I en tid där mediakrisen gör att vi får allt mer billig Twitterjournalistik, där "journalister" gör artiklar av vad personer skrivit på Twitter, är det uppfriskande att läsa riktiga reportage utifrån riktigt journalistiskt fotarbete. Ett sådant reportage hittar man i senaste numret av Aller Media/Café, som skickat den unga journalisten Annica Ögren och fotografen Anders Hansson till Azovbataljonen och fronten utanför Mariupol. Obligatorisk läsning av många anledningar.


I Sverige är det inte olagligt att resa utomlands och strida i andra länders arméer. Exemplen är otaliga, från svenskar som tagit värvning i amerikanska armén eller marinkåren och stridit i Irak eller Afghanistan, till svenskar i franska främlingslegionen eller svenskar med jugoslaviska föräldrar, som återvände till kriget i ex-Jugoslavien och slogs för sina föräldrars folk. Antagligen är det dock olagligt att ansluta sig till en terroriststämplad organisation som IS, även om det numera ska belönas med jobb i åtminstone Örebro, istället för straff.

Azovbataljonen är närmast att jämföra med svenskt hemvärn, och sorterar under ukrainska inrikesministeriet. Bataljonen är alltså ett officiellt förband och inte en privat milis. Ursprunget är dock privata initiativ på högerkanten och finansieringen är i mycket också privat. I en sekvens i Ögrens reportage måste soldaterna själva skrapa ihop pengar för att kunna tanka sina fordon.

Ögrens text är skarp och kritisk, med som sig bör fokus på personerna bakom. Carolus, som figurerade i Bonnier/DN:s artikel från Azov finns med, liksom svenskarna "Tor", "Lynx" och Mikael Skillit.
"Alla har sin egen agenda för sitt engagemang i Azov. [...] [F]lera av de svenska soldaterna i Azov [har] ett förflutet inom nazism och nationalism. Men det är svårt att få grepp om det är denna bakgrund som speglar de verkliga motiven för deras deltagande i stridigheterna."
En av svenskarna i reportaget bor och har sin familj i Estland, och strider hos Azov för att stoppa Putin innan han tar nästa steg och ger sig på Estland. Och kanske är det just så - Ukraina är ett ryskt elddop för ambitionen att återupprätta Sovjetunionens gränser. Stoppas man inte i Ukraina är det nästa fd sovjetrepubliks tur.

Reportaget misslyckas delvis med att verkligen komma under huden på de stridande, men är ändå en inblick i en subkultur dold för de allra flesta. Det handlar om de unga män som alltid sökt sig till stridens elddop, de som lockas till dans av den älskarinna som Johanne Hildebrandt identifierat som Ishtar, Kali, Pallas Athena eller Freja i sin suveräna bok Krigare. För svensk del har detta pågått sedan åtminstone när vikingarna i Österled tog tjänst i Konstantinopel.

Och frågan är hur den fria västvärlden egentligen skulle klara sig utan de som, oavsett ideologi, är beredda att dra en linje i sanden och riskera livet? Vad är egentligen skillnaden mellan den som tar värvning i svenska armén och den som tar värvning i Azov? Förutom att den svenske soldaten har 10x så hög lön och inte riskerar livet dagligen? Utan värnplikten är även svenska soldater frivilliga och utgörs av just samma personer - de som är villiga att offra sig för andra, som de inte ens håller med.

Mikael Skillit meddelar på förfrågan att han läst reportaget och säger sig inte har några större invändningar. Alla som någonsin varit föremål för reportage eller intervjuer har märkt att småsaker alltid kan avvika, då de om inte annat ses med journalistens ögon.

Är ni intresserade av att gå på djupet kring Azov och även kriget i Ukraina, så är Ögrens reportage obligatorisk läsning.
I detta nummer hittar ni
reportaget från Azov.

Det tolvsidiga reportaget är mycket läsvärt, och enbart tillgänglig i Café. Reportaget är värt tidningens pris, och Anders Hanssons fotografier är de skarpaste ni har sett från konflikten och lyfter från pappret eller skärmen. 

