Cornucopia?

2014-05-01 14:25

Socialismens 100 miljoner dödsoffer

Kommunismens och socialismens dödsoffer räknas runt 100 miljoner, enligt den franska boken The Black Book of Communism, författad av historieprofessorn  Stéphane Courtois. Då det idag är 1:a maj, och en av den internationella socialismens viktigaste högtider, är det värt att tänka på dessa offer på ideologins altare.



Courtois kommer fram till ca 94 miljoner döda, varav ca 65 miljoner i kommunistiska Kina och ca 20 miljoner i Sovjetunionen (Wikipedia). Den andra avskyvärda ideologin, nazismen, ska som jämförelse ha orsakat 25 miljoner dödsoffer och står sig alltså slätt i sammanhanget. Samtidigt har ju kommunismen och socialismen fått härska under längre tid och det är ju inte osannolikt att nazismen kunde haft ihjäl betydligt fler givet en längre tidsperiod. Men det försvarar eller ursäktar inte socialisternas mord.

94 miljoner är också oräknat alla de som dött av armod och undermålig sjukvård och fruktansvärda levnadsförhållanden, utan bara de mer avsiktliga aktivt orsakade svälterna och etnisk rensning ("folkförflyttning"). Ej heller räknas alla de som överlevt orättvisa arrangerade rättegångar, och mot alla odds överlevde straffarbete och andra orättfärdiga straff för att tänka fritt, yttra sig fritt eller vilja vara fria.

Och hur värderar man de som fick överleva i misär, och än idag överlever i misär under kommunismen?

Så idag, den 1:a maj, bör vi knyta näven och lova oss och världssamfundet aldrig mer socialism eller kommunism!

Kritiker till Courtois menar förstås att det "bara" är 65 miljoner människor som dödats av socialismen, och ursäktar därmed det hela som "bagateller". Andra rättfärdigar 100 miljoner dödsoffer med att andra ideologier också dödat människor. Vilket visar vilken människosyn som socialisterna har. Det finns å andra sidan de som menar att de faktiska dödssiffrorna är betydligt högre.

När vänstersocialisterna tar över Sveriges regering till hösten kommer de ägna sig åt historierevisionism och avbryta upplysningsarbetet kring socialismens dödsoffer. Därmed erkänner man att man själva fortfarande är socialister och vill släta över sin egen historia.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

42 kommentarer:

  1. Hur många har dödats av kapitalismen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Räknar man som Cornu så kommer vi faktiskt upp i 1 miljard, men han må vara förlåten historia är inte hans starka sida.

      Radera
    2. Bhopal-katastrofen och United fruits härjningar är väl bland de två värsta exemplen, i jämförelse med vilken stat som helst är det dock som små fisar i rymden.

      Radera
    3. Ben, är det inte du som brukar idiotförklara alla som försöker förmildra ett dåligt beteende med ett annat?

      Radera
    4. Om jag försökte göra det så vore det naturligtvis inkonsekvent och hyckleri.

      Jag ställde dock bara en enkel fråga om en sifferuppgift. Förstår inte riktigt vad problemet kan vara med det?

      Radera
  2. Nazisterna var ju också socialister, nationella sådana, så det borde bli 125 miljoner totalt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varifrån har du fått en sådan villfarelse från. Jag bara undrar.

      Radera
    2. Antagligen tolkar han vad de kallade sig, hur de agerade, vilka de allierade sig med och deras politik. Socialister med andra ord, nationella sådana. För det var ju knappast individuell frihet och allas okränkbara rättigheter de propagerade för.

      Radera
    3. Nationalsocialister är socialister. De vill inrätta en traditionell kommunistisk/socialistisk kommandoekonomi, parad med genhygieniska villfarelser.

      Radera
    4. Kingedward; varför skulle de tyska storföretagen betala för att få en kommunistisk regim? Det var Adolf som fick ett stort ekonomiskt stöd från dem.

      Radera
    5. HB, kanske för att världen höll på att gå i baklås av krigsskadestånd? Varför tror du (s) har stiftat speciallagar för visa stora företag och företagarfamiljer i Sverige?

      Radera
  3. Men hörrö Cornu, många av de där dömdes säkert till döden och då är det ju inte rättvist att räkna med dem för domar är ju alltid rättfärdiga. Right?

