Cornucopia?

2014-06-30 11:45

"Roligare på jobbet" och "barnen har det bättre på dagis"

Alibisering är en fascinerande mänsklig förmåga, där man rättfärdigar sina beslut genom olika konstruktioner. Vilket ibland kan väcka en del tankar, t ex när småbarnsföräldrar blir väldigt provocerade av att dagis kan ifrågasättas och hamnar i försvarsställning med diverse alibin som argument. Hur ser dessa hem och familjesituationer ut egentligen?


Exempel på dessa alibin kan vara uttalanden i stil med följande, eller vars innebörd är följande.
"Det är roligare på jobbet" 
"Barnen har det bättre på dagis"
Om det är så mycket roligare att vara på jobbet, än hemma med sin familj, så kanske man borde ta ett steg tillbaka och fundera på om den familjen kanske inte är hållbar? Då vore det väl bättre att separera och bara ägna sig åt jobbet, om jobbet är roligare än familjen och barnen? Har du berättat för din partner att du tycker ditt arbete är roligare än att vara med vederbörande och barnen? Har du berättat om plågan att behöva umgås med familjen, när det så mycket roligare jobbet finns?

Och har barnen verkligen bättre på dagis, så borde ärligt talat socialtjänsten göra ett hembesök. Om man har en så usel hemsituation att barnen har det bättre på dagis tänker åtminstone jag (passivt aggressivt maktspråk) att det är fruktansvärt.

Däremot kan man respektera föräldrar som säger "jag vill egentligen inte, men jag måste jobba för att dra in de pengar som behövs till hushållet", eller "jag försöker jobba så lite som möjligt, men vi behöver pengarna" eller "vi väljer att ha våra barn några timmar på dagis, för att de ska träffa andra barn eftersom alla barn är på dagis dagitd i vårt medelklassghetto och det finns ingen öppen förskola eller motsvarande".

Mest konstigt blir det när man dessutom kombinerar dessa uttalanden: "Barnen har det bättre på dagis, men jag försöker vara hemma så mycket som möjligt". Vad är det för förälder? Det är alltså sämre för barnen hemma, men föräldern försöker direkt skada barnen genom att ta dem från dagis och sätta dem i den sämre hemmiljön?

Enda sättet jag får ihop dessa uttalanden är om man ägnar sig åt psykologisk alibisering, och egentligen mår jävligt dåligt över att barnen alls behöver sättas på dagis.

Men vad vet jag, man får respektera att folk är motsägelsefulla, vill sätta sina barn i en destruktiv hemmiljö istället för det fantastiska dagis. Vi är ju trots allt bara människor, och man ska aldrig se till sig själv och tro att andra är likadana ...
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

48 kommentarer:

  1. Du vet väl vilka som är de bästa föräldrarna? Barnlösa unga. För de vet preciiis vad man aldrig ska göra som förälder. "Sådär ska aldrig mina barn göra" eller "Som mina föräldrar ska jag aldrig bli". Jag var minsann en expert på barnuppfostran själv en gång.

    Sen fick jag barn och helt plötsligt är man som sina egna föräldrar, som man ju aldrig skulle bli, och helt plötsligt faller man i varenda en av de där fällorna man skulle undvika.

    Så kanske har barnen det bättre på dagis. Men jag försöker vara med dem så mycket som möjligt så de tänker efter två gånger innan de själva blir föräldrar. Det kan de ha, ungjävlarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra pedagogik där. "Jag är med mina barn så mycket som möjligt för att avskräcka dem, så de inte gör samma misstag som jag när de själva blir föräldrar."

      Radera
    2. Kan det ha varit lite ironi månntro?

      Radera
  2. De flesta av de barn som blev utsatta för övergrepp vid förskolan i Högsby är tillbaka till platsen för övergreppen. Det är inte utan att man undrar om det några gränser för hur mycket man kan älska sitt jobb?

    SvaraRadera
  3. Om man bara har ett barn och bor så att det inte finns några barn att leka med dagtid, så kan jag hålla med om att det är bättre för barnet att vara på dagis där alla andra barn finns, istället för ensam hemma med den ena föräldern, bra för barnet och bra för föräldern.