Återstår nu att se om Ishtar, Kali, Pallas Athena eller Freja lockar Annica Ögren till dans igen och vi här ser en ny svensk krigskorrenspondent, som följer en svensk tradition av kvinnliga journalister vid fronten, som kan spåras tillbaka via Johanne Hildebrandt och Åsne Seierstad till åtminstone Christina Lilliestierna (som man kan läsa om i biografin "Jag är skapad för stormen och striden och regnet" av Chris Forsne - Adlibris 198:-) och Barbro "Bang" Alving. Det väcker också frågan vad skillnaden är på den som söker striden med vapen i hand, eller den som söker striden med pennan och kameran?

Café köper du hos din lokala välsorterade pressbyrå, men går också att köpa direkt via iTunes Tidningskiosk (ladda ner "appen" Magazine Café via AppStore), eller exempelvis via ett Readly-abonnemang. Numret ni letar efter är februarinumret med någon kändis med blåtira på omslaget. 

Även rysk psyops och svansen av nyttiga idioter lär finna reportaget läsvärt. Skicka i vanlig ordning era kvitton för utlägg till er kontaktperson på FSB eller ryska ambassaden.

Annica Ögren hittar ni på hennes hemsida eller på Twitter. Antagligen väl värd att bevaka, då hon återupprättar riktig journalistik som relevant än idag.

Ingen form av ersättning har utgått till mig eller till mig närstående för denna artikel. Tack till Cafés chefredaktör Jens Stenberg som bistått med läsex. Café har även tidigare publicerat reportage från fronten, som prisbelönade Infernot inifrån, skrivet av Staffan Heimersson och fotat av Niclas Hammaström inifrån helvetets Aleppo i Syrien. Det reportaget hittar ni online här.

Skicka en kommentar Blogger

  1. Det står helt klart att t ex konflikten i Ukraina drar till sig en del extremister, vilket också varit fallet med div andra konflikter, t ex Jugoslavien eller för den delen spanska inbördeskriget.

    Man ska absolut inte spela ner eller snacka bort det, MEN:

    Kriget har som bekant lagar, och håller man sig till dem finns det ju ingenting att klandra rent formellt. Det är inte olagligt att vara kommunist, fascist eller nazist utan det är handlingarna som är olagliga.

    Här kan man ju också ta upp förhållningssättet från Nürnberg, att beteckna vissa organisationer som helhet (i det fallet SS) som olagliga och kriminella i sig själva. Så är ju fallet idag med t ex Al-Qaida, men inte med Azovbataljonen. Enskilda krigsbrott däremot faller under allmänt åtal så det är ju inte som om de här svenskarna kan begå krigsbrott i Ukraina och undkomma åtal i Sverige - åtminstone inte så länge det finns nåt slags bevis.

    Ergo - så länge man håller sig på mattan finns det inte så mkt att klandra i en domstol. Deltagandet i ett krig per se, under krigets lagar, är en etisk diskussion, inte en juridisk.

    Men det är en intressant vinkel - caset mot Savchenko verkar onekligen åtminstone delvis fabricerat. När kommer Ryssland att fabricera ett fall mot en västerländsk frivillig, t ex Mikael Skillt? Det verkar so men win-win-handling eftersom man då kan kleta fascistepitetet på den regim som vägrar utlämna honom på fabricerade grunder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan också, förresten, tillägga att min familj under andra världskriget hade deltagare på båda sidor, delvis frivilliga. Tre kusiner, varav två slogs i Stilla Havet för de allierade under amerikansk flagg och en slogs på axelmakternas sida, frivillig i Finland mot ryssen. Samtliga överlevde kriget, en överlevde inte freden utan söp ihjäl sig kort efter hemkomsten. Den siste begravde vi för ca 10 år sen.

      Radera
    2. Eh, ja, men stämningen i släkten var helt hjärtlig och rådde ingen som helst fientlighet eller fraktionering på grund av detta.

      Det jag antar att jag är ute och filosoferar efter är att kriget är ett annat liv, helt enkelt, som lyder under andra regler som man måste underkasta sig. Man blir inte automatiskt ett mordiskt monster för att man varit i strid. Kanelbullar är fortfarande mysigt sen när man kommer hem.

      Radera
    3. Har också familjemedlemmar som slogs under kriget, bl a brödraparet där den ene var motståndman, den andre stupade i Karelen under tysk flagg.
      Krig är konstigt.

      Radera
    4. kan det inte vara så att man efter krig och strider känner mer sympati för en motståndare som faktiskt deltagit i fasorna och sett det helvete som krig är än man känner emd folk som stått vid sidan av och har åsikter?

