Cornucopia?

2014-09-11 16:16

Omoral - 70-talistnördens generationsroman

“Vi har spänt fast dig medan ambulansen kör, du är på väg till sjukhuset. Kan du säga mig vad du heter?” frågade sköterskan och släckte lampan. Cesar slöt ögonen och sköterskan släppte på banden så han kunde röra armarna fritt.
”Cesar David Ström.”
“Vad är femton gånger tre?”
”Vilket talsystem?” -
 Utdrag från Omoral av Sigfrid Lindhe
Nu sitter du där kära läsare och 70-talist. Förälder, med bostadslån, arbete 40 timmar i veckan, mysigt-bara-på-fredag, parmiddagar, surfa på bloggar medan du väntar på nästa möte på jobbet, skjutsar barnen till fotbollsträningen och danslektionerna. Annat var det förr, när du festade hårt på högskolan eller universitetet, världen låg för dina fötter, ingenting var omöjligt och tjejerna var söta med intresserade ögon. Men nu finns räddningen i form av generationsromanen1. Omoral av Sigfrid Lindhe.

Lindhe intygar att allt i boken har inträffat. Förvisso inte en och samma person, huvudpersonen Cesar, som vi kan förmoda som skåning, pluggande i Luleå 1996, är Sigfrids eget alter ego. Utifrån min erfarenhet och aktivitet i åtminstone en recentiorskommitté (nollkommitté för er som inte gått vid Göteborgs Universitet) finner jag inte någon som helst anledning att ifrågasätta detta. Jag har hört och delvis sett värre historier än de i boken.

Luleå tekniska högskola var åtminstone för oss som pluggade på 90-talet känt för sitt hårda festande. Trots allt var det försvinnande få studenter som kom ifrån denna mellanstora svenska stad långt bort från allt, och inte ens andra norrländska studenter kunde bo hemma hos sina föräldrar. Istället släpptes alltså tusentals studenter, ofta unga män, fria från föräldrarnas vakande ögon.

En av dessa unga män möter vi i form av bokens protagonist Cesar, som kastas ut i en verklighet långt bort från föräldrar och tidigare kompisar.  Han skulle plugga elektro, men redan första kvällen visar det sig att festerna är roligare på data, och han byter linje.

Cesar har som en äkta nörd knappt pratat med en tjej och definitivt aldrig rört vid en. Första kvällen får han sätta händerna på den något äldre sexmästarinnan (person aktiv i ett sexmästeri, dvs en festkommitté, och inget annat) Mikaelas höfter under ett palllyftrally i en kulvert. Han blir blixtförälskad och sedan är det kört.

Cesar tappar sin moral och dras in i en värld av hårt festande. Som läsare glider festerna ihop till ett enda töcken och jag minns inte ens om det var första eller andra festen han fick lägga sina händer på Mikaelas höfter. Kanske var det inte ens ett pallyftrally, kanske var det kundvagnrally eller åkande i brödbackar ner för en trappa?
“Återigen var det ett totalt udda språk som valts ut för kursen, Modula2, det fanns inte ett företag kvar i Sverige som arbetade med det, men han hade klarat övningarna bra och var trygg i att han skulle ta tentan på ett ok sätt. Det enda orosmomentet var att skriva ett komplext program på papper. Det var totalt främmande jämfört med att programmera i verkligheten, en verklig programmerare skriver in sin kod och utvärderar sedan om det fungerar med hjälp av kompilator, debugger och provkörningar. Att hitta problem i koden genom att bara sitta och stirra på den var svårt. Det behövdes inga större detaljer fel för att det skulle gå åt helvete. Matten kändes tryggare, han hade bra flyt när han pluggade, det behövdes inte mycket mer förberedelser där. Han kunde festa med gott samvete” - Utdrag från Omoral av Sigfrid Lindhe
Många av oss har sett det. En del är inte begåvade nog för att både klara av festandet och studierna, men Cesar klarar med lätthet sina studier genom fylledimmorna. Vi som pluggade datavetenskap kan dra på smilbanden åt insiderskämt om akademiska programmeringsspråk som ML eller Modula-2.

