte så svårt att inse att många tjänstemannajobb är onödiga. Men vad ska människor göra om man förenklar samhället och avskaffar dessa jobb?

    Förr i tiden var man tvungen att jobba för att överleva, men många jobb som är viktiga för vår överlevnad utförs av maskiner idag. Många "meningslösa" jobb har nog skapats så att människor ska ha någonting att göra på dagarna, och att de ska känna att de gör något vettigt med sitt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte att tjänstemannajobb i regel skapas i avsikt att sysselsätta folk. Behoven uppstår spontant i organisationen pga dennes dumhet. En organisation består av många människor. En del är korkade, en del är lata eller oinspirerade och en del jobbar kanske hårt inom sin bubbla i organisationen utan att tänka på de långsiktiga konsekvenserna av arbetsprodukten. De sistnämnda får organisationen att växa med tyvärr inte sällan ökad ineffektivitet som följd. Samtidigt arbetar cheferna på ett övergripande sätt och undviker ofta kontakt med detaljer. Tyvärr så lurar djävulen ofta i detaljerna så fel beslut fattas av detta skäl. Något som ser snyggt ut i en power point-presentation blir inte alltid lika snyggt i verkligheten. Allt detta tillsammans borgar för att organisationer kommer att vara dumma. Det är precis som om att organisationen är lite dummare och sämre än genomsnittspersonen inom organisationen.

      Radera
    2. Tror inte att tjänstemannajobb i regel skapas i avsikt att sysselsätta folk. Behoven uppstår spontant i organisationen pga dennes dumhet.

      Det är är det som man måste angripa och arbeta med. Jag är själv tjänsteman och kan inte påstå att jag är "luft". Visst är jag skattediare men likväl så vill jag påstå att jag faktiskt bidrar. Jag är den faktiskt kontrollinstansen som behöver - jag ser till att ingen snor från kommunen, jag tar bort allt onödigt kraffs och skit som är onödigt (nu har 6 personer fått sluta/ingen nyrekrytering då de är överflödiga) och bara tar tid. Ser till att systemen gör det monotona arbetet så att resten kan se till att faktiskt få ut bästa möjliga verksamhet mot brukare. Alla kostnader ska fram, inget skall döljas i varken anläggnigsregister, på balansen eller genom bokföringsmässiga tekniker. Kommer RKR, SKL eller SCB med att "Nu ska ni göra det" och de inte kan förklara, på ett bra sätt, VARFÖR och hur det BIDRAR till något bättre så gör vi inte det. Då sitter jag i telefon med t.ex. SCB och hälsar att Ni får dra på vite om Ni så vill men vi har en verksamhet som skall bedrivas och att rapportera in hur många tår det finns på en fot fylle ringen som helst funktion, för någon.

      Det som är problemet, är precis som du skriver är på grund av folks dumhet. Man vet inte hur man ska använda system (vilket är mitt största problem, hur fan kan man betala licenskostnader överstigande 500 TSEK i kvartalet och INTE sätta sig in i systemet och utnyttja det?). Jag har sett flera beslut som slutar med att två personer måste anställas för annars kan de inte flytta pappersbunten från vänster till höger. Det positiva är att jag kan nu lämna den här ekonomiavdelningen med ett litet leenden då de inte gör mycket onödigt, invånare i kommunen kan numera följa alla enheter och dess kostnader och själv se vad det handlar om (målet är att alla ska kunna se fakturor som godkänns, fyfan vad go transparens.. man blir juh glad).

      Ska börja på nytt ställe ny, där allt är kaos. Fundera på att börja skriva en bok om hela resan, från skit till bäst i Sverige.. Kan nog vara intressant för många..

      Radera
    3. Inser att jag babblar mycket i mitt inlägg.

      Får ta en fika på det och andas lite.. ;)

      Radera
    4. Jag gillar ditt babbel ;-)

      Radera
  14. Jobbar på ett statligt verk. Där finns en tendens att man istället för att lösa ett problem väljer man att mäta problemet. Exempel: projekt går dåligt. Lösning: projektledarna måste oftare rapportera hur det går. Till slut är projektledarna fullt sysselsatta med att rapportera hur det går. Det verkliga projektledningsarbetet får då utföras av andra. Kan t ex vara teamledaren som då i sin tyr måste rapportera hur det går till projektledaren. Då det ändå inte går bättre trots att man mäter så noga hur det går så inför man olika checklistor som man måste fulla i för att passera en milstolpe. Snart nog är det konstart i sig att fylla i checklistor.