      Jag skulle hellre skåla med min motståndare än med "valfri dialogpolisförespråkare/pacifist" efter att ha deltagit i krig.

      De utomstående förstår helt enkelt inte, min motståndare och dödsfiende förstår mig bättre än min egen familj. Är det inte så att veteraner ofta vittnar om detta?

      Radera
    5. Det där kan jag förstå, även om jag aldrig krigat på riktigt. Om man är lite insatt i politik och historia så kan man ofta förstå båda sidorna i en konflikt, det är inte enbart den ena sidans fel såsom det ofta framställs i Svenska media. ( Förutom Hitler då kanske ... ). Israel - Palestina, Kaoset i Libyen, Syrien och Irak, Putin mot EU/USA i Ukraina, ... !

      Radera
    6. Ja, kanske CCCP mot Finland.
      Eventuellt?

      Radera
  2. Är det känt om det finns utländska (alltså ej ryska eller ukrainska) soldater även på den ryska sidan? Jag menar, Putin saknar ju helt klart inte supportrar här hemma, och den ryska sidan har ju minst lika många nazister och nationalister, så någon borde väl lockats att slåss för Putin?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, finns en norsk nazist som slåss i en av terroristbataljonerna på ryska sidan.

      Radera
    2. Har väl figurerat rapporter om serber och spanjorer?

      Skulle inte förvåna mig om det dök upp några greker också så småningom.

      Radera
    3. http://rt.com/news/179240-spanish-volunteers-eastern-ukraine/

      sanningsvittnet Russia Today om spanjorerna.

      http://www.dw.de/serbian-mercenaries-fighting-in-eastern-ukraine/a-17855479

      Deutsche Welle om chetnik-volontärerna, som är hälften andra världskriget-lajvare och hälften legosoldater. Dom borde dra sig till minnet hur det egentligen slutade för Drazen Mihailovic.

      Radera
    4. På tal om spanjorer, så var även Ernst Hemmingway gästsoldat i spanska inbördeskriget...

      Radera
    5. Jag har sett en intervju med en amerikan som slåss på den ryska sidan. Han verkade inte vara nazist utan snarare jag-hatar-staten-redneck som slogs för att östra Ukraina ska bli självständigt

      Radera
    6. Hatar stora stater och slåss för att östra Ukraina skall bli självständigt, jag antar självständigt som Krim. Så fantastiskt förvirrat!

      Radera
    7. På frågan om det finns utländska (alltså ej ryska eller ukrainska) soldater även på den ryska sidan är ju naturligtvis svaret ja.

      I tysk TV1 på senhösten/tidiga vintern tog man upp ett exempel där man följde ett ryskt par boende i Baltikum, har för mig de kom från Lettland. Ni känner väl alla till att ryssar som inte kan lettiska inte får bli medborgare i Lettland även om de är födda i Lettland. Ett ungt ryskt par födda i Lettland men ej lettiska medborgare som kände sig diskriminerade i Lettland ville göra något för ryssar även boende i Ukraina.

      De begav sig till Moskva och där på stan var det enkelt att hitta några som raggade frivilliga till att hjälpa separatisterna i östra Ukraina. Här började en journalist bevaka just det lettiska paret efter att de anmält sig som frivilliga i kampen. De flög till Rostov och därefter bilade de sig in till östra Ukraina. Tjejen fick i uppdrag att utföra humanitära arbeten i Luhansk och grabben skickades till Donetsk. Där var han med om en kort utbildning på någon eftermiddag. Därefter skickades han till fronten. Journalisten återvände därefter tillbaka till Donetsk men kunde senare meddela att grabben dödades av beskjutningen vid fronten en kort tid senare. Det tråkiga är alltså att alltför många frivilliga som ännu inte har erfarenhet av krig hamnar alltför snabbt vid fronten. De har sämre förutsättningar där än de mer erfarna och bättre utbildade har.

      Riktigt bedrövligt. Förordar mindre krig och inte mer krig och försök undvika krig.

      Radera
  3. Glöm inte signaturen "Bang".
    Spanien och Finland.

    SvaraRadera
  4. Café har ofta bra reportage. Även intervjun med David Hellenius var läsvärt.

    Prenumererat i säkert 10 år.

    SvaraRadera
  5. Jaa, frågan är verkligen, hur skulle den fria västvärlden klara sig....?