    Kanske inte hela långa dagen alla dagar, men några timmar varje dag


    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter väl lite som "den lite mer respektabla" förklaringen:

      "vi väljer att ha våra barn några timmar på dagis, för att de ska träffa andra barn eftersom alla barn är på dagis dagitd i vårt medelklassghetto och det finns ingen öppen förskola eller motsvarande".

      Allt annat än att i grunden motivera att placera ungarna på dagis med behovet av att förvärvsarbeta - vilket ovanstående förklaring är när man går till grunden. Resonemanget går att när alla andra ungar är på dagis är det kanske bättre att placera sina egna där, iaf ifall man tror på att de mår bra av att umgås med jämnåriga på dagarna - å andra sidan kan ju inte alla andra ungar vara där av samma anledning och då kokar det ner till att de andra ungarna är där pga föräldrarnas behov av att förvärvsarbeta.

      Förklaring som inte grundar sig i (vissa) föräldrars behov av att förvärvsarbeta istf att vara hemma med barnen tycker jag låter som alibisering eller åtminstonde väldigt märkligt.

      Radera
    2. Optimala känns ju som att den ena av de perfekta föräldrarna kan vara hemma och ta hand om barnen hela tiden och dessutom ha tillgång till andra barn som dessa kan leka med i rätt omfattning och förutom att bo i frisk ren miljö, kunna vara en förebild när det gäller Eko-mat, icke rökare, icke godisätande slöhög, städa lagom mycket, inte låta barnen titta på TV mycket eller själv sitta uppslukad flera timmar om dagen, osv, osv..

      Men det är ju en utopi som de flesta av oss bara kan komma olika nära egentligen, i bästa fall så försöker vi välja det som vi tror är bäst för våra barn.





      Radera
    3. @Kalle7

      Så varför skulle då det vara bättre för barnen att vara på dagis än att vara hemma? Om det nu är det du hävdar, men man kan ju tolka det (ni FÖRSÖKER välja det som ni tror är bäst...) som att det ni verkligen väljer är det näst bästa då det bästa kanske inte ligger inom räckhåll.

      Granskar man argumenten för att ha barnen på dagis så ser som sagt endel ut som verkligt tvivelaktiga och om de inte kan avfärdas som alibisering så blir det egentligen ganska illa.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  4. Om du vill Cornu kan du kanske reflektera över den miljöbelastningen som dagis faktiskt genererar.
    Alla extra bilar som behövs, vägar, byggnader och i grunden meningslösa/onödiga arbeten.
    Men är man en tillväxtkramare är ju dagis som företeelse jättebra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anders Ryden

      Jo det är lite ironiskt med folk som kör som galningar runt dagis med dekal på bilen som vädjar till andra bilister att visa hänsyn med tanke på att man har barn i bilen (eventuellt kanske de ondgör sig över alla andra föräldrar som också buskör runt dagis).

      Radera

    2. Bra poäng. Verksamheten är helt enkelt ineffektiv och kräver stora subventioner. Innan samhället kollapsar med den nya restkulturen kommer detta som mycket annat subventionerat och idiotiskt att få läggas ner. Sånt här leder bara till onödigt många fackidioter.

      Radera
  5. Tänk själv, ska du dumpa sambon så måste du ju göra dig av med tepaniakihällen och din vita medelklassförortsvilla och bosätta dig i en hyresrätt med frysfack och bilbränder. Kanske värt att offra sin avkomma på konsumismens altare. Lånta fjädrar bla bla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har i och för sig hellre ungarna på dagis i ett medelsvenssonskt villaområde än att jag flyttar med dem till ett ghettoområde med sprutnarkomaner och ungdomsgäng där man inte vågar ta med dem ut till sandlådan av rädsla för att bli rånad eller att barnen ska sticka sig på någon kvarglömd spruta. Så ja, på det sättet är jag mer än villig att "offra" ungarna. Jag tror inte de lider av mitt "offer", där de sitter i ikeasoffan och spelar PS3 framför platteven. Lön has its fördelar..