    Det som har högst status är de som tar fram kontrollapparaten, riktlinjer och checklistor. Näst högst de som kontrollerar. Lägst status har de som verkligen gör något. Utförare har så låg status att man oftast måste ta in konsulter för det jobben.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så var det för 20 år sedan i industrin också, massiva big-bang-projekt som ofta blev flera år försenade. Sedan dess har man kastat det mesta i soptunnan vad gäller projektledning, övergett centralstyrning, mycket av byråkratin och femårsplaner, big-bang, och gör nu precis tvärt om. Och det fungerar imponerande bra. Har inte hört talas om ett enda försenat projekt på många år.

      Radera
    2. Lol, hrrrffff, grymt, hyarr, snorf, mummel, lol, "trillar ner från stolen, konvulsioner, kollegona ger mig druvsocker men jag fortsätter skratta" fnyrg, .......lol........bellylaugh.......ond-skurk-skratt.....tar en kaffe.

      Radera
  15. Är dock skribentens egna fel att han eller hon inte producerar/utvecklat vettig kompetens. Känner vare sig medlidande eller respekt. Ja, jag håller med om att bilden som beskrivs är en vanlig situation och nej, de producerar inte, så naturligtvis ska de arbeta mindre och få mindre betalt - detta är ett marknadsmisslyckande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det är inte så enkelt som att bara ha rätt kompetens. Man måste även hela tiden vara alert och på sin vakt så man inte sugs in i byråkraternas svarta hål, vilket verkar vara deras övergripande mål. Att säga ja, nja, kanske, och nej vid rätt tillfälle är en konst som tar år att lära sig. För byråkrater kan inte skilja på kompetens och kompetens, så därför är det ens eget ansvar att att tala om skillnaden och se till att man får göra det man vill, och med tiden utveckla sin kompetens. Efter ett tag blir det tvärt om så att byråkraterna gör som man vill, och då börjar plötsligt det mesta att att fungera. Men det är en ständig kamp, för det kommer hela tiden nya. Troligen förökar de sig genom delning.

      Radera
  16. En "myndighet" som är registrerad som företag är det av det enkla skälet att komma undan offentlighetsprincipen...

    SvaraRadera
  17. Ner i excel-gruvan, proletär!

    https://en.wikipedia.org/wiki/Marx%27s_theory_of_alienation

    SvaraRadera
  18. Fenomenet och mekanismen bakom skapandet av meningslösa administrativa arbeten har beskrivits redan på 50-talet av en engelsk statstjänstemannen C. Northcote Parkinson i den humoristiska boken Parkinson's Law or The Pursuit of Progress.

    SvaraRadera
  19. Det vore bättre om vi alla delade på det lilla som faktiskt behöver göras istället för att slapa nya onödiga jobb. Detta borde alla förstå. Det är dock häpnadsväckande få i min bekanstskapskrets som delar denna åsikt med mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag instämmer. Men tyvärr funkar det bara om folk är överens om att vi gör en massa dumheter som slösar bort tid. Vi kommer att få svårt att som samhälle komma fram till var vi ska dra gränsen för vad som är onödigt. Därför är ditt förslag i praktiken ouppnåeligt. Det är i alla fall bra att uppmärksamma om vidden av dumhet och tidsslöseri vi gör oss skyldiga till. Många verkar ju inte fatta.

      Radera
    2. Att helt komma överens, på en global nivå, om vad som är onödiga jobb är nog ouppnåeligt men vi kan väl åtminstone börja med det som är självklart och ta bort alla som pysslar med reklam och marknadsföring, hela arbetsförmedlinngen, onödig sifferskyffling samt halvera arbetstiden på de flesta tjänster så har vi kommit en bit på vägen.

      Radera
  20. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var tvungen att radera - för avslöjande.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...