2014-01-07 09:51

Maximera antal dagar med föräldraledighet

Många nyblivna småbarnsföräldrar, speciellt i storstäderna, har idag inte råd att maximera antalet dagar föräldraledighet, då de som BLT måste få in pengar för att betala bankens räntor med. Denna artikel är inte för dem, utan för barnfamiljer med en ordnad, gärna skuldfri ekonomi, eller med minimala skulder via ett boende utanför storstadsområdena, och oavsett låga levnadsomkostnader. Familjer som har råd att prioritera mänskliga värden före bankernas vinster eller själlös konsumtion och egoistiskt självförverkligande. Frågan är hur man kan maximera antalet dagar föräldraledighet utan att nollställa den så centrala sjuklönegrundande inkomsten, SGI?


Svensk föräldrapenning är totalt 480 dagar, varav ett politiskt godtyckligt antal ska tvingas på den ena föräldrapartnern. För tillfället är den siffran 60 dagar, men vid kommande regimskifte till vänstersocialism lär det ändra sig, kanske hela vägen upp till 240 dagar.

Föräldrar med stora lån tvingas ofta ta ut sju dagar föräldraledigt i veckan, och kan då "bara" vara hemma med sin telning i 68 veckor, eller ett år och drygt tre månader.

I princip kan man vara föräldraledig heltid till barnet fyller åtta, förutsatt att man inte vill ha någon inkomst och nollställa sin SGI, då arbetsgivaren inte får säga nej till "deltid" de första åtta åren och inte har en aning om vad du faktiskt tar ut för föräldradagar - du kan gå ner till deltid och hävda föräldraledighet på den andra deltiden ad nauseum (eller mer korrect et octo annis) - om din arbetsgivare gillar det är en annan sak. Detta inlägg handlar inte om det, utan om hur man med bibehållen SGI maximerar uttaget.

För det första så behåller man sin SGI hela de första tolv månaderna. Man kan rakt av alltså vara föräldraledig 52 veckor med bibehållen SGI, förutsatt att man klarar sig utan inkomst, helt utan att ta ut en enda föräldradag. Det går förstås att om de ekonomiska behoven är sådana, eller om man vill fylla upp kravet om 60 dagar på den ena föräldern ta ut ett fåtal dagar det första året. Det bortses från här.

Utöver detta behöver man bara ta ut fem dagar föräldraledigt i veckan för att behålla sin SGI. En enkel beräkning visar då på 52 + 480/5 = 148 veckors möjlig föräldraledighet med bibehållen SGI. Barn behöver alltså inte börja dagis förrän tidigast vid två år och fyrtiofyra veckors ålder, eller nästan tre år. Börjar barnet dagis tidigare så är det ett val och en prioritering föräldrarna gör, eller eventuellt tvingas av på grund av att de har för stora utgifter, ofta för stora lån. Man kan dra ner på andra utgifter när man fått barn, men banken kräver lika mycket i ränta oavsett om du har barn eller inte.

Försäkringskassan om skyddad SGI:
"Under barnets första levnadsår är din sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skyddad under förutsättning att du vårdar barnet. [...]  Du kan dock undvika att din sjukpenninggrundande inkomst sänks från ditt barns ettårsdag. Den ligger kvar på samma nivå som tidigare om du inte arbetar alls och tar ut hel föräldrapenning minst fem dagar per vecka."
Tidigare fanns också en kryphålsregel, som innebar skyddad SGI i tre månader när man byter förälder som får föräldrapenning, om det minst gått sex månader sedan senaste bytet, eller direkt vid barnets ettårsdag. Dessa regler är inte längre publicerade hos Försäkringskassan, men kan hittas på diverse forum. De verkar dock ha slutat gälla.

Om de reglerna fortfarande gällt kunde man vid byte av förälder vid ettårsdagen skjuta upp tvingat uttag av föräldrapenning till ett år och tre månader, eller 65 veckor. Byter man sedan tillbaka förälder vid ett år och nio månader, får man ytterligare 13 veckor med säkrad SGI, och byter sedan vid två år och sex månader, för ytterligare 13 veckor och ett sista byte vid tre år och tre månader och ytterligare 13 veckors skyddad SGI. Därmed får man 65+13+13+13+480/5=200 veckors föräldraledighet med bibehållen SGI, eller upp till tre år och 44 veckor.

Någonstans under de där nästan fyra åren är det dock vanligt att det tillkommer syskon till familjen.

Notera dock att alliansregimen verkar tagit bort den här möjligheten nyligen. Med tanke på att alliansens kärnväljare sitter upp till näsan i banklån är det relativt få som inte ändå tar ut sju dagar i veckan från barnets födsel, och det är ju viktigt att småbarn snabbt separeras från sina föräldrar och sätts på uppfostringsanstalt istället. Vill man behålla sin SGI får man nöja sig med 148 veckors föräldraledighet...

Och nej, 3 - 4 års föräldraledighet är ingen kvinnofälla. En kvinnor som är rädd för att behöva umgås med sina barn diskuterar väl igenom sådant här långt innan hon ens har sex, än mindre flyttar ihop med, eller ens överväger skaffa barn med, en potentiell far till hennes kommande barn. Vuxna människor pratar iaf med varandra. Finns inget i regelverket som säger att det inte är mannen som kan vara hemma 2 - 3 år med barnet, när väl den anatomiska funktionen amning inte längre önskas eller fungerar.

Tillägg: I ett uppföljande inlägg ska jag reda ut hur det kan vara ekonomiskt fördelaktigt att en förälder med högre lön tar ut sju dagar föräldraledighet i veckan, men sparar pengarna från de där två onödiga dagarna och ger till den andre föräldern istället, som sedan tar ut föräldraledighet och offrar SGI:n mot slutet.
Nedanstående kommentarer är inte en del av det redaktionella innehållet och användare ansvarar själva för sina kommentarer. Se även kommentarsreglerna, inklusive listan med kommentatorer som automatiskt kommer raderas på grund av brott mot dessa.

132 kommentarer:

  1. Din utgångspunkt är alltså att förskola alltid är dåligt, och om man älskar sitt barn ska man hålla det därifrån till varje pris? Och alla som sätter sitt barn i förskola tidigare än absolut nödvändigt är dåliga föräldrar?

    Ja, så får man ju naturligtvis också tycka....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad som är min åsikt kan kvitta.

      För en del föräldrar är definitivt det bästa för barnet att det sätts i uppfostringsanstalt omgående, rent av aldrig släpps hem igen.

      Radera
    2. Sedan får man ju respektera att många föräldrar ägnar sig åt psykologisk alibisering och intalar sig själva och andra att det bästa för deras inte ens 1.5 år gamla barn är att separeras från sina föräldrar. Även om de egentligen inte gillar det, så övertygar de sig själva att uppfostringsanstalten är att föredra. Fullt naturlig försvarsreflex.