Även om Cesar pluggar data, så är boken lika allmängiltlig för alla som pluggat på teknisk högskola, rent av alla 70-talister som pluggat och festat alls. Kommer ni ihåg berättelser om att sätta igen duschen i badrummet och slå på kranarna för att få en bassäng att simma i? En variant på detta finns med och utgör bokens omslag. Frysa ut korridoren och spola vatten för att få en hockeyrink i studentkorridoren? Finns med. Åka lådback ner för en trappa? Finns med.

Det är storartat underhållande, nostalgiskt och det finns faktiskt en handling någonstans där emellan fylleslagen.

För även om det är berättat ur en ung mans perspektiv, så finns Cesars fokus ständigt på något annat. Tjejerna, som skildras fantastiskt väl ur ett manligt perspektiv. Hur de är söta och framför allt deras ögon - sådant som killar faktiskt tittar på - väl värt att läsa även för kvinnor.
“Kan jag få låna din dusch Cesar?” frågade [spoiler] som stått tyst bakom de andra under den lilla konfrontationen.
”Ja”, svarade Cesar utan att tänka, ”Du vet var det är...” och vände sig mot henne och såg den snabba blicken som hon gav honom.
”Jag vet faktiskt inte det.” - Utdrag från Omoral av Sigfrid Lindhe
Och där hittar vi själva handlingen. Sexmästarinnan Mikaela, som Cesar trånar efter som en kär hundvalp, pedagogstudenten Lena, den bombgalne kemistudenten Esmeralda, juridikstudenten Camilla och flera tjejer som Cesar aldrig minns namnet på, inklusive två stycken i en studentlägenhet i Linköping.

Det är sex. Pinsam, ungdomlig sex. Inte pinsam, som i pinsamt skriven - sexskildringarna är mycket välskrivna - utan pinsam som i en ung man som försöker lära sig sexlivets koder, kombinerat med ett alltför liberalt bruk av alkohol. För tjejerna verkar (oftast) veta vad de gör, vilket man knappast kan säga om Cesar.

Bokens stora behållning visar sig vara den kärlekshistoria som sakta växer fram och jag kan inte lägga ner boken då jag vill veta hur det slutar för Cesar och hans [spoiler]. Mot slutet finner jag mig dessvärre allt mer skumma mellan festandet då jag vill veta hur det går med kärleken och (o)lyckan. Sedan kommer slutet allt för plötsligt. Vad hände sedan? Och när kommer filmen? Sverige behöver en äkta college-film och här har vi ett utmärkt underlag, som kan kortas ner rejält för filmbruk. Men det finns så många fantastiska scener, som en kompetent manusförfattare och skicklig regissör skulle kunna lyfta till fantastiska höjder, som t ex sexscenen på katedern i en undervisningssal. Publiken skulle skratta så de gråter.

Vad kallar man chick-lit för medelålders män? För det är precis vad detta är. Beer-lit? Guy-lit?

Lysande, underhållande och nostalgiskt även om den förstås kunde mått bra av lite mer redigering. Men kanske tillhör det känslan att festerna ska glida ihop med varandra och att man till slut ska tröttna på det konstanta festandet och söka sig till något som ger så mycket mer?

Molnfritt Förlag ger bara ut E-böcker, och ni hittar alltså Omoral hos Google Play, iBooks, Amazon direkt till din Kindle, eller på Adlibris 47:-, Bokus 49:- eller CDON 49:-. Boken har också en egen hemsida.

Tillägg: Ni hittar nu boken inbundet hos Adlibris för 179:-Bokus för 179:- eller CDON för 209:-.

Köp, läs, minns, le över hur det var att vara ung, få ångest över hur det är att vara gammal. Åtminstone du som jobbar med IT, är född på 70-talet eller pluggade och festade på 90-talet.

Nej, nu ska jag diska och vika tvätt.

Boktrailer nedan.


