De svenska kommunernas skuldsättning per capita fortsatte under 2013 att dra iväg från BNP per capita. Förenklat kan man säga att kommunerna hanterar sina skenande kostnader genom ökad skuldsättning.
Brytpunkten blev förstås stagnationen i ekonomin och efterföljande krasch 2007 – 2009, men sedan 2010 har kommunerna trots den svenska Pippi Långstrumpekonomin inte fått ordning på sin ekonomi. Skuldsättningen, ofta driven av kommunhybrisens politikermonument, fortsätter att öka snabbare än värdet på det den svenska ekonomi producerar i förhållande till befolkningens storlek.
 |
| Kommunkoncernernas skuldsättning per capita |
Den gamla goda tiden under Göran Perssons socialistregim är alltså förbi och återigen bygger kommunerna upp ett skuldberg. Nu har jag inte statistik för detta, men motsvarande utveckling ska ha märkts innan 90-talskrisen. Minnet är kort och det enda vi lär oss av historien är att den ofta får hicka.
Sedan är det förstås skillnad på kommun och kommun. Ovanstående avspeglar riket i sin helhet. Anekdotiska exempel är t ex Täby kommun, vars skuldsättning per capita ökat kraftigt, men fortfarande är lägre än medlet för riket. Ändå är verkligheten alltså sådan att inte ens rika välmående kommuner, likt Täby, kan hålla tillbaka ökande skuldsättning per capita.
28 kommentarer
Då förstår du väl ivern hos sveriges politiker att ragga syrier. De kan ju sänka skulder per capita rejält. Kanske till hälften?
Precis som jag frågade i ett tidigare blogginlägg: Hur mycket kan man belåna varje flykting? Jag frågade visserligen hur mycket BLT kan belåna men det går lika bra med kommun.
Skulder per capita är förstås ett högst bedrägligt mått att använda om man importerar socialbidragstagare en masse. Fri invandring kan få skulderna per capita att bli väldigt små och ändå alldeles ohanterliga. Skulderna per capita kan minska snabbt trots att ekonomin går åt helvete. Men försvinner gör de inte och så småningom blir man livegen. Anders Borg är vare sig rik eller stark som Pippi Långstrump och när man inte är väldigt stark har man inte råd att vara exceptionellt snäll. Våra politiker har förvisso fått pippi, men det kommer inte rädda oss.
Precis som för företag och enskilda personer så är det inte så relevant att jämföra skulden med något så orelaterat som per capita, antal kalsonger eller dylikt.
När det gäller privatpersoner och företag så är det skuldkvot (skuld genom disponibel inkomst) och belåningsgrad (skulderna i förhållande till tillgångarna) som är mer relevanta.
När det gäller skuldkvoten så visar den på vilken kapacitet man har att betala sina skulder med sitt ordinarie kassaflöde. När det gäller företag så får man kanske fundera på vad man skall använda istf disponibel inkomst och likaså för kommuner.
Belåningsgraden visar på vilken förmåga man antas ha att betala skulderna med extraordinära åtgärder (som får tas till ifall det ordinarie kassaflödet inte duger).
Det man i första hand skulle titta på för kommuner är alltså snarare skulder i förhållande till skatteunderlaget eller kanske skatteuttaget. Dvs relatera det på ett eller annat sätt till förvärvsinkomsten hos kommunens invånare. Man skulle alltså få en siffra på hur lång tid kommunens invånare skulle behöva jobba för att betala skulderna.
Med ett sånt mått skulle det inte finnas någon vits med att ragga capita då dessa med nödvändighet inte bidrar till skatteunderlag. Vissa capita bidrar istället med utgifter för kommunen. Istället blev det vits att ragga förvärvsarbetare – kanske mha att ragga arbetsgivare.
Anonym,
Du skriver "När det gäller privatpersoner och företag så är det skuldkvot (skuld genom disponibel inkomst) och belåningsgrad (skulderna i förhållande till tillgångarna) som är mer relevanta."