      Radera
    3. Nu projicerar du, käre vän.

      Radera
    4. Nix. Alibisering, dvs motivera för sig själv varför man tar beslut man inte har lust med, är fullt naturligt. Används även när folk lånar X antal miljoner för att köpa en bostad. Hjärnan är fantastisk och om man intalar sig själv något tillräckligt mycket så tror man till slut genuint på det.

      Hade jag projicerat hade jag pekat ut en individ, tagit på mig dennes egenskaper, och lagt mina egna dåliga egenskaper på denne. Jag har inte pekat ut någon och kan alltså inte projicerat.

      Radera
    5. Alibisering är en försvarsreflex för att må bra över beslut man inte gillar.

      Radera
    6. Ja, och det är ju exakt vad du sysslar med, när du anser att det behövs fyra långa aggressiva svar på en (ok, två..) enkel ja/nej-fråga.

      Radera
    7. Nu tramsar du Cornu.

      Det är ju fullt möjligt att man är helt konsekvent och gör en sak därför att man har en åsikt och inte för att man är tvungen att göra nåt och sen konstruerar en åsikt för att i efterhand putsa upp ett dåligt beslut.

      T ex kan man mycket väl tycka att barnet skall vara på dagis från en viss ålder och därför ta beslutet att sätta det på dagis.

      Sen om det är en felaktig åsikt, som saknar vetenskapligt stöd och yada yada är ju en annan femma, sådana irrationella åsikter har ju folk om allting.

      Radera
    8. Naturligtvis, Ben Dover. Fast tydligen anser många föräldrar att exakt 15 månaders ålder är perfekt för dagis just pga att föräldrapenningen tar slut då vid sju dagar i veckan.

      Om deras åsikt är att dagis är bäst, så förstår jag inte varför de inte sätter barnen i dagis tidigare, utan väntar till 15 månader. Varför inte redan efter några veckor?

      Radera
    9. Om man nu faktiskt tar ut 15 månaders föräldraledighet så verkar det snarare som att föräldrarna vill vara med sina barn så mycket som möjligt och sedan tvingas sluta med det av ekonomiska skäl.

      Sätter man däremot barnet i dagis vid sex månader, eller nio månader etc, så kan man ju respektera att de faktiskt anser att uppfostringsanstalten är det bästa för barnet.

      Radera
    10. Varför förutsätter du att det är anledningen? Jag känner ingen (trots att jag omges av småbarnsföräldrar i "storstad" hela dagarna) som tagit ut 7 dagar i veckan under föräldraledighet...

      Radera
    11. @Cornu

      Många anser nog att det finns en tidpunkt i utvecklingen då det är bra för barnet att vara på dagis. Barn utvecklas och förändras ju som bekant över tid. Det är nog ganska få som anser att den infaller så tidigt som 6 eller 9 månader. Kanske många anser att den infaller omkring 15 månader?

      Det finns ju också så klart de som anser att den infaller vid 24 eller 36 månader, eller att den aldrig infaller.

      Men om man sätter sitt barn på dagis vid x månader kan det ju som sagt vara så att man anser att det är det bästa för barnet.

      Radera
    12. @Ben Dover

      Jag var inte på något "dagis" förrän jag var 5, jag antar att det förklarar ett och annat?

      Radera
    13. Jag började dagis först vid sex års ålder. Gick alltså bara ett år. Så blev jag antiauktoritär och fritänkande. Inte bra ur samhällsperspektiv, förstås.

      Radera
    14. Nej, det säger väl ingenting om dig? Möjligen om dina föräldrar, men det kan ju de få förklara istället för att jag spekulerar om varför de tyckte på ett visst sätt.

      Radera
    15. Det där med antiauktoritet och fritänkande tror jag (högst ovetenskapligt och anekdotiskt) har mest att göra med föräldrarna. Alla män blir sina farsors motsats.

      En grabb som följde mig åt genom barnomsorg/skola hade en yrkesofficer till farsa och han blev så klart straight edge, punkare och konstnär.

      Radera
    16. Jag bryr mig vad folk gör med sina ungar, även om de grillar dom i ugnen och äter upp dom som kannibaler. Jag vill bara inte betala för andras skitungar.

      Radera
    17. Spännande, tack för att du delade med dig av den icke-informationen.

      Radera
    18. Som regel är det alltid bra för debatten att hålla personliga förhållanden utanför. Var inte Speglers filosofiska utläggningar fria från barndomshistorier?

      Radera
    19. Känner inte till nån filosof som heter Spegler.

      Radera
    20. Jag är ganska säker på att han inte hade ett sådant malande och drog några slutsatser av det.

      Radera
    21. Spännande, tack för att du delade med dig av den icke-informationen.

      Radera
    22. Tack det samma. Stort tack. Tack, tack, tack

      Radera
    23. Konstaterar än en gång att det är svårt att se ut från ankdammen.
      I Västeuropa är det i princip bara Sverige som har 12-15 månaders föräldraledighet, i övriga Europa fungerar dagmamma, dagis, morföräldrar etc från 6 månaders ålder.

      Radera
    24. Stämmer bra det. Dock är inte uppfostringsanstalt lika vanligt i alla länder som här. Bäst är antalgigen morföräldrar etc, som innebär att "ungen" får en relation till en och samma person fram till skolåldern, en relation som sedan inte kastas bort utan finns kvar livet ut. På dagis byts rent av personalen ut flera gånger om året, åtminstone på många storstadsdagis.

      Fick höra om en förälder som flyttat hit från Stockholm och som blev så glad över att få träffa samma dagispersonal två gånger. På anstalten i Stockholm var det sådan personalomsättning/vikarier etc att hon aldrig träffade samma personal. Hur ska då barnen kunna knyta an?

      Radera
    25. Ja, det är intressanta tankar. Vår f d president i företaget sa att "vi håller er inte i handen här, därför att det kommer ingen annan göra när ni ska ut i världen". Att lära sig något om uppbrott kan också vara nyttigt. Jag ser inget fel i att ett barn får uppleva saknad någon gång. Med detta sagt har vårt dagis en personalomsättning på 10%, stabiliteten är påfallande. Det måste vara kasst om personalen slutar hela tiden, i synnerhet för de minsta som använder fröknarna som extramammor. Men ändå tycker jag spontant, utan att kunna belägga det med någon expertstudie, att det borde vara bra att barn upplever olika saker som vi idag gör nästan vad som helst för att skydda dem ifrån. Tristess är en annan sådan känsla som föräldrar är väldigt rädda för, om barnet har det tråkigt behövs ett extra ton leksaker eller fler tv-apparater. Gäller att hitta den finetuningen som är mellan depression och adhd, ibland är det knepigt med för många psykologer.