1. Från Wikipedias definition av generationsroman:
"Generationsroman är ett begrepp inom litteraturen som brukar användas om böcker som dels porträtterar en speciell tidsanda, men som ändå även lyckas porträttera en tidlöshet. [...] Begreppet syftar ofta på romaner om unga män som identifierar sig själva som vilsekomna i en stor värld [...] men även andra romaner [...] som skildrar en tidsepok på en speciell plats kan falla inom begreppets ramar."
Omoral är absolut en generationsroman. Din generationsroman, käre högutbildade 70-talist. 
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

32 kommentarer:

  1. A, okejdå! Köpte den då jag börjar bli lite gubbsjuk och längtar tillbaka till 90 (80 talet)

    SvaraRadera
  2. Kändes lite som någon snott min biografi. Jag bytte också från elektro till data. ;)

    Får se om den är lika bra som utannonserat.

    SvaraRadera
  3. Jag läste elektro i Luleå. Blir intressant läsning.

    SvaraRadera
  4. Lustiga studentmössor, overaller, spex, fester etc osv. Bodde t o m på korridor. Men jag känner ingen nostalgi alls över det där. Kände inte riktigt att det gav så mycket, det var alltför likriktat, navelskådande, endimensionellt. Lämnade de sammanhangen långt innan jag var färdig med utbildningen. Sen kan boken vara bra ändå så klart.

    De där myterna känner jag inte igen, pluggade på annan välkänd studentort, den vanligaste myten där handlade om en kille som begick självmord genom att rulla in sig i en matta och detonera en handgranat. Och det var alltid på just precis den korridoren man besökte, så klart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och soffbränningar så klart. Mycket soffbränningar blev det.

      Radera
    2. Soffbränning finns med. Förstås.

      Radera
    3. Var det inte handgranater och mattor var det ugnsluckor som föll ner och stängde in studenten på toaletten. Det var ju i samma förfärliga pseudolägenheter, Ben Dover.
      Soffbränder med brandkårsbesök. En brandsoldat, en brandsoldat, det är en man med jätte... skanderade mellan byggnaderna samtidigt som eldens sken spelade över fönstren.

      Radera
    4. Man kunde faktiskt bli instängd i badrummen på Kämnärsrätten i Lund pga ugnsluckorna. Dörrarna var dock gjorda av papper, så man kunde nog gått rakt igenom dem i en sån situation.

      Radera
    5. Defenestrering av uttjänta tv-apparater. Tredje våningen, men högre hände nog också. Pinka över kanten på taket på ett niovåningshus.

      Bara hörsägen det sista. Men bleka såg de ut dagen efter, och det var inte bara vätskebrist.

      God ventilation på Kämnärsvägen, ja. Särskilt på vintern.

      Radera
    6. Kämnärs,vilken misär. Kompisens granne städade och dammsög nätterna igenom, vi spekulerade om det var amfetamin eller ångest som låg bakom.

      Radera
    7. Herregud gubbar bodde ni i Mordor? Kommer ihåg en gång när jag vaknade upp i en lght eller rum eller vad det nu var på Delfi eller Sparta, ja ngt jävligt missvisande namn iallafall, av att ngn spydde våldsamt. Tjejen jag delade säng med vaknade också och sa "det är bara min tjej - bry dig inte om henne". Den spyende sambon brydde sig och när hon torkat sig om munnen skrek hon hysteriskt att hon skulle döda oss båda men mest mig. Jag helt naken och otroligt bakis. Min sängkamrat såg lite förlägen ut och sa ngt om att hon inte riktigt räknat med den här reaktionen. Jag sa ngt om att jag inte heller räknat med det. Hon steg upp, själv helt naken, vilket borde retat upp sambon ytterligare kan man förmoda, och lyckades lugna ner läget en aning. Jag passade på att samla ihop mina kläder och skor och dra. Jag var ganska ny i stan och visste inte bättre men lärde mig att undvika Mordor till varje pris.

      Nulli secundus

      Radera
    8. Enligt uppgift ska det varit väldigt god insyn på Sparta eller Delfi (det där betongbygget ganska nära tekniska högskolan tror jag), och den som inte var så bevandrad i sexliv kunde lära sig mycket genom att titta ut genom fönstret. Trots allt fanns det begränsad tillgång till porr på Internet tidigt 90-tal.