Relevant eller inte, som cornu pekade på i ett tidigare inlägg förra hösten om den bristfälliga rapporten SOU 2013:78 är det ju just så man gör. Man tar hela befolkningen och mäter belåningen utsprid på alla, oavsett om man bor i hyresrätt eller inte eller bara har ett lån på sitt amex/elgiganten eller whatever. Och flyktingar har ju på pappret också en "inkomst" så varför skulle inte dom ingå i statistiken?
Min uppfattning är att marknaden inte bryr sig om risk, man nöjer sig med att det ser bra ut på pappret. I annat fall är det som vanligt "mark to fantasy" som råder. Det finns så mycket idioter på wallstreet som förmodligen tycker att summorna de köper svenska statspapper (AAA) för är skit och ingenting. Tills det att bubblan börjar krackelera.
Det är också här det blir problem då svenskar inte verkar kunna ta ansvar för de åtaganden de tar på sig. Varken kommunalt eller individuellt. Komunerna gör ju alltid bort sig förr eller senare på diverse dårskapsbyggen då dom vet att pappa staten alltid kommer och räddar dom. Privatpersoner verkar tro samma sak den här gången men jag tvivlar. Förmodligen blir det skuldslavarna och de som köpt de svenska covered bonds som får göra upp enligt exemplet vi såg i Cypern. Där vet vi nog alla vem som torskar tillslut.
@XXX XXX
För den enskillde är skulderna i förhållande till inkomst eller tillgångar relevanta enligt det resonemang jag skrev.
Om man räknar ihop dessa över en grupp så gör man lite antagandet att man skall vara socialistisk ansvarig för betalning av skulderna – bilden blir då inte riktigt lika relevant, iaf inte med mindre än man tar och visar på fördelningen inom gruppen.
Man kan förvisso anta att alla kommuner är lika skuldsatta eller räkna ut spridningen på skuldkvot eller belåningsgrad för att få något mer relevans sammanfattat i ett par siffror.
Sen när det gäller vad marknaden bryr sig om eller inte är inte så meningsfullt att diskutera. Ifall marknaden gör en felbedömning finns det ofta dock en möjlighet att göra en vinst på det arbitrage somuppstår.
Jag ser mer sån här statistik som en indikation på att kommunernas belåning håller på att bli ohållbar. Förr eller senare kommer nog marknaden att reagera eller åtminstonde få hicka och eftersom det är att situationen är ohållbar som gör att gäldenären hamnar i knipa då så spelar inte riskens storlek så stor roll då vi inte rör oss i en riktning mot en mer hållbar situation istället.
Problemet med kommunerna är att de inte kan försättas i konkurs, men det slutar kanske inte där. Frågan är vem de lånat av och frågan är också ifall problemet inte riskerar att falla i statens knä. Notera dock att vid problem med att betala sina skulder så är det inte bara fordringsägaren som får problem utan även gäldenären – isht ifall gäldenären har ett negativt cashflow.
Anonym,
Tack för intressant svar! Är helt med på ditt resonemang att belåningen börjar dra iväg. Kan det vara så att kommunerna rullar gamla lån och samtidigt tar ut mer i enlighet med vad de lägre räntorna tillåter? Oavsett verkar det konstigt att trycka på lån/spendera-knappen när räntorna bottnar men den allmänna uppfattningen är ju som bekant att räntorna ska stanna här för en oöverskådlig framtid. Farliga antaganden.
BNP är ju ett utmärkt mått på ett lands inkomster. Att relatera skulderna till BNP fungerar utmärkt.
@XXX XXX
Lite paradoxalt i sammanhanget med tanke på skada för gäldenären vid betalningsinställelse i sådana här fall (där man inte kan gå i konkurs eller kräva verkställning på betalningen) är att en sak som skyddar fordringsägaren är gäldenärens behov av att ständigt rulla och utöka lånen.
Hade det varit tvärt om – att gäldenären haft positivt kassaflöde exklusive räntor och amorteringar så hade ju gäldenären kunnat ge fordringsägarne långfingret och klarat sig relativt gott då man inte är i behov att springa till fordringsägaren och be om mer pengar.
