2015-03-13 16:01

Fredagsmys: Författare dör som flugor

Författare verkar dö som flugor och hembibliotekets två största (=flest böcker inköpta) författare har nu dött inom mindre än tolv månader. Vad är det som händer med världen?


Som uppvärmning dog det ärkekonservativa högerspöket Tom Clancy 1:a oktober 2013. Inte toppförfattaren i antal böcker i biblioteket, utan bara tolv romaner, plus en dublett av hans kanske bästa roman, Without Remorse. Clancy och jag skiljdes åt efter Teeth of the Tiger, som jag gav en chans 2004. Sedan Rainbow Six hade ändå allt gått utför och den 11:e september 2001 gjorde hans Jack Ryan-serie irrelevant. Därtill gick han väl över på spökskrivare efter Rainbow Six eller The Bear and the Dragon? Första Clancy-boken jag läste var 1988 och det var svenska utgåvan av Larry Bonds bok Röd Storm, där Clancy var medförfattare.

Men Clancy var aldrig en av mina toppförfattare, även om influenserna är enorma och varaktiga.

Min antagligen absoluta favoritförfattare var istället Ian (M) Banks, vars ofta groteska och mycket ... fantasifullt skruvade verk är fantastiska. Banks dog i cancer den 9:e juni 2014. All hans fiktion finns i biblioteket, även om just hans science fiction-böcker som Ian M Banks tappade lite mot slutet. Det innebär 28 böcker, och sist jag räknade var det den författare jag köpt och läst mest av, allt på engelska. Banks förblev fullt produktiv till slutet och hans bortgång var en stor förlust.

Författaren med näst flest böcker i biblioteket är Terry Pratchett. Han gick bort igår efter åtta år med aggressiv Alzheimers, endast 66 år gammal. Trots sjukdomen lyckades han skriva till slutet och två böcker kommer komma ut posthumt.

Pratchett har 22 böcker i biblioteket. Det känns som jag slutade läsa honom igår, men det var i själva verket i höjd med formsvackan runt Carpe Jugulum jag slutade läsa. Minns det som just igår att jag tummade på just den boken, men avstod och sedan blev det aldrig av att jag köpte mer. Kanske borde göra det?

Så varför dör de två författarna med flest böcker i mitt bibliotek inom ett år, varav en absolut favoritförfattare jag följt hela vägen till döden? Jag blir orolig att räkna efter vem som nu har flest titlar. Kanske Neil Gaiman om man räknar in de tecknade romanerna från Sandman-serien?

Nej, det handlar inte om någon förbannelse, utan helt enkelt om att det är författare jag följt i nästan 30 år.

Pratchetts första två böcker, The Color of Magic och The Light Fantastic, när han inledningsvis skrev fantasy-parodier (staden Ankh-Morpork är i första boken helt klart en parodi av Lankhmar ifrån Fritz Liebers böcker), läste jag 1987, eller för 28 år sedan.

Ian M Banks SF-debut, dödsdansen Consider Phlebas, kom ut 1987 och jag läste den 1988 efter en recension från David Langford i White Dwarf

Det handlar alltså om författare man följt i hela sitt vuxna liv, och lite till. Visserligen dog Banks alldeles för tidigt vid endast 59 års ålder, och Pratchetts 66 år är också i förtid. Men det är bara tidens tand som spelar in här. De författare man har flest böcker av är förstås något äldre, plus att jag själv börjar bli inte helt ung. Istället kommer förhoppningsvis nya, yngre författarskap till i andra ändan.

Neil Gaiman är bara 55 år, och Amanda Palmer motionerar honom förhoppningsvis nog för att han ska bibehålla hälsan. En annan toppförfattare, som ger ut färre romaner, men desto fler sidor, och som jag läst allt av, är Neal Stephenson. Med sina 56 år bör han klara sig några år till, då svärdsträningen borde hålla honom i minst lika bra form som Amanda Palmer. Risken att bli ihjälslagen under research kring svärdsstrid är nog att anse som likvärdig risken att vara gift med Amanda Palmer.

Men går nu Gaiman eller Stephenson och dör innan den 9:e juni vilar det en förbannelse över mitt bibliotek.

Trevligt fredagsmys på er nu. Krama en författares böcker idag, i morgon kan vederbörande vara död. 

För övrigt lämnade jag in min sista egna författarredigering av Stjärnklarts uppföljare till Massolit Förlag idag, och nu återstår bara redaktörsredigering, sättning, korrekturläsning och tryck innan Stjärnfall släpps den 4:e augusti. Jag läste ett kort (oredigerat) utdrag hos SF-bokhandeln förra veckan, och några rader till hittas ibland på seriens Facebook-sida. Och jag börjar med tredje och sista delen i serien snart, som släpps 2016. 

Sedan blir det en ny serie igen med annat mer aktuellt tema än Stjärnklart, som kanske kommer ut 2017 om förlaget plockar upp den.

24 kommentarer:

  1. Baserat på de sf du nämner undrar jag om du läst Richard Morgan's tre böcker om Takeshi Kovacs? Många triologier svackar ju längs resans gång, de flesta redan någonstans i del två, men den blir bara bättre för varje bok. Den första var kanon (helt rättvist prisvinnande), den andra ännu bättre och den tredje helt suverän - IMHO förstås...

    http://greenmanreview.com/book/book_morgan_kovacstrilogy.html

    SvaraRadera
  2. Verkar vara vanligt att man har "Without remorse" som favorit av Clancys böcker. Den är även min favorit, samt flera andra i min bekantskapskrets håller den som främst.