      Radera
    9. Om ngn bevittnade upplevelsen ovan är det bara att beklaga. Sjukt miserabel porr alltså.

      Nulli secundus

      Radera
    10. Låter VÄLDIGT likt en eller två scener från Omoral. Du kanske förevigats i prosa nu?

      Radera
    11. Fast viss obfuskering kan ha skett i romanform, t ex att platsen inte var Lund.

      Radera
    12. Betongbygget du tänker på är Sparta. Hade en flickvän i vars korridorkök på Sparta det fanns en (troligen stulen) teaterspotlight av mellanstort format. Ett skojigt bus var att använda den för att belysa rum tvärs över med insyn och "pågående aktivitet", så att de som befann sig där upptäckte att det satt 20 andra studenter och garvade år det hela.

      Radera
    13. Verkar ju vara en bra och välvillig pedagogik och upplysning om att det föreligger insyn och att man kan dra för (eller först köpa) gardinerna.

      Radera
    14. AFB som ägde Sparta ändrade sina kontrakt under 90-talet, så att persienner etc inte ingick och sen lät man de gamla helt enkelt hänga kvar tills de gick i bitar. Snåla studenter skulle köpa egna rullgardiner eller motsvarande. Därav den goda insynen.

      Delfi var ju en parodi så vansinnig att den blev rolig, Sparta var bara rent förtryck i arkitekturform. Såg till att undvika de där ställena och bosatte mig i andra änden av stan.

      Radera
    15. AFB behandlade en för övrigt som boskap. Bodde kvar och sommarjobbade en sommar och då kom det två hantverkare och rev duschen en fredag, sen tog dom helg.

      Radera
    16. Jag är för gammal för att vara med i boken tror jag. Om äventyren liknar varandra ör det bara ytterligare ett bevis på hur vanlig man är. Borde kunna vara ämnet för ett eget blogginlägg.

      Nulli secundus

      Radera
    17. Kämnärsrättens fyrklöverhus var i alla fall genomtänkta arkitektoniskt sett även om de var fuskbyggen och husen så lika att man alltid hittade vilsegångna bakfulla studenter virrandes omkring i området på söndagsmornarna. Och ugnsluckorna lärde generationer av studenter att vänta sig det oväntade. Sparta, däremot, måste vara landets mest fasansfullt människofientliga byggnad.

      Radera
  5. Och jag som låg i Uppsala som humanist i skarven 60-70-tal undrar vad i hela friden ni talar om....

    SvaraRadera
  6. Låter precis som datateknik i Lund under 90-talet. Förvånansvärt nog lyckades hela 30% av oss bli civilingenjörer till slut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fascinerande!

      Radera
    2. Kom försent, direkt från festen, till en sån där "programmera på papper"-tenta i januari 93. Låter som hög igenkänningsfaktor på denna boken.

      Radera
    3. Hade du fortfarande den grisrosa overallen på dig då?

      Radera
    4. Yep. Har labbat digitalteknik 1994 i samma läge, direkt efter partajet i grisrosa uniform.

      Radera
  7. Finns det någon igenkänningspotential för studentpolitiker med högerpopulistiskt hjärnsläpp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Festade du? Hade du sex med söta tjejer med vackra ögon?

      Radera
    2. Det var ingen trevlig resa i självömkans minnesgalleri du skickade ner mig i. Måste nog i ärlighetens namn medge hjärnsläpp även på dessa områden.

      Radera
    3. Naturligtvis inte. Studentpolitikerna var ett asocialt avskum som bara tilläts att umgås med varandra. Ingen annan ville ta i dom ens med tång. Tom snubben ovanför med grisrosa overall och kräftskivemössa med tofs hade bättre chans att få ligga än vad studentpolitikerna hade (ja förutom det där med varandra fenomenet). Vad det betyder för hur landet sköts förtjänar ett helt eget blogginlägg.

      Nulli secundus

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...