@Mama
På nationell nivå är det nog mer relevant (då staten kan beskatta lite vad man känner för, men bara till den mån BNP tillåter), men då kommunerna just bara kan beskatta förvärvsinkomster så bör man se till just det. Å andra sidan kan man ju resonera så att kommunerna kan förväntas vältra över sina skulder på staten och då blir det kanske mer relevant att se alla kommuners sammanlagda skulder som statens åtagande som kan vara relevant att jämföra med BNP.
Dessutom mäts BNP på nationell nivå och då blir den inte riktigt tillämpbar på kommunal nivå ändå.
Skattehöjningarna kommer. Jag jobbade i Haninge kommun i början av 90-talet, som i princip var konkursmässiga då. Folk där åkte omkring med bildekaler som det stod "Jag har råd att bo i Haninge" på (det syftade alltså på den höga skatten).
Förr i tiden talades det om att de höga skatterna skulle driva folk med pengar ur landet, men politikerna verkar inte bekymra sig för sådant längre. Jag är inte säker på vad de tror har ändrat sig. Ju mer resursbefriad överbefolkning vi importerar desto mer kommer folk med pengar och andra resurser dra till länder som bara släpper in folk som har en massa pengar. Men försök säga det till Reinfeldt och de andra politikerna. De garvar bara, som Palme gjorde när det varnades för att folk med stora förmögenheter och inkomster skulle dra från landet. Förmodligen har de fantiserat om att ständigt stigande bostadspriser skall få folk att stanna. Och så hoppas de sannolikt att enprocentarna skall kunna undvika alla skatter. Men de kanske inte heller vill vara kvar när allt brakar samman. Då är det trevligare att bo i Monaco eller Schweiz. Man kan behålla lite slavarbetare i Sverige.
Varför är Kommunerna skuldsatta?
Kanske för att de även har investeringar?
@oppti
För att lekmannapolitiker utan ekonomikunskaper sköter ekonomin kanske?
Jag skulle gissa att de "investeringar" dessa klåpare åberopar är ganska tvivelaktiga som sådana ifall man granskar dem.
@Anonym tror du inte att rondellstatyerna går att avyttra med vinst vid behov?
@alag
Nej inte i allmänhet iaf då det ju kräver en bigger fool (vilka iofs finns gott om bland våra 290 kommuner).
Framförallt så är dessa en tveksam investering då det är svårt att se att man gör besparingar pga dessa. Isht när de får för sig att dekorera rondeller på sånt sett att man inskränker kraftigt på sikten för trafikanterna.
oppti,
Ja "mark to fantasy" är fantastiskt, det finns inga rimliga gränser för vad investeringarna är/kan bli värda. Sky is the limit, nu kör vi! Eller?
När man dessutom tittar närmare på vad dessa "investeringar" är blir man förmodligen ordentligt mer mörkrädd än man var innan.
Allt kommunerna investerar i är väl inte strunt?
Nu avslöjar jag min okunnighet:
Äger inte vi innevånare infrastruktur typ VA och vägar inom kommunen?
Skolor och bostadshus?
Dessutom har väl kommunerna en pensionsskuld som de rullar framför sig i stället för sparar till?
@oppti
Om man hade politiker med kompetens inom ekonomi och som tog ansvar för den så skulle man inte låta skulderna dra iväg trots investeringar.
Investeringar i VA, vägar och skolor bör skrivas av och kostnaderna för dessa bör alltså i långa loppet matcha kassaflödet. De bör ta ut skatt för att finansiera dessa också och därmed få ett kassaflöde i balans över tiden.
Bostadshus äger väl inte kommunen direkt utan via ett kommunalt bostadsbolag? Har för mig att det till och med är lag på detta och att bostadsbolaget skall drivas på kommerciella vilkor och ge marknadsmässig avkastning till kommunen. Om kommunala bostadsbolaget investerar i byggnader som inte betalar sig så har de gjort en dålig affär, en tveksam investering.
Hade de investerat lönsamt hade skulderna minskat, inte ökat.