    SvaraRadera
  3. Fick alldeles nyss veta att C. S. Lewis och Aldous Huxley dog samma dag som John F. Kennedy blev mördad. Kollade min pappas dagböcker från 22 november 1963 och dagarna efteråt. Han nämnde inte ett ord om någon av dem...

    SvaraRadera
    Svar
    1. C. S. Lewis skrev en science fiction triologi som jag läst (Utflykt från tyst planet, Perelandra och Vredens tid). Han skrev också en bok med namnet "The Abolition of Man" som fick Ayn Rand att spotta blod, vilket jag också fick reda på nu på eftermiddagen. Hon skrev osande kommentarer i marginalen till boken, men hon läste den till slut...

      Radera
  4. Enbart män, dessutom gubbfläsk. Bort, bort, bort...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker din kommentar är rätt nedsättande, på gränsen till diskriminerande, åtmistone för fläskiga gubbar.

      Radera
  5. Behövs inga sensationsböcker!
    Res med buss eller spårvagn i Götet!
    Hel hoper folk inblandade i större olycka.
    Verkar som om "vår " Bloggare ej var ombord i dessa fordon.
    Kanske berodde olyckan på respektive förares böjda nacke?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan ha varit ett fall av betongkeps.

      Radera
    2. Något att fundera på är huruvida whiplashskadorna övar eller minskar om man har nacken börd över en telefon.

      Radera
    3. Ber om ursäkt för tryckfelsnisse. Ska ju vara "ökar" resp "böjd". Slarvigt - blev störd.

      Radera
  6. Neil Gaiman är ännu ung och viril så det är nog ingen risk. När man har författat något så innovativt som Sandman så lär man ha ungdom i sig, så det räcker ett bra tag...

    SvaraRadera
  7. Det hela har en helt naturlig förklaring. Enligt medias bevakning av vetenskapen så dör man oftare om man sitter ner än om man står, vilket ju författare ofta gör, alltså sitter.

    SvaraRadera
  8. Vi har ungefär samma bibliotek. Det är otroligt sorgligt att Pratchett är död. Han var väl förtjänt sin knighthood for services to litterature.
    Eftersom det är fredagsmys är här en intressant länk från the Economist om varför pojkar är sämre i skolan https://www.youtube.com/watch?v=LqSUPj3NUtM
    bl.a. för att de diskrimineras - OCH för att de spelar för mycket dataspel och inte gör så mycket läxor.

    SvaraRadera
  9. @Neo
    Hade jag ej hört innan.
    Varken Wiki eller Nat Encyklopedin visste.
    Tydligen i gott sällskap
    Bakis?
    Är det Doggy style på engelska?
    Redan på en fredag?
    Trodde Svenssons gick igång på lördagar.

    @Magnus
    Rimligtvis minskar whiplash skadorna.
    Vad säger Sahlgrenska om det, Lars W?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betongkeps är ett vedertaget uttryck från Sveriges baksida (arsle). Vanligen en kommentar om en sympatisk medmänniska som är på sin för kvällen sista resa, till tåggaraget. Därifrån man lätt kan ansluta till andra färdmedel, eller slutdestinationer, medelst taxibil. En fördel där för verklighetens folk jämfört med andra.

      Radera
  10. Wilderäng hoppas vi hänger med ett tag till, så vi får veta hur Stjärnklart slutar....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju liksom det som är meningen med cliffhangers. Klart jag kommer (att) köpa fortsättningen när den dyker upp. Min helt ologiska drift, nyfikenheten som är människans främsta kännetecken har mig i sitt grepp, typ halvnelson hela tiden, som styr mitt vardande. Således, helgad varde Halvnelson.

      Radera
  11. Men författaren Fredrik Reinfeldt blir nog kvar i livet ett bra tag, där han har tagit plats i sin trerumsförfattarlya i Täby.

    Hans opus magnum "Det sovande folket" skriven under hans postpubertala formativa period, har ju gått så bra att den numera är svår att få tag på annat än som samizdat. För er som har svårt med anskaffningen av detta litterära alster - hav förtröstan!

    I slutet av det här året ämnar han släppa det i snäva neomoderata, kosmopolitiska kretsar så länge hett eftertraktade verk med den förmodade titeln "Det utdöende folket". Verket är förhandstippat att rendera i att Fredrik Reinfeldt blir avbildad som statyn "Landsfader till stridshingst med avog sköld mot fosterland" uppställd på Täby torg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anser att du helt enkelt har fel. Reinfeldts alster hittas vid googling direkt:
      http://sovandefolket.se

      Radera
    2. @Neo Cortex
      Jag syftade på den fysiska boken.

      Radera
  12. Hoppas du inte läser för mycket William Gibson bara... om nu förbannelsen is for realz.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara fem böcker. Virtual light var sista.

      Radera
    2. Tre av böckerna är givetvis Sprawl Trilogy?

      Radera
  13. Du kan iaf glömma att du får ställa tofflorna innan stjärnklart-serien är klar. :)
    Jag kommer personligen åka och startkabla igång min favoritförfattare. Om det så ska krävas en högskolekurs i Frankensteinologi.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...