      Radera
  6. Tyvärr inga länkar till studierna:

    "Sven Bremberg tar också upp tre svenska studier som alla visar positiva effekter av förskola. Bengt-Erik Andersson, professor emeritus i utvecklingspsykologi och pedagogik, står bakom en av de svenska studierna; en långtidsstudie av drygt 100 barn. En del av dessa barn började i förskola (på dagis eller hos dagmamma) redan efter ett halvårs ålder (det kunde man göra när studien inleddes på 70-talet), andra började senare, och åter andra var hemma med en förälder under de första åren.

    När barnen var åtta år bedömdes de av sina lärare. Det visade sig att de barn som började i förskola före ett års ålder klarade sig kunskapsmässigt bättre än de andra. Dessutom var deras skolanpassning betydligt bättre än andra barns.

    När barnen var 13 år fanns det inte längre några skillnader i skolanpassning. Men skillnaderna i skolprestationer fanns kvar – och dessutom: de barn som började tidigt i förskola hade en högre social kompetens.

    När barnen vid 16 års ålder gick ut grundskolan samlade forskarna in deras skolbetyg och analyserade samtliga hittills gjorda undersökningar. 70 procent av de barn som började förskola före ett års ålder hade sammantaget en mycket positiv utveckling, visade det sig. Motsvarande siffra för hemmabarnen var 38 procent."

    http://www.viforaldrar.se/Forsta-aret/darfor-ar-forskolan-bra-fo

    Visa gärna på forskning som säger att barnen som är hemma har det bättre än barn på förskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://hemmaforaldrar.se/jonas_himmelstrand_forskolan_forskningen.htm

      Sedan undrar jag vad som menas med social kompetens i detta sammanhang, jag vill se och bemöta mina barn efter deras personlighet och inte efter normer. Hur många introverta barn/ungdommar förlorar inte sig själva vid denna typen av bedömningar där social kompetens ofta förväxlas med att vara utåtriktad.

      Radera
    2. Dessutom är det skillnad på situationen när studien "Andersson" genomfördes och dagens. Jag har för mig att i studien du hänvisar till gick hälften av barnen hos dagmamma, en stor skillnad mot 25 barn i samma hus där pedagogerna ibland byts ut med korta intervaller.

      Radera
    3. Vi får inte ignorera att vi kommer från en tid då de flesta var hemmabarn och skolan på något magiskt sätt lyckades prestera bättre än den gör idag. Hur hänger det ihop?

      Radera
    4. Forskningsdatabas: http://nb-ecec.org/

      Radera
    5. Studien är idiotisk eftersom föräldrarnas intelligens, sociala kompetens, inkomst, kriminalitet, ADHD, socialgrupp med mera utelämnas. De med hög inkomst har mer anledning att lämna bort sina ungar än de inte ens kan sköta och få arbete. Ungarnas förutsättningar blir naturligtvis därefter. Att det görs såna här studier visar bara hur makthavarna är fulla av skit och folk är hjärntvättade. Den sjuke svenske moralisten måste bara oroa sig för andra ungar.

      Radera
  7. Och vad är då att, helt oprovocerat och ganska aggressivt, börja attackera dem som gör dessa val?

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att det är Cornu's sätt att engagera läsarna i en debatt? Jag tycker att Cornu genomgående har ett rätt aggressivt sätt att tackla olika ämnen, bara det att i just DETTA fallet är man på fel sida om cynismen, typ..

      Radera
    2. Möjligen för att få föräldrar att tänka till på deras val. Visst träffar det ganska ordentligt och får säkert en och annan att känna skuld och ångest eller åtminstone en inre konflikt.

      Radera
    3. Ja ErikG han har ett rätt aggressivt sätt i många inlägg. På föreläsning eller vid direkt samtal är han mer öppen för andra åsikter. Lite av det avspeglas i att han skriver ibland att han alltid har 100 % fel. Det har han inte alls och detta med barn på dagis är inte så enkelt. När jag fick första barnet sa jag till min dåvarande chef att jag tänkte vara hemma en månad med henne. Min chef blev mycket förgrymmad och sa att jag då inte kunde räkna med någon löneökning det året. Blev ingen löneökning men bra band med dottern och de finns kvar än. I morgon följer hon med mig på Rolling Stones föreställning.

      Med tanke på många konstiga signaturer som ibland uttalar sig här tycker jag han gör helt rätt i att inte skriva något om sin familj. Läste nyligen att väderspåhen tydligen blir påhoppade för dåligt väder.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    4. Därför att herr Wilderäng tycks älska att sätta konstifika diagnoser av psykisk art på folk och fä!
      Man får helt enkelt acceptera att en del är skapta på det viset.

      Radera
    5. Jo, jag menar inte på något sätt att det är fel att skriva aggressivt och raljant. Tvärt om, det väcker känslor och skapar debatt. Vi är ju trots allt några som kikar på sidan nästan dagligen och får någon form av underhållning av det.

      Jag blev av med jobbet efter mina 6 månader som pappaledig. Underförstått att jag inte var lojal som hade tagit ledigt. Någon hade väl passat på att skylla allt som hade gått fel med ett projekt på mig, som inte ens var inblandad mer än ytligt innan pappaledigheten.

      Men en sådan arbetsgivare kan man vara utan, och det enda jag ångrar är att jag inte var ledig 6 mån med mitt äldsta barn också.
      Ha det så trevligt på Stones!

      Radera
    6. Tack ErikG! Man brukar sällan ångra det man gör. På 70-talet fick en pappa inte vara ledig så länge. Det har blivit bättre. Just lojalitet som argument missbrukas lätt av mindre kompetenta chefer med kvartalsbokslut som enda rättesnöre i livet.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    7. Man får inte folk att tänka till genom att idiotförklara dem. Man får dem snarare ännu mindre benägna att fundera på varför de tycker som de tycker.

      Radera
    8. Det finns mer nyanserade sätt att tolka de meningar som Cornu tagit fasta på i detta inlägg, men det är alls inte missriktat att kritisera föräldrars inställning till arbete och familj (barn), hur man prioriterar och på vems bekostnad.

      Som Nanotec påpekar är det naturligtvis helt riktigt att ha en tydlig gräns mellan bloggen och privatlivet i den här typen av bloggar.

      Tonen är förstås mycket bättre live. Den tenderar ofta att bli mkt hårdare i textform.

      Radera
    9. Tja, tonen är vad den är, sådan är bloggosfären. Provocerar man inte så hörs man inte. Som klickbete fungerar det nog. För att övertyga någon att byta åsikt är det tämligen värdelöst.

      Radera
  8. Ok, Cornus värld är rätt svart eller vit ibland. Antingen älskar du ditt jobb och borde säga upp dig från din familj, eller så älskar du din familj "på riktigt" och jobbar bara för lönen.

    Ahahahahahahahah.

    SvaraRadera
  9. Min första reaktion, som många andras var nog att gå på defensiven och tänkte minsann ge tillbaka mot Cornu verbalt. Vem är han att ifrågasätta MITT föräldraskap. Men jag började fundera, varför placerar vi barnen på dagis egentligen? Jag tror inte de flesta av oss gör eller har gjort det för att det skulle vara vetenskapligt visat att det är bra för barnen, eller för att vi tror de har det bättre på dagis.
    Är skälet ekonomiskt? I så fall, varför har vi ett samhälle där en familj inte kan lösa den mest grundläggande familjesysslan utan att samhället måste gå in och hjälpa till? Är det kulturellt? Det fanns nog varken i min eller min sambos föreställningsvärld att någon av oss skulle vara hemmafru/man till barnen var gamla nog att börja skolan, dels för att ekonomin inte skulle funka, men vi brydde oss ju liksom inte ens om att tala om det, att räkna på det. Att barnen skulle in på dagis är ju självklart.
    Vad skulle det innebära om man krävde att dagis skulle bära sina egna kostnader, att föräldrar betalar vad det kostar? Jag vet inte ens vad det kostar med maxtaxa, än mindre vad själva dagisplatsen kostar samhället. Men vad skulle följden bli om det anses för dyrt att ha barn på dagis? Vad händer t.ex med ensamstående föräldrar som har svårt nog att klara ekonomin ändå? Vad kommer de som inte har råd med dagisplats och därför inte kan arbeta leva på?

    Om man istället erbjuder pengar till den som väljer att vara hemmaförälder (vårdnadsbidrag, medborgarlön, utökad föräldrapenning), vem kommer stanna hemma, mannen eller kvinnan? Blir det en "kvinnofälla"? Ska man lagstadga om rätt till ledighet tills barnet fyllt 4 år, eller ska man behöva säga upp sig från jobbet?

    Det är lätt att raljera om dagis, men dagis är väldigt integrerad del i vårt samhälle. Det är inte bara en förvaringsplats för barn, förkylningsvirus och magsjuka, utan dagis kan även stå för jämställdhet (även mammor gör karriär), utbildning (det heter trots allt förskolepedagog), tillhörighet (som förälder är man i gruppen "måste hämta på dagis går därför lite tidigare" och "Måste stanna hemma eftersom det går magsjuka på dagis") och även lite av en symbol för "gamla hederliga sossesverige".. vilket kanske medverkar till mångas aversion mot just dagis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra ErikG! Samhället ser ut så. Möjligen kan det mjukas upp lite om skatten styrs över något till annat än lön. Vi är tex ganska unika med den obetydliga fastighetsskatten. (Blir själv drabbad om den ändras) Anser också att av både klimatskäl och peak oil bör fossil energi beskattas högre och varnas för att den skatten successivt kommer att höjas för att minska nyinköp av fossilbrännare. (Ja glesbygd måste få ekonomisk kompensation till en början).

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    2. @ErikG

      Det kanske var meningen att man skulle fundera på varför man gör valet med dagis, EGENTLIGEN. Det är nog sällan så att de svar man får (isht ogenomtänkt) direkt är de egentligen korrekta, men du ger ju en annan tänkbar motivering som mer troligt kan vara del av den egentliga orsaken - nämligen kulturella, grupptrycket, att man kan betraktas som en underlig typ ifall man inte rättar sig i ledet och sätter barnen på dagis när de är 1.5 år gamla, jobbar båda och på andra sätt följer normen.

      Jag håller med om att man kan fråga sig vilket samhälle man lever i där så få kan klara av detta som torde vara något ganska naturligt att kunna klara av (eller där man riskerar bli utstött/bestraffad för att man inte rättar sig i ledet).

      Radera
  10. Jag var själv aldrig på vare sig dagis eller fritids. Även om det var ganska länge sedan vid det här laget så var redan då i princip alla andra barn på dessa institutioner (eller hos dagmamma som var ganska vanligt på den tiden). Jag är alltså ett tidigt exempel på hur det är att vara fast i medelklassghettot när inga andra barn är hemma. Så... känner då jag att jag förlorade på det socialt?

    Ja, det gör jag faktiskt. Även om jag hade kompisar i grannskapet, blev det en stor omställning att börja skolan och plötsligt hamna i stora grupper där man inte heller på samma sätt kan styra vilka man måste ungås med. Jag var definitivt efter när det gäller det sociala samspelet. Jag tror inte 10 timmar dagis i sex år nödvändigtvis hade varit den ideala lösningen heller, men lite större exponering före skolstart hade antagligen varit positivt. Dagis i måttlig mängd hade varit ett sådant alternativ.

    Av den anledningen har jag inte varit emot att mina egna barn är på dagis. Man kan ju gå och önska sig ett samhälle där fler barn är hemma längre upp i åldrarna så hade man sluppit den stora klyftan som blir mellan fåtalet hemmabart jämfört med flertalet dagisbarn när man börjar skolan. Men som det ser ut idag så känner jag inte att jag gör mina barn en tjänst om jag håller dom hemma fram till skolan börjar.

    Däremot, och det var ju egentligen där den här debatten började, tror jag det kan ligga mycket i att det har gått för långt när vi sätter barnen på dagis i ettårsåldern. Mina egna barn började vid ganska typiska 1,5 år, men så här i efterhand tycker jag det var onödigt tidigt. Om jag hade gjort om det idag hade jag prioriterat om och senarelagt dagisstarten minst ett år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina barn började på dagis mellan 12 och 14 månaders ålder, och det kändes som en rätt stor skillnad. Fast alla tre har kommit ut med livet i behåll och blivit socialt kompetenta - vi hade nog önskat att sonen fått lite mindre socialt kompetens. Hade de inte gått på dagis hade de sannolikt blivit lika halv-autistiska som sin far och tillbringat sin tid på obskyra bloggar istället för att ha ett liv.

      medan jag själv var hemma tills jag fyllde sex år.

      Radera
    2. Hmmm, du med. Undrar om det finns något samband mellan att ha börjat sitt liv som hemmavarande barn och att hamna på just den här bloggen i vuxen ålder. Det kanske sätter sina spår i psyket trots allt :)

      Radera
  11. Hört talas om kompisar?
    De finns numera på dagis!
    Få som leker kring villorna här ute i veckorna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hört talas om arbetskamrater-de finns numera mest på jobbet-bor gör man på olika platser.

      Radera
    2. Har du ställt dig frågan varför "kompisarna" finns på dagis? Kan det vara så att staten konkurrerat ut alla andra alternativ genom att ekonomiskt missgynna dem?

      Radera
    3. Fast det spelar väl egentligen ingen roll varför kompisarna finns på dagis. Dagens småbarnsföräldrar får leva med den verklighet som finns idag. Att det svenska samhället kanske var bättre på 50-talet (definitivt mer etniskt homogent) är väl inget skäl för att ungarna ska vara hemma idag.

      Radera
    4. @Thomas Larsson

      Jo det spelar väldigt mycket roll i en av de förklaringar som cornu framhåller som egentligt trovärdiga: "vi väljer att ha våra barn några timmar på dagis, för att de ska träffa andra barn eftersom alla barn är på dagis dagitd i vårt medelklassghetto och det finns ingen öppen förskola eller motsvarande".

      Anledningen till att kompisarna finns på dagis är med andra ord den anledningen cornu gav som andra alternativ, typ: "jag vill egentligen inte, men jag måste jobba för att dra in de pengar som behövs till hushållet".

      Grundorsaken till att man placerar barnen på dagis blir då densamma, för det är väl inte troligt att ALLA eller ens de flesta föräldrarna placerar sina barn på dagis för att det är där andra barn är.

      Radera
  12. Vem vill sätta sina ungar på en anstalt där genuskossor, pedofiler samt feminister härskar? Dagis är bara ett arbetslöshetsprojekt från regeringens sida precis som Radiotjänst, Arbetsförmedlingen, Samhall m.fl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Japan och så där lägger de istället enorma summor på att utbilda läkare etc som sen blir hemmafruar och aldrig jobbar en dag. Det känns mindre som ett AMS-projekt, eller?

      Radera
    2. Vilka de? I Japan betalar man läkarutbildningen ur egen ficka och jag kan lova dig att det finns färre incitament som lockar till att utnyttja sin utbildning oavsett kön än en gedigen faktura på examensdagen. Jag har aldrig träffat en japanska läkare som inte arbetat med medicin. Däremot har jag en hel bunt bekanta svenska läkare som jobbar med "roligare saker".

      Radera
    3. Prozeth: men det är väl bra att det finns gott om arbetslöshetsprojekt så att du också kan få något att göra när du en dag måste ut i verkligheten och försörja dig på egen hand?

      Radera
    4. Talar du av egen erfarenhet? Jag är tyvärr inte så inkompetent att jag måste delta i AMS-projekt.

      Radera
  13. Carolin Dahlman; vårt s.k välstånd är en chimär, upprätthållen av en GIGANTISK skuldbubbla. Sponsrad och stödd av din kära Allians. Att sedan vänsterpartierna (eller vad man ska kalla dem) inte vill ändra på detta är ett annat problem. Men det är ett problem att stå och slå sig för brösten och tycka att man är så duktig utan att adressera de riktiga problemen: skuldbubblan

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...