    SvaraRadera
  4. Hmm, har du läst boken? Slår vad om att du inte har det. Man får vara lite stringent i argumentationen om man ska få respekt. Om alla dödsfall i historien ska bokföras på den ena eller andra ideologins konto blir resonemanget rent löjligt. I boken räknas i princip alla som dött i öst under kommunismens tyranni, och det är ett korkat och farligt resonemang. För då kaviar ju räkna alla som dör under kapitalismen/liberalismen och därmed komma fram till facit att nazister är bäst (få döda pga marginell tidsrymd) 2. Kommunismen näst bäst, sedan liberalismen, kapitalismen och feodalismen i fallande skala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Henrik Persson

      Det argumentet är ju ganska trivialt att slå hål på. Hur många tror du inte har dött i kina sedan 1949? Det är ju bara att ta och räkna lite överslag - säg att befolkningen var då 500 milj varav de flesta dött vid det här laget - då hamnar man på 250milj. Man har således inte bokfört alla dödsfall på regimens konto.

      Radera
  5. Dessutom har du helt fel i ditt inlägg, i siffrorna räknas svält, fattigdom mm in. Kontrafaktiska påståenden om hur många som borde överlevt om inte kommunismen funnits mm. Den svarta boken har gjort mycket ont för den som vill ställa kommunismen till svars för dess inneboende konsekvenser. Det duger inte att köra lite Wikipedia och hoppas på att hitta några argument genom en undermålig bok som redan avfärdats av varje intelligent person som läst den (och inte bara wikiartikeln).

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Henrik Persson

      Som bekant(?) så utnyttjade sovjetregimen det faktum att gulag blev i praktiken ett dödsstraff. Att förpassa folk till en miljö där man troligen kommer möta en för tidig död är rimligen att betrakta som dödsstraff - annars kan man ju hårddra det åt andra hållet och säga att ingen har dödat någon (de har bara gjort något och sen har offret "råkat" dö).

      Radera
    2. Prova läs boken. Det är så klart inte bara gulag som är med, utan alla som dött av svält, alla som borde ha levt om inte det funnits fattigdom mm. Den här typen av försvar av friheten gör den största otjänsten, eftersom det är felaktig. Då är det lätt att bortförklara för motståndaren. Och just sådana påstående som du gör, som är helt felaktiga, gör det lätt för kommunister och andra ofrihetsivrare att slå hål på dina argument. De flesta överlevde Gulag. Och därmed var det ju inte så farligt? Alltså, när man måste ta till felaktigheter och överdrifter och retoriska "fulknep" eftersom man inte tror att sanningen räcker så förlorar man debatten. Och det är ju inte bra, för då går det som det går med Ryssland idag, stor risk för ny sovjetliknande era inom de närmsta årtiondena.

      Radera
    3. @Henrik Persson

      Jag är ganska selektiv i urvalet av böcker jag läser eftersom de flesta innehåller 99% blaj;) Isht ifall jag skall betala för att behöva läsa...

      Notera dock invändningen mot ditt förra inlägg - tesen att boken tagit upp alla som dött i kommunistdiktaturer är uppenbart felaktig då det skulle leda till en högre siffra. Beskyller man någon för att fara med överdrifter så är det väl inte så taktiskt att göra det själv?

      Radera
    4. Räknar man som svarta boken så kommer man fram till att den ekonomiska liberalismen tagit död på 1 miljard; men vi är ju good guys så ingen skugga må falla på oss.

      Radera
  6. Med bokens resonemang som grund kan vi ju påstå att 100miljarder dödats av kapitalismen (=alla som levt och dött under feodalism/kapitalism). All svält, epidemier, undermålig sjukvård, krig mm som inte sker i icke kommunistiska länder är alltså vårt ansvar, vi som inte är kommunister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det är ju en viss skillnad om någon dör i en bilolycka i ett kapitalistiskt samhälle jämfört med att någon får sig ett nackskott i ett kommunistiskt dito.

      Radera
    2. Riktiga socialistiska länder brukar ofta ha ordet "demokratiska" med i landets namn som "Demokratiska folkrepubliken Korea" (Nordkorea), och där är det ju ingen som dör av den rosenskimrande regimen.