      Radera
    26. "Övriga europa" - åtminstone det moderna, jämförbara västeuropa - har typ 6 månaders barnledighet som du skriver - och nästan alltid också lägre fertilitetstal än Sverige. Nån som anar ett samband?

      Landet med högst BNP i världen (som också är superliberalt och lågskattigt, Jim Rogers bor där) har också lägst fertilitet i världen, för övrigt. För att folk helt enkelt inte anser sig ha råd med barn - trots högst BNP i världen. Konstigt va?

      Radera
    27. Eller ja - BNP per capita ska det ju vara ovan - men ni fattar grejen.

      Radera
    28. Frankrike har högre fertilitetstal än Sverige och 4 månaders föräldraledighet. Ser inte sambandet, nej.

      Radera
    29. Så när jag skriver "nästan alltid" så tar du upp ett av de ganska få undantagen.

      Ja, men det var ju intellektuellt ärligt av dig tycker jag.

      Radera
    30. @Ben Dover

      Jag misstänker att ifall du ser till fertilitetstal (vad exakt man nu menar med det, fertilitet avser ju förmågan att fortplanta sig - inte att man faktiskt gör det) och ser till föräldraledigheten så tror jag inte att det sambandet någon hypotetiserar om föreligger. Det verkar ju snarare vara tvärtom - länder med låg BNP per capita (fattiga) där nativiteten är hög. Samma sak gäller nog förekomsten av vidlyftig föräldraledighet och andra sociala skyddsnät (som nog i stor utsträckning förutsätter hög BNP per capita).

      Radera
    31. Det var därför jag diskuterade det moderna västeuropa.

      Att getherdar i nåt skithörn av Afrika skaffar 17 barn beror inte på samma mekanismer som att folk skaffar ca 2 barn i moderna länder, utan samhället genomgår uppenbarligen ett paradigmskifte som t ex finns ypperligt beskrivet av Emmanuel Todd i "Convergence of civilizations".

      Om vi nu är överens om ovanstående bör man alltså diskutera moderna länder med moderna ekonomier. Det är ju ganska självklart egentligen - annars kan vi ju jämföra vår skola med Somalia och klappa oss på magen för att vi är duktiga, men det är ju ingen som kommer på den tanken, eller hur?

      Då kan man så klart ta upp Irland och Frankrike som outliers, som motsäger mitt påstådda "samband".

      En annan spännande outlier är så klart de hypermoderna länderna Hong Kong och Singapore, som rankas allra högst i "economic freedom index", plats 1 och 2, och där Singapore dessutom är världsbäst i BNP/Capita. Världens rikaste, friaste och modernaste land där nästan ingen skaffar barn. Varför?

      Radera
    32. @Ben Dover

      Varför är du så inskränkt samtidigt som du tar USA(?) som exempel som alls inte ligger i västeuropa? Men tittar man på västeuropa trots allt så utmärker sig inte sverige när det gäller vare sig nativitet eller fertilitet - om tesen skall vara hållbar så bör inte sverige utmärka sig heller när det gäller föräldraledighet eller vad nu sambandet man ställde avsåg.

      Radera
    33. 1. USA har jag inte nämnt som exempel. När det gäller högst BNP/capita så var det Singapore jag avsåg. Källa t ex:

      http://blogs.wsj.com/searealtime/2012/08/15/singapore-home-to-the-worlds-richest-people/

      Ber om ursäkt om det inte framgick. Det är ju en extrem avvikare både med världens lägsta nativitet och världens högst BNP/capita, vilket så klart kan vara lite anslående att ta upp om man snackar om samband. Lite "food for thought" kanske vi kan kalla det?

      2. Sverige med sina 1,98 (Världsbanken 2011) kan ju visserligen jämföras med Irland/Frankrike - som ligger något högre - men också med Norge, UK, Finland, Belgien, Danmark, Holland, Luxemburg, Schweiz, Grekland, Österrike, Italien, Spanien, Portugal, Tyskland som samtliga ligger under - ibland så mycket som kanske 25-30% lägre och också tillhör västeuropa.

      Så det är helt klart så att Sverige ligger i ena änden av spektrumet - sen är skillnaderna inte i sammanhanget gigantiska - men ändå. Skillnaden mellan t ex Italiens 1,4 och Sveriges 1,98 är väl intressant att diskutera med hänsyn till att vi båda är ganska moderna länder inom EU, t ex? Eller?

      Radera
    34. 1. Även singapore har jag för mig ligger utanför europa, men det kan ju vara så att mina geografikunskaper är begränsade. Att jag trodde det var USA var för att jag googlade på Jim Rogers (som skulle bo där) som visade sig vara amerikan, men han kan förvisso tänkas bo i singapore.

      Enligt wikipedias lista (UN) så ligger island, irland, frankrike, norge, finland, UK, och danmark högre - det gör att jag inte håller med om att sverige utmärker sig speciellt på det. Att man råkar hamna över medianen är inte något som är speciellt utmärkande (då hade ju de flesta utmärkt sig för att inte vara just det land som ligger på medianen).

      Radera
    35. Ben,
      hur är med statistiken...?
      Om bara Sverige har lång föräldraledighet finns ju inget statistiskt samband. Undantaget Frankrike får samma tyngd som undantaget Sverige. Dvs den höga nativiteten i Sverige/Frankrike kan bero på god ekonomi, tillgänglig sjukvård eller annat, inget säger att det är knutet till föräldraförsäkringen. Men det hade du kanske redan listat ut...?

      Radera
    36. Ja, det var därför jag skrev ett frågetecken, För att det var en fråga. Hade jag påstått att det fanns ett samband hade jag avslutat meningen med ett utropstecken eller möjligen en punkt.

      Sen tycker jag att skillnaderna inom EU inte alls är insignifikanta och intressanta.

      Eller så kan vi diskutera varför folk inte skaffar barn alls, i världens rikaste och liberalaste land.

      Radera
  2. Skön tillväxtfientlighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillväxtfientligt mot barnen eller statens skattekonto?

      Radera
    2. Statens skattekonto förstås.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Min son är två år och nu verkar han tycka det är roligt med att umgås med andra barn så vi ska börja prova förskola nu till våren på deltid men det blir på hans villkor och inga skulder som ska bestämma fortsättningen. Jag har plockar ut vårdnadsbidrag för att skydda min SGI och jobbar lite deltid. Eftersom vi har ett barn till på väg och vårdnadsbidraget förmodligen försvinner efter valet blir det du skriver intressant.

    Vi har inkomster på 38000/mån varav vi ammorterar 20000:-. Ränteutgifterna på bolånet är nu nere på en dryg 500-hundring/mån och vi har ett bra sparkapital. Nu bor vi inte så flådigt och vår son badar inte i leksaker, men maten är ekologisk och lagad från grunden. Man får fundera på vad som är viktigt i livet helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört att man kan låta sina barn träffa andra barn utanför dagis, om de tycker det är roligt med andra barn.