Verkar vara lite blandade balans och resultaträkningar.
http://www.dn.se/ekonomi/rekordfyllda-kassor-i-kommuner/
Men kanske dags att fråga politikerna inför valet vilka som vill minska skulden i just din kommun.
@whirren
Det beror ju på hur man bokför. Om man lägger pengar på vissa "investeringar" så kan man samtidigt få ett överskott resultatmässigt (och bättra på egna kapitalet), samtidigt som man får negativt kassaflöde och behöver låna.
Det man skall se till vid dessa "investeringar" är att många inte har förmåga att betala sig och man skall likväl skriva av dessas värde – vilket leder till belastning av resultatet.
Det man gör med sådana "investeringar" är att resultatmässigt bara skjuta problemet på framtiden.
Ser du till vad rubriken säger så är den alltså rätt missvisande, jag tror inte det är så mycket i kassorna utan egna kapitalet ligger i tillgångar som det är mycket tveksamt ifall man skulle kunna få ut bokfört värde på ifall man skulle få för sig att sälja dem.
Kul för Täby på lite sikt. Men där finns det pengar att plocka ialla fall. Synd bara ifall inte medborgarna fått någon valuta för sina pengar, eller skulder. Ofta blir det en dyr och underutnyttjad arena eller liknande för pengarna. Eller en spårvagn till en leråker…
Hej Lars! Det enda som jag tycker mig känna igen, sen de tidigare krascherna, är att politikerna inte lärt sig något av just det som har hänt. Det är som om allt kommer tillbaka med jämna mellanrum. Jag brukar säga att en tegelsten som kostar 10 kronor från att första handen tar i den och därefter ökar i värde tusen gånger med byte av händer är sjukt. Det är ju fortfarande samma tegelsten.
Hur skiljer sig skuldsättningen om man ser till politisk färg?
Eller storlek på kommunen?
@Rickard Ohlin
En sådan undersökning skulle kunna ge sken av att det råder ett orsaksamband som kanske inte behöver råda. Det finns nog ett samband mellan å ena sidan invånarnas beskattningsbara inkomster, demografi, behov av stöd osv som direkt påverkar kommunens ekonomi och å andra sidan vilka politiker de väljer.
Exempelvis antar jag att vellinge kommun har rätt mycket höginkomsttagare och färre socialfall och att det är detta som gör att man kan sätta en så låg kommunalskatt. Detta hade varit fallet även om de råkat vara rött styre i kommunen, men som höginkomsttagare röstar så bidde det blått styre som fick sitta i lågskattekommunen.
Jag håller delvis med. Det kan tänkas vara så att viljan att skuldsätta sig beror på kommunens skattebas, men även politisk majoritet lär påverka. Har man en god skattebas kan man riskera större lån, samtidigt som en god skattebas kan okcså innebära en borgelig majoritet som troligen vill minimera kommunala kostnader och åttaganden.
I täby har man ju satt kommunalråds lönen till 120% av riksdagsledarmoten
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/stora-loneskillnader-mellan-kommunalrad
Vissa är mer värda än andra
Statens och kommunernas ekonomi räddas nog för tillfället i ganska hög grad av möjligheten att sälja mark med eller för bebyggelse dyrt. Men de höga priserna på marken bygger på kredittillväxten, som inte kan fortsätta länge till eftersom marken mycket sällan bebyggs för produktiva företag, utan för ett tämligen improduktivt boende, av folk som i allt mindre grad har produktiva arbeten med en framtid.
Svenska boenden köps också mycket sällan av täta utlänningar. Vi får alltså inte särskilt mycket hjälp från utlandet att blåsa upp priserna, utan måste klara av det själva trots att Sverige i allt högre grad blir ett socialbidragstagarsamhälle, arbetslinjen till trots.
Höga fastighetspriser och bostadspriser är förstås också långtifrån den välsignelse som våra politiker inbillar sig att de är. Annat än för den improduktive som försöker leva på förräntning av lånat kapital.
Politikerna rider på skuldtigern och kan inte kliva av.
Skuldtigern – en svensk tiger.