      Visserligen kan man ha synpunkter på att de nordkoreanska arbetare som tillfälligt exporteras utomlands till Kina för att sy våra jeans blir upplysta om att det endast finns två städer i Kina där det finns en dräglig levnadsstandard, de städer dit de åker och jobbar för att skicka hem utländska pengar till den store ledaren. För det finns bara två städer i Kina där man inte lever i armod.

      Radera
    3. Sedan arkiven öppnats och vi fått tillgång till fakta så kan vi konstatera att 10 fler människor dött i Gulag än som någonsin skickats dit. Många avrättades under Stalintiden cirka 3 miljoner eller genomsnittligt 100000 årligen. Den svarta bild, som Göbbels skapade av ryssar son "untermenschen barbaren" tycker jag att det är ovärdigt att vidarebefordra som Cornu och även massmedia gör är olycksbådande.

      Radera
    4. Att beakta är att mer än 50% av alla människor som har fötts fortfarande Är i livet. Lycka till med att skapa ditt arkiv med 100 mdr döda med andra ord.

      Radera
    5. hmm, då lever alltså 55 miljarder människor på jorden?

      Radera
    6. @Henrik Persson

      Nej, precis - du hittar nog inte dina 100mdr mao...

      Radera
  7. Rummel har genom sin forskning kommit fram till att kommunismens offer snarare passerat 150 miljoner människor. Lägger man därtill de 21 miljonerna han belagt att nationalsocialisterna dödade närmar sig alltså siffran 200 miljoner människor! Var och en av dessa en tänkande och kännande individ. I siffrorna ingår inte döda i väpnade konflikter så t ex de miljontals döda i striderna mellan det nationalsocialistiska Tyskland och Sovjetunionen räknas inte.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Democide
    http://sv.wikipedia.org/wiki/R.J._Rummel

    SvaraRadera
  8. Oavsett hur man räknar, kan man ganska enkelt konstatera, med hjälp av historien och hur det ser ut i världen idag, att socialism oavsett form, leder till fattigdom och lidande, medans kapitalism leder till frihet och rikedom. Problemet är att nästan hela världen idag lider av olika former av socialism, så närmaste framtiden ser ganska dyster ut.

    SvaraRadera
  9. Tog mig friheten vidarebefordra en amerikansk site till dig...
    Hoppas du märker "vi" inte är ensamma.

    SvaraRadera
  10. Vad ska man kalla sig då? Att kalla sig liberal är ju fullständigt meningslöst idag. Till och med socialisterna är liberaler. Nuvarande socialism är ju i princip liberal i den mening att den anammar saker som åtskillnader mellan privat/publik sfär, allmän rösträtt, tryckfrihet osv. Enda sättet att sticka ut är att bli nyliberal vilket vår käre bloggskrivare börjar sakta men säkert gravitera mot. Ekonomisk liberalism är bara en delmängd, glöm aldrig det.

    SvaraRadera
  11. Tänkte precis säga samma sak ang. hur nära Nazismen (Nationalsocialismen) och Socialismen är varandra. Hela "höger" - "vänster" uppdelningen är egentligen bara nonsens. Det kommer ifrån vilken sida två av de första partierna satt på under franska revolutionen. Vanligtvis så pratade man tydligen om att höger var de konservativa medan vänstern vara de fritänkande etc. Problemet med skalan är att den separerar extremvänstern (kommunism) från extremhögern (nazism etc) där dessa borde vara väldigt nära varandra. Anledningen till nazismen och dess tvungna åtgärder var ju för att på sikt kunna upprätthålla välfärdsstaten och socialismen.

    En annan skala som jag anser vara bättre är skalan över graden av statlig inflytande. På den så kan man längst till vänster (om man så vill) placera Kommunism, Nazism, Fascism och andra diktaturer. Längst till höger kan man placera Anarkism, dvs full avsaknad av stat. Liberalismen med nattväktarstat etc bör komma ganska nära högeränden.

    Kollar vi på Sverige så kan man i denna skala konstatera att samtliga partier ligger långt till vänster (de vill ju till och med styra hur länge du ska vara hemma (!) med dina egna barn). Sverigedemokrater och Socialdemokrater och Vänstern är således alla socialistiska partier som bör ligga ganska nära varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt hur är Nazismen och Socialismen nära varandra? Vilken Nazism/Socialism? Ideologierna ändrar sig över åren förstår du. Tänker du 1930-talet, 1950-talet, 2000-talet? Eller generellt? VAD är det som dom delar som gör att du tycker dom är så nära varandra? Är det inställning till ras, nationalstat, kommunalisering, valuta, Korporativism, ägandeformer?

      Vet du ens vad nazism och socialism innebär?

      Radera
    2. @Otto

      Så här

      Naturligtvis inte kul för socialister att inse att deras ideologi har rätt mycket lika med nazisternas iofs. Man kanske skall passa sig för att köra guilt-by-association-argument mot den bakgrunden...

      Radera
    3. Jag läste genom länken. Det var ju knappast övertygande. Med dom argumenten han gör så skulle även liberalismen och nazismen vara likartade.

      "All citizens must possess equal rights and duties." - Hey, Locke är nazist!

      Korporationer och nationalism är rena anti-teser till socalismen. Bara för att Mussolini en gång i tiden kallade sig Marxist innebär inte att nazism = socialism.

      Om du tror att alla ideologier som förespråkar någon form av planekonomi är nazistsocialistiska så skulle det förklara en hel del...

      Radera
    4. @Otto

      Vad är det som inte är övertygande? Att nazismen hade klara inslag av socialism är ju ganska tydligt ifall man läser på vad de stod för, men tydligare blir man ifall man nu gör jämförelsen gentemot andra ideologier. Visst hittar man nog överensstämmelser med även liberalismen, men när du räknar efter så en punkt stämmer in under liberalistisk värdering (men å andra sidan skall man kanske ta höjd för att den punkten väl är en ganska utbredd uppfattning) att jämföra 9-12 punkter som stämmer in på socialistisk ideologi.

      Om du vill köra guilt-by-association och själv förespråkar socialism så är det ju ganska tydligt att det blir självmål. Jag tänker inte göra det och hävdar inte att ideologier blir identiska bara för att de stämmer överens på en eller flera frågor.

      Radera
  12. Ja, det är precis det jag gör - men jag dömmer dig inte för jag hade samma uppfattning efter den information man fick lära sig i skolan - att nazism och socialism var motpoler. Det är socialismens (och således nationalsocialismens första gemenskap: Propaganda.

    De de mer har gemensamt är att man har en klasskamp och en tanke om rättvisa och välfärd för statens invånare. Oliktänkande förtrycks på olika sätt men vanligtvis genom stigma och propaganda. Båda behöver en stark stat för att kunna genomföra de omfördelningar av rikedomar som krävs för att upprätthålla statens välfärd och förhindra klasskillnader. Båda började som rena arbetarpartier och överordnar kollektivets väl före individens frihet. Fina socialistiska ideal.

    Du som tänkande människa måste väl ändå reagera på likheter i namnen? Skillnaden är nationalism. Annars tycker jag du kan börja med att läsa "The 25-point Program of the NSDAP" (googla det). Översätt till svenska och vilken socialist på stan som helst skulle skriva under. Jag påstår till och med att SD är ganska nära de nationalsocialister som skrev 25-punktprogrammet förutom punkt 25 som säger:
    "For the execution of all of this we demand the formation of a strong central power in the Reich. Unlimited authority of the central parliament over the whole Reich and its organizations in general. The forming of state and profession chambers for the execution of the laws made by the Reich within the various states of the confederation. The leaders of the Party promise, if necessary by sacrificing their own lives, to support by the execution of the points set forth above without consideration."

    Lite skämtsamt kan man ju säga att denna punkt inte behövs i Sverige då staten redan är så stark :D, samt vilken svensk tjänsteman skulle vilja offra livet för staten?
    Så jag skulle säga: nationalstat, kommunalisering, Korporativism, ägandeformer (av dina nämnda punkter). Ras skulle jag ersätta med oliktänkare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De de mer har gemensamt är att man har en klasskamp och en tanke om rättvisa och välfärd för statens invånare.

      Nazister har ingen klasskamp. De ersätter ju borgare och kapitalister med judar och andra rasfrämmande element. Man föds inte till borgare, men till jude. Avgörande skillnad där. Nazister är ju tvärtom extremt negativa till indelning i arbetare och direktörer så länge alla är germaner.

      Det är socialismens (och således nationalsocialismens första gemenskap: Propaganda.

      Propaganda finns inom alla politiska inriktningar. Knappast signifikativt för någon politisk färg.

      Översätt till svenska och vilken socialist på stan som helst skulle skriva under.

      Låt oss se:

      Rasgemenskap för alla tyskar - nä.

      Upphävande av Versaillesfredens villkor - knappast relevant numera.

      Kolonier och Lebensraum för tyska folket - knappast. En socialist är oftast emot kolonialism.

      Endast medborgarskap för germaner - nä.

      Endast förtroendeuppdrag för medborgare och därmed germaner - nä. En del av bolsjevikerna var ju judar, t ex.

      Och så där håller det på. Inte ens i det här extremt allmänt hållna populistprogrammet kan man visa särskilt stor överensstämmelse mellan röda socialister och bruna. Nazisterna var besatta av ras, rasgemenskap och rasöverlevnad vilket ställer dem ganska mycket vid sidan av de röda socialisterna.

      Radera
    2. Ja, som sagt så finns skillnader där den avgörande är nationalismen (därav namnet), men de båda är former av socialism och de båda har rötter i samma tankesätt. Glöm dock exempelvis inte bort att svenska socialister tvångsteriliserade ickelämpliga medborgare långt in på 70-talet, samt vårt alldeles eget rasinstitut, för att inte minst nämna det nya socialistiska partiet SD (som påminner om ett tidigt 30-talsparti).
      Jag skulle säga att om man plockar bort all nationalism så har du samma ideal. Staten som försörjare. Förstatligande av företag. Lika rättigheter för medborgare. Antikaptialistisk - mot "profitörer". Statligt utbildningssystem. Planekonomi etc.
      http://en.wikipedia.org/wiki/National_Socialist_Program

      Även idag är vänstern väldigt fixerade vid ras, kön, sexuell läggning om än för ett "gott" syfte. Så allt handlar om att detaljstyra den gråa massan.

      Min poäng är helt enkelt att nazism och socialism (kommunism och fascism) ligger väldigt nära varandra om man tittar på skalan över statligt inflytande. Det handlar om att styra den grå massan för (i socialismen/nazismen/marxismen) kollektivets bästa.

      Radera
    3. Ptja, jag skulle kunna göra samma case för gurkor och tomater och framhålla deras likheter och gruppera dem tillsammans i gruppen "grönsaker".

      Lik förbannat tror jag folk ser skillnad, och väldigt få skulle påstå att det är samma sak.

      Radera
  13. Med tanke på att historieförfalskning är på modet så ligger detta inlägg helt rätt i tiden. Arkelsten, Federley och nu ett nytt försök av Cornu; inte det första, så måste jag fråga mig varför Cornu innerst inne tycks vara upprörd att Röda Armén besegrade Nazityskland. Det fanns en hel del i Sverige, som hoppats på motsatsen och kanske har Cornu rötter hos dessa. Vem vet. Vår utrikesminister härstammar i alla fall från dessa kretsa.

    SvaraRadera
  14. I de nazistiska och fascistiska ideologierna är "blodet" . dvs den centrala tanken. Det är raka motsatsen till socialismen. De socialistiska idéerna betonar klasstillhörigheten och att den j är nationsbunden. ( En arbetare i Sverige eller Finnland har en mer gemensam vardag än arbetaren och hans chef). Därför har alltid socialisterna och fascisterna varit dödsfiender. I den fascistiska ideologin ingår att alla som är av samma stam har ett drägligt liv till skillnad från de kapitalistiska eliter som styr de liberala samhällena. Fascism har blivit ett skällsord och används på även konservativa diktaturer som Frankos Spanien, Pinochets Chile m fl. Dessa var värre. Det finns en antikapitalistisk strömning inom fascismen men denna vädjar till framförallt den hotade medelklassen, som varit fascismens anhängare. Läs gärna Älskade fascism av Henrik Arnstad om du vill veta mer. Det du stött på är de skuldmedvetnas försök att rentvå sig.

    SvaraRadera