      Radera
    2. Om det råder nån slags dagishegemoni i grannskapet/orten så finns det ju dock inte så många ställen som barn samlas utanför förskolan, är min erfarenhet. Dvs barnen är på dagis 8-17 och sen har deras föräldrar andra planer för dem under övrig tid.

      Möjligen kanske det finns nån söndagsskola eller sådär men hey, då kan man ju lika gärna skicka ungarna till Hitlerjugend direkt liksom.

      Radera
    3. Sant, men nu tror jag att det ska bli kul med dagis och därav beslutet. Är han inte nöjd med det så tänker vi om. Dessutom har jag faktiskt svårt att hitta de barn du pratar om utanför dagis så ofta som jag tror att han vill.

      Radera
    4. Likheterna och tankarna bakom Svenska förskolor och Hitlerljugend (och pionjärer) är nog mer lika än de mellan Hitlerljugend och söndagsskolan.

      I övrigt ogillar jag att barnen i stort vårdas av andra med, i stort, endast yrkesmässigt intresse och att det är fritidspolitiker som har monopol på nivån på vården. I denna miljö är svenska barn i stort fostrade sedan sjuttiotalet och se hur det gått. (Tycker du det gått bra är du blind)

      Detta är ännu ett område alliansregimen missat att ställa till rätta är en ordentlig vårdnadsbidragsreform. (De som skulle vunnit mest på den reformen är, förutom barnen, dagsifröknarna som kunnat få mer valfrihet vad gäller arbetsgivare. Nu verkar de senare vara i halv träldom med förtäckta hot om omlokalisering )

      Radera
    5. Det finns åtminstone i vår kommun något som heter 'Öppen Förskola', dit föräldrar som är föräldralediga kan ta sin barn för att ha kul ihop med andra föräldrar och barn. Detta är något som kommunen bekostar. Detta är mycket populärt.

      Radera
    6. Öppen förskola = uppehållsplats för barn som är för sjuka för att gå till ordinarie förskola. Åtminstone i min kommun.

      @kgb35:
      "Likheterna och tankarna bakom Svenska förskolor och Hitlerljugend (och pionjärer) är nog mer lika än de mellan Hitlerljugend och söndagsskolan. "

      På mina barns förskola saknas ideologisk skolniing, vilket inte är fallet med söndagsskolan. Ergo vill jag hävda motsatsen. Vilken ideologisk skolning menar du brukar förekomma i ordinarie förskolor?

      Radera
    7. Barn fostras bland annat i genusideologi på dagis. Finns strikta direktiv kring detta. Tack och lov tycker många dagisfröknar, som ju dagligen ser de medfödda skillnaderna i flickor och pojkars beteenden, från bebis och uppåt, att genusideologi är rent trams.

      Radera
    8. ...eller som svaret löd på vår egen förskola när nån snudig förälder frågade om genusarbetet:

      "Vi brukar ringa till papporna när barnen är sjuka".

      Radera
    9. Ben Dover, då uppfyller inte din förskola skollagen, ävenså är jag imponerad av att du vet vad dina barns fröknar anser och ger för mer eller mindre outtalade signaler, även när du inte är där.

      En gång när en fröken väldigt rakt på uppmanade en pojke att gå i klänning fick jag tillfälle att påpeka det fina i detta och nämna att Ernest Hemingway fick gå i klänning som barn. Hon funderade ett tag och var sedan tyst.

      Radera
    10. Ben Dover2014-01-07 15:58, :-D

      Radera
  5. Det vanligaste är nog att folk identifierar sig som både förälder och yrkesarbetande så min gissning är att de flesta gärna vill vara föräldralediga på deltid och behålla kontakten med arbetsplatsen.

    Arbetsgivaren är ju skyldig att erbjuda 75% men problemet för väldigt många är ju att man inte skaffar nån vikarie på 75%, så resultatet blir ju ofta att 100% av jobbet ska göras på 75% av lönen och tiden, tyvärr.

    SvaraRadera
  6. @Cornu

    Var avsikten att vara "ledig" så länge som möjligt utan att förstöra sin SGI? Isf kan man ju alltid starta ett bolag och ta ut lön medans man är "ledig".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Avsåg dock ledig utan citationstecken.

      Radera
    2. @Cornu

      Vissa kallar det inte för att vara ledig - därav citattecknet. Har man eget bolag kan man ju varva föräldraledighet med att "arbeta" med att uppfostra barn (tycker man det är riktigt kul kan man även ta hand om andras barn - finns det något hinder att man "arbetar" medan man är föräldraledig?)

      Radera
    3. Har aldrig uppfattat ansvarstagande för barn 24/7 som ledighet. Oavsett formalia.

      Radera
  7. " kvinnor som är rädd för att behöva umgås med sina barn diskuterar väl igenom sådant här långt innan hon ens har sex, än mindre flyttar ihop med, eller ens överväger skaffa barn med, en potentiell far till hennes kommande barn. Vuxna människor pratar iaf med varandra." Ja för kvinnor är för det mesta rationella, har full koll på hur de själva fungerar psykologiskt, och är helt öppna med sina väl genomtänkta framtidsplaner...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sexdebuten sker i allt lägre åldrar numera. Inte ens i min ungdom var barnalstring det första man diskuterade då!

      Radera
  8. Moventia:
    Jag tror att många föräldrar påverkas av det grupptryck som finns om att barn ska vara på dagis. Jag som sett en del storstadsdagis från insidan de sista åren är förfärad över barnantalet och personalens omöjliga arbetssituation och omöjligheten för dem att hinna se varje barn. Sett många ledsna rent av deprimerade barn sitta och hänga i kapprummet och frågat mig som kommer vid 14-15-tiden om mamma/pappa inte kommer snart. Är utbildad psykolog och vet att barnens mest grundläggande personlighetsbas inte är färdigutvecklad förrän i tre-fyraårsåldern. Då kan en förskola som inte omfattar för många timmar vara stimulerande och kul, speciellt för ensambarn. I tillväxtens namn ska alla jobba så mycket som möjligt så från samhället finns också en påverkan att förvara ungarna på dessa "hem". Vi har nu haft det här systemet rätt många år och det kan vara en delförklaring till att skolelever uppträder kaosartat och inte respekterar auktoriteter längre. Föräldrarnas dåliga samvete pressas hela tiden tillbaka av tveksam forskning och press att betala astronomiska hyror eller bolån. För bo måste man för att ha ett hem till skillnad från alla andra utgifter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi hämtade på dagis vid 17-18 snåret så var det svårt få hem dem!
      Barn är olika och även dagis är olika!

      Radera
    2. Moventia:
      Även som ettåringar?

      Radera
  9. Hmm...
    Många funderingar....
    Många småbarnsföräldrar här?
    Dax för en undersökning?