    Ukraina riskerar att snart bli ett nytt fritt och mysigt Libyen.

    Notera att Azov- killen anser att en Diktator bör installeras i Ukraina.

    http://www.theguardian.com/world/2014/sep/10/azov-far-right-fighters-ukraine-neo-nazis

    http://russia-insider.com/en/ukraine/2015/02/23/3765

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ditt (mycket bättre, antar jag) förslag är?

      Om jag tillåter mig att gissa, så involverar det att lägga sig platt för Kreml, oavsett vad de begär, men som sagt, bara en gissning...

      Radera
    2. Om Putin drog tillbaka sina trupper kunde de ju kanske hålla fria, rättvisa och allmänna val i Ukraina. Jag tror inte att resultatet av det hade blivit en nazistisk diktatur. Vad tror du, Mimmi?

      Radera
    3. Det finns faktiskt en bra lösning för Ukraina. Lösningen heter Federation.
      En lösning som Ryssland med sin kännedom om det här området hela tiden förordat.

      Redan långt före statskuppen i Kiev varnade man för inbördeskrig i Ukraina vid ett ev Nato/EU medlemsskap, Man varnade alltså för svårigheter och problem att hålla ihop Ukraina, Med tanke på olikheter i själva Ukrainas befolkning,

      Detta helt oavsett vad Ryssland tycker om detta sen mera för egen del.
      Nato-nära osv.

      Egentligen består ju seperatisterna också av några av Ukrainas fristående/privata miliser, eller sk. hemvärn, miliser med pro-ryska värderingar, och historia.
      Folkrepublikerna Donetsk/Luhansk nytillsatta politiska ledare är ledare för just dessa.

      De miliser med pro-västliga (amerikanska/ nazist) värderingar ansluter sig till (eller är) kuppregimen.
      Pro-ryssarna anser kuppregimen olaglig. Inbördeskriget är ett faktum
      Massor av frivilliga, kosacker och andra ansluter sig.
      Allt går Rysslands väg?? Ja det kan man väl säga. Mening att ryssarna förutsåg detta.

      Ryssland kan givetvis aldrig låta pro-amerikansk/nazist miliser utplåna den öst-ukrainska befolkningen eller dess hemvärn. Utan är tvunget att ge stöd, men undviker att mer än så blanda sig i det som är ett inbördeskrig. Det är fortfarande ingen rysk invasion.

      Det finns också en mycket stor opinion hos hela ryska folket för detta stöd. Många vill göra mycket mer. Man är förvånad över västvärldens totala oförståelse och dumhet.

      Att sen skylla allt på Ryssland och dessutom verkligen försöka förstöra Ryssland ekonomiskt och piska upp en hysterisk skräck i Europa, Det ser "konstigt" ut.

      Att Ryssland med det här därför skulle "hota hela den fria västvärlden " är totalt snurrigt.
      Man vill ha FRED och Federation i Ukraina.
      Var fanns den livsfarliga "ryska aggressionen" mot hela den "fria västvärlden" innan inbördeskriget i Ukraina?

      http://russia-insider.com/en/military_politics_ukraine/2015/02/23/3771

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Tyvärr är det väl frilansare och artikeln hade väl lika gärna kunnat dyka upp i Lantbrukaren misstänker jag.

    Inget ont om frilansare, men det är talande för dagens media att ingen utför egen journalistik längre, allt handlar om att använda inköpt material.

    Bra artikel dock, så ingen skugga ska falla på de som skrivit den,

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Tyvärr är det väl frilansare och artikeln hade väl lika gärna kunnat dyka upp i Lantbrukaren misstänker jag."

      Precis min tanke också. Lyckligtvis dök den upp i den relativt välcirkulerade Café istället, men jag hade helst velat placera den i SvD:s "Insikts"-vinjett istället. Frågan är om de vågar sticka ut hakan i det fallet?

      Förutom faktumet att det mer och mer handlar om inköpt material (aka. "plastjournalistik") så talar även de indragna korrespondenterna och lokalredaktionerna sitt tydliga språk: svensk media är inte bara i en strukturell kris, utan även som jag ser det; i en identitetskris: varför svensk media om man inte utför journalistiskt arbete? Jag tror detta är en betydande del av de mörka moln som hänger över svenska redaktioner idag.

      Radera

 
Top