Kommunistpartiets (v):s ungdomsförbund Ung vänster har lagt ut en kampanj där man hetsar mot familjen Persson och Kamprad, som gett 10 000-tals svenskar jobb och anställer 250 000 människor globalt, oräknat 100 000-tals hos underleverantörer. Kampanjen totalsågas i kommentarsfältet på Facebook.
Kampanjen lyder “Kamprad och Persson äger ensamma mer än halva Sverige”. Detta är förstås en avsiktlig felaktighet. De äger kanske mer än den fattigaste halvan av svenskarna, dvs de som har mindre än 40 – 70 000 i sparkapital enligt Länsförsäkringar, eller under ca 100 000:- SEK i sparkapital enligt Timbro, eller under en halv miljon i nettotillgångar inklusive pension och bostad enligt Credit Suisse.
Men Persson och Kamprad äger inte halva Sverige, vilket Ung vänsters formulering kan lura folk att tro. Inte på långa vägar.
Kamprads förmögenhet ska ligga på 36 miljarder USD, eller ca 300 GSEK. Detta kan jämföras att enbart svenskarnas finansiella nettoförmögenhet, oräknat bostäder och kommersiella fastigheter som jordbruk och skog, är 6 845 GSEK.
Det riktigt glädjande är dock att svenskarna numera ser igen kommunisternas skitpropaganda och står upp för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet istället för kommunistpartiets förtryckande socialism – friheter och rättigheter som gör just att Persson och Kamprad kunnat skapa 100 000-tals jobb globalt, medan Ung vänster parasiterar på de skattepengar H&M och IKEA betalar in.
Gå gärna in och kommentera på kommunisternas sida, så de får höra vad svenskarna verkligen tycker om dem.
Solidaritet är inte rättvisa, vilket kommunister ofta blandar ihop. Rättvisa är att alla får behålla det de tjänar. Rättvisa är att kommunisten får suga på hörnet av sin platt-TV, köpt för socialbidragspengarna, medan den som genom uppskattat värdeskapande arbete lyfter en hög lön kan äta oxfilé. Sju dagar i veckan, både till lunch och middag.
17 kommentarer
Rättvisa kan nog aldrig definieras utanför en ideologisk sfär. Kommunisten och liberalen har var si rättvisa, båda lika rätt/fel.
Man bör normalt försöka tillgodose bägge synpunkterna i någon mån. Än viktigare är dock att man har ett sunt konsekventialistiskt tänkande. Om alla pengar fördelas utifrån principen om likafördelning så blir konsekvenserna väldigt negativa: få vill arbeta eller ta risker. Om alla pengar fördelas utifrån principen frihet så blir konsekvenserna också väldigt negativa: många får ingenting och någon eller några få kommer snart äga allt, vilket gör att många svälter och att ingen jobbar med annat än att för usel betalning tillfredsställa den rikes ofta väldigt låga begär. Vilket alltför sällan främjar något slags social eller teknologisk utveckling.
Målet är ett rikt och hållbart livsflöde på alla plan. Inte minst det neurala. Kallas ofta lycka, men det ordet reduceras snabbt till blott en perspektivlös emotion och man kan inte bygga samhället eller ens det egna livet kring en emotion. Man bör försöka åstadkomma ett rikt och hållbart livsflöde för alla, men skall man lyckas med det måste man se till att ha ett rikt och hållbart livsflöde på många andra och "högre" plan. Samhället får inte handla blott om att tillfredsställa stundens lustar, utan målet måste vara ett långsiktigt maximerande av ett rikt och hållbart livsflöde för alla.
Ja, pragmatism och konsekvialism bör vara ledstjärna. Fundamentalister bör man alltid vara misstänksam emot.
"…medan den som genom uppskattat värdeskapande arbete lyfter en hög lön kan äta oxfilé. Sju dagar i veckan, både till lunch och middag. "
Rättning: Frukost, Lunch, Middag och till kvällssnacks om så behövs :D.
Även om nya rön säger att det inte är nyttigt att äta mer än 500g rött kött i veckan.
Fast å andra sidan, har man råd till oxfilé 3-4 ggr per dag 365 dagar per år så har man bra med schweizisk/Tysk- kvalitativ sjukvård med XD!
Tänkte mer tunt skivad "bresaola" på oxfilé, eller "rostbiff" på oxfilé etc. Måste ju inte vara tjock 300g biff varje måltid. Oxfilé kan ju också malas och användas i köttfärssås etc.
Eller heter det carpaccio?
hmm Oxfilé som köttfärsås =) måste erkänna att jag aldrig tänkt tanken. Nu kan jag svära på att det är vad som åker ned i min gamla Husqvarna köttkvarn nästa gång den används :D!!
Konstigt det här med folks avundsjuka inför andra människors framgångar.
Kan man man inte koncentrera sig på folk som äter sig feta på andra människors bekostnad i stället? Hade jag haft facebook hade jag följt länken du tillhandahöll och tipsat dem om slöseriombudsmannen. Kanske kunde de ge sig på de individerna i stället.
Skrivet av någon från ett Ikea skrivbord….tack Kamprad
Alla har ätit köttfärs på oxfilé. Det är vad som malts ner på ICA när datumet är för kort, och ägaren struntat i att ta hem det, eftersom hen insett att det finns annat kött som är godare.
Carpaccio är tunt skivad oxfile, rå.
Bresola är väl nöt som hängts upp, kryddas, torkat sen skivats. Kan väl vara vilken del av nötkött som helst, eller?
Helt rätt; den starkes (och de begåvades) rättigheter ska skyddas, vi ska ha mer!, de svaga (och inte så begåvade) ska naturligtvis finna sig i detta och underkasta sig vår förträfflighet. 🙂
Det är hockey ikväll. 🙂
Man kan ställa sig frågan vem som sett till att de femtio procent minst bemedlade inte äger något? Vem vill ta ännu mer från dem? Vem var det som inte avproletariserade arbetarklassen utan i sin jämlikhetsiver och under oket av sin patologiska avundsjuka istället proletariserade huvuddelen av medelklassen? Sen skyller de på andra. Nötter!
Solidaritet är att dela med sig av sina egna pengar. Att dela med sig av andras pengar är inte solidaritet oavsett om det görs med skattemedel (socialism) eller genom mord och stöld (kommunism)
+1
Simpelt och sant.
KISS
Bortsett från Tokvänsterns uppkastningar bör det kanske tilläggas att Ingemar Kamprad sedan något år tillbaka faktiskt bor och är folkbokförd i sin hemkommun Älmhult. Rätt ska vara ätt.
Perssons förmögenhet är förvisso ett brett stycke läder, men det är inte skuret ur svenskt läder, utan härrör från helt andra delar av världen.