    SvaraRadera
  10. Varning för att FK anser det misstänkt om man när man tar ut föräldradagar sänkt sin SGI de senaste åren, och/eller inte haft någon kontakt alls med FK under något decennium.

    Vet inte varför, men att begära misstänkt låg föräldrapenning tänder tydligen varningslampor hos dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @viktualiebroder

      Att man inte tagit kontakt med dem under något decennium kan ju bero på att man inte haft barn tidigare eller annan anledning att kontakta dem. Det är väl bara FK's byråkrater som kan finna det misstänkt att man inte har haft anledning till att kontakta dem tidigare?

      Varför skulle man sänka sin SGI och varför skulle FK bry sig om att det verkar misstänkt?

      Radera
  11. Jag tycker dagis är hur bra som helst, fattar inte varför man ska maximera tiden hemma, ungen måste ju bli totalt socialt handikappad av att bara umgås med sina föräldrar...
    Mitt barn började på dagis när han var 12 månader, har verkar fullt normal och har skaffat sig många vänner som vi besöker på fritiden.
    Cornu känns extremt färgad av sina egna erfarenheter..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt. Föräldrar som betraktar sina barn som "ungar" och som anser sig vara så dåliga föräldrar att barnen blir socialt handikappade av att umgås med vuxna istället för bebisar, ska naturligtvis sätta sina barn på anstalt.

      Radera
    2. @Stringfellow

      Frågan är hur stor nytta bebisar har för att träffa andra bebisar? Umgås de med varandra öht i den åldern eller är andra bebisar bara något som råkar finnas i omgivningen? Är det inte så att man i så låg ålder är rätt "egocentrerad" och det enda meningsfulla umgänget är med folk som kan bidra med något nyttigt (mat, blöjbyte, napp osv) - på dagis är det väl 1 vuxen per 5 barn eller nåt mot 1/1 hemma?

      Radera
    3. Cornu: Är du emot "anstalten" grundskola också? Eller anser du bara att barn inte kan lära sig nåt av andra före sju års ålder?

      Anonym: finns en del att lära, typ att äta med bestick. Den stora vinsten med dagis ser man efter två år typ. Att lära sig ditt och mitt, att dela med sig etc.

      Radera
    4. Äter inte ni med bestick i hemmet? Eller klarade ni inte av att lära er "unge" att äta med bestick?

      Att lära sig äta med bestick har nog inte med dagis att göra, utan med åldern. Har ännu inte träffat någon "unge" som trots frånvaron av dagis inte kan äta med bestick.

      Radera
    5. Sedan finns det hushåll där man delar med sig, samtidigt som man skiljer på ditt och mitt. Behövs inget dagis för det heller.

      Radera
    6. I teorin kan man lära barnen allting själv. I teorin. I teorin kan man också, naturligtvis, bygga ett kärnkraftverk hemma för att bli oberoende av elbolagen.

      Radera
    7. Det är kliniskt bevisat att barn generellt före tre års ålder inte lär sig av andras barn. De leker bredvid andra barn, inte med dem etc. Innan tre års ålder har de bättre nytta av att lära sig från vuxna, vilket de förstås gör på dagis. En vuxen per 5 barn istället för 1/1 som påtalats tidigare, så inlärandet blir ju långsammare.

      Från tre års ålder kan barn mycket väl ha nytta av några timmar dagis i veckan.

      Men visst, om alternativet är att "ungen" ska sitta framför TV:n så är förstås dagis bättre.

      Radera
    8. Jag vill, av egna erfarenheter, ifrågasätta den kliniska bevisningen faktiskt. Tror snarare den gränsen går vid typ två år.

      Radera
    9. Storlek på ditt stickprov? Konfidensintervall?

      Du verkar vara över medel i intelligens. Intelligens är ärftligt. Dina barn kan därför väntas ha över medel i inlärningsförmåga och med det även var de ligger i utvecklingen.

      Sedan är interaktion mellan barn inte samma sak som att de faktiskt har något utbyte av det. Att ha roligt betyder inte att man utvecklas, en del barn tycker t ex att kleta bajs här roligt.

      Radera
    10. Cornu: Skulle vara intressant om du kunde länka till dessa "kliniska bevis" för att barn inte lär sig av varandra? Låter annars som något du hittat i en familjeliv-diskussion...

      Radera
    11. Här har du en psykolog som skriver att dagis före två års ålder kan skada barn.

      http://www.aftonbladet.se/debatt/article14794301.ab

      I ärlighetens namn tror jag att intervallet 2-3 år är flytande. Man kan nog säga att 95% av alla barn har nytta av några timmar dagis i veckan efter tre års ålder, medan endast 5% har nytta av dagis före två års ålder. Dvs bra start på dagis är någonstans mellan två och tre års ålder, ju äldre desto säkrare att det är bra.

      Radera
    12. Facit får man när de kommer upp i tonåren. Då får man se om de är empatiska eller våldsamma med inbyggda livslånga problem pga brist på närhet som småbarn.

      Vore intressant att se introålder på dagis kopplat till drogproblem och kriminalitet i tonåren och uppåt.

      Radera
    13. Psykologen:

      "Idag lär sig 1-2-åringar att de skall bita ihop, gilla läget och inte bli ledsna när föräldrarna går till jobbet. ”Han/hon vill ju så gärna gå på dagis" och "gråten går över” säger vi. Javisst går gråten över.
      Men när barnets känslor trycks undan och nonchaleras vid upprepade tillfällen skapas en
      inre sårbarhet. Brist på känslomässig närhet hos barn under två år kan ge betydligt allvarligare skador än de som orsakas av barnfattigdom. Vi bör därför fråga oss om barn ska börja på dagis före två års ålder.

      Barn lär sig att vara andra till lags, många sätter på sig glada miner, fast de egentligen känner sig övergivna. De måste hitta olika överlevnadsstrategier för att passa in i föräldrarnas värld. Då barn anpassar sig och biter ihop tolkar vi vuxna det som att allt är
      bra med dem. I själva verket kan det vara tvärtom.

      Hos det vuxna barnet kan detta få konsekvenser i parrelationer. Det kan få svårt att identifiera sina egna känslomässiga behov och riskerar att få en begränsad uthållighet och problemlösningsförmåga. Det ger upp för lätt, eftersom förmågan att bygga och bibehålla starka band till andra är bristfällig."

      Radera
    14. Aftonbladet? Skärp dig, du kunde lika gärna ha länkat till känsliga rummmet på familjeliv direkt...

      Artikeln berör för övrigt inte ämnet.

      Radera
    15. Inte? Tycker den är högst relevant.

      Radera
    16. Ämnet var huruvida barn under 3 lär sig av varandra eller inte...

      Radera
    17. Jaså? Det var en bisak. Det är klart de lär sig av varandra, t ex att slå andra när dagisfröken inte ser.

      Radera
    18. http://www.dn.se/nyheter/hur-bra-ar-forskolan-for-barnen-egentligen/

      "- Få föräldrar har den tid eller ekonomi som krävs för att låta barnens hälsa eller psykiska utveckling styra när barnet ska börja förskolan. Som ensamstående tvåbarnsmor och undersköterska har man sällan tid eller pengar för att kunna anpassa omständigheterna efter barnens behov. Vi vet att de första tre fyra åren i barnens liv ur många aspekter är de viktigaste. Under dessa år befästs förmågan till anknytning och mycket annat. Tid för barn är en bok fylld med fakta för den som vill ha ett gediget underlag från ett kritiskt perspektiv."

      Radera
    19. Du hävdade att det var kliniskt bevisat att de inte lärde sig av varandra, jag frågade efter en referens, du länkade till en aftonbladet-artikel om något helt annat... Men "du" kanske var någon annan ovan? Isåfall får jag väl påminna om min fråga 14:21.

      Radera
    20. Får återkomma på den punkten. Bevisa att jag har fel under tiden och att du inte bara försöker alibisera dina egna livsval.

      Radera
    21. "Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska institutet och överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, anser att barn inte ska börja på förskolan före tre års ålder, detta av medicinska skäl."

      Radera
    22. Varför ska jag bevisa att du har fel, när det är du som hävdar något? Bevisa att du har rätt istället för att alibisera dina egna livsval.

      Min egen åsikt i frågan har jag för övrigt inte ens uttryckt, jag bara ifrågasätter dina dåligt underbyggda påståenden.

      Radera
    23. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    24. Noterar att du tar detta personligt. Uppenbarligen är det en mycket känslig fråga att ifrågasätta att barn ska börja tidigt på dagis. Vill du diskutera vidare vill jag att du skriver ut ditt namn och din adress, så vi är på lika termer här.

      Radera
    25. Annars är du bara en anonym näthatare och feg fjant.

      Radera
    26. Bekvämt sätt att bemöta kritik det där.

      Radera
    27. Raderat förtal och personangrepp på namngiven privatperson.

      Radera
    28. Det var menat som ironiskt ifrågasättande av din argumentationsteknik. Det var inte raderade av en meningslös kommentar som jag ansåg bekväm.

      Men eftersom du verkar ta detta väldigt personligt så lägger jag ner nu.

      Radera
    29. Det var sannolikt juridiskt förtal och hade hållit i domstol. Dock gömmer du dig bakom feg anonymitet.

      Radera
    30. När jag var liten så har jag för mig att det gick utmärkt att umgås med andra barn utan dagis också, men det är klart att nu när alla föräldrar tvingas lämna barnen på dagis (av ekonomiska skäl) så är där det enda stället som barnen kan umgås med andra barn under dagtid.

      Att man sätter barnen i dagis för att de skall få umgås med andra barn (vilket jag tvivlar på att de har nytta av i låga åldrar) är ett cirkelresonemang: barnen är där för att man satt dem i dagis och man har satt dem på dagis för det är där ungar är (resonemanget bryts dock ifall man iaf stundom sätter barnen på dagis av andra orsaker och att dessa fall är så vanliga att andra föräldrar blir "tvugna" att sätta barnen där för att de skall få träffa andra barn).

      Radera
    31. Cornucopia: Jag har mailat dig min identitet, ifall du vill polisanmäla mig. Har ingen lust att skriva ut den här.

      Radera
    32. Korrekt. Tolvtretton är ingen feg fjant och jag ber om ursäkt för att ha kallat honom det. Det är fel av mig.

      Radera
    33. Mina barn är inte mitt liv, jag älskar dem, men jag älskar också mitt jobb. Jag hade nog inte mått så bra av att gå hemma och bara ta hand om barnen.
      Alla kan ju inte vara fårfarmare och författare, eller?

      Sen är du extremt raljant och otrevlig i dina kommentarer, jag tycker det är tråkigt, även om jag vet att du vill driva trafik.

      Hur du och din fru lyckas kombinera hennes sysselsättning, ditt bloggande och författande och ändå är så extremt framgångsrika i ert uppfostrande är väldigt imponerande, du kanske kan ge några tips?

      Sen kommentaren ovan: "Fick aldrig se samma personal två gånger" är ju dels en lögn, dels extrem cherry-picking och dels löjligt. Har bara goda erfarenheter av vårt dagis, samma personal så länge min son gått där.

      Radera
    34. Sen verkar du ha ett extremt förhållande till ordet "unge", det har inte jag. Vad läser du in i det ordet? "Ungjävel"?

      Radera
    35. "Egna barn och andras ungar" är ett ganska etablerat uttryck.

      "Kiddsen" hör jag då och då stressiga IT snubbar benämna sina telningar. "Kiddsen" skall ofta sysselsättas hela tiden.

      Radera
    36. @Stringfellow

      "finns en del att lära, typ att äta med bestick. Den stora vinsten med dagis ser man efter två år typ. Att lära sig ditt och mitt, att dela med sig etc."

      Äta med bestick lär man väl sig inte av andra 1.5-åringar, ej heller "ditt och mitt", dela med sig lär man sig nog heller inte av 1.5-åringar (kanske av lite äldre "kompisar", men det beror nog isf på att ditt-och-mitt-lektionen inte funkade så bra;).

      Radera
    37. Nej, det lär man sig av personalen så klart. På samma sätt som det är lärarna i skolan som lär ut och inte klass-kamraterna.
      Själva är både jag och min fru kladd-känsliga, vi matade kanske vårt barn "för länge", eftersom jag inte vill ha mat i håret eller på väggen.Vi märkte dock ganska fort att han lärt sig själv på dagis, eftersom personalen inte vill sitta och mata 12 barn samtidigt.
      Sen har han sen dess varit en fantastiskt duktig "ätare", kommer inte ihåg när haklappen försvann men det var väldigt tidigt, märks att han är pappas son...

      Radera
    38. Precis, för man hör ju så mycket om barn som svälter ihjäl fram en skål med gröt och en sked bredvid - så det där går ju inte att lära sig hemma.

      Skämt åsido så gör man olika livsval - det som varit mest intressant med den här debatten är att den liberal-individualistiska hegemoni som råder i kommentarsfältet tydligen inte utsträcker sig till ämnesområdet "dagis", utan där råder pekpinnar och skvallrig kaffer-reps-stämning där man kan kritisera andra, himla med ögonen och vifta på sina frökenhänder för att andra gör val man inte gillar med kanske borde ta och skita i?

      Hyckleri från höga hästar, kort sagt.

      Radera
    39. Har jag sagt att det inte går att lära sig hemma? Det finns fördelar med dagis på samma sätt som att det finns fördelar med grundskolan, andra människor kan lära ditt barn saker som du kanske inte kan lika bra eller lika snabbt.

      Sen har ju Cornu svängt rejält i kommentatorsfältet här, från att kalla dagis till anstalt och i princip förkastligt så är det tydligen bra med dagis för 95% av barnen från 2-3 års ålder.

      Sen förstår jag inte riktigt vem du sparkar på (liberal-individualist?), men jag reagerar väl mest på Cornus sätt att döma andras val i livet, killen som sitter hemma som författare och bloggare, medans hans partner typ driver fårfarm och har skarpa åsikter om hur andra ska uppfostra och ta hand om sina barn. Det är en väldigt känslig fråga, eftersom de flesta älskar sina barn.
      Sen att han som sagt mest vill driva trafik, och gynnas av att vi sitter och tjatar om detta i kommentatorsfältet, är ju en annan detalj.

      Radera
    40. @Stringfellow

      Det lät som att det var den sociala biten med att träffa andra barn som du var ute efter, men du menade kanske umgås med andra vuxna än sina föräldrar. Frågan är dock hur mycket umgänge det blir när man minskar mängden vuxna per barn.

      Angående motiven till att man sätter barnen i dagis så vidhåller jag att även om en viss del av föräldrarna gör det för att alla andra gör det så håller ju inte en sådan förklaring eftersom det blir ett cirkelresonemang eftersom alla andra knappast kan göra det ytterst för att alla andra gör det.

      Att alternativet skulle vara att dagispersonalen är fem gånger bättre på att uppfostra barnen (då de ju faktiskt har fem gånger fler ungar att ta hand om) är ju att undervärdera alla som faktiskt har uppfostrat sina egna barn genom tiderna. Många verkar ha lyckats lära ungarna både det ena och det andra (på gott och ont).

      Det enda alternativet som jag finner rimligt är just det ekonomiska, att efter 1.5år så är föräldradagarna slut och man känner sig tvingad tillbaks till arbetet och behöver ordna barnomsorgen på något sätt. Då blir det alltså inte frågan om att man satte barnet i dagis för att barnet mår bäst av det utan för att mamma och/eller pappa måste jobba.

      Radera
    41. Eller att man gillar sitt jobb också, inte bara sitt barn? ;)

      Radera
    42. @Stringfellow

      Kan ju vara så också, men då är ju frågan om varför längtan till jobbet kommer just då föräldrapengen tar slut? Om tidpunkten man väljer att återvända till arbetet sammanfaller så med just att föräldradagarna tar slut så tycker jag det verkar som för mycket sammanträffande för att bortse från möjligheten att det är just ekonomiska faktorer som "tvingar" - naturligtvis är dock ordet "tvång" däri lite felaktig benämning kanske eftersom man kanske hade haft möjligheten att välja (vilket i en annan blogpost påvisats att man kan ge sid det utrymmet).

      Radera
    43. @Stringfellow:

      Precis, som kjag skrev tidigare - man kan så klart göra vad som helst i teorin. I verkligheten brukar det inte gå lika smidigt.

      Sen var väl den där kängan rent allmänt riktad till den som har synpunkter om hur folk uppfostrar sina barn, det angår väl inte folk i allmänhet.

      @Anonym:

      Det vore väl faktiskt inte alls konstigt om betalda proffs på betald arbetstid i egna, specialanpassade lokaler kan prestera 5 ggr bättre än en flasig amatör?

      Kan slå vad om att en duktig bilmekaniker byter växellåda på en SAAB 9000 5 ggr snabbare än dig om han får jobba ifred. Varför skulle dagisbranschen vara annorlunda?

      Radera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. Vårdnadsbidraget fungerar också bra för att få behålla SGI. En fördel är att det går att få ut lön på den som har vårdnadsbidrag så om man är egenföretagare som extraknäcker lite på kvällarna för att få firman att rulla på under barnåren så är det klart fördelaktigt.

    Men vårdnadsbidraget slaktas nog på sossarnas offeraltare direkt efter valet. Det var ju bra för småföretagare...

    SvaraRadera
  14. Läste "Tid för barn" av Per Kågeson för ett tag sedan. Där tog man upp en hel del forskning om tidig start i förskola och att det i vissa fall kan vara problematiskt samt aspekten om att dagis då blir en för tidigt påfrestning av immunförsvaret. Problemet med forskningen i boken är att det ser så olika ut för olika länder att det blir svårt att dra några säkra slutsatser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Det finns så många andra faktorer som spelar in, t ex anknytning till föräldrarnas föräldrar etc, som också varierar kraftigt mellan olika länder och kulturer. I Sverige skiter vi ju i det mesta och låter anstalterna och TV:n ta hand om allt, så konsekvenserna bör bli värre här än i andra länder där man fortfarande har viss familjesammanhållning och föräldraföräldrar frekvent har hand om sina barnbarn etc.

      Radera
  15. Mycket bra post samt kommentarer. Ett mycket aktuellt ämne där det inte är politiskt korrekt att göra annorlunda än massan. Med högsta sannorlikhet pga att man då petar på det dåliga samvetet hos massan. Jag har också läst på ett flertal ställen att en tydlig gräns går vid ca tre års ålder. Borde finnas några bättre länkar än till gammelmedia. Dock är det ju som så att pga det dåliga sammvetet så skrivs det för lite om denna tickade bomb som nu smått börjar brisera i skolresultaten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjärnan utvecklas som mest mellan 0-3. Optimalt för hjärnans utveckling är att ge barnet maximal trygghet ända upp till det klarar sig själv och vill frigöra från sina föräldrar. Har tyvärr ingen bra länk men det finns massor skrivet om det.

      Radera
  16. Maxtaxan infördes 2001. Detta var starten på det vi ser idag där barn i breda grupper börjar väldigt tidigt på dagis. De barn som är 14-15 år idag var 1,5 2001. Dvs många barn som går i skolan upp till årskurs 9 idag har haft en tidig dagisstart med allt det innebär. Givetvis har denna utveckling skett gradvis med ytterliggare intensitet sedan 2007-2008. Även innan 2001 fanns tidigt dagisstart, men inte alls med den omfattningen som råder sedan maxtaxan infördes. Bra jobbat Persson/Reinfeldt! Bra för tillväxten... ett tag tills vi ska ta hand om alla deprimerade som har haft frånvarande föräldrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menar du att bara de som inte har råd att vara hemma med barnen skall lämna barnen på dagis tidigt i livet, med påföljande livsproblem, eller varför är maxtaxan dålig?

      Radera
    2. Jag tror du missförstår. Maxtaxan är att subventionera dagisvistelse. Utan denna hade kostnaden varit mycket högre för en dagisplats. Syftet med denna reform var kanske att ge ekonomisk lättnad till ett redan befintligt beteende. Konsekvensen blev att beteendet ändrades drastiskgt. Bättre hade varit en mer generell subvention typ lägre skatt på arbete för föräldrar/högre föräldrapenning eller något liknande. Men givetvis hade Persson annat i tankarna... tillväxt.

      Radera
    3. Då är jag med. Tyska modellen brukar häcklas i media, det kanske hade varit något att återinföra.

      Radera
    4. Typ, dock ej PK, Kvinnofälla! Hämska tanke att mamman ska behöva vara hemma med sitt eget barn. Skulle innebära högre reallöner eftersom en stor del av den kvinnliga befolkningen går ner i arbetstid vilket ger tryck uppåt på lönerna.

      Radera
    5. Sambeskattning är en annan avskaffad och avskydd modell (av socialister och numera även liberaler) som skulle förändra en del i detta avseende.

      Radera
    6. Maxtaxa?
      Vi lever i ett samhälle där det anses helt normalt att under hot om fängelse konfiskera i storleksordningen 75% av inkomsterna från stora delar av befolkningen. När barnen är 15 månader får du 100 000 i bidrag om året om du sätter dem under tillsyn och uppfostran av i statligt reglerade institutioner. Om du skulle göra på annat sätt får du ingenting.

      När barna sedan är 7 år skall de till de statens indoktrineringsanläggningar som skall utbilda dem i den rätta läran. Givetvis sker detta under tvång och hot om kidnappning. I dessa mycket mediokra "skolor" mer förvaringsplatser och mobbinginstutioner skall de sedan befinna sig under i princip hela uppväxten. Tidsfråga innan den åldern sänks. Statens grepp om barnen hårdnar. Frågan är om det ens är dina barn? Snarare statens som du har till låns under bestämda villkor.

      Effektiviteten i indoktrineringen som sker kan enklast uppskattas genom att större delen av befolkningen inte tycker det ovan beskrivna ens är märkligt utan snarare önskvärt.

      Radera
    7. Ser inte dina ordval som relevanta, trots allt, men jag håller absolut med om icke-valfriheten som har utvecklats ang dagis. Det har blivit ekonomiskt extremt gynnsamt att använda dagis eftersom det är subventionerat 90%. Inte schysst, det som kom som en service och valfrihet för familjer upplevs som tvång nu.
      Själv betalar jag ca 40% av reell kostnad, då märker man av det ordentligt, och det lönar sig inte att ta ett låglönejobb alls om man har fler än ett barn.

      Radera
    8. @Kingedward24
      Om man vill tydliggöra något som skall tränga igenom en fet slöja av kollektiva suggestioner så får man använda ord som är direkt beskrivande av vad som faktiskt försiggår.

      Möjligen hade konfiskera under hot kunnat bytas ut mot rån då det är just vad det kallas när man tillskansar sig andras egendom med våld eller hot om våld.

      Radera
  17. Varje dag ser jag stressade föräldrar lämna sina ledsna och gråtande barn på dagis även upp i femårsåldern. Vilka spår det ger i livet och framtida livsval kan man gissa.

    Jag brukar i tanken jämföra med filmen Shining, ondskan präntas in i husets väggar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog samma föräldrar som på ålderns höst sitter på något ålderdomshem och önskar att de hade spenderat mer tid med sina barn.

      Radera
  18. Du skriver alltså ett inlägg om ekonomisk maximering av föräldraledighet i förhållande till SGI.
    Resultat: En debatt om dagis contra egen lösning och en hel del tjafs om dåliga dagis, dåliga föräldrar och egna barn samt andras ungar.

    Bra inlägg, ofokuserad debatt vid sidan av ämnet. Ser fram emot utlovad uppföljning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommentarerna har sitt eget liv. Måste säga att kommentarerna ändå berör ngt extremt viktigt, viktigare än inläggets ämne. Något mer svårdiskuterat dock.

      Radera
  19. Tack för artikeln!

    Vi ska ha barn i juni och detta var till stor hjälp. Vi är överens om att vi vill undvika dagis så långt det går.

    Det bästa hade förstås varit att slippa både skatt och föräldrapenning, men nu när vi är tvungna att betala skatt så måste man ju försöka få tillbaka så mycket som möjligt av den.

    Förutom de tips som du gett här så är vi också inne på att en av oss börjar jobba som dagbarnvårdare eller att vi går med i ett flerfamiljssystem. Då kan man ta hand om sina egna och andras barn (mycket bättre än vad dagis kan) och samtidigt få ekonomin att gå runt.

    Tyvärr erbjuder inte vår kommun (Karlstad) vårdnadsbidrag, men man kan ju alltid hoppas att det hinner ändras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  20. Å herre jesus vilken diskussion!!! Orkar inte läsa allt. MEN jag hittade det här inlägget för att jag googlade maximera föräldrapenning :) Sedan jag fick barn för 4 månader sedan har jag ändrat inställning helt och hållet vad gäller förskolan. Jag har även ändrat inställning helt och hållet till barn och uppfostran. Inte visste jag att små barn har ett så extremt närhetsbehov och att det är direkt skadligt för utvecklingen av deras små hjärnor att utsätta dem för stress. Min lilla älskling blir därför buren alla dygnets vakna timmar. All vår uppmärksamhet läggs på det lilla knytet. Han ska aldrig behöva känna sig övergiven och han ska fulltankas med så mycket trygghet det bara går!! Därför vill jag inte heller att han ska behöva skolas in på förskolan för tidigt. Jag hade gärna väntat tills han blir åtminstone 3 år. Tyvärr kommer det nog bli en omöjlighet,,,men kanske kan vi lösa 2,5 :) Helst av allt hade jag blivit en hemma-mamma. Men det är ju tyvärr inte politiskt korrekt nu för tiden. Tråkigt att samhället inte är byggt för att ta hänsyn till barnens behov alls... och alla jämlikhetsdiskussioner kan ju bara hoppas upp och sätta sig någonstans. Omöjligt att förena karriär med en trygg uppväxt. För er som läser detta och inte har koll på läget kan ta och läsa på om anknytningsteori till att börja med. Sedan kan ni gå vidare med att läsa på om hjärnans utveckling från spädbarnsåldern. Hej på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra Ylva, roligt att läsa.

      Har själv tillämpat motsvarande filosofi och klarat barnen till 2.3 - 3 år innan förskola (och sedan bara 15h i veckan).

      Det är ganska självklart - vi är genetiskt fortfarande stenåldersmänniskor sett till fysiska och psykologiska behov. Det är bara att tänka som en stenåldersmänniska: Skulle en stenåldersmänniska lämna barnet i en annan grott och gå och göra något annat? Svaret är förstås nej. Man har alltid med sig sitt eget barn och ger det ständigt närhet, så får det den utveckling och trygghet som behövs för att bli en trygg person senare i livet.

      Kämpa, och jag hoppas ni kan ordna ihop månaderna efter bästa förmåga.

      Själv var jag hemma 19 (eller var det 21?) månader på raken med barn #2, från 12 månaders